Parallell - fredag 3/7

2 Kung 9-11

---

2 Kung 9-11

Nordrikets 10:e kung – Jehu
¹Och profeten Elisha kallade på en av profetsönerna och sa till honom: "Omgjorda dina länder [bind upp kläderna, gör dig redo] och ta denna flaska med olja i din hand och gå till Ramot-Gilead. ²Och när du kommer dit se (leta) efter Jehu, Jehoshafats son, Nimshis son, och gå in och låt honom resa sig från sina bröder och för in honom till en inre kammare. ³Och ta flaskan med olja och häll ut den över hans huvud och säg: ’Så säger Herren (Jahveh): Jag har smort dig till kung över Israel.’ Öppna sedan dörren och fly och dröj inte."
     ⁴Och ynglingen, den unga profeten gick till Ramot-Gilead. ⁵Och han kom och se, härföraren för armén satt där och han sa: "Jag har ett ärende till dig härförare."
    Och Jehu sa: "Till vem av alla oss?" Och han sa: "Till dig, härförare."
     ⁶Och han steg upp och gick in i huset, och han hällde oljan över hans huvud och sa till honom: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Jag har smort dig till kung över Herrens (Jahvehs) folk, över Israel. ⁷Och du ska slå din herre Ahabs (hebr. Achavs) hus, för att jag ska hämnas blodet på mina tjänare profeterna, och blodet på alla Herrens (Jahvehs) tjänare från Isebels hand. ⁸Och hela Ahabs hus ska förgås, och från Ahab [hans ätt] ska jag utrota (hugga av) alla som urinerar mot muren [nedvärderande uttryck för en man; en oren hund, vers 19] – slav (instängd) eller fri – i Israel. [1 Kung 21:21] ⁹Och jag ska göra Ahabs hus som Jerobeams, Nevats sons, hus och som Baesha, Achijas sons, hus. ¹⁰Och hundarna ska äta Isebel i Jizreels del [området som tidigare varit Navots vingård] och ingen ska begrava henne." Och han öppnade dörren och flydde.
     ¹¹Och Jehu kom till sin herres tjänare och en av dem sa till honom: "Shalom (är allt väl)? Varför kom denne dåre till dig?" Och han sa till dem: "Ni känner mannen och vad han babblar."
     ¹²Och de sa: "Du ljuger! Berätta för oss, vi ber dig."
    Och han sa: "Så och så talade han till mig och sa: Så säger Herren (Jahveh): Jag har smort dig till kung över Israel."
     ¹³Och de skyndade sig och tog varje man sin mantel och lade den under honom överst på trappen och de blåste i shofaren och sa: "Jehu är kung!"

Jehu dödar Joram och Achasja
¹⁴Och Jehu, Jehoshafats son, Nimshis son, konspirerade mot Joram. Och Joram vaktade (skyddade, bevarade) Ramot-Gilead från Chazael, Arams kung, ¹⁵men kung Joram hade återvänt för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Jehu sa: "Om detta är i ditt sinne, låt då ingen bli flykting från staden och gå och berätta det i Jizreel." ¹⁶Och Jehu åkte i en vagn och gick till Jizreel, för Joram låg där. Och Achasja (hebr. Achazjaho), Juda kung, hade kommit ner för att se Joram.
     ¹⁷Och väktaren stod på Jizreels torn och han såg Jehus trupp när han kom och sa: "Jag ser en trupp."
    Och Joram sa: "Ta en ryttare och sänd och möt honom och låt honom säga ’shalom (står allt väl till)?’"
     ¹⁸Och en gick på hästryggen och mötte honom och sa: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’"
    Och Jehu sa: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig." Och väktaren berättade och sa: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka."
     ¹⁹Och han sände ut en andra ryttare som kom till dem och sa: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’" Och Jehu sa: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig."
     ²⁰Och väktaren berättade och sa: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka. Körningen liknar Jehus, Nimshis sons, körning, för han kör våldsamt ("som en dåre" – hebr. shigaon)."

[Ordet våldsamt" kommer från samma rot som det som översätts "galen" i vers 11. Detta är den betydelse som ges av de grekiska och latinska versionerna, men den judiske historikern Josefus förklarade ordet att: "Jehu reste lugnt och i god ordning". Jehu körde på ett sätt som var lätt att känna igen. Det liknande ordet shiggaion används om psalmer som har "tvära kast", se Ps 7:1; Hab 3:1.]
     ²¹Och Joram sa: "Gör redo" och de gjorde i ordning hans vagn. Och Joram, Israels kung, och Achasja, Juda kung, gick ut och steg upp i sina vagnar och de gick ut och mötte Jehu. De fann honom i jizreliten Navots område. ²²Och det skedde när Joram såg Jehu att han sa: "Shalom (står allt väl till), Jehu?" Och han sa: "Vilken shalom (hur kan det stå rätt till), så länge din mor Isebels prostitution och hennes häxkonster är så många?"
     ²³Och Joram vände sina händer och flydde och sa till Achasja: "Det är förräderi, Achasja."
     ²⁴Och Jehu spände sin båge med sin fulla styrka och slog Joram mellan hans armar och pilen gick ut i hans hjärta och han sjönk ihop i sin vagn. ²⁵Och han sa till Bidqar, hans härförare: "Ta upp och kasta honom på jizreliten Navots del av fältet, för kom ihåg hur du och jag red tillsammans efter Ahab, hans far och Herren (Jahveh) förkunnade detta budskap (profetord, denna börda – hebr. masa) mot honom; ²⁶Ja, verkligen (i sanning), jag har sett Navots blod och hans söners blod igår [1 Mos 4:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och jag ska belöna er på denna plats, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Och nu ta och kasta honom på denna plats på marken enligt Herrens (Jahvehs) ord. [Denna händelse där Ahabs fru, Isebel, dödat Navot för att få hans vingård hade skett 14-15 år tidigare, se 1 Kung 21. Det nämns inget om att Navots söner också dödades, men det var inte ovanligt att även sönerna dödats, se även 2 Kung 14:6.]
     ²⁷Och Achasja, Juda kung, såg detta och han flydde [söderut] längs vägen vid trädgårdshuset (hebr. Bet Haggan) [kan vara moderna Jenin söder om Jizreel]. Men Jehu följde efter honom och sa: "Slå även honom [medan han är] i vagnen." I backen upp till Gor, som är vid Ivleam [blev han träffad], men han flydde [vidare] till Megiddo och dog där. ²⁸Och hans tjänare bar honom i en vagn till Jerusalem och begravde honom i hans grav med hans fäder i Davids stad. ²⁹Achasja hade började regera över Juda [Sydriket] i det 11:e regeringsåret av [Nordrikets 9:e kung] Joram, Ahabs son.

[Det första året regerade Joram troligtvis tillsammans med sin far. Tillträdesåret räknades oftast med i Sydriket, medan tillträdesåret inte räknades i Nordriket. Därav angivelsen 12 år i 2 Kung 8:25.]

Isebel dödas

Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.

³⁰Och Jehu kom till Jizreel och Isebel hörde det och hon målade sina ögon och klädde sitt huvud och tittade ut genom fönstret. ³¹Och när Jehu kom in i porten sa hon: "Shalom (står allt väl till) Zimri, din herres mördare?"
     ³²Och han lyfte upp sitt ansikte mot fönstret och sa: "Vem är på min sida? Vem?" Och två eller tre furstar hängde ut (genom fönstret) till honom. ³³Och han sa: "Kasta ner henne." Och de kastade ner henne och en del av hennes blod skvätte på muren och på hästarna och hon blev nedtrampad.
     ³⁴Och han kom in och åt och drack och han sa: "Ta hand om, jag ber er, denna förbannelse (hebr. arar) och begrav henne, för hon är en kungs dotter." ³⁵Och de gick för att begrava henne, men de fann inte mer än hennes skalle och fötterna och hennes händer. ³⁶Och de kom tillbaka och berättade för honom, och han sa: "Detta är Herrens (Jahvehs) ord som han talade genom sin tjänare Elia, tishbiten, och sa: I Jizreels del [området som tidigare varit Navots vingård] ska hundarna äta Isebels kött, ³⁷och Isebels kadaver ska bli som dynga på fältets ansikte i Jizreels del [område] så att man inte ska kunna säga: Detta är Isebel."

Jehu dödar Ahabs familj
¹Men Ahab (hebr. Achav) hade 70 söner i Samarien. [Alla dessa hade större rätt än Jehu att efterträda Joram.] Så Jehu skrev flera brev och sände dem till Samarien, till Jizreels ledare, till de äldste och förmyndarna [som ansvarade för fostran och utbildningen] för Ahabs söner och sa: ²"Och nu, så snart detta brev kommer till er – eftersom era herrars söner är med er, och ni också har med er vagnar och hästar, och befästa städer och rustningar – ³utse åt er den bästa och lämpligaste av era herrars söner, och sätt honom på hans fars tron, och strid för er herres hus."
     ⁴Men de var mycket rädda och sa: "Se, de två kungarna stod inte framför honom, hur ska då vi stå?"
     ⁵Och den som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [det kungliga palatset i Samaria] och styresmannen för (ordagrant: ´de som var över´) staden och de äldste och förmyndarna [som fostrade och utbildade kungens söner, se vers 1] sände bud till Jehu och sa: "Vi är dina tjänare och ska göra allt som du ber oss, vi ska inte göra någon man till kung. Gör det som är gott i dina ögon."
     ⁶Och han [Jehu] skrev ett brev en andra gång till dem och sa: "Om ni är på min sida och om ni lyssnar till min röst, så ta huvudena av er herres [Ahabs] söner och kom till mig i morgon vid denna tid." [Jehus uppmaning är medvetet tvetydig, syftar han på att de ska hämta ledarna för Ahabs söner eller är det en uppmaning att halshugga dem?]
    Och kungens söner som var 70 personer var med stadens stora män som förde upp dem. ⁷Och det skedde när brevet kom till dem att de tog kungens söner och slog dem, alla 70 män, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jizreel. ⁸Och det kom en budbärare och berättade för honom och sa: "De har kommit med huvudena av kungens söner."
    Och han sa: "Lägg dem i två högar i ingången till porten till morgonen."
     ⁹Och det skedde på morgonen att han gick ut och stod och sa till hela folket: "Ni är rättfärdiga. Se, jag konspirerade mot min herre och slog honom, men hur slog ni alla dessa? ¹⁰Vet nu att inget av Herrens (Jahvehs) ord ska falla till marken som Herren (Jahveh) har talat om Ahab. För Herren (Jahveh) har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia." ¹¹Och Jehu slog alla som var kvar av Ahabs hus i Jizreel, och alla hans stora [inflytelserika män] och hans nära vänner och hans präster, till dess ingen fanns kvar.
     ¹²Och han steg upp och lämnade och gick till Samarien. Och när han var vid herdarnas fårklippningshus vid vägen, ¹³mötte Jehu bröderna till Achasja, Juda kung, och sa: "Vilka är ni?"
    De svarade: "Vi är bröder till Achasja och vi går ner för att hälsa kungens söner och drottningmoderns söner."
     ¹⁴Och han sa: "Ta dem levande." Och de tog dem levande och slog dem vid fårklippningshusets brunn, 42 män, och lämnade ingen av dem.
     ¹⁵När han sedan gick från platsen mötte han Jehonadav, Rechavs son, som kom för att möta honom. Och han [Jehu] hälsade honom och frågade honom: "Är ditt hjärta rakt [är du med mig], som mitt hjärta är med ditt hjärta?"
    Och Jehonadav svarade: "Ja, det är det."
    "Räck mig då din hand." [Antingen Jeohondav eller Jehus ord att ta hand på detta, se Gal 2:9.] Och han gav honom sin hand och han tog upp honom till sig i vagnen. ¹⁶Och han sa: "Kom med mig och se min nitälskan för Herren (Jahveh)." Och de lät honom åka i hans vagn.
     ¹⁷Och de kom till Samarien och han slog alla som var kvar av Ahab i Samarien till dess han förgjort honom, efter Herrens (Jahvehs) ord som han talade till Elia.

Jehu utrotar baalsdyrkan
¹⁸Och Jehu samlade hela folket tillsammans och sa till dem: "Ahab tjänade Baal lite, Jehu ska tjäna honom mycket. ¹⁹Kalla därför till mig alla Baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till Baal. Vemhelst som saknas ska inte leva." [Denna samling liknar Elias samlande av baalsprofeterna på berget Karmel i 1 Kung 18] Men Jehu bluffade (agerade listigt – hebr. oqvah) för hans avsikt var att förgöra alla Baals tillbedjare.
     ²⁰Och Jehu sa: "Helga en högtidlig församling till Baal." Och de kungjorde det. ²¹Och Jehu sände genom hela Israel och alla Baals tillbedjare kom, inte en enda uteblev. De gick in i baalstemplet (Baals hus), och baalstemplet fylldes från den ena änden till den andra. ²²Och han sa till honom som var över garderoben: "Ta fram kläder till alla Baals tillbedjare." Och han tog fram kläder till dem.
     ²³Och Jehu och Jehonadav, Rechavs son, gick in i Baals hus och han sa till Baals tillbedjare: "Sök och se att ingen av Herrens (Jahvehs) tjänare är ibland er, utan bara Baals tillbedjare." ²⁴Och de gick in för att offra offer och brännoffer. Och Jehu hade utsett åt sig 80 män utanför och han sa: "Om någon av männen som jag för i era händer undkommer, ska hans liv utkrävas för honom."
     ²⁵Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sa till vakten och härföraren: "Gå in och slå dem, låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till Baals hus stad. ²⁶Och de tog ut pelarna som var i Baals hus och brände dem. ²⁷Och de bröt ner pelarna i Baals hus och bröt ner Baals hus och gjorde det till ett avträde (allmän toalett) till denna dag.
     ²⁸Och Jehu utrotade Baal från Israel. ²⁹Men han vände sig inte bort från de synder som [Nordrikets förste kung] Jerobeam, Nevats son, hade fått Israel att synda med, inte från guldkalvarna som fanns i Betel och fanns i Dan. [1 Kung 12:28]
     ³⁰Och Herren (Jahveh) sa till Jehu: "Eftersom du har gjort gott (hebr. tóv) och verkställt det som är rätt (rakt – hebr. jashar) i mina ögon och har gjort mot Ahabs hus efter allt som var i mitt hjärta, ska dina söner i fyra generationer sitta på tronen i Israel."

[Jehu både gjorde det som var gott och det som var rätt. Det går alltså att göra det som är rätt, men alla är inte i harmoni med Guds hjärta och också gör det som är gott. I uppräkningen av kungar som följer så används inte den kombinationen med gott utan bara med ordet rätt 6 ggr, se 2 Kung 12:2; 14:3; 15:3, 34; 18:3; 22:2 och en gång det som inte är rätt (2 Kung 16:2).]

³¹Men Jehu var inte noga med (höll, vaktade, bevarade inte – hebr. lo shamar) att vandra efter Herrens (Jahvehs), Israels Guds (Elohims), undervisning (hebr. torah) med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jerobeams fått Israel att göra. [Avgudadyrkan och synkretism, se 2 Krön 12:14.]
     ³²I de dagarna började Herren (Jahveh) att beskära Israel och Chazael slog dem vid alla Israels gränser, ³³från Jordan österut, hela Gileads land, gaditerna och rubeniterna och Manasse, från Aroer som är vid Arnons dal, Gilead och Bashan.
     ³⁴Vad mer finns om Jehus gärningar, och allt vad han gjorde och hela hans styrka, det är skrivet i Israels kungars krönika.
     ³⁵Och Jehu sov med sina fäder och de begravde honom i Samarien. Och Jehoachaz, hans son, regerade i hans ställe. ³⁶Och tiden som Jehu regerade över Israel i Samarien var 28 år.

Sydrikets 7:e regent – drottning Atalja


Ataljas uppror
¹När Atalja (hebr. Ataljaho), Achasjas mor, såg att hennes son var död så steg hon upp och förgjorde (dräpte) hela kungasläkten (all kunglig säd). ²Men Jehosheva, kung Jorams [annat namn på Jehoram, se 2 Krön 22:11] dotter, Achasjas syster, tog Joash [även kallad Jehoash], Achasjas son, och förde bort honom från kungens söner som blev slagna, han och hans barnflicka, och gömde dem i sängkammaren och de blev gömda från Atalja så att han inte dödades. ³Och han var gömd med henne i Herrens (Jahvehs) hus i 6 år. Och Atalja regerade över landet.

Atalja störtas
⁴Och i det sjunde året [av Ataljas styre] sände [prästen] Jehojada bud efter officerarna (ledarna över de hundra), kariterna och vakterna och förde dem till sig i Herrens (Jahvehs) hus. Och han skar ett förbund med dem och tog en ed av dem i Herrens (Jahvehs) hus och visade dem kungens son [Joash/Jehoash].
     ⁵Och han befallde dem och sa: "Detta är vad ni ska göra, en tredjedel av er kommer på sabbaten och håller vakt vid kungens hus, ⁶en tredjedel av er håller vakt vid Sors port [en av portarna in i palatset, vilken okänt] och en tredjedel vid porten bakom vakten ska vakta huset [på östra sidan] och vara en avspärrning. ⁷Men era andra två avdelningar, alla de som går ut [inte är i tjänst] på sabbaten ska hålla vakt i Herrens (Jahvehs) hus hos kungen. ⁸[När det sedan väl är dags.] Då ska ni omringa kungen [den unge Joash/Jehoash] på varje sida, varje man med sitt vapen i sin hand. Och om någon kommer inom räckhåll, låt honom bli slagen. Och var med kungen när ni går ut och när ni kommer in."
     ⁹Och officerarna (ledarna över de hundra) gjorde allt som prästen Jehojada befallde och varje man tog sina män, de som skulle komma in på sabbaten och de som gick ut på sabbaten, och kom till prästen Jehojada. ¹⁰Och prästen gav till officerarna (ledarna över de hundra), spjutet och sköldarna som hade varit kung Davids, som fanns i Herrens (Jahvehs) hus. ¹¹Och vakten stod, varje man med sitt vapen i sin hand från husets högra sida till husets vänstra sida, längs altaret och huset vid kungen runt om.
     ¹²Sedan förde han ut kungens [Achasjas] son [Joash] och satte på honom kronan och regalierna och de gjorde honom till kung och smorde honom och de klappade i händerna och sa: "Kungen lever (länge leve kungen)!"
    

Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.

¹³Och när Atalja hörde vakterna och folkets ljud (larm) kom hon till folket i Herrens (Jahvehs) hus. ¹⁴Och hon såg och se, kungen stod på plattformen som seden var och ledarna och trumpeterna bredvid kungen och hela landets folk fröjdades och blåste i trumpeterna. Och Atalja rev sönder sina kläder och ropade: "Förräderi, förräderi!"
     ¹⁵Och prästen Jehojada befallde ledarna över de hundra och härhövitsmännen och sa till dem: "För ut henne mellan folket, och den som följer henne ska ni slakta med svärdet", för prästen sa: "Låt henne inte bli dödad i Herrens (Jahvehs) hus." ¹⁶Och de banade väg för henne och hon gick ut via hästarnas entré till kungens hus och där dödades hon.
     ¹⁷Och Jehojada skar ett förbund mellan Herren (Jahveh) och kungen och folket att de skulle vara Herrens (Jahvehs) folk, och även mellan kungen och folket. ¹⁸Och hela landets folk gick till Baals hus och bröt ner det, hans altaren och hans avbilder bröt de fullständigt i bitar (smulade sönder) och slog Mattan, Baals präst, framför altarna.
    Och prästen [Jehojada] utsåg ledare över Herrens (Jahvehs) hus. ¹⁹Och han tog officerarna (ledarna över de hundra), kariterna och vakterna och hela landets folk och de förde ner kungen [den unge Joash/Jehoash] från Herrens (Jahvehs) hus och kom vägen förbi vaktporten till kungens hus. Och han satt på kungarnas tron. ²⁰Och hela folket i landet fröjdades och staden hade lugn, och de slog Atalja med svärd vid kungens hus.
     ²¹Jehoash [även kallad Joash, se vers 2] var sju år när han började regera.

Tillbaka upp

---