Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 9/8

Esr 8:21-9:15, Ps 31:1-8, Ords 21:1-2, 1 Kor 5:1-13

Esr 8:21-9:15

21Sedan utlyste jag där en fasta vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud (Elohim) för att söka hos honom en rak väg för oss och för våra små och för alla våra ägodelar. 22Jag skämdes för att fråga kungen om en grupp soldater och ryttare för att hjälpa oss mot fiender utefter vägen, eftersom vi hade talat till kungen och sagt: "Guds (Elohims) hand är över alla dem som söker honom och hans goda, och hans vrede är emot dem som överger honom." 23Vi fastade och vädjade till vår Gud för detta och han bönhörde oss (svarade positivt på våra böner).

24Sedan avskilde jag tolv av ledarna över prästerna vid sidan av Sherevja, Chashavja och tio av deras bröder med dem, 25och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, tillika med offren till vår Guds (Elohims) hus som kungen och hans rådgivare och hans furstar och hela Israel som var där hade offrat. 26Jag vägde upp i deras händer 650 talenter [22 ton] av silver, silverredskap för 100 talenter [3 ton], 100 talenter [3 ton] av guld, 2720 guldskålar värderade till 1 000 dariker [persiskt guldmynt och viktenhet – motsvarar totalt 8,6 kg] och två utsökta, glänsande (polerade, skinande) bronskärl, lika dyrbara som guld.

28Och jag sa till dem: "Ni är heliga för Herren (Jahveh) och kärlen är heliga och silvret och guldet är frivilliga gåvor till Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim). 29Vaka över och bevara dem till dess ni väger upp dem inför de ledande prästerna och leviterna och furstarna över Israels fäders hus i Jerusalem, i kamrarna i Herrens (Jahvehs) hus." 30Prästerna och leviterna tog emot silvret, guldet och kärlen efter vikt för att föra det till Jerusalem, till vår Guds (Elohims) hus.

31Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen. 32Så kom vi till Jerusalem och förblev där i tre dagar.

33På fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen upp i vår Guds (Elohims) hus, i handen på Meremot, son till Uria, prästen, och med honom var Elazar, son till Pinchas, och med dem var Jozavad, son till Jeshoa, och Noadja, son till Binnoj, leviten. 34Allting räknades med antal och vikt och den totala vikten antecknades [skrevs förmodligen upp på en lertavla som var den tidens sätt att göra anteckningar] vid detta tillfälle.

35Sedan offrade de som återvänt från exilen brännoffer till Israels Gud (Elohim): 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 getter av hankön. Allt detta var ett brännoffer till Herren (Jahveh). 36Och de överlämnade kungens uppdrag till kungens satraper och till guvernörerna på andra sidan floden, och de gynnade folket och Guds (Elohims) hus.

Esras bön
1När dessa saker hade fullgjorts kom ledarna till mig och sa: Israels folk och prästerna och leviterna har inte avskilt sig från folket i landet, utan gör enligt deras styggelser (följer deras ogudaktiga seder och bruk) precis som kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, jevusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna. 2De har tagit några av deras döttrar till fruar åt sig själva och sina söner och har blandat helig säd med folk från landet. Ja, furstarnas och ledarnas hand har varit först med denna trolöshet.

3När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet av hår från mitt huvud och mitt skägg och satt ner i förfäran. 4Sedan samlades alla omkring mig som skälvde inför orden från Israels Gud (Elohim) på grund av trolösheten hos de landsflyktiga, och jag satt ner i förfäran fram till kvällsoffret.

5Vid tiden för kvällsoffret reste jag mig upp från min fasta, med mina kläder och min mantel sönderrivna och jag föll på mina knän och spred ut mina händer till Herren (Jahveh) min Gud (Elohim), 6och jag bad:

"O, min Gud (Elohim), jag är skamsen och rodnar av blygsel att lyfta upp mitt ansikte inför dig, min Gud (Elohim), för våra överträdelser har ökat och gått över våra huvuden och vår skuld har vuxit upp till himlarna. 7Från våra fäders dagar och till denna dag har vår skuld blivit stor. På grund av våra överträdelser har vi, våra kungar och våra präster, blivit utlämnade till kungarnas händer i länderna, till svärdet, till fångenskap och till tillspillogivning och till ansiktets förvirring, så som det är denna dag.

8Nu har för ett litet ögonblick Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim) visat oss nåd (favör) genom att låta en kvarleva undkomma och ge oss en tapp (en pinne) på hans heliga plats, så har vår Gud upplyst våra ögon och gett oss lite lindring i vår träldom. 9Även om vi är slavar har vår Gud (Elohim) inte övergett oss i vår träldom. Han har utökat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) mot oss inför Persiens kung, upplivat oss för att kunna bygga upp vår Guds hus, resa upp dess ruiner och ge oss en mur i Juda och i Jerusalem.

10Och nu, vår Gud (Elohim), vad ska vi säga efter detta? Vi har övergett dina bud, 11som du befallde genom dina tjänare profeterna som sa: "Landet som ni kommer in i för att ta i besittning är ett land som är besudlat med orenhet av folket i landet. Genom sina styggelser har de befläckat det från den ena ändan till den andra med sina orenheter. 12Därför ska ni inte ge era döttrar till deras söner och inte ta deras döttrar till era söner. Sök aldrig deras frid (shalom) eller deras välfärd. Så kan du bli stark, äta av landets goda och lämna det som arv till dina barn för evigt.

13Efter att allt detta drabbat oss, på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld, för du, vår Gud (Elohim), har straffat oss mindre än vad våra överträdelser förtjänar, och gett oss en kvarleva som denna, 14ska vi då igen bryta dina bud och ingå blandäktenskap med människor som begår sådana avskyvärda gärningar som dessa? Skulle du inte bli vred på oss till dess du förgjort oss så att det inte finns någon kvarleva, inte en enda som kan fly? 15Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), du är rättfärdig, för vi är kvar, en kvarleva som har undkommit, så som det är denna dag. Se, vi är framför ditt ansikte i vår skuld, på grund av den kan ingen stå framför ditt ansikte."

Ps 31:1-8

Psalm 31 – Upprepad bön

Psalmen har två parallella rörelser. Den första sektionen formar en bön som skulle kunna vara en egen psalm. Vers 10-25 upprepar ett liknande flöde, men med en annan vinkling. Upprepningen blir en litterär poäng som visar att ibland tar befrielsen längre tid än vad som var tänkt. Språket är stilfullt och det finns en fin struktur. Det hebreiska ordet chesed, som beskriver Guds nåd och omsorgsfulla kärlek används tre gånger, se vers 8, 17 och 22, och tio gånger nämns Guds namn Jahveh.

Citeras:
Vers 6, citeras av Jesus i Luk 23:46. Den första martyren, Stefanos, refererar till denna vers, se Apg 7:59.
Vers 7 citeras delvis av Jona, se Jona 2:8.
Vers 14 citeras sex gånger av Jeremia, se Jer 6:25; 20:3; 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.
Vers 25 citeras av Paulus i 1 Kor 16:13.

Författare: David

Struktur:
1. Bön om hjälp, vers 2-9
2. Upprepad bön om hjälp, vers 10-25

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-


Del 1
2I dig, Herre (Jahveh) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).
    Låt mig aldrig komma på skam.
    Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
3Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    rädda (ryck bort; lyft upp) mig snabbt.
Var min klippa och värn (tillflykt, skydd, försvar),
    en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.

4Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning).
    För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter)
    och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig.

[Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se Ps 23:2-3; Jes 40:11.]
5Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,
    för du är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
     6I din hand överlämnar (lämnar) jag min ande (mitt liv).

[Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se Luk 23:46. Det hebreiska ordet för överlämnar betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen Modeh Ani finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv, se Ps 111:10.]

Du friköper mig, Herre (Jahveh),
    du trofaste Gud (Elohim).

7Jag hatar de som tjänar (vakar över, aktar på) fåfänglig tomhet [falska avgudar],
    jag har full förtröstan på Herren (Jahveh).
8Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    att du har sett mitt lidande,
    du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).

Ords 21:1-2

Gud ser våra motiv
1Kungens hjärta är som vattenflöden i Herrens (Jahvehs) hand,
    han låter det mynna ut varhelst han vill.

[Bilden är från bevattningssystem med kanaler som än idag är vanligt i Mellanöstern. På samma sätt som trädgårdsmästaren styr vattenflödet till olika delar, kan Gud styra ledares beslut.]

2Människan anser, från sitt perspektiv, att alla hennes vägar (beslut) är rätta,
    men Herren (Jahveh) prövar (väger) hjärtat.

[Människan rättfärdigar sina handlingar men Gud ser bakomliggande motiv och intentioner, se också Ords 16:2.]

1 Kor 5:1-13

1Alla berättar (det är allmänt känt) att det finns sexuell omoral bland er, sådan sexuell omoral som man inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru.

[Formuleringen indikerar att sonen inte lever med sin egen mor utan sin styvmor, en relation som var förbjuden enligt 3 Mos 18:7. Denna typ av relation inom förbjudna led var inte socialt accepterad i samhället och kunde åtalas enligt romersk lag. Formuleringen "alla berättar" indikerar Paulus stora förvåning att församlingen verkar vara stolt över att man är så tolerant och öppen.
    Vi vet inte exakt hur situationen såg ut, men ett troligt scenario är att i en familj i församlingen har modern dött. Fadern har gift om sig med en yngre hustru. En vuxen son, som var jämnårig med sin fars nya hustru, utvecklar en relation med henne. Några i församlingen hävdar att kärleken är störst och att de inte längre lever under lagen utan i nåden. Vi är toleranta – friheten i Jesus gäller allt!
    Förutom splittringarna i församlingen hade Paulus fått muntlig information om andra problem i församlingen. Att Paulus tar upp problemet med splittring först är viktigt – en oenig församling har inte auktoritet och kraft att ta itu med några andra problem.]

2Trots detta är ni uppblåsta!
Borde ni inte i stället sörja (gråta)?

Uppmaning – ta avstånd från honom
[I vers 3, 4 och 5 återkommer kropp följt av ande som ett genomgående litterärt mönster.]

Ni skulle ha tagit bort den som gjort det från er gemenskap.
3Jag som är
    frånvarande till kroppen
    men närvarande i anden
har redan dömt (fällt domen över) den som handlat så, som om jag var där.
4I vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
    När ni är samlade [Jesu kropp]
    och min ande är hos er,
med vår Herre Jesu makt,
5ska den mannen överlämnas åt Satan till
    köttets fördärv
    för att anden ska bli frälst
på Herrens dag.

6Ert skrytande [om era lärare och hur allt är väl i församlingen] är helt opassande.

[Paulus uppmanar församlingen att ta ansvar. De ska inte vänta på att han ska komma och lösa problemet åt dem, men han ger råd hur han skulle agerat om han varit på plats. Mannen som levde med sin fars hustru agerade helt uppenbart både mot Guds bud och romersk lag och församlingen blundade för det. Paulus säger inte att de ska stena honom, vilket skulle varit den judiska lösningen. Han uppmanar dem inte heller att processa fallet i domstol, vilket skulle varit den romerska lösningen. I stället säger han att de som församling gemensamt ska ta avstånd från honom och överlämna honom till Satan, chocken att se vem hans verklige herre är, kanske kan leda till omvändelse. Denna historia får ett lyckligt slut, i 2 Kor 2:5-8 har mannen omvänt sig och är tillbaka i gemenskapen. Församlingen måste ibland sätta en gräns, men förmaningen måste ske i kärlek, se 2 Thess 3:14-15, och målet är alltid upprättelse, se Gal 6:1-3.]

Varför är det viktigt att ni tar itu med detta?


1. Lite jäst syrar hela degen
Vet ni inte att bara lite jäst [en bild på synd och falska läror, se 2 Mos 12:15; Matt 16:11-12; Mark 8:15] syrar hela degen? 7Rensa bort den gamla jästen så ni kan bli en ny deg – ni är faktiskt osyrade, för vårt påskalamm, den Smorde (Messias, Kristus), har blivit slaktat för oss. 8Så låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg [när vi levde på världens sätt], inte heller med ondskans och elakhetens surdeg (ondska och utlevd ondska). Fira i stället med renhetens (ärans) och sanningens (ärlighetens) osyrade deg.

2. Det är skillnad mellan världen och församlingen
9I mitt [tidigare] brev till er skrev jag att ni inte ska umgås (vanemässigt och ha nära kontakt) med sexuellt omoraliska människor.
10Jag menade inte alla
    sexuellt omoraliska här i världen,
    eller alla giriga (som strävar efter mer och mer ägodelar, men även makt och inflytande) och
    utsugare (bedragare, svindlare) [Ordet översätts "rovlystna" i Matt 7:15.]
    eller alla avgudadyrkare.
I så fall hade ni behövt lämna världen!

[Paulus hade skrivit minst ett brev tidigare före detta brev, som vi kallar Första Korintierbrevet. I det förra brevet, som inte finns bevarat, hade man tolkat uppmaningen att inte ha nära samröre med människor som lever i uppenbar synd på fel sätt. Man hade inte tillämpat det internt i församlingen utan tänkte att det bara gällde andra människor ute i världen. Paulus visar på absurditeten i ett sådant synsätt. Paulus förespråkar inte klosterliv; en kristen ska leva i världen men inte av den. Jesus ber inte att lärjungarna ska tas ur världen, utan bevaras från den onde, se Joh 17:15-19.]

11Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder [som kallar sig en kristen] och är [har som livsstil att vara]
    sexuellt omoralisk,
    girig,
    avgudadyrkare,
    förtalare,
    drinkare eller
    utsugare.
Med en sådan ska ni inte ens äta.

[Denna lista har likheter med dödssynderna i 5 Mos 13-24, som också avslutas med att man inte ska ha något att göra med den som hänger sig åt sådant.]

3. Sekulära domstolar ska inte lösa församlingens problem
12Är det min sak att döma de utomstående? [Nej!]
Är det inte de som är innanför [i församlingen] ni ska döma? [Jo!]
13De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond! [5 Mos 17:7]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel