Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - tisdag 21/7

2 Krön 4:1-6:11, Ps 17:1-15, Ords 19:22-23, Rom 7:1-13


2 Krön 4:1-6:11

Templet inreds


Altare
1Salomo gjorde ett altare av brons:
    20 alnar [9 meter] långt och
    20 alnar [9 meter] brett och
    10 alnar [4,5 meter] högt. [Hes 43:13-17]

2Han gjorde också havet i gjutet arbete. Det var 10 alnar [4,5 meter] från den ena kanten till den andra, helt runt och 5 alnar [2,25 meter] högt. Ett snöre som var 30 alnar [13,5 meter] långt mätte omkretsen. 3Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, 10 på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga.
     4Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt. 5Havets tjocklek var en handsbredd [8-9 cm], och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde 3 000 bat [66 kubikmeter].
     6Han gjorde också tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.
     7Han gjorde också ljusstakarna av guld, tio stycken, sådana de skulle vara och ställde dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra.
     8Han gjorde också tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också hundra skålar av guld.
     9Och han byggde prästernas förgård och den stora yttre förgården och dörrarna till denna förgård. Dörrarna överdrog han med koppar. 10Havet ställde han på högra sidan, åt sydost. 11Dessutom gjorde Choram [Choram-Avi] askkärlen, skovlarna och skålarna.
Så slutförde Chiram [Choram-Avi] det arbete han skulle göra åt kung Salomo i Guds hus.

[Här används stavningen Choram och Chiram, men båda syftar på samma person Choram-Avi, se 2 Krön 2:13. Han ska inte förväxlas med kungen från Tyros som också går under samma två namn Choram/Chiram, se 2 Sam 5:11; 2 Krön 2:11.]

12Han gjorde två pelare
    och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna
    samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna.
13Han gjorde också de 400 granatäpplena till de båda flätverken,
    två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.
14Dessutom gjorde han faten och underredena att ställa faten på.
15Han gjorde också havet – det var bara ett – och de tolv oxarna under det.
16Askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla de föremål som hörde dit gjorde Choram-Aviv åt kung Salomo till Herrens (Jahvehs) hus. Allt var av blank koppar. 17På Jordanslätten, mellan Sukkot och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar. 18Och Salomo lät göra alla dessa föremål i så stort antal att kopparns vikt inte kunde fastställas.

19Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Guds (Elohims) hus:
det gyllene altaret,
borden där skådebröden skulle ligga,
20liksom ljusstakarna av fint guld
    med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt,
21dessutom blomverket, lamporna och lamptängerna av guld – allt av finaste guld.
22Han lät också göra knivarna,
    de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld.
Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.


1Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för Herrens (Jahvehs) hus var färdigt, förde Salomo dit in vad hans far David hade helgat åt Herren (Jahveh): silvret, guldet och alla kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.

Templet invigs
2Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till Jerusalem för att hämta Herrens (Jahvehs) förbundsark upp från Davids stad, det vill säga Sion. 3Alla Israels män samlades då hos kungen under högtiden [lövhyddohögtiden, den sista av hösthögtiderna som firades den 15:e tishri och sju dagar, se 3 Mos 23:33-44] i 7:e månaden [tishri – sept/okt; i 1 Kung 8:2 används etanim, som är den 7:e månadens namn i den kanaaneiska kalendern].

4När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte leviterna upp arken. [Detta görs på rätt sätt, se 1 Krön 15:2. Salomo hade säkert fått detta noga berättat från sin far David.] 5De hämtade arken dit upp tillsammans med mötestältet och alla heliga föremål som fanns i tältet. De levitiska prästerna hämtade det dit upp. 6Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela församling som hade samlats hos honom. Man offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas.
     7Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar. 8Keruberna höll nämligen sina vingar utbredda över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna. 9Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag. 10I arken fanns inget annat än de två tavlor [även manna och Arons stav, se 2 Mos 16:33; 4 Mos 17:10; Heb 9:4] som Mose hade lagt dit vid Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg], när Herren skar förbund med Israels barn efter att de dragit ut ur Egypten. [Det hebreiska ordet för Horeb delar rot med cherev som betyder svärd.]
     11Sedan gick prästerna ut ur helgedomen. Alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde. 12Leviterna, alla sångare – Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder – stod klädda i vitt linne med cymbaler, lyror och harpor öster om altaret, och tillsammans med dem hundratjugo präster som blåste i trumpeter 13När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),
för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek – hebr. chesed)!

[Denna refräng var också en del av den lovsång som sjöngs när David förde in arken i Jerusalem, se 1 Krön 16:8-36. Citatet här kommer troligen från Ps 106:1, men frasen är vanligt förekommande i Psaltaren, se Ps 107:1; 11:2; 136:2.]
Då blev huset, Herrens (Jahvehs) hus, uppfyllt av en molnsky, 14så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.

1Då sa Salomo:
Herren har sagt
    att han vill bo i mörkret (ett tjockt mörkt moln) [2 Mos 20:21].
2Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig,
    en plats där du kan bo till evig tid.
3Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod. 4Han sa: "Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun talade med (lovade) min far David, när han sa: 5Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel. 6Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn ska vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. 7Min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens (Jahvehs) namn, Israels Gud (Elohim). 8Men Herren sa till min far David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet. 9Men det är inte du som ska bygga detta hus, utan din son som ska utgå från dig, han ska bygga huset åt mitt namn. 10Och Herren har hållit sitt ord som han talade, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren talade (lovade), och jag har byggt huset åt Herrens (Jahvehs) namn, Israels Gud (Elohim). 11Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn."

Ps 17:1-15

Psalm 17 – Beskydda mig som din ögonsten

Psalmen är en bön om hjälp. Den har likheter med föregående psalm. Jämför fraserna "Din högra hand" (Ps 16:11; 17:7), "Jag sätter min tillit till dig" (Ps 16:1; 17:7) och "Bevara mig" (Ps 16:1; 17:8).

Författare: David.

Struktur: Psalmen har tre delar. Varje del börjar med en vädjan följt av en förklaring.

1a. En första vädjan, vers 1-2
1b. ... för jag är oskyldig, vers 3-5
2a. En andra vädjan, vers 6-9
2b. ... för fiender omringar oss, vers 10-12
3a. En sista vädjan, vers 13-14
3b. ... för jag förtröstar på dig, vers 15

1En bön (vädjan, förbön – hebr. tefillah). Av David.

[Detta är den första psalmen som använder hebr. tefillah i inledningen, se även Ps 86:1; 90:1; 102:1; 142:1. Av de minst 12 olika ord som används för bön är detta bland de vanligare. Det kan ha att göra med verbroten palal att falla ner.]
-


Del 1
Hör, Herre (Jahveh), rättfärdighet!

[Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Psaltarpsalmernas texter är också skrivna till musik som förstärker orden, känslan och stämningen. Efter ett musikaliskt intro på harpa kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre, rättfärdighet." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening:]

Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop!
Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön,
    den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
2Låt domen (ditt beslut i mitt rättsfall) komma från din närhet (ditt ansikte),
    dina ögon ser (skådar, avgör) vad som är rätt och riktigt (ditt perspektiv är rättvist).

3Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
    du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
    du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se Ps 12:7] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.

4Vad gäller människors handlingar [vad de onda sysselsätter sig med, hur de lever sina liv],
    har jag med hjälp av dina läppars ord (dina instruktioner, din vägledning)
    iakttagit [och på så sätt undvikit] våldsverkarens stigar (sätt att leva, välkända, upptrampade gångvägar).
5Mina steg går stadigt på dina vägar (spår, välkända leder – jag har följt dina instruktioner; levt mitt liv efter ditt Ord),
    mina fötter har inte stapplat (jag har inte vacklat, vikit av från din väg).

[Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds väg och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga genom att betrakta deras livsval och konsekvenser.]

Del 2
6Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
    för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    hör mina löftesord (hebr. imrah).
7Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
    [i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
    du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
    från dem som reser sig upp [mot mig].

I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.

8Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig [reflexmässigt]
    som en ögonsten (pupill/pojke – en älskad dotter).

[Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det bevara mig som "pupillen/den lilla mannen dotter ögat". Det hebreiska ordet ishon betyder både "en liten man" och "pupill". Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga (hebr. ajin). Kombinationen av ishon följt av ajin görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är 5 Mos 32:10; Ords 7:2, 9; 20:20. Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: bat-ajin. Betydelsen är "ögats dotter". Det hebreiska ordet bat betyder dotter, och används t.ex. i frasen bat mitsvah när en flicka vid tolv års ålder blir en "budets dotter". Pojkar firar bar mitsvah vid tretton års ålder.
    Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen "den lilla mannen – pupillen" tillsammans med den feminina "ögats dotter". Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom.
    Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i Matt 23:37. Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i 5 Mos 32:10-12, och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se 2 Mos 25:18-20.]


Göm mig under dina vingars skugga,
     9[beskydda/göm mig] från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
    mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig.

[Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]

10Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla),
    med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant).

[Uttrycket "omsluten i sin fetma" är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se 5 Mos 32:15; Ps 73:7; Job 15:27. Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. I Ps 73:7 står det bokstavligen "ögon som plirar fram från fettet", en bild på hur "fettet", framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]

11De har följt våra steg, de omringar oss,
    de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
12Han kan liknas vid ett lejon som längtar att riva [sitt byte],
    som unga lejon som ligger gömda i bakhåll.

Del 3
13Stå upp, Herre (Jahveh)!
Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv (själ – hebr. nefesh) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd.

[De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se Jes 10:5-7; Jer 51:20.]

14Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft),
    från denna världens människor,
    vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet,
    du fyller deras buk med dina skatter,
    de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn.

[Gud är källan till allt gott, se Jak 1:17. Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se Matt 5:45. Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]

15Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika]
    ska jag få skåda ditt ansikte (vara i din närhet) [Ps 11:7],
    när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild).

[Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se vers 3, bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]

Ords 19:22-23

22Vad som är önskvärt i människan är godhet (nåd, omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed),
    och en fattig man [som är ärlig] är bättre än en [rik] lögnare.

23Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) leder till liv,
    den som gör det vilar mätt (tillfredsställd, har överflöd) och undgår ondska.

Rom 7:1-13

Ett exempel från äktenskapet
1Vet ni inte, syskon (bröder och systrar i tron) – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder (har auktoritet) över människan så länge hon lever?

2En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. 3Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas hon äktenskapsbryterska [Luk 16:18]. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.

4[Låt oss tillämpa samma princip på den troende och förhållandet till lagen.] Så har också ni, mina syskon (bröder och systrar i tron), genom den Smordes (Messias, Kristi) kropp dött bort (brutalt blivit avrättade) från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. 5Så länge vi levde i köttet (var under dess styre och helt ett med det) var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. 6Men nu är vi fria från lagen, eftersom vi har dött bort från det som ständigt höll oss bundna. Nu står vi i Andens nya tjänst [vi tjänar Gud på ett helt nytt sätt, fyllda av den helige Ande på insidan] och inte i bokstavens gamla (uttjänta) tjänst [genom att legalistiskt följa bokstaven, se 2 Kor 3:6].

Kampen mot synden
7Vad ska vi då säga? Att lagen är synd?

Absolut inte!

Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt:
Du ska inte ha begär. [2 Mos 20:17; 5 Mos 5:21]

[Det sista av de tio buden, eller orden (hebr. davarim) som det ordagrant står i 2 Mos 20:1. Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och att stjäla har redan nämnts i vers 14 och 15. Detta sista bud i vers 17 fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]
8Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död. 9En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv 10och jag dog. [Kan syfta på tiden som barn fram tills man blir vuxen och blir ansvarig för sina egna moraliska handlingar. Inom judendomen sker det för pojkar vid 13 års ålder, då man firar bar mitsvah, hebreiska för "budets son". Flickor firar bat mitsvah, hebreiska för "budets dotter", vid 12 års ålder eftersom flickor i allmänhet mognar tidigare än pojkar.] Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. 11Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. 12Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.

13Har då det som är gott blivit min död?

Absolut inte!

Det var synden [som dödade mig, inte lagen]. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. [Dess sanna karaktär blir uppenbar.] Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel