Denna tacksägelsepsalm är den första av totalt fjorton psalmer med direkt koppling till händelser i Davids liv. De övriga psalmerna är Ps 7; 18; 30; 34; 51; 52; 54; 56; 57; 59; 60; 63; 142. Detta är den första psalmen uttrycket selah används. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel.

Bakgrund: David blir mot slutet av sin regeringstid tvungen att fly från Jerusalem då hans egen son Avshalom gör uppror mot honom, se vers 1. David var herdepojken som i unga år smordes för sitt kommande uppdrag (1 Sam 16:11-13). Han var 30 år när han blev kung och regerade i 40 år (2 Sam 5:4-5). David blev drygt 70 år och var sjuk och sängliggande den sista tiden, se 1 Kung 1:1; 1:15; 2:1. När denna psalm komponeras är David troligtvis i 60-årsåldern och på flykt.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av fyra stycken på vardera två verser. En tematisk kiasm formas som ramas in av klagan, vers 2-3 och bön i vers 8-9. Centralt finns förtröstan på Gud. Psalmen växlar också mellan jag och du:

A Klagan – många "reser sig" mot mig, vers 2-3
 B Förtröstan – Du, vers 4-5
 B´ Förtröstan – Jag, vers 6-7
A´ Bön – Herre "res dig", vers 8-9

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han flydde från sin son Avshalom (Absalom). [Den historiska bakgrunden beskrivs i 2 Sam 15:1-17:29.]

²Herre (Jahveh), hur många är inte mina fiender!
    Många reser sig upp mot mig.
³Många säger om mig (mitt liv, min själ):
    "Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)."

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]

⁴Men du, Herre (Jahveh), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;
    du är min ära, du lyfter mitt huvud.
⁵Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahveh),
    och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1-2].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁶Jag lade mig och somnade;
    jag vaknade, för Herren (Jahveh) stödjer (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
⁷Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals)
    omringar mig från alla håll.
    [Avshalom hade 12 000 män, se 2 Sam 17:1. David hade 600 trogna med sig, se 2 Sam 15:18.]

⁸Stå upp, Herre (Jahveh)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du krossat.

[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]

⁹Hos Herren (Jahveh) finns (är) frälsningen (ordagrant: "till Herren frälsningen") [räddningen tillhör honom, bara hos Herren finns hjälp och befrielse]!
    Över ditt folk är (finns, kommer) din välsignelse.

[Det inledande ropet i vers 8 "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning (som används sextio gånger i Psaltaren) är jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Tillbaka upp

---

Ords 18:14-15

¹⁴Människans ande stärker (uppehåller, ger näring åt) henne under fysisk sjukdom (smärta, problem),
    men en svag och bruten ande – vem kan bära den?

[Under fysisk sjukdom finns hoppet och längtan efter att bli bättre, men under en depression är viljan att leva bruten.]

¹⁵Hjärtat hos den som har omdöme (är förståndig) förvärvar (samlar, förökar sin) kunskap,
    och de visas öron söker alltid (lyssnar, begär, frågar) efter kunskap.

Tillbaka upp

---

Apg 23:11-35

Jesus uppmuntrar Paulus
¹¹Under natten kom Herren [Jesus själv] och stod bredvid Paulus och sa: "Var vid gott mod (var inte rädd), Paulus, du har troget vittnat om mig i Jerusalem, och på samma sätt ska du också göra i Rom."

[Jesus besöker Paulus som sitter fängslad i Antoniaborgen. Kallelsen som blev tydlig i Efesos, se Apg 19:21, och som bekräftats av Anden flera gånger, se Apg 21:4; 21:11-14, bekräftas nu på nytt av Jesus själv.]

Planer på att döda Paulus
¹²När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka [någonting] förrän de hade dödat Paulus. ¹³Det var mer än 40 man som var med i den sammansvärjningen.
     ¹⁴De gick till översteprästerna och de äldste och sa: "Vi har svurit en strikt ed (som involverar en gudomlig förbannelse) att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus. ¹⁵Nu kan ni tillsammans med Rådet meddela befälhavaren att han ska skicka ner Paulus till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Vi står redo att döda honom innan han kommer fram."

[Kanske var det samma judar från Efesos som startade upploppet några dagar tidigare, se Apg 21:27, som gått samman för att döda Paulus. Ordet för "ed" som används här är inte det vanliga ordet utan är ett starkare uttryck som ordagrant betyder "att förbanna". Denna typ av ed kunde lyda: "Låt Gud straffa och förbanna oss om vi inte uppfyller detta löfte."]

Planen avslöjas
¹⁶Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus. ¹⁷Då kallade Paulus till sig en av officerarna (centurionerna) och upplyste honom: "Ta den här unge mannen till befälhavaren. Han har något att berätta för honom."
     ¹⁸Officeren tog med honom till befälhavaren och sa: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har visst något att berätta för dig."
     ¹⁹Befälhavaren tog hans hand [vilket antyder att Paulus systerson var i yngre tonåren], gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du vill rapportera till mig?"
     ²⁰Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till Rådet i morgon och låta dig tro att de ska utreda hans sak närmare. ²¹Men låt dem inte övertala dig, för mer än 40 av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."
     ²²Befälhavaren skickade i väg den unge mannen med uppmaningen: "Tala inte om för någon att du har avslöjat det här för mig."

Förberedelser för att undsätta Paulus

Paulus förs till provinsens administrativa huvudstad, Caesarea vid Medelhavet, där Markus Antonius Felix är stationerad.

²³Därefter kallade han till sig två av sina officerare och befallde dem: "Ha 200 soldater redo att gå till Caesarea [Maritima, vid havet] i kväll vid niotiden (tredje timmen efter mörkrets inbrott), dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare. ²⁴Skaffa riddjur också, och låt Paulus sitta upp så att han kommer oskadd till ståthållaren Felix."

[Markus Antonius Felix var ståthållare i Judeen 52-60 e.Kr. Hans residens var i provinsens administrativa huvudstad, Caesarea vid Medelhavet. Som ståthållare i Judeen styrde han med järnhand. Han blev återkallad av Nero till Rom sedan han anlitat rånare för att döda översteprästen Jonatan. Han var gift tre gånger. Den romerske historiken Tacitus skriver att Felix hängav sig åt grymhet och lust som en kung, men hade en slavs sinne, se Tacitus Historiae 5.9.]

²⁵Han skrev även ett brev med följande innehåll:

²⁶[Avsändare:] Claudius Lysias.
[Mottagare:] Den högt ärade ståthållaren Felix.

Hälsningar!

²⁷Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom när jag kom med min trupp och befriade honom. Jag hade fått reda på att han var romersk medborgare. ²⁸Eftersom jag ville veta vad de anklagade honom för, förde jag ner honom till deras Stora råd. ²⁹Då fann jag att anklagelserna gällde tvistefrågor i deras lag och att han inte var anklagad för något som ger dödsstraff eller fängelse. ³⁰När jag sedan blev underrättad om en sammansvärjning mot mannen, sände jag honom genast till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.

Paulus förs till Caesarea
³¹Soldaterna tog då med sig Paulus enligt ordern de fått och förde honom under natten till Antipatris. [Halvvägs till Caesarea Maritima, sex mil från Jerusalem.] ³²Nästa dag lät de ryttarna fortsätta med honom och återvände själva till fästningen [Antoniaborgen i Jerusalem]. ³³Ryttarna [fortsatte de sista fyra milen och] kom till Caesarea, lämnade fram brevet till ståthållaren och överlämnade Paulus till honom.
     ³⁴Felix läste det och frågade från vilken provins han var. När han fick veta att han var från Kilikien, ³⁵sa han: "Jag ska höra dig när dina anklagare också har kommit." Sedan befallde han att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.

Tillbaka upp