Parallell - tisdag 28/7
Jes 49-53
Den lidande tjänaren (kap 49-54)1
Tjänaren som introducerades i Jes 42:1 talar nu här själv. I vers 5-6 beskrivs hur han är kallad att återupprätta Israel, vilket gör att referensen till Israel i vers 3b inte kan syfta på folket i exilen, utan på idealbilden av Israel personifierad. Ordet Israel betyder "Gud triumferar", så det kan också vara en koppling till hur Messias kommer att segra och triumfera!
Återupprättelse för Jerusalem och hennes barn
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.
2Han gjorde min mun likt ett skarpt svärd,
och gömde mig under sin hands skugga (han skyddade mig).
Han gjorde mig till en vass pil,
och gömde mig i sitt koger.
3Och han sa till mig: "Du är min tjänare, Israel [idealbilden av Israel; hebr. jisrael – Gud triumferar],
i vilken jag ska bli ärad (förhärligad)."
4Men jag svarade: "Jag har ansträngt mig (arbetat) förgäves,
jag har använt min styrka till tomhet och fåfänglighet,
men likväl (med säkerhet) är min rätt hos Herren (Jahveh)
och min lön (belöning) hos min Gud (Elohim)."
5Nu säger Herren (Jahveh), han som har skapat mig till sin tjänare redan i moderlivet,
för att jag ska föra Jakob tillbaka så att Israel samlas hos honom.
[I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. Judarna skulle föras tillbaka från den babyloniska fångenskapen, men profetian har även en uppfyllelse som vi ser i vår tid när judarna är tillbaka i landet Israel. Här finns också en profetia att bli förd tillbaka från den största fångenskapen av dem alla – synden.]Jag vill bli ärad i Herrens ögon, för Herren är källan till min styrka.
[Även om tjänaren skulle bli missförstådd, föraktad och avvisad av folket, har han sin ära och styrka i Herren (Jahveh).]
6Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger:
"Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare,7Detta säger Herren (Jahveh),
att bara upprätta Jakobs stammar
och föra tillbaka Israels överlevande.
Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken,
så att du kan föra min frälsning (befrielse) till jordens yttersta gräns."
[Paulus och Barnabas citerar denna vers i Apg 13:47.]
Israels Återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
som folken avskyr,
en tjänare under härskare:
"Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,8Detta är vad Herren säger [Gud Faderns ord till sonen Messias]:
furstar ska böja sig,
på grund av Herren (Jahveh) som är trofast,
Israels Helige som har utvalt dig."
"I en tid av nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) svarar jag dig,
på frälsningens dag hjälper jag dig.
Jag skyddar dig och ska göra dig
till ett förbund för folket [folket i singular syftar alltid på Israel, se Jes 42:6].
Landet ska bli upprättat (återuppbyggt),
och de övergivna jordlotterna ska fördelas.
9Ni ska säga till de fångna: 'Kom ut',
till dem som sitter i mörkret: 'Kom fram'.
De ska finna bete längs vägarna,
kala höjder [berg med liten eller ingen vegetation – hebr. shefi] ska bli deras betesmarker.
10De ska varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen ska inte skada dem.
Han som förbarmar sig över dem ska leda (hebr. nahag) dem,
till friska vattenkällor ska han föra dem varsamt (hebr. nahal).
11Jag ska göra alla mina berg till en väg (hebr. derech)
och mina huvudvägar (hebr. mesilah) ska vara stora (breda, lätta att fara på) och upphöjda."
12Se, dessa ska komma från långt bort
och dessa från norr och från väster
och dessa från landet Sinim [Kina].
13Stäm upp till glädjesång, ni himlar!
Gläd dig, du jord!
Brist ut i jubelsång, ni berg!
För Herren (Jahveh) har tröstat sitt folk,
och förbarmar sig över sina betryckta.
14Men Sion [Jerusalem, och dess invånare som blivit tillfångatagna och förda till Babylon] säger:
"Herren (Jahveh) har övergivit mig, min Herre (Adonai) har glömt mig."
15[Herren svarade:]
Kan en kvinna glömma bort sitt spädbarn som hon ammar?
Skulle hon inte ha förbarmande över det barn hon burit (sin livsfrukt; ordagrant: ´son från sin livmoder´)?
Även om en mor skulle glömma sina barn [2 Kung 6:28, 29],
så skulle jag aldrig glömma dig.
16Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
[Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se Ords 7:3.]
Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.
17Dina söner ska skynda sig, dina fördärvare
och de som ödelägger ska dra bort från dig.
18Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig.
Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke,
och omgjorda dig med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).
19För dina fördärvade och ödelagda platser
och ditt land som blivit förstört,
ska nu bli alldeles för litet för sina invånare,
och de som slukade dig ska vara långt borta.
20Sönerna från din smärtsamma förlust
ska då säga i dina öron:
"Platsen är för liten för mig,
ge mig utrymme så att jag kan bo här."
21Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Var jag inte bestulen på mina barn,
barnlös och flykting
och en som vandrade hit och dit (utan någonstans att ta vägen)?
Och vem har uppfostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam,
dessa, var fanns de?"
22Så säger Herren Gud (Adonai Jahveh):
Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna
och sätta upp mitt baner över folken,
och de ska bära dina söner i famnen,
och dina döttrar ska de bära på sina axlar.
23Och kungar ska vara deras uppfostrare
och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
och slicka stoftet [dammet] från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahveh),
för de ska inte skämmas som väntar på mig.
24Ska bytet tas från den mäktige
eller de tillfångatagna bli befriade från segraren?
25Men så säger Herren (Jahveh):
Också de mäktigas (starkas) fångar ska tas bort
och bytet från den fruktansvärda ska befrias,
och jag ska strida med den som stred mot dig,
och jag ska frälsa (rädda) mina söner.
26Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött [alla människor] ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogna med)
att jag, Herren (Jahveh), är din Frälsare
och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.
Den lidande tjänaren och Israels synd
1Så säger Herren:
"Var är din mors skilsmässobrev som jag har sänt iväg henne med?
Eller till vem av mina fordringsägare har jag sålt dig?
Se, för dina överträdelser blev du såld,
och för dina synder skickades din mor iväg.
2Varför, när jag kom, fanns där ingen människa?
Varför, när jag kallade, var det ingen som svarade?
Är min hand avkortad så att den inte kan ge återlösning (befrielse – hebr. pedot) [Jes 59:1]?
Eller har jag ingen kraft att rädda (befria)?
Se, med min tillrättavisning torkar jag ut havet [2 Mos 14:21],
jag förvandlar floderna till öken [Jos 3:16],
deras fiskar blir strandsatta
eftersom där inte finns något vatten och de dör av törst.
3Jag klär himlarna i mörka färger
och jag gör säcktyg att övertäcka dem med."
4Herren Gud (Adonai Jahveh) har gett mig de lärdas tunga [att höra som en lärjunge – villigt, lydigt och glatt, se Joh 8:28],
så att jag ska veta hur jag ska upprätthålla den utmattade med ord (vad jag ska säga för att uppmuntra den trötte).
Han väcker [mig, mitt öra, min längtan] morgon efter morgon [Mark 1:35; Luk 4:42],
han väcker mitt öra till att höra som den som får undervisning.
5Herren Gud (Adonai Jahveh) har öppnat mitt öra [och jag gör det han säger],
jag har inte varit upprorisk (rebellisk)
eller vänt tillbaka [flytt från Guds vilja].
6Jag gav min rygg till dem som pryglade den,
mina kinder till dem som slet av mitt skägg,
jag gömde inte mitt ansikte från förnedring och spott.
[Detta är en profetia om Jesus, se Jes 53:5; Matt 26:67; 27:26; Mark 15:19; Luk 22:63. De pryglade hans rygg. Det står inte uttryckligen att soldaterna ryckte av honom skägget, men enligt andra källor var denna behandling vanlig i samband med den misshandel som Jesus utsattes för inför korsfästelsen.]
7Men Herren Gud (Adonai Jahveh) hjälper mig,
därför kände jag inte förödmjukelsen.
Därför har jag gjort mitt ansikte hårt (orörligt) som hårdaste sten,
jag vet att jag inte ska komma på skam.
8Den som förklarar mig rättfärdig är nära.
Vem skulle då anklaga mig?
Låt oss stå tillsammans [i domstolen].
Vem är min motpart?
Låt honom komma nära mig.
9Se, Herren Gud (Adonai Jahveh) hjälper mig,
vem vågar utmana mig?
De ska alla slitas ut som ett klädesplagg,
mal ska förtära dem.
10Vem bland er fruktar (vördar, respekterar) Herren
och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning,
ska han förtrösta på Herrens namn
och stödja sig på sin Gud.
11Se, alla ni som tänder en eld
för att omge er själva med eldstäder,
vandra i ljuset av er låga
och bland eldstäderna som ni har antänt.
Detta ska ni få av min hand
– ni ska ligga ner i plågor.
[Att tända sitt eget ljus istället för att vandra i Guds ljus leder till syndens straff.]
Herren ska rädda sitt folk
1Lyssna på mig,
ni som strävar efter (jagar, verkligen vill ha) rättfärdighet,
ni som söker (studerar för att få mer kunskap om) Herren (Jahveh).
Se på klippan [som] ni är huggna ur,
på dagbrottet (graven; "brunnen" – hebr. bor) som ni grävts ut (plockats ut) från.
2Se på Abraham, er far,
och Sarah, som födde er.
När jag kallade honom var han en enda (barnlös),
men jag välsignade honom och förökade honom.
3Ja, Herren ska trösta Sion [tempelberget i Jerusalem],
han ska trösta alla hennes ruiner.
Han ska göra hennes öken lik Eden,
hennes ödemark som Herrens (Jahvehs) trädgård.
Fröjd och glädje ska höras där inne,
tacksägelse och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument).
4Var uppmärksam på mig, mitt folk (hebr. am),
lyssna till mig, mitt stamfolk (hebr. leom) [Israel].
för undervisning (hebr. Torah) ska utgå från mig,
jag ska låta min rätt vila som ett ljus för folken [alla jordens folk].
5Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar ivrigt (med förväntan) på mig,
och sätter sitt hopp till min arm.
6Lyft upp era ögon till himlarna!
Se på jorden därunder! [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
7Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
bli inte heller nedslagna av deras smädande.
8För mal ska äta dem som en klädnad
och mott ska äta dem som ylle [mal och mott är fjärilar vars larver angriper textilier],
men min rättfärdighet ska vara för evigt
och min frälsning för alla generationer.
[Ordagrant: till generationernas generation; dvs. till den sista av alla generationer.]
9[Frasen "Vakna upp" här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
Ikläd dig din styrka, Herrens (Jahvehs) arm!
Vakna upp som i gamla dagar [hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
[Hebr. rahav betyder "stolthet", se Jes 30:7.]
10Är du inte den som torkade upp havet,
de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
för de återlösta att passera över? [2 Mos 14:21-22]
11Herrens förlossade ska återvända
och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem].
Evig glädje ska vara på deras huvuden.
De ska få glädje och fröjd
och sorger och suckande ska fly bort.
12Jag, ja, jag är han som tröstar er.
Vem är du, som är rädd för människor som ska dö,
och för människobarn som ska bli som gräs?
13Och har glömt Herren (Jahveh) din skapare,
som har sträckt (rullat) ut himlarna [som en bokrulle öppnas och sedan rullas ihop vid tidens slut, se 2 Pet 3:10, här anar vi också krökta rum och fler dimensioner än rum och tid, se även 1 Mos 1:1; 2 Sam 22:10]
och lagt jordens grundvalar,
och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri
när han gör sig redo att fördärva.
Var är förtryckarens raseri?
14Han som har blivit nedböjd ska med hast bli fri,
och han ska inte dö och hamna i avgrundens djup,
inte heller ska bröd fattas honom.
15För jag är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),
som rör upp havet så att dess vågor ryter,
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
16Jag har lagt mitt ord i din mun
och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
och lägga jordens grundvalar
och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Du är mitt folk"!
Jerusalem ska bli räddat
17[Detta är den femte och centrala delen i kapitel 49-54.]
Vakna upp! Vakna upp!
Res dig upp Jerusalem,
som har druckit vid Herrens (Jahvehs) hand,
bägaren med hans raseri.
Du har druckit avskummet av skakningens (skräckens) bägare,
ja, druckit ur den till botten.
[Skakningens är i verbformen hitpael – som indikerar att man darrar av obeskrivlig skräck, se även vers 22.]
18Det finns ingen som leder (guidar) henne, av alla söner som hon fött,
inte heller är där någon som tar henne vid handen, av alla de söner som hon har uppfostrat.
19Dessa två ting drabbade dig,
vem ska begråta dig?
Förödelsen och ödeläggelsen och hungersnöden och svärdet,
vem ska trösta dig?
20Dina söner är avsvimmade,
de ligger mitt på gatorna [ordagrant: vid gatornas huvud],
som antiloper i ett nät,
de är fulla av Herrens (Jahvehs) raseri,
av Guds tillrättavisning.
21Därför, lyssna nu till detta, du drabbade
och druckna, fast inte av vin,
22Så säger Herren din Herre (Adonai Jahveh) och din Gud (Elohim)
som hävdar sitt folks sak [Jer 50:34]:
"Se, jag har tagit ut ur din hand
skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).
23Jag ska sätta den [straffets bägare] i deras hand som plågat dig [Jer 25:17, 26, 28],
som har sagt till dig (din själ):
'Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)'
och du har gjort din rygg till mark,
en gata för dem att gå över (trampa på) [Jos 10:24]."
Den lidande tjänaren ska rädda sitt folk
1Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder, Jerusalem,
den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
2Skaka av dig stoftet [dammet] och res dig upp
– sätt dig på din tron, Jerusalem.
Frigör dig från banden som binder din nacke,
du fängslade dotter Sion [tempelberget i Jerusalem].
3Så säger Herren (Jahveh):
"Ni blev sålda för inget
och utan silver (pengar) ska ni bli återlösta (hebr. gaal)."
4Ja, så säger Herren Gud (Adonai Jahveh): Först gick mitt folk ner till Egypten och bodde där tillfälligt som främlingar. Sedan förtryckte Assyrien (Ashor) dem utan anledning.
5Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och alltid, alla dagar, blir mitt namn föraktat, hädat och smädat.
[Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.]
6Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som talar: "Här är jag!"
[Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se Matt 27:54. Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på, då alla judar ska se vem de har stungit, se Sak 12:10.]
7Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i Rom 10:15.]
8Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
tillsammans jublar de av glädje,
för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
9Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk [Jes 40:1], han återlöser Jerusalem.
[Verbet återlöser är på hebreiska gaal och den som återlöser är en goel. Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se 3 Mos 25:25; Rut 2:20; 3:9; 4:8-10. Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens Återlösare, vår Goel. Jesus Messias fullföljer det uppdraget när han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se Ps 19:15; Job 19:25; Joh 1:29; Apg 20:28; Upp 5:1-5.
Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna, utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.]
10Herren (Jahveh) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
[Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
11Lämna, lämna, gå bort från platsen,
vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahvehs) tillhörigheter.
[Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se 2 Krön 36:18; Esra 1:7.]
12Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:11, 33]
och ni ska inte heller fly (som man flyr för sitt liv, i panik)
för Herren (Jahveh) vandrar framför er
och Israels Gud (Elohim) är er eftertrupp [som beskyddar er mot anfall bakifrån och bakhåll].
[Under uttåget från Egypten beskyddade Gud israeliterna från faraos attack när de korsade Röda havet, se 2 Mos 14:19. Han ledde dem också genom öknen. Här profeteras om hur de ska komma tillbaka från Babylon, hur Herren ska gå före och efter dem.]
Den lidande tjänaren ska bära vår synd (52:13-53:12)
13
Följande stycke är strukturerat som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4-6.
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13-15
B Förklaring – ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1-3
C Han tog all vår synd, Jes 53:4-6
B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7-9
A´ Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10-12
Upphöjd, men ändå förödmjukad
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nasa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
14Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
[En del manuskript har "dig" istället för "honom", i så fall riktas orden direkt till tjänaren.]
Hans yttre (hans utseende) var så vanställt att han inte längre såg ut som en man,
hans gestalt var olik en människas (Adams barn).
15Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos – hebr. nazah) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i Rom 15:21.]
[Det hebreiska ordet nazah återfinns 24 ggr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se 3 Mos 4:6; Hes 36:25. Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
Ett rotskott
1[Nu följer den andra nivån i kiasmen som började redan i föregående kapitel. Gåtan som presenterades i Jes 52:13-15 börjar nu få sin förklaring. Vers 1-3 hör tematiskt ihop med vers 7-9. Här används en liknelse om en planta som skjuter skott.]
Vem trodde på vad vi just har hört [att tjänaren skulle bli upphöjd, se Jes 52:13-15]?
För vem var Herrens arm (kraft) uppenbarad (avklädd naken – hebr. galah)?
[I denna vers ställs två frågor. Den första utmanar läsaren att försöka förstå gåtan om hur den lidande tjänaren skulle bli upphöjd som just beskrivits. Här är läsaren subjekt. I den andra frågan är det läsaren som är objektet. Första frågans verb "trodde på" är parallellt med andra frågans "uppenbarad". Det första verbet är aktivt och kräver en respons från den som lyssnar att tro på budskapet. Det andra är passivt, vilket visar att någon annan måste stå för uppenbarelsen. Vårt ansvar är att tro, men å andra sidan, hur kan vi tro om det inte blir uppenbarat? Just denna problematik, från vers 7-8 i detta kapitel, sätter den etiopiske hovmannen ord på i konversationen med Filippus, se Apg 8:30-33.
Även i ordvalet för hur Herrens arm (hans styrka) ska bli "uppenbarad" finns en profetisk föraning om Messias lidande. Ordet uppenbarad (hebr. galah) betyder även att kläs av naken och bli behandlad som en fånge (2 Kung 15:29). Något som uppfylls när Jesus blir avklädd naken, vanhedrad och tillfångatagen (Matt 27:35; Fil 2:7). Herrens arm är också ett uttryck för Guds omnipotens (att han gör vad han vill), men i det ligger också att hans rättfärdighet kräver dom över synden.
Genom "Herrens arm" visar tjänaren sin makt när han dömer synden men samtidigt är beredd att återlösa, rädda och frälsa varje människa från synden. Israel hade inte sett Guds militära kraft användas av tjänaren, Jesus.]
2För han [Guds tjänare, återlösaren] sköt upp inför honom som en späd planta (spädbarn),
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade ingen speciell gestalt eller hög status (kunglig prakt) som fångade vår uppmärksamhet,
inget fantastiskt med hans utseende som gjorde att vi skulle vilja följa honom.
3Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [Ps 39:5],
en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta]
och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad).
Människor vände bort sin blick från honom,
han var föraktad och utan värde i våra ögon.
[Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.]
Han tog all vår synd
4[Vers 4-6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25; Rut 4:3-10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.]
Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17],
och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b];
och vi – vi såg honom som slagen (straffad),
pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
5Han blev genomborrad (sargad) [Ps 22:17] för våra överträdelser [vår öppna rebelliskhet mot Gud],
krossad (nedtyngd) för våra synder (missgärningar, skulder).
Straffet [som vi rättmätigt förtjänar] lades på honom
för att vi skulle få frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och genom hans sår [sargade kropp]
är (blir) vi helade (läkta, friska) [har både kroppslig och själslig bot kommit till oss].
6Alla har vi gått (vi gick alla) vilse som får,
var och en [av oss] har gått (gick; vände sig till) sin egen väg.
Herren (Jahveh) lät all vår synd (missgärning, orättfärdighet, skuld) [hela vårt straff] läggas på (möta/drabba) honom.
[I hebreiskan står ordagrant: "var och en har gått till sitt eget ansikte", vilket motsvarar uttrycket "att gå dit näsan pekar". Den exakta lydelsen av den sista strofen är: "JHVH har i honom placerat (låtit komma emellan) all vår synd". Synd (hebr. avon), som här står i singular (jfr vers 5), innefattar även alla överträdelser (hebr. pesha), dvs. lagbrott och brist på förmåga att leva upp till Torah – Guds undervisning med alla budord förmedlade genom Mose.]
Offrades som ett lamm
7[Nu följer tre verser som tematiskt hör ihop med vers 1-3. Där förklarades mysteriet med rotskottet, här används bilden av ett lamm som är tyst på väg till slakt. Jesus argumenterade inte mot sina opponenter, se Apg 8:32; Matt 26:63; Mark 14:61; Joh 19:9; 1 Pet 2:23]
Han blev pinad (nedtyngd) och han ödmjukade sig,
han öppnade inte sin mun,
som ett lamm som leds iväg till att slaktas
och som ett får som är tyst framför den som klipper det,
han öppnade inte sin mun.
8Han leddes bort efter en orättvis dom,
men vem begrundar (tänker på; reflekterar över) detta? [Ingen brydde sig.]
Ja, han blev avhuggen [som en gren från ett träd] från de levandes land [han blev dödad],
på grund av mitt [hans eget] folks överträdelse [öppna rebelliskhet mot Gud].
9Hans grav var tänkt bland de ogudaktiga [tillsammans med kriminella, se Matt 27:38],
men med (bland) en rik [i en förmögen mans grav lades han, se Matt 27:57, 60] vid (i) sin död [plural],
eftersom han inte hade begått något orätt
och inget svek fanns i hans mun (han inte talat någon lögn) [1 Pet 2:22].
[Ordet död är plural (ordagrant "i hans dödar")! Pluralformen är ett grammatiskt grepp som markerar att något som är uppenbart singular är extra viktigt, ibland även stort eller mycket, men framförallt oundvikligt. Det saknas alternativ, det går inte att kompromissa eller göra på något annat sätt. Jesus var tvungen att dö för att kunna återlösa oss – det finns inget annat alternativ. Hebreiskan har också flera bottnar, eftersom "död" står i plural blir det samtidigt många dödar, jfr 1 Mos 2:17. Det blir ett profetiskt budskap om att Jesus dör för många – oss alla, hela mänskligheten, varje enskild individ, eftersom han tar på sig många dödar när han dör. Ordet begränsas inte av något antal, därför är det oändligt många dödar, vilket betyder att ingen lämnas utanför. Med andra ord tar Jesus här all död som finns och besegrar den!]
Försoningens gåta löst
10[I detta avslutande stycke, vers 10-12 (som tematiskt hör ihop med Jes 52:13-15) uppenbaras hur det är Guds vilja att hans smorde tjänare blir försoningsoffret. Även om Jesus korsfästes av onda människor var hans död på förhand bestämd av Gud, se Apg 2:22-23. Jesus var ingen martyr och det var inte en olyckshändelse – Jesus var syndoffret för världens synd, se 3 Mos 7:1-10. Jesus inte bara tog vår skuld, utan han blev vår skuld. Till skillnad från skuldoffret (3 Mos 5:14-6:7), övertäckte han inte bara skulden, utan bar bort den, se Joh 1:29.]
Det var Herrens (Jahvehs) vilja att krossa honom [tynga ner honom med världens synd]
– göra honom sjuk (svag).
Om hans liv blir (hans själ gör sig själv till) ett skuldoffer,
ska han se sin säd [andliga ättlingar] (frön) och ett långt liv,
och Herrens (Jahvehs) vilja ska förverkligas genom hans hand.
11Genom det lidande han (hans själ) har utstått [den börda han bar]
får han se [stor frukt; många ättlingar] och blir mättad (belåten; fullständigt tillfreds).
Genom att känna [ha en nära personlig relation med] honom, min tjänare – den Rättfärdige –
ska han ge rättfärdighet åt många – för han bar [som ett lastdjur eller en slav] deras synder (missgärningar, orättfärdighet; skulder, straff).
[Det står "åt många", inte "alla". Det betyder inte att hans återlösning är begränsad. Den gäller alla men på samma sätt som återlösaren (hebr. goel), måste betala för återlösningen frivilligt, är det också helt frivilligt att låta sig bli återlöst. Gud som lever i evighetsperspektivet vet redan i förväg att alla människor inte kommer att välja att låta sig återlösas. Det avspeglas i ordet "många" här.]
12Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga (som en kung) [i Gudsriket],
och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
och blev räknad som en syndare (kriminell, brottsling),
när han bar (lyfte upp) mångas synd (skuld, straff),
och medlade för överträdarna (bad för syndarna) [Luk 23:34].
Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i Matt 4:17 läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man Jes 51:12-52:12 (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det Jes 54:1-10 (49:e veckan – Ki Tetze), dvs. man hoppar helt enkelt över Jes 52:13-53:12!
ⓘ Mer om läsplaner inom judisk tradition
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
