Jeremia var den profet som profeterade om Guds dom över Juda. Han förföljs och hans budskap förlöjligas, men hans ord slår in under hans egen livstid. Jeremia får själv vara med i de omtumlande händelserna när Jerusalem belägras och folket förs bort i exil till Babylon. Klagovisorna som han också skriver bearbetar dessa händelser. Jeremia bor och verkar i Jerusalem under 42 år. Boken är sammanställd av Jeremias skrivare Baroch, se Jer 36:4. Detta sker omkring 20 år in i Jeremias tjänst. Boken har flera profetiska texter om den kommande Messias, se Jer 23:5. Hela sektionen Jer 30-33 talar om ett förnyat förbund, ett budskap som ingav hopp till folket i fångenskap. Kapitel 29 är ett brev till dem som deporterats till Babylon. Jeremia är ett vanligt namn, nio personer i GT har det namnet. Det hebreiska namnet Jirmejahó betyder "Jahveh upphöjer".

Struktur: Boken är inte skriven i kronologisk ordning.

1. Jeremias kallelse (Jer 1:1-10)
2. Profetiska ord före exilen (Jer 1:11-25:38)
3. Episoder i Jeremias liv (Jer 26:1-45:5)
4. Profetior mot nationerna (Jer 46:1-51:64)
5. Jerusalems fall (Jer 52)

Skrivet: 627-580 f.Kr.

Författare: Jeremia, via skrivaren Baroch.

Relaterade böcker:
Klagovisorna

¹[Den inledande frasen "Ord av Jeremia" återkommer i bokens avslutning (Jer 51:64) före det sista appendixet. Uttrycket är en vanlig introduktion, se 2 Sam 23:1; Amos 1:1; Klag 1:1; Neh 1:1.]

Ord [en redogörelse] av Jeremia (hebr. Jirmejahó), son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordost om Jerusalem, se Jos 21:18; 1 Kung 2:26] i Benjamins land. ²Herrens (Jahvehs) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Josias (hebr. Joshijahos), Amons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.], ³och vidare [även] i den tid då Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Sidkia (hebr. Tsidqijaho), son till Josia, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [den judiska månaden som heter av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:4-8].

De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var:

Josia (hebr. Joshijaho) (640-609 f.Kr.) – den siste gode kungen, se 2 Kung 22:1-23:31; 2 Krön 34-35
Jehoachaz (3 månader 609 f.Kr.) – 2 Kung 23:31-34
Jojakim (hebr. Jehojaqim) (609-598 f.Kr.) – 2 Kung 23:34-37; 2 Krön 36:4-8
Jojakin (hebr. Jehojachin) (3 månader 598-597 f.Kr.) – 2 Kung 24:8; 2 Krön 36:9
Sidkia (hebr. Tsidqijaho) (597-586 f.Kr.) – 2 Kung 24:18-20; 2 Krön 36:11-16

Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Josia och två perioder på 11 år vardera för Jojakim och Sidkia. I den sammanfattande bibeltexten nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoachaz och Jojakin regerar.

Jeremias kallelse

Den svenska fotografen Lennart Nilssons banbrytande fotografier som visar varje steg i barnets utveckling i moderlivet kom ut 1965. Hans bok "Ett barn blir till" har sedan dess översatts till 20 språk.

⁴Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder "en som Gud har rest upp"], han sa:

⁵"Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13],
    utvalde jag dig.
Innan du kom fram ur modersskötet,
    avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].
Till en profet för folken,
    satte jag dig."

⁶Men jag svarade: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung."

[Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn (1 Sam 4:21) och för unga män (1 Mos 14:24). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han är omkring 20 år när han får kallelsen. Mänskligt sett är han ung och oerfaren.]

⁷Då sa Herren (Jahveh) till mig:

"Säg inte att
    du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
    – ska du gå
och allt jag befaller dig säga
    – det ska du tala.
⁸Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck),
    för jag är med dig och beskyddar (räddar) dig",
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

⁹Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se Jes 6:7] och sa till mig:

"Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
¹⁰Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:

rycka upp [nationer och riken]
    och bryta ner,
förgöra
    och fördärva,
bygga upp
    och plantera."

Första synen

I februari blommar mandelträdet, det första av alla träd som blommar i Israel.

¹¹Därtill kom Herrens (Jahvehs) ord till mig och sa: "Jeremia vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked)." ¹²Då sa Herren (Jahveh) till mig: "Du har sett gott, för jag vakar (hebr. shoqed) över mitt ord för att verkställa det."

[Ordet för att vaka över (hebr. shoqed) delar rot med ordet för mandelträd (hebr. shaked) i vers 11. Det finns även en koppling till hur mandelns form liknar ett mänskligt öga. Gud vakar med sitt öga över sitt ord. Mandelträdet är också det första trädet som blommar på våren och är därför ett tecken på en ny vår och står som en symbol för det profetiska. Något som är speciellt är också att mandelträdet är det sista som tappar löven på hösten. Den sjuarmade ljusstaken i templet (menoran) som lyser på natten, har också inslag utformade som mandelblommor, se 2 Mos 25:33.]

Andra synen
¹³Och Herrens (Jahvehs) ord kom en andra gång och sa: "Vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr."
     ¹⁴Då sa Herren (Jahveh) till mig: "Från norr ska ondskan komma över alla invånare i landet, ¹⁵för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

"och de ska komma och de ska ställa sina troner
    vid ingången till Jerusalems portar
och mot alla dess murar runt omkring
    och mot alla Juda städer.
¹⁶Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
    i det att de har övergett mig
och har offrat till andra gudar
    och tillbett sina egna händers arbete.

¹⁷Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig). ¹⁸För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden. ¹⁹De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Fördömande över Judas avfall (kap 2-12)
[Den första sektionen består av sju budskap. Till skillnad från senare budskap är inget av dessa sju daterade eller riktade till en specifik kung. Enda undantaget är i Jer 7:2. Budskapen följer ett kiastiskt mönster som ramas in av introduktionen i Jer 1 och sammanfattningen i Jer 11:18-12:17.

A Juda fördöms (Jer 2:1-3:5)
  B Israels avgudadyrkan (Jer 3:6-4:2)
    C Fara från norr (Jer 4:3-6:30)
      D Templet – vädjan om omvändelse (Jer 7:1-8:3)
    C´ Fara från norr (Jer 8:4-9:26)
  B´ Israels avgudadyrkan (Jer 10:1-25)
A´ Juda fördöms (Jer 11:1-17)]

Judas otrohet (2:1-3:5)
¹Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: ²Gå och ropa i öronen på Jerusalem [dual-formen för öra används, dvs. "ropa i båda öronen"; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg:

"Så säger Herren (Jahveh):

Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
    kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
    i ett land som inte var besått.
³Israel är Herrens (Jahvehs) helgade (avskilda) del,
    hans förstlingsfrukt av skörden.

[Båda tillhör Herren, se 2 Mos 23:19; 3 Mos 23:10-14; 4 Mos 18:12-13; 5 Mos 26:1-11. Jerusalem är Guds ögonsten (Sak 2:8), se även 1 Mos 12:3; Rom 1:16.]
Alla som slukar den ska hållas skyldiga,
    ondska ska drabba dem",
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

⁴Hör Herrens (Jahvehs) ord, Jakobs hus
    och alla familjer av Israels hus.

⁵Så säger Herren (Jahveh):

Vilken orättfärdighet har era fäder funnit i mig,
    så att de har gått bort från mig
och har vandrat efter det som är fåfängt
    och har blivit fåfänga?
⁶De frågar inte: "Var är Herren (Jahveh)
    som förde oss upp ut ur Egyptens land,
som ledde oss genom öknen,
    genom ett land – öde och med djupa hål [farliga sprickor och slukhål],
    genom ett land – utan vatten och i dödsskugga [Ps 23:3],
    genom ett land som ingen färdas genom och där ingen människa bor?"
⁷Och jag förde er till ett land med fruktsamma fält
    för att äta dess frukt och dess goda,
men när ni gick in vanhelgade ni mitt land
    och gjorde min arvedel avskyvärd.
⁸Prästerna frågade inte:
    "Var är Herren (Jahveh)?" [Jfr vers 6.]
Och de som ansvarade för (förvaltade) min undervisning kände mig inte (var inte intimt förtrogna med mig),
    och härskarna begick överträdelser mot mig.
Profeterna profeterade genom [fruktbarhetsguden] Baal [5 Mos 13:1-5]
    och vandrade efter dessa ting [plural – avgudar] som inte kunde hjälpa dem.

⁹Därför ska jag fortsätta gå till rätta med er,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
ja, även era söners söner ska jag gå till rätta med.
¹⁰Gå [väst] över till ketiternas öar [Cypern] och se [fråga om detta har hänt],
    och sänd [någon österut] till Kedar [beduinstammarna i Syriens öken, se 1 Mos 25:13; Jer 49:28-29; Höga V 1:5] och [be dem] undersök noggrant,
    och se om något sådant har skett där.
¹¹Har ett land [någonsin] bytt ut sina gudar?
    [Nu kommer ett förtydligande:] Som [självklart] inte är några gudar.
Men mitt folk har bytt ut sin härlighet
    mot det som inte är någon vinning.
¹²Förundras ni himlar vid detta,
    och bli fyllda av förfäran (bli fullständigt förbluffade),
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

¹³För mitt folk har begått en dubbel synd (två onda saker),
    de har övergett mig,
        källan med levande vatten [Jer 17:13],
    och grävt åt sig brunnar,
        trasiga brunnar, som inte kan hålla något vatten.

[Ordet för brunnar (hebr. borot) upprepas två gånger i denna vers. Men det unika här är att ordet, förmodligen medvetet, är felstavat båda gångerna och innehåller ett alef som inte borde vara där. Det finns en judisk tradition kring detta som säger att ordet bor (singular av borot) är en brunn som får sitt vatten från yttre källor. Det betyder att den kan vara tom när det inte regnar eller andra vattenkällor fyller på den. Sedan finns ordet beer, som betyder källsprång. Det är en källa eller brunn som har sitt eget vatten och därför aldrig sinar. Genom att göra denna medvetna "felstavning" anser rabbinerna att Jeremia med detta ord vill visa på att ni tror att ni har ett äkta källsprång, men ni bedrar er. Det är bara Guds undervisning som är livgivande och ni har övergett Torah, därför är era brunnar usla, ger inget friskt vatten.]

¹⁴Är Israel en tjänare?
    Är han en slav född i huset [2 Mos 21:4]? [Självklart inte, se vers 2-3]
Varför har han då blivit ett byte?
¹⁵De unga lejonen har rutit över honom
    och låtit sina röster höras
och de har gjort hans land öde,
    hans städer ligger i spillror, utan invånare.
¹⁶Även Nofs söner [folket i Memfis i Egypten] och Tachpanches
    livnär sig på ditt huvuds krona.

[Israel blev förnedrade genom att ingå allianser med Egypten, se Jer 41:5; 48:37; 2 Sam 10:4; Jes 7:20; Hes 44:20.] ¹⁷Är det inte detta som har orsakat dig detta,
    att du har försakat Herren din Gud (Jahveh Elohim), när han ledde dig på vägen?
¹⁸Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
    att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
    att dricka flodens [Eufrats] vatten?
¹⁹Din egen ondska ska tillrättavisa (straffa) dig,
    och dina felsteg ska förebrå dig.
Vet därför och se
    att det är ett ont och bittert ting
att du har förkastat Herren din Gud (Jahveh Elohim),
    inte heller finns vördnaden för mig i dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

²⁰För sedan evig tid har jag brutit ditt ok
    och låtit dina bojor brista,
    och du sa: "Jag ska inte överträda."
Men på varje hög kulle
    och under varje lövat träd
    har du lutat dig bakåt och utövat prostitution.
    [Tillbett avgudar på kullarna, se 5 Mos 12:2; 1 Kung 14:13; 2 Kung 17:10; Jes 57:5; 65:7; Hes 6:12; 20:28; Hos 4:13.] ²¹Jag har planterat dig som ett ädelt vin,
    alltigenom en äkta art (sann säd).
Hur har du blivit för mig
    ett främmande vildvin (en urartad planta)?
²²För fastän du tvättar dig med lut
    och tar dig mycket tvål [Mal 3:2],
    är dina synder inför mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

²³Hur kan du säga: "Jag är inte orenad,
    jag har inte gått efter baalerna"?
Se din väg i dalen,
    vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
    som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
²⁴en vildåsna van vid öknen,
    som vädrar sina önskningar i vinden,
    hennes lust, vem kan stoppa den?
Alla de [hanar] som söker henne ska inte trötta ut sig själva,
    i hennes månad finner de henne.
²⁵Håll din fot borta från att bli skadad
    och din strupe från törst,
men du säger: "Det är lönlöst att försöka stoppa mig (finns inget hopp),
    för jag älskar främlingar [främmande gudar]
    och jag vill gå efter (följa) dem."

²⁶Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
    så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
    deras präster och deras profeter.
²⁷Vem säger till stocken: "Du är min far",
    och till stenen: "Du har fört fram oss",
för de har vänt sina ryggar till mig
    och inte sina ansikten,
men i svårigheternas tid ska de säga:
    "Stå upp och rädda oss."
²⁸Men var är dina gudar som du har gjort åt dig?
    Låt dem stå upp om de kan rädda dig
    i din tid av svårigheter [5 Mos 32:37-38; Jes 43:8-13; 44:6-23].
För så många som dina städer [lika talrika]
    har dina gudar blivit, du Juda.

²⁹Varför ska ni tävla (strida) med mig?
    Ni alla har begått överträdelser mot mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

³⁰Fåfängt har jag slagit era söner,
    de tog inte emot någon tillrättavisning.
Ditt svärd har slukat dina profeter
    som ett förgörande lejon [som sliter sitt byte i stycken, se Ps 7:3; 10:9; Jes 5:29].

³¹Generation (detta släkte), se Herrens (Jahvehs) ord.

Har jag varit en öken för Israel
    eller ett land av tjockt mörker?
Av vilken orsak säger mitt folk:
    "Vi har brutit oss loss (vi vill vara fria att flacka omkring – hebr. rod),
    vi kommer inte mera till dig!"
³²Kan en jungfru glömma sina smycken [sin utsmyckning, se Hes 16:11-12],
    eller en brud sin utstyrsel?
Mitt folk har glömt mig
    dagar utan siffror (som inte går att räkna).
³³Hur skicklig är du inte att hitta vägen (hur väl ordnar du inte din väg) för att söka kärlek!
    Därför, även den onda kvinnan har du lärt dina vägar.
³⁴Även i dina kläder finner man blodet av oskyldiga fattiga själar,
    du fann dem inte bryta sig in i era hus [där dödande då hade varit försvarbart, se 2 Mos 22:2].
På grund av allt detta ³⁵och du säger [ändå]:
    "Jag är oskyldig,
hans vrede är säkerligen bortvänd från mig."
    Se jag ska döma er eftersom ni säger: "Jag har inte syndat."
³⁶Hur gör du dig inte billig [samma bildspråk som i vers 23]
    för att ändra dina vägar!
Du ska även skämmas för Egypten
    som du skäms för Assyrien.
³⁷Från honom ska du gå fram
    med dina händer över ditt huvud,
för Herren (Jahveh) har förkastat dem som du sätter din tillit till,
    och du ska inte ha någon framgång med dem.

¹Han säger:

Om en man förskjuter sin hustru
    och hon går ifrån honom och blir en annan mans,
ska han återvända till henne igen?
    Ska inte landet bli mycket förorenat? [5 Mos 24:1-4]
Men du har varit en prostituerad med många älskare
    och ändå vill du återvända till mig [Hos 2:7],
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

²Lyft upp dina ögon över de kala höjderna [Juda] och se!
    Var har du inte legat [orenat dig med avgudar, se Jer 2:20]?
Vid vägarna har du suttit för dem [väntat på älskarna]
    som en arab i vildmarken [kända för att råna förbipasserande karavaner, se Hos 6:9]
och du har förorenat landet
    med din prostitution och din ondska.
³Och regnskurarna har hållits tillbaka
    och det har inte varit något sent regn [vårregn, före skörden, se 1 Kung 17:1],
ändå har du en prostituerads panna,
    du vägrar att skämmas.
⁴Har du inte vid denna tid ropat till mig:
    Min Fader, du är min ungdoms vän?
⁵Ska han hysa agg för alltid?
    Ska han bevara (vakta, skydda) det till slutet?
Se, du har talat
    men har gjort det onda som du kunnat (haft möjlighet till).

Trolösa Israel
⁶Och Herren (Jahveh) sa till mig i kung Josias dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon går upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution. ⁷Och jag sa: Efter att hon har gjort alla dessa ting ska hon återvända till mig, men hon återvände inte. Och hennes förrädiska syster Juda såg det. ⁸Och jag såg, eftersom Israel har tagit alla tillfällen att avfalla i äktenskapsbrott har jag förskjutit henne och gett henne skilsmässobrev. Likväl har inte hennes bedrägliga syster Juda fruktat, utan även hon har ägnat sig åt prostitution. ⁹Och det skedde från hennes prostitution att landet förorenades, och hon begick äktenskapsbrott med stenar och med stockar. [Stenar och stockar är materialen som avgudar tillverkas av.] ¹⁰Och trots allt detta har inte hennes bedrägliga syster Juda vänt om till mig med hela sitt hjärta, utan är kvar i lögn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
     ¹¹Och Herren (Jahveh) sa till mig: Det avfälliga Israel har bevisat sig vara mer rättfärdigt än sin bedrägliga syster Juda. ¹²Gå och förkunna dessa ord till norr och säg:

Återvänd, du avfälliga Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    jag ska inte dölja mitt ansikte för dig,
eftersom jag är nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    jag ska inte hysa agg för evigt.
¹³Men (först – hebr. ach) känn (förstå, inse) din synd [Ps 32:5; Ords 28:13]
    som du har gjort mot Herren din Gud (Jahveh Elohim)
när du har vandrat hit och dit (förskingrat dina vägar) till främlingar [främmande gudar]
    under varje lövrikt träd [där du utövat prostitution, se Jer 2:20], men inte har lyssnat till min röst,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

¹⁴Återvänd, avfälliga söner, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom jag är er Herre (Adonai) och jag ska ta er, en från varje stad och två från varje familj och ska föra er till Sion. ¹⁵Och jag ska ge er herdar efter mitt hjärta som ska föda er med kunskap och förståelse. ¹⁶Och det ska ske när jag förökar dig och låter er bära frukt i landet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då ska man inte längre säga: Herrens (Jahvehs) förbundsark och den ska inte stiga upp över hjärtat (komma i sinnet) och den ska inte kommas ihåg och inte saknas (besökas) och inte tillverkas igen. ¹⁷På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens (Jahvehs) tron", och alla folkslag ska samlas till den, till Herrens (Jahvehs) namn, till Jerusalem. Och man ska inte längre gå efter envisheten i sitt onda hjärta. ¹⁸I de dagarna ska Juda hus gå med Israels hus och de ska komma tillsammans från landet i norr till landet som jag har gett som ett arv till deras fäder.

¹⁹Och jag, jag säger:

Hur ska jag inte placera dig bland sönerna
    och ge dig ett underbart land,
    det bästa arvet bland folkslagen!
Och jag sa: Du ska kalla mig min Fader
    och ska inte vända om från att följa mig.
²⁰Sannerligen, som en bedräglig hustru lämnar sin man,
    så har ni agerat bedrägligt mot mig, ni Israels hus,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
²¹En röst (lyssna)! På de kala höjderna hörs
    en bedjande gråt från Israels söner,
eftersom de har förvrängt sina vägar,
    de har glömt Herren sin Gud (Jahveh Elohim).
²²Återvänd, avfälliga söner,
    jag ska bota er avfällighet.
Här är vi, vi kommer till dig
    eftersom du är Herren vår Gud (Jahveh Elohim).
²³Sannerligen, till lögn (hebr. sheqer)
    från kullarna [med avgudatempel] – tumultet (oljudet, mullret) på bergen.
    [Kan syfta på många tillbedjare, många avgudar eller präster, se 5 Mos 23:17].
Sannerligen, i Herren vår Gud (Jahveh Elohim)
    finns Israels frälsning.
²⁴Men skamfulla ting
    har slukat fädernas möda (arbete) från vår ungdom,
deras småboskap och deras hjordar,
    deras söner och deras döttrar.
²⁵Låt oss ligga ner i vår skam och låt vår förvirring täcka oss, eftersom vi har syndat mot Herren vår Gud (Jahveh Elohim), vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren vår Guds (Jahveh Elohims) röst.

Tillbaka upp

---