Kapitel 60, som är den centrala delen i kapitel 56-66, utgör i sig själv en kiasm, där stycket om att Herren ska återupprätta Jerusalem står i centrum:

A Guds ljus (vers 1-3)
 B Nationer kommer med gåvor (vers 4-7)
  C Främlingar ska föra dina barn till dig (vers 8-9)
   D Herren ska återupprätta Jerusalem (vers 10-13)
  C´ Barnen från dina plågare ska komma till dig (vers 14-16)
 B´ Nationer ska komma med gåvor (vers 17-18)
A´ Herren ska vara ditt ljus (vers 19-22)

Guds ljus och härlighet

Stå upp [från depression och apati som omständigheter har hållit dig i]!
    Var ljus [reflektera Guds ljus]!
För ditt ljus kommer (har kommit) och
    Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] går upp (strålar ut; har rest sig) över dig.
²För se, mörkret ska täcka jorden,
    och töcken (djup dimma; förstämdhet, svårmod, dysterhet) folken,
men över dig ska Herren (Jahveh) gå upp (stråla ut, resa sig),
    och hans härlighet ska bli synlig (uppenbaras; visa sig) över dig.
³Och hednafolk ska komma (har vandrat) till ditt ljus,
    och kungar till strålglansen av din uppgång (soluppgång; ditt klara gryningsljus).

[Här liknas glansen från Sions berg (Jerusalem) vid en soluppgång som världens folk och ledare kommer att kunna följa, se även Jes 2:2-5.]

Nationer kommer med gåvor
⁴Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
    De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
    dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).
⁵Då ska du se och stråla,
    ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
    och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
⁶Mängder av kameler ska övertäcka dig [vandra på dina vägar, Jerusalem],
    unga kameler från Midjan och Efa [nuvarande Saudiarabien].
Alla köpmän från Saba [som en gång kom för att göra affärer]
    ska komma med guld och rökelse och förkunna Herrens lov (ära).
⁷Alla Kedars fårhjordar [i den arabiska öknen, öster om Syrien] ska samlas till dig,
    Nevajots hjortar [öster om Jordan] ska bli tillgängliga som offer.
De ska bli offer som ger nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
    när jag ska förhärliga mitt majestätiska tempel.

[Både Nevajot och Kedar var söner till Ismael, se 1 Mos 25:13. De var nomader och fåraherdar som bosatte sig öster om Jordanfloden. I assyriska uppteckningar om krigståg omnämns Kedar (som där kallas Qidri/Qadri). I en berättelse om ett fälttåg skryter Ashurbanipal (regerade 669-632 f.Kr.) om de får, åsnor och kameler som han tagit som byte från Kedar, se även Jes 21:16.]

Dina barn kommer från fjärran
⁸Vilka är dessa som flyger som ett moln,
    som flyger som duvor till sina nästen?
⁹Sannerligen, öarna ska vänta på mig
    och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
    deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) namn
    och till Israels Helige,
    eftersom han har förhärligat dig.

Jerusalem ska upprättas
¹⁰[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
    och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
    men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
    har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
¹¹Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
    dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
    och deras kungar i procession.
¹²Det land och det kungarike som inte vill tjäna dig ska förgås,
    dessa länder ska bli fullständigt ödelagda.
¹³Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
    cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
    och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.

Barn ska komma
¹⁴[Vers 14-16 hör tematiskt ihop med vers 8-9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
    och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahvehs) stad,
    Sion – Israels Helige.
¹⁵Eftersom du har varit övergiven och hatad
    så att ingen har passerat (tagit vägen igenom) dig,
ska jag göra dig till en evig stolthet (excellens),
    en glädje från generation till generation.
¹⁶Du ska dia nationernas mjölk,
    och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogen med) att jag, Herren (Jahveh), är din Frälsare och din Återlösare, den Mäktige i Jakob. [Jes 49:26]

Nationernas guld
¹⁷[Vers 17-18 hör tematiskt ihop med vers 4-7.]
Istället för brons ska jag ge dig guld
    och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
    och istället för sten – järn.
Jag ska också göra frid (fred, framgång, välgång – hebr. shalom) till din övervakare
    och rättfärdighet till din herre ("slavdrivare").
¹⁸Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror, laglöshet – hebr. chamas) i ditt land,
    inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
    dina portar lovsång.

[Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]

Guds ljus
¹⁹[Vers 19-22 hör tematiskt ihop med vers 1-3.]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
    månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
    din Guds härlighet ska skina på dig [Upp 21:23; 22:5].
²⁰Din sol ska aldrig gå ner,
    din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
    dina dagar med sorg är förbi.
²¹Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga,
    och för evigt besitta landet.
Som ett skott som jag har planterat,
    mina händers verk, för att förhärliga mig.
²²Av den minste ska det bli tusen [en egen stam],
    den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, ska låta det ske snabbt,
    när tiden är inne.

Goda nyheter – Herrens jubelår

I Qumran vid Döda havets norra kust hittades 1946 den stora Jesajarullen (1QIsa). Bilden visar tre kolumner med Jes 61:1-2 markerat. Det var dessa rader Jesus läste i synagogan i Nasaret.

¹[Jesus citerar från vers 1-2a när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se Luk 4:16-22. Jesus avslutar läsningen mitt i vers 2 och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.]

Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) Ande är över mig,

för Herren (Jahveh) har smort (utvalt) mig
    att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) dem som har brustna hjärtan,
    proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
    och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
²proklamera ett nådens (villkorad nåd – hebr. ratson) år från Herren (Jahveh),
    och en Guds dag av hämnd.
    [Domen ska ske när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket, se 2 Thess 1:6-10.]
För att trösta alla som sörjer,
     ³stärka dem som sörjer i Sion,
ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]
    i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],
glädjens olja
    i stället för sorg,
högtidskläder för lovprisning
    i stället för missmod (en tung ande).
De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],
    planterade av Herren (Jahveh) för att förhärliga honom.

[I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder "att ära".]

⁴De ska bygga upp de gamla ödetrakterna,
    de ska bygga upp de tidigare ödemarkerna
och de ska förnya de ödelagda städerna,
    det som varit förött generation efter generation.
⁵Främlingar ska stå och mata dina hjordar
    och främlingar ska vara dina jordbrukare och dina vingårdsmästare.
⁶Ni ska kallas Herrens (Jahvehs) präster
    och man ska kalla er Herrens tjänstemän.
Ni ska äta nationernas rikedomar
    och i deras prakt ska ni njuta.

⁷Istället för din skam – en dubbel del [av ära, arvslott, se Sak 9:12],
    istället för vanära ska de sjunga av glädje.

[Alternativ översättning: För din skam var dubbel och det gladde dem (motståndarna som sa): "Förvirring är deras del".]

Därför ska de i sitt land besitta dubbelt,
    evig glädje ska tillhöra dem.

⁸För jag, Herren (Jahveh), älskar rättfärdighet.
    Jag hatar röveri i orättfärdighet (med överträdelser) [Ps 58:4].
Jag ska ge dem deras belöning i sanning,
    och jag ska skära ett evigt förbund med dem.
⁹Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
    och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
    att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahveh) har välsignat.

¹⁰Herren (Jahveh) uppfyller mig med stor glädje,
    och mitt inre fröjdar sig i Gud,
för han har iklätt mig frälsningens klädnad,
    och rättfärdighetens mantel.
Jag är lik en brudgum klädd med huvudklädnad,
    som en brud när hon bär sina smycken.
¹¹För på samma sätt som plantor skjuter upp ur marken,
    och trädgården låter det som såtts ge sin skörd,
så ska Herren (Adonai) Herren (Jahveh) låta det skjuta (växa) upp rättfärdighet och lovsång inför alla folk.

¹[Herrens tjänare (som Herrens Ande är över) – Messias – fortsätter att vara den som talar, se Jes 61:1; Luk 4:18-21.]

För Sions [tempelberget i Jerusalem] skull ska jag inte tiga
    och för Jerusalems skull ska jag inte ge mig ro,
förrän hennes rättfärdighet lyser i klarhet
    och hennes frälsning som en brinnande fackla.
²Och länderna ska se din rättfärdighet
    och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
    som Herrens (Jahvehs) mun ska tillägna dig.
³Du ska vara en skönhetens krona i Herrens (Jahvehs) hand,
    ett kungligt diadem i din Guds (Elohims) öppna hand. [Jes 28:5; Upp 6:2; 19:12]
⁴Du ska aldrig mer heta Övergiven [hebr. azav, se även Jes 60:15],
    inte heller ska ditt land någonsin mer heta Ödelagt [hebr. shmama].
Istället ska du heta "Min glädje är i henne" [hebr. Chephziba, samma namn som Hiskias hustru, se 2 Kung 21:1]
    och ditt land "Den äktade" (hebr. beula),
för Herren gläder sig i dig
    och ditt land ska vara äktat [till dig].
⁵För som en ung man äktar en jungfru,
    så ska dina söner äkta dig,
och som en brudgum fröjdar sig över sin brud,
    så ska din Gud (Elohim) fröjda sig över dig.

⁶På dina murar, Jerusalem, har jag satt väktare [för att vaka efter goda nyheter, se Jes 52:7-8];
    hela dagen och hela natten – de ska aldrig tiga
Ni som påminner Herren (Jahveh) [i bön],
    ge er ingen vila,
⁷och ge honom ingen vila förrän han stadfäster
    och gör Jerusalem till en lovsång på jorden.
    [Jämför med Messias, se Jes 61:1; 62:6-7; 62:1.]

⁸Herren (Jahveh) har svurit vid sin högra
    och vid sin starka arm [vid sin kraft, se Jes 41:10]:
"Sannerligen, jag ska inte längre ge din säd till mat åt dina fiender
    och främlingar ska inte dricka ditt vin som du har arbetat för.
⁹De som har odlat det ska äta det
    och prisa Herren (Jahveh)
och de som har samlat in det
    ska dricka det i min helgedoms gårdar."

Löften om seger
¹⁰[Den sjätte enheten i den sista sektionen (55-66) ger löften för de rättfärdiga. Den börjar med imperativ (vers 10-11) och avslutas med profetens bön, se Jes 63:7-64:12.]
Dra fram (gå in), dra fram (gå in) – genom portarna,
    förbered (bana, rensa upp) vägen för mitt folk! [Jes 40:3; 57:14]
Bana väg (bygg, höj upp), bana väg (bygg, höj upp) – en huvudväg (rymlig väg),
    rensa den från stenar. [Jes 11:16; 19:23]
Lyft upp ett baner (flagga) över folket [som de kan följa när de marscherar in, se Jes 11:10, 12; 49:22].

¹¹Se, Herren (Jahveh) har proklamerat (förkunnat, basunerat ut)
    till jordens ändar:
"Säg till Sions dotter [Jerusalem; Sak 9:9]:
    Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön
    och hans belöning går framför hans ansikte." [Jes 40:10]
¹²De ska kalla dem Det heliga folket,
    Herrens (Jahvehs) återlösta,
och du ska heta "Sökt efter" (Utvald),
    en stad inte längre övergiven.

¹[Profeten öppnar med frågan om vem det är som plötsligt står framför honom från staden Botsra i Edom, se Jes 34:6. Jesaja får nu se Herren som en stridsman som återvänder till Sion, se Jes 63:2, 3; Nah 2:3; Upp 19:13.]

Vem är det som kommer från Edom [söder om Döda havet]
    med högröda kläder från Botsra [betyder: fårfålla/fästning; en stad i Edom]?
Denne som är magnifik i sin dräkt,
    ståtlig i sin storhet och styrka?

"Det är jag, som talar i rättfärdighet,
    mäktig att frälsa."

²"Varför är din dräkt röd
    och varför ser din klädnad ut som att den varit nedtrampad i vinpressen?"

³"Jag ensam har trampat min vinpress [Joel 3:13; Klag 1:15; Upp 14:18-20]
    och av folket var det ingen som var med mig.
Jag trampade dem i min vrede,
    ja, jag trampade dem i min vrede
    och i mitt raseri förtrampade jag dem.
Blodet från deras hjärtan stänkte mot min klädnad
    så att jag sölade ner hela min dräkt.
⁴Hämndens dag som var i mitt hjärta
    och året för min återlösning har kommit.
⁵Jag tittade (sökte, letade) men där fanns ingen till hjälp
    och jag förvånades över att det inte fanns någon som stödde mig.
Därför har min egen arm gett mig frälsning
    och mitt raseri har understött mig.
⁶Jag trampade ner folken i min vrede
    och gjorde dem druckna med mitt raseri
    och jag utgöt deras hjärtans blod (livsande) över jorden."

⁷Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet),
    Herrens lovprisning [pluralis],
    över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss
och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem,
    riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) [pluralis] och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [pluralis].

[Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.]

⁸För han säger: "Sannerligen, de är mitt folk,
    barn (söner) som inte ska behandlas falskt";
    så blev han deras frälsare.
⁹I all deras plåga var han plågad
    och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.
I sin kärlek och i sitt medlidande återlöste han dem
    och han lyfte upp dem och bar dem
    alla deras dagar för evigt.

[Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som dolde hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]

¹⁰Men de gjorde uppror
    och bedrövade hans helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
    han själv stred mot dem.
¹¹Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
    Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
    med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
    sin helige Ande i deras mitt?
¹²Vad fick hans härliga arm
    att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
    för att ge honom ett evigt namn?
¹³Som ledde dem genom djupen,
    som en häst i vildmarken, utan att snubbla?
¹⁴Som boskapen som går ner till dalen,
    får Herrens (Jahvehs) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
    för att göra ditt namn ärat.

¹⁵Se ner från himlarna och skåda
    från din heliga och majestätiska boning.
Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar,
    ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim)? Den undanhålls för mig.
¹⁶För du är vår Fader,
    för Abraham kände oss inte
    och Israel hyllade oss inte.
Du, Herre (Jahveh), är vår Fader,
    vår Återlösare från evighet är ditt namn.
¹⁷Herre (Jahveh), varför får du oss att ta fel på dina vägar
    och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?
Kom tillbaka för dina tjänares skull,
    för din arvedels stammars skull. [Kan syfta på folket eller landet.]
¹⁸För en kort tid fördrevs ditt heliga folk [alt. översättning: "För en kort tid ägde ditt heliga folk det"],
    våra vedersakare trampade ned din helgedom.
¹⁹Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat,
    som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.

Tillbaka upp

---