Parallell - söndag 26/7
Jes 44-48
1Men lyssna nu [trots att du har syndat, se Jes 43], du Jakob, min tjänare,du Israel, som jag har utvalt.
2Så säger Herren (Jahveh),
han som skapade dig,
han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig:
Frukta inte, du min tjänare Jakob,6Så säger Herren (Jahveh), Israels Konung,
du Jesurun, som jag har utvalt. [Jesurun är en kärleksfull poetisk titel för Israel, betyder antagligen "den rättfärdige".]
3[Som en varsam trädgårdsmästare som sköter om sin trädgård:]
Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
och strömmar över torrt land.
Jag ska utgjuta min Ande över dina barn,
min välsignelse över dina avkomlingar.
4De ska växa upp mitt ibland det gröna gräset,
som popplar (pilträd) vid vattenbäckar.
5Då ska en [av dessa återvändande judar] säga: "Jag tillhör Herren (Jahveh)",
en annan ska tilltalas [av andra] med Jakobs namn,
en annan skriva med sin hand [som när man signerar ett kontrakt]: "Herrens egen",
och tilltalas [av andra] med det ärofyllda (högt aktade) namnet Israel.
[Det judiska folket ska inte längre vara hånat och föraktat.]
och hans Återlösare, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Jag är den förste och jag är den siste [jag är evig],9De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
förutom (vid sidan av) mig finns ingen Gud (Elohim).
7Vem [vilken av alla dessa avgudar] är som jag?
Ropa och berätta (ordagrant: ´Ropa och låt det berättas för henne´),
ja, lägg fram (redogör för) allt som har hänt [i historien, hur alla profetiska ord slagit in] sedan jag insatte det eviga (urgamla) folket. [Kallade Abraham till att bli ett stort folk, se 1 Mos 12:1.]
Låt dem [försök få avgudarna att] berätta vad som ska komma [vad som är nära förestående],
och vad som kommer att ske [slutligen ska ske i kommande tidsåldrar].
8Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
[Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och berättat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) så de får skämmas.
10Vem har formgett en gud,
eller en gjuten avbild som inte är till någon nytta?
11Se, alla som följer dem ska skämmas,
och hantverkarna, begåvade bland människor,
låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp,
de ska frukta och de ska skämmas tillsammans.
12Smeden tar [använder, vässar] sitt verktyg (någon form av yxa – hebr. maatzad)
och arbetar i kolet och bearbetar det [metallstycket] med hammaren
och arbetar med sin starka arm,
han blir hungrig och hans styrka sviker,
han dricker inget vatten och blir svag.
13Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
och gör ett märke med pennan,
han passar ihop det med ritningen
och han märker ut det med verktygen,
och gör det som en mansfigur
enligt mannens skepnad, för att bo i huset [som en husgud – avgud].
14Han hugger ner cedrar åt sig
och tar en cypress och en ek
och låter dem växa sig starka bland skogens träd.
Han planterar en pinje och regnet ger den näring (bokstavligt: regnet gör den stor).
15Sedan använder en människa det som bränsle
och han tar av det och värmer sig,
ja, han antänder det och bakar bröd,
han gör en gud och tillber den,
han gör en skuren avbild och faller ner för den.
16Han bränner hälften av det i eld,
med den halvan äter han kött,
han grillar det och är tillfreds,
han värmer också sig själv och säger:
"Haha (hebr. heach – ett uttryck för dåraktig ironi), nu är jag är varm, jag ser eldslågorna".
17Av det som blir över gör han en gud (hebr. el), ja, en utskuren avgud.
Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
"Befria mig, för du är min gud (hebr. el)."
18De vet inte, inte heller förstår de,
för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
19Och ingen tar det till sitt hjärta (tänker på detta; ordagrant: ´låter det återvända till hjärtat´),
inte heller finns där kunskap (intim förståelse) eller förstånd till att säga:
"Jag har bränt upp hälften av det i eld
och jag har även bakat bröd på dess kol,
jag har grillat köttet och ätit det,
ska jag då göra en styggelse av resten?
Ska jag falla ner inför stocken av trä?"
20Han betar (föder, vallar – följer efter) aska [tomhet, det som är bränt, som inte kan ge någon näring], hans bedragna hjärta leder honom vilse,
så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
"Är där inte en lögn i min högra hand (ordagrant: min högra)?"
21Kom ihåg dessa ting, du Jakob,
och Israel, för du är min tjänare.
Jag har format (danat) dig,
du är min egen tjänare Israel,
du ska inte glömma bort mig.
22Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,
och som ett moln dina synder.
Återvänd till mig,
för jag har återlöst dig.
23Sjung, ni himlar, för Herren (Jahveh) har gjort det,
ropa, ni jordens djup (jordens lägsta platser),
brist ut i sång, ni berg
och skogar och varje träd som finns i dem,
för Herren (Jahveh) har återlöst Jakob
och förhärligar sig själv i Israel.
24Så säger Herren (Jahveh)
din Återlösare och han som formade dig redan i moderlivet:
Jag är Herren (Jahveh)
som har skapat allting,
som har expanderat (spänt ut) himlarna (universum) helt själv,
som har hamrat (spänt) ut jorden alldeles själv.
[Här används det hebreiska ordet nata (expandera, spänna ut) om himlarna, universum och ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt om jorden. Här anas ett expanderade universum och fler dimensioner än rum och tid, se även 2 Sam 22:10.]
25Det frustrerar (stör, irriterar) bedragarnas teckentyderi
och gör siarna ilskna,
det vänder bak och fram på de visa
och gör deras kunskap till dårskap.
26Det bekräftar hans tjänares ord
och uppfyller hans budbärares råd,
som säger till Jerusalem: "Hon ska bli bebodd"
och till Juda städer: "De ska bli uppbyggda
och jag ska resa upp dess ödelagda platser."
27Som säger till djupen: "Torka upp, och jag ska torka upp dina floder."
28Som säger om Kyros: "Han är min herde och ska utföra alla mina önskningar"
och säger till Jerusalem: "Hon ska bli uppbyggd"
och till templet: "Min grund ska bli lagd."
1Så säger Herren (Jahveh) till sin smorde,
till Kyros, vars högra hand [hans makt] jag styrker
för att underkuva länder inför honom,
och lösa upp kungars bälten,
för att öppna dörrar framför honom,
så att portarna inte stängs:
2"Jag ska gå framför dig
och göra krokiga platser raka,
jag ska bryta koppardörrarna i bitar
och hugga sönder järnbommarna,
3och jag ska ge dig mörkrets skatter [gömda i rum utan fönster som fanns i bl.a. Babylon och Sardis],
och undangömda rikedomar från hemliga platser,
så att du ska veta (känna till, förstå, varit intimt förtrogen med)
att jag är Herren (Jahveh) som kallar dig vid ditt namn,
Israels Gud (Elohim).
4För Jakobs skull, min tjänare,
och Israel, min utvalda,
har jag kallat dig vid ditt namn,
jag har namngett dig,
fast du inte känner (är intimt förtrogen med) mig.
5Jag är Herren (Jahveh), det finns ingen annan.
Vid sidan av mig finns ingen gud (elohim) [avgud].
Jag har omgjordat dig
fast du inte har känt (varit intimt förtrogen med) mig,
6för att man ska veta från solens uppgång (i öster)
och till väster [där den går ner]
att det inte finns någon vid sidan om mig.
Jag är Herren (Jahveh) och där finns ingen annan.
7Jag formar (som en krukmakare) ljuset
och skapar mörkret,
jag gör frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och skapar olycka [Ps 65:8; Amos 3:6],
jag är Herren (Jahveh) som gör alla dessa ting.
8[Vers 1-7 har talat om Kyros som en förebild på Guds smorde, utvalde kung, se Jes 44:28; 45:1. Vers 8 kan appliceras på Kyros, men även på den kommande Messias.]
Regna, ni himlar (skyar) där ovan,
låt rättfärdighet flöda (strömma ner) från skyarna (molnen).
Låt jorden öppna sig [ta emot], och ge frälsning som frukt (resultat),
[Herrens telning, Messias, beskrivs som landets frukt, se Jes 4:2]
och låt befrielse växa upp tillsammans [med frälsningen].
Jag, Herren (Jahveh), skapar detta. [Ps 85:12-13]
9Ve över honom som går till rätta (befinner sig på en trång plats) med sin skapare,
som en krukskärva bland jordens krukor.
Säger leran till krukmakaren: "Vad gör du?"
eller arbetet [det färdiga resultatet]: "Han [min skapare] har inga händer?"
10Ve, över honom som säger till sin far: "Varför avlade du?"
Eller till en kvinna: "Varför födde du?" [Här anklagas kvinnan för att hon inte har gjort abort.]
11Så säger Herren (Jahveh), Israels Helige och Skapare:
"Fråga mig om ting som ska komma, angående mina söner,
och angående mina händers arbete, befall mig.
12Jag har gjort jorden
och skapat människan på den.
Jag, min egen hand, har expanderat (spänt ut) himlarna (universum)
och alla dess härskaror har jag utsett (utvalt, bestämt att vara där).
13Jag har rest upp honom i rättfärdighet
och jag gör hans vägar höga,
han ska bygga min stad
och han ska frige mina fördrivna,
inte mot betalning
eller belöning",
säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
[Detta skedde ungefär 200 år senare när judarna fick återvända från fångenskapen i Babylon och bygga upp Jerusalem och dess tempel under Esra och Nehemja.]
14Så säger Herren (Jahveh):
"Egyptens arbetare och Kushs [Etiopiens och Sudans] handelsmän
och Shevas [Saudiarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
15I sanning är du en Gud (El) som gömmer dig,
Israels Gud (Elohim), Frälsaren.
16De ska komma på skam, ja, bli förvirrade varenda en av dem,
de ska tillsammans gå in i förvirringen, de som tillverkar avgudar.
17Israel, som är frälst (räddad) av Herren (Jahveh) med en evig frälsning,
ni ska inte komma på skam eller bli förvirrade, inte i all evighet.
18För så säger Herren (Jahveh)
som skapat himlarna (universum),
han är Gud (Elohim)
som har format jorden och gjort den,
han grundade den,
han skapade den inte förgäves,
han formade den för att bli bebodd:
"Jag är Herren (Jahveh) och det finns ingen annan."
19Jag har inte talat i hemlighet,
på en plats i mörkrets land,
jag sa inte till Jakobs säd:
"Sök mig förgäves (formlöst; som i kaos – hebr. tóho)".
Jag, Herren (Jahveh), talar rättfärdighet,
jag berättar vad som är rätt (uppenbarar rättvisa).
Herren är högre än alla avgudar
20Samla er och kom,
kom nära tillsammans, ni som är förskingrade bland länderna.
De som bär på sina trägudar har ingen kunskap,
de ber till en gud (makt – hebr. el) som inte kan frälsa (rädda).
21Berätta och för dem nära,
ja, låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
och har berättat det sedan länge?
Är det inte jag, Herren (Jahveh)?
Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
Det finns ingen annan jämte mig.
[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahveh.]
22[Herren talar vidare, se vers 14:]
"Vänd er till mig (se på mig) och bli frälsta, ni jordens alla ändar,
för jag är Gud (El) och det finns ingen annan.
23Jag har svurit vid mig själv,
det jag säger är sant,
mitt ord står fast:
För mig ska alla böja knä,
alla tungor ska svära mig trohet.
24De ska säga om mig:
'Bara i Herren (Jahveh) finns rättfärdighet och styrka.' "
Alla som vänt sin vrede mot honom,
ska komma till honom i skam.
25I Herren ska hela Israels säd bli rättfärdiggjord och förhärligas.
1Bel [babylonisk avgud – Enlil, och senare Marduk] bugar, Nebo [avguden Nabu] böjer sig ner,
deras avgudar är för djur och boskap,
ting som de bär omkring som blir en belastning,
en börda som tröttar djuren.
2De böjer sig ner, de bugar tillsammans,
de kan inte släppa bördan
och själva har de gått i fångenskap.
3Lyssna till mig, Jakobs hus
och kvarlevan av Israels hus,
ni som är burna av mig från födseln,
som är burna från livmodern.
4Också vid hög ålder är jag densamme,
tills du har gråa hår ska jag bära dig,
jag har skapat dig och jag ska bära dig;
ja, jag ska bära dig och ska befria (rädda) dig.
5Vid vem vill ni likna mig och göra mig jämbördig
och jämföra mig, för att vi ska vara lika?
6Ni som är frikostiga med guld i era väskor
och väger upp silver på vågen,
ni som hyr guldsmeden som gör det till en gud (makt – hebr. el)
att falla ner inför och tillbe,
7han är buren på axlarna, han bärs runt
och ställs på sin plats och han står där,
han flyttar sig inte på egen hand från sin plats,
när någon ropar till honom kan han inte svara och inte rädda från svårigheter.
8Kom ihåg detta och var förvissade,
ta det till hjärtat, ni syndare.
9Kom ihåg (tänk på) det [som jag gjort] tidigare, i det förgångna,
för jag är Gud (El; mäktig, gudomlig), och det finns ingen annan.
Jag är Gud (Elohim), och det finns ingen som jag.
10Som från början berättat (kungjort) vad som ska ske i slutet [1 Mos 3:15; 16:12; 21:18],
för länge sedan [berättat] det som ännu inte skett,
som säger: "Mitt rådslut ska stå fast,
och jag gör allt vad jag vill (önskar, har min glädje i)."
11Jag som kallar en rovfågel från öst,
från ett avlägset land, en som utför mina rådslut.
Ja, jag har talat,
ja, jag ska låta det ske;
jag har gjort en plan,
ja, jag sätter den i verket.
12Lyssna till mig, ni hårdhjärtade
som är långt borta från rättfärdigheten:
13Jag kommer nära med min rättfärdighet,
den ska inte vara långt borta,
och min frälsning ska inte dröja.
Och jag ska placera frälsning i Sion [tempelberget i Jerusalem],
till Israel min härlighet.
[Detta är ett löfte om Jesus som ger oss sin frälsning och rättfärdighet när han går till korset i Jerusalem.]
Babylons fall (kap 47-48)
1[Dessa två sista kapitel som handlar om hur Herren är större än alla avgudar (kap 40-48) beskriver Babylons fall. Denna sjunde sektion hör tematiskt ihop med den första i kap 40 som handlade om de goda nyheterna för Jerusalem.]
Kom ner och sitt i stoftet,
du jungfru Babels dotter,
sitt på marken utan tron,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
vacker eller späd (förnäm).
2Ta kvarnstenarna och mal mjöl,
ta av din slöja [kan syfta på status som gift, se 1 Mos 24:65 eller symbol på rikedom, se Jes 3:23],
riv av (lyft upp) kjolen, blotta låret,
vada genom floderna [de med välstånd hade bärare som bar dem över vadställena].
3Din nakenhet ska blottas,
din skam ska bli synlig.
Jag ska ta hämnd
och inte låta någon människa lägga sig i.
4Vår Återlösare, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
hans namn är Israels Helige!
5Sitt tyst och gå in i mörkret,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
kungarikenas älskarinna.
6Jag var vred på mitt folk,
jag vanhelgade mitt arv
och gav dem i din hand
och du visade dem ingen nåd (barmhärtighet, medlidande – hebr. rachamim),
på de gamla
lade du ditt mycket tunga ok.
7Och du sa: "För alltid
ska jag vara stark drottning (ledare – främste älskarinnan)",
så att du inte lägger dessa ting på ditt hjärta
och inte heller kommer ihåg slutet (reflekterar över vad som hänt).
8Lyssna nu därför till detta, du som hänger dig åt njutningar,
som sitter säkert
och säger i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig),
jag ska inte sitta som änka,
inte heller ska jag veta av barnlöshet."
9Men dessa två ting ska en dag komma över dig på ett ögonblick,
barnlöshet och änkestånd, i fullt mått ska det komma över dig,
för dina myckna trolldomskonster
och det stora överflödet av ditt magiska förhäxande.
10Du har känt dig säker i din ondska,
du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
och du har sagt i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".
11Men ondska ska komma över dig,
du ska inte veta hur du ska locka bort den,
och olycka (katastrof) ska falla över dig,
och du ska inte kunna knuffa undan den,
och undergång ska komma över dig plötsligt,
innan du vet (har en aning om) det.
12Träd fram (stå) nu med din magi
och din myckenhet av trolldomskonster,
med vilka du arbetat sedan din ungdom,
kanhända ska du kunna vinna,
kanhända ska du segra.
13Du är utmattad av mängden av dina råd,
låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
som ska komma över dig.
14Se, de ska bli som stubb (det som finns kvar efter att ett gräsfält brunnit),
elden ska bränna dem,
de ska inte kunna befria sig själva
från flammans makt,
det ska inte finnas kol till värme,
ingen eldsflamma att sitta framför.
15Så ska det gå dem som du arbetat med,
de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
Ingen ska rädda dig.
1Lyssna till detta, Jakobs hus,
som är uppkallat efter Israels namn
och har sprungit fram ur Juda källor [från Judas släkt],
som svär vid Herrens (Jahvehs) namn
och använder Israels Guds (Elohims) namn,
men inte i sanning (på ett ärligt sätt), och inte i rättfärdighet.
2För ni kallar (namnger) er själva efter den heliga staden [Jerusalem]
och ni lutar er mot (förlitar er på) Israels Gud (Elohim).
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
3Jag har berättat tidigare ting för länge sedan,
de kom ut ur min mun och jag frambringade dem till att höras,
i ett ögonblick gjorde jag dem och de blev till.
4Eftersom jag vet (är intimt förtrogen med) att du är upprorisk
och ditt nackben är av järn,
och din panna av brons,
5därför har jag berättat det för dig för länge sedan,
innan det skedde har jag låtit dig höra,
annars skulle du säga:
"Mina avgudar har gjort dem,
och mina skurna bilder och mina gjutna beläten har befallt dem."
6Du har hört allt detta och sett det,
ska du inte berätta det?
Jag har låtit dig höra nya ting från denna tid [befrielsen från Babylon genom Kyros, se Jes 45:1, men även hoppet om Messias],
ja, även dolda (gömda) ting som du inte känner till (har intim kunskap om) [Dan 2:22, 29; 1 Krön 2:9, 10].
7De är skapade nu [något nytt sker just nu genom ett profetiskt ord], och inte för länge sedan
och före denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
"Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem."
8Du hörde inte, du kände inte till,
från förr var dina öron inte öppnade,
för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst),
och du kallades en överträdare från moderlivet.
9För mitt namns skull ska jag hålla tillbaka min vrede,
och för min ära ska jag låta dig vara, så att jag inte utrotar (hugger av) dig.
10Se, jag har renat dig, men inte som silver,
jag har prövat dig i lidandets ugn.
11För min egen skull, för min egen skull [här upprepar sig hebreiskan för att ge emfas och tyngd – det är för Guds egen skull och ingenting annat] ska jag göra det,
för hur skulle jag kunna vanhelgas?
Och min ära ska jag inte ge till någon annan.
12Lyssna till mig, Jakob
och Israel, mina kallade (utvalda, tagna avsides).
"Jag är Han.
Jag är den förste, och ännu mer (verkligen) den siste." [Jes 41:4; 44:5; Upp 1:8; 21:6; 22:13]
13Ja, min hand har verkligen lagt jordens grundvalar
och min högra har spänt ut himlarna.
När jag kallade på dem
stod de tillsammans.
14[Vers 14-16 har många profetiska bottnar, orden handlar dels om kungen Kyros, men går djupare till att beröra löftet om Messias och Andens utgjutande på Pingstdagen.]
Församla er allesammans och lyssna.
Vem ibland dem har berättat dessa ting?
Han som Herren (Jahveh) älskar ska visa sin tillfredsställelse (betyder även böja ned) över Babel
och visa sin arm över kaldéerna.
["Han" i denna vers talar profetiskt om Jesus när han kommer tillbaka och ska ta itu med alla som kommit mot Jerusalem, se Upp 19:11-16.]
15Jag, jag har talat,
jag har kallat på honom,
jag har fört honom fram
och han ska göra sina vägar framgångsrika (blomstrande, lyckosamma).
16Kom nära mig, lyssna på detta:
Från första början har jag aldrig talat i hemlighet,
från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen),
och nu har Herren Herren (Adonai Jahveh) sänt mig
och sin Ande.
17Så säger Herren (Jahveh) din Återlösare – Israels Helige:
"Jag är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),
som undervisar dig att få vinst (för välgång, vinning – hebr. jaal) [enda gången ordet används positivt, jfr Jes 47:12; 1 Sam 12:21]
och leder dig på den väg du ska gå.
18O, att du ville lyssna till mina befallningar!
Då skulle din frid (fullständiga harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
vara som en flod [riklig och överflödande, se även Jes 66:12]
och din rättfärdighet som havets vågor (som väller in mot stranden oavbrutet).
19Din säd (avkomma, ättlingar) skulle vara som sanden [Jes 10:22; 1 Mos 15:5; 22:17; Hos 1:10],
och avkomlingarna från ditt inre [dina barn] som dess säd,
deras namn ska inte utrotas (huggas av),
inte utplånas inför mitt ansikte (min åsyn).
20Gå ut från Babel,
fly från kaldéerna [babylonierna].
Förkunna med en sjungande röst,
berätta detta,
säg det till jordens yttersta gräns,
säg: 'Herren (Jahveh) har återlöst sin tjänare Jakob,
21och de törstade inte när han ledde dem genom öknen,
han lät vattnet flöda från klippan till dem,
han klöv klippan
och vattnet forsade ut.' " [Jes 43:19; 2 Mos 17:6; 4 Mos 20:11]
22"Det finns ingen frid (shalom)", säger Herren (Jahveh), "för de onda."
[Samma fras, men med Elohim istället för Jahveh, återkommer i Jes 57:21.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
