Nu kommer bokens sjunde och sista del. Dessa budskap (på samma sätt som de första i kap 1-12) är en kombination av profetiska ord som inte bara rörde vid Jesajas samtid, men också en framtida upprättelse. De 11 sista kapitlen avslutar Jesaja bok. Även denna sektion är uppbyggd som en kiasm och sammanfattar många teman från hela boken. Centralt finns tre poem i kapitel 60-62 där Herrens smorde tjänare proklamerar nyheten om Guds rike.

A Alla nationer är inbjudna, Jes 56:1-8
  B Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 56:9-58:14
   C Bön om omvändelse, Jes 59
      D Den smorde tjänaren kungör riket, Jes 60-62
    C´ Bön om omvändelse, Jes 63-64
  B´ Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 65:1-66:4
A´ Alla nationer är inbjudna, Jes 66:5-24

Hör upp (hallå, ve)!

[Hebreiska hój används under begravningar som ve-rop. Här verkar Jesaja använda det för att kalla på uppmärksamhet, men samtidigt anar vi en ton av vemod i uttrycket. I vers 2-3 används det vanligaste hebreiska ordet för att lyssna – shama, se även 5 Mos 6:4.]

Någon som är törstig? [En individuell personlig fråga.]
    Kom [plural – alla är välkomna] till vattnen!
Även den som inte har några pengar (något silver)
    – kom, köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
    och utan (till ingen) kostnad vin och mjölk.
    [Kom och få gratis det som annars brukar kosta.]

²Varför spenderar ni pengar på (väger ni upp silver för) det som inte är bröd (mat)
    och er lön (resultatet av ert slit) på det som inte mättar?
Lyssna (hebr. shama)! Lyssna noga på mig
    och ät det som är gott (ger näring)
    och låt er själ få fröjda sig i överflöd (njuta av fetma – dvs. utsökta rätter).
³Böj ditt öra (lyssna noga) [ditt öra singular; betonar personligt ansvar att höra] och kom (vandra tillsammans) [verbet är i plural] till mig,
    lyssna, så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med er,
    på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se Ps 89:2-4]
⁴Se, honom [David, som en representant för Messias, eller Messias] har jag gjort
    till ett vittne för folken,
    till furste och härskare över folken.
⁵Se, du [Israel] ska kalla på folkslag du inte känner,
    och folk som du inte känner ska skynda till dig,
för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) skull, Israels Helige,
    som gett dig din härlighet.

⁶Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahveh) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom),
    åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.
⁷Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil]
    och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer).
När de vänder om till Herren (Jahveh) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd),
    när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [5 Mos 4:25-31; 30:1-10]

⁸För mina tankar (planer, syften) är inte era tankar,
    och era vägar är inte mina vägar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

[Ordagrant: för inte är mina tankar era tankar, inte heller är era vägar mina vägar, dvs. ert sätt att tänka och agera går inte att jämföra med Guds sätt.]

⁹För [precis] som himlarna är (svävar) högre än jorden,
    så är mina vägar högre än era vägar,
    och mina tankar (planer, syften) högre än era tankar.
¹⁰För liksom regnet och snön
    faller från himlen (ordagrant: himlarna),
och inte vänder tillbaka dit
    utan att ha vattnat jorden
och fått den att bära frukt och grönska (gro, spira)
    – så att den ger säd att så (säd till den som sår) och bröd att äta (bröd till den som äter) –
¹¹så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun:
    Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst),
utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt),
    och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för.

[Guds ord syftar på alla Guds löften i Skrifterna. Här i kapitel 55 nämns flera löften både före och efter detta stycke, se vers 3-7 och 12-13.]

¹²För ni ska gå ut med fröjd
    och ledas framåt i frid (fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Bergen och kullarna ska brista ut i sång
    och fältets alla träd ska klappa sina händer.
¹³Istället för törne
    ska [stora majestätiska] cypresser växa upp
och istället för brännässlor (någon form av ökenväxt; från verbet att bränna)
    ska myrten (hebr. hadas) växa upp. [Brudkransar av myrten och trädet förknippas med bröllop och glädje.]
Det ska vara som ett minnesmärke för Herren (Jahveh),
    ett evigt tecken som inte ska huggas bort.

¹Så säger Herren (Jahveh).

"Bevara (håll, vakta, skydda) rätten
    och utöva rättfärdighet,
för min frälsning är nära att bryta fram
    och min rättfärdighet ska bli uppenbarad (synlig).
²Lycklig (salig) är den människa som gör detta
    och de människobarn som håller fast vid detta.
Som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten utan att vanhelga den (inte orenar eller skändar den)
    och håller (vaktar, skyddar, bevarar) sin hand [borta] från att göra något ont.

³Låt inte främlingen som har anslutit sig till Herren (Jahveh) tala och säga:
    'Herren ska sannerligen skilja mig från sitt folk',
låt inte heller eunucken säga:
    'Se, jag är ett dött träd.' "

⁴För så säger Herren (Jahveh)
    om eunucken som håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina sabbater
    och väljer de ting som behagar mig
    och har sin glädje i mitt förbund:
⁵Också till dem ska jag, i mitt hus och inom mina murar,
    ge ett minnesmärke bättre än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt minne
    som inte ska huggas bort.
⁶Även främlingar som sluter sig till Herren
    och följer honom,
som älskar Herrens (Jahvehs) namn
    och vill bli hans tjänare
– alla som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten så att de inte ohelgar den,
    och står fast vid mitt förbund –
⁷alla dem ska jag föra till mitt heliga tempel
    och jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
    ska ge nåd (vara välbehagligt; villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
för mitt tempel ska kallas
    ett bönens hus för alla folk. [Matt 21:13; Mark 11:17; Luk 19:46]
⁸Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahveh)
    som samlar Israels fördrivna:
Jag ska samla ännu flera
    utöver dem som redan är samlade.

⁹Alla ni fältets vilddjur, kom och sluka [Israel],
    ja, ni alla skogens vilddjur [kom och ät]. [De vilda djuren symboliserar hednafolk.]
¹⁰Alla hans väktare är blinda,
    de är utan kunskap,
de är som dumma hundar,
    de kan inte skälla,
de ligger ner och drömmer
    och älskar att sova.
¹¹Ja, hundarna är glupska,
    de vet inte när de har fått nog.
De är herdar som inte kan förstå,
    alla går de sin egen väg,
    var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
¹²Kom, jag ska hämta vin
    och vi ska fylla oss själva med starka drycker.
Morgondagen ska bli som denna dag
    och ännu mer överflödande.

Israels trolöshet och avgudadyrkan
¹De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
    och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Människor fulla av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) tas bort,
    men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan.
     ²Han kommer in i frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) [i kontrast till förföljelsen här på jorden].
De som vandrar i sin uppriktighet (rättfärdigt) – de vilar på sina bäddar [dödens vila].

³Men ni – kom hit, ni trollkvinnors söner,
    avkomma till äktenskapsbrytare och skökor.
⁴Över vem gör ni er lustiga (hånar och skrattar ni åt)?
    Mot vem gör du din mun vidöppen och räcker ut tungan?
Är ni inte barn till överträdelsen
    och falskhetens säd (avkomma)?

Barnoffer till avguden Molok, av Charles Foster 1897.

⁵Ni som upptänder er själva bland terebinterna
    och under varje lövbärande träd,
som slaktar barnen i dalarna [barnoffer till Molok, se 3 Mos 18:21; 2 Kung 23:19; Jer 32:35],
    under klippornas klyftor.
⁶I dalens lena (stenar) har du din del,
    de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
    du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting?

[Att det hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket inte behagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]

⁷Ovanpå (överst) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
    dit går du också för att offra dina offer.
⁸Och bakom dörren och dörrposten
    har du satt upp dina minnesmärken.
För du har gått upp från (lämnat) mig,
    du har utvidgat din bädd
och valt dem vars bädd du älskar,
    vars hand du fått syn på.
⁹Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
    och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort,
    ja, ända ner till Sheol (underjorden, de dödas plats).
¹⁰Du blev uttröttad av din långa väg,
    ändå sa du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
    därför blev du inte svag.
¹¹För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
    För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
    Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.
¹²Jag ska berätta för dig om din rättfärdighet och dina gärningar,
    de ska inte vara till gagn för dig (ge dig någon vinning).
¹³När du ropar (på hjälp)
    låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
    ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
    ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.

¹⁴Han ska säga:

"Kasta (bygg) upp, kasta (bygg) upp, rensa vägen,
    ta bort stötestenarna [alla hinder] från mitt folks väg." [Jes 40:3; 62:10; 1 Kor 1:23]

¹⁵Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt:

Jag bor i det höga och heliga,
    men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
    för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
¹⁶Jag ska inte gå till rätta (strida) för evigt [mot mitt folk, Israel],
    inte ständigt vredgas,
för då [om jag förblev vred] skulle deras ande försmäkta (förgås) inför mig,
    de själar som jag själv har skapat.
¹⁷På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
    och slog honom, jag gömde mig och var arg.
Men han fortsatte att avfalla
    och gick på sitt hjärtas (giriga) vägar.
¹⁸Jag har sett hans vägar och ska hela honom.
    Jag ska leda honom och gengälda honom med tröst, honom och de som sörjer honom.
¹⁹Till honom som är långt bort och till honom som är nära:
    "Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni)",
säger Herren (Jahveh) som skapar läpparnas frukt. "Jag ska hela honom."

[Här står shalom två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck därför att det är något extra viktigt, se även Jes 26:3.]

²⁰Men den onde är som ett upprört hav,
    som inte kan vila
    och dess vatten kastar upp gyttja och smuts.

²¹"Där finns ingen frid (shalom)", säger min Gud (Elohim), "för de onda." [Samma fras, men med Jahveh istället för Elohim, återfinns i Jes 48:22.]

Det religiösa hyckleriet (kap 58-59)
¹Ropa högt (med stark röst, för full hals), håll inte tillbaka,
    lyft upp din röst som en shofar (vädurshorn)
och berätta för mitt folk om deras överträdelser
    och för Jakobs hus deras synder.
²Sök mig dagligen och ha din glädje och tillfredsställelse i att känna till (ha intim kunskap om) mina vägar,
    som ett land som gör det rättfärdiga och inte försummar sin Guds påbud (bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra).
De frågar efter mina rättfärdiga påbud
    och har sin glädje i att komma nära sin Gud (Elohim).

³"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
    Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se, på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
    och utför alla era sysslor.
⁴Se, ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),
    och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).
Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,
    om ni fortsätter fasta på det här sättet.
⁵Är det den här sortens fasta jag vill ha?
    En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar fasta,
    en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)?

[Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]

⁶Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).
    Slit sönder repen till människors tunga bördor.
Befria dem som är förtryckta (i slaveri),
    bryt sönder alla ok.
⁷Dela ditt bröd med den som är hungrig.
    Ge husrum för hemlösa förtryckta människor.
När du ser någon naken, kläd honom.
    Vänd inte ryggen till den som är ditt kött och blod.
⁸Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
    och ditt helande ska komma snabbt.
    [Ordagrant "ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig".]
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
    och Herrens härlighet (ära, prakt) ska gå bakom dig och skydda dig.
⁹Då ska ni be och Herren (Jahveh) ska svara.
    Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: "Här är jag."
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
    slutar att peka finger [hånar andra],
    och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
¹⁰Om du ger ut av dig själv (din själ) till den hungrige
    och tillfredsställer den plågades själ,
då ska ljus gå upp för dig i mörkret,
    ditt sken ska bli som middagens ljus.
¹¹Herren ska leda dig oavbrutet (kontinuerligt, hela tiden)
    och tillfredsställa din själ i torkan och göra dina ben starka.
Du ska bli som en välvattnad trädgård,
    som en källa med vatten som aldrig sinar.
¹²Du ska åter bygga upp gamla ruiner.
    Du ska återställa gamla (från många generationer bakåt) grundvalar
och du ska kallas den som murar igen sprickor,
    den som återställer stigar så att man kan bo där.
¹³Om du på sabbaten avhåller din fot
    från att göra det som behagar dig (själv) på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
    och hedrar (ärar) det som Herren (Jahveh) håller heligt,
om du hedrar honom och avstår från att göra dina egna vanor (gå dina egna vägar)
    [och avstår] från att finna ditt eget behag [egna sysslor] och tala ord [om det].
¹⁴då ska du fröjda dig i Herren (Jahveh)
    och jag ska låta dig rida fram över jordens höjder
    och jag ska mätta dig med din far Jakobs arv,
för så har Herrens (Jahvehs) mun talat.

Tillbaka upp

---