Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - onsdag 12/8

Jer 23-25

Jer 23-25

1Ve över herdarna som fördärvar och förskingrar fåren på min betesmark, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 2Därför säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så mot herdarna som vallar mitt folk [vars uppdrag var att leda folket till goda betesmarker och friskt vatten]: Ni har förskingrat min flock och drivit bort dem och har inte tagit hand om dem. Se, jag ska besöka er för era onda gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 3Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag drivit dem. Jag ska föra hem dem till deras egna betesmarker (sitt hem, sin egen fårfålla), och de ska bli fruktsamma och föröka sig. 4Jag ska resa upp [nya ansvarstagande] herdar som föder (beskyddar, vallar) dem, och mina får ska inte längre frukta eller vara förskräckta. Inget av dem ska saknas (eller gå förlorad), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

[Serubbabel, Esra och Nehemja var goda herdar som kom, men Messias är den som helt uppfyllde denna profetia.]
5Se, de dagar kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren,
    då jag ska låta en rättfärdig gren växa upp (skjuta skott) åt David [en arvinge i hans kungliga släkt].
Han ska regera som kung och handla vist,
    och ska utföra (skapa) rätt och rättfärdighet i landet.
6I hans dagar ska Juda bli frälst (räddat)
    och Israel ska bli en trygg plats att bo på igen.
Namnet han kommer att få är:
    "Herren vår rättfärdighet (hebr. Jahveh Tsidqeno)".

[I Gamla testamentet framträder profetiorna om Jesus tydligt. Här i Jeremia kallas han skottet från "Kung David", i Sak 3:8 benämns han som skottet "min tjänare", i Sak 6:12 skottet "en man", och sist i Jes 4:2 "Herrens rotskott". Detta överensstämmer med de fyra sätt som evangelierna beskriver Jesus.
Matteus – kung Jesus,
Markus – tjänaren Jesus,
Lukas – Människosonen Jesus,
Johannes – Jesus Guds Son.]
7Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren, då man inte mer ska säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur [slaveriet i] Egyptens land", 8utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Sedan ska de få bo [tryggt] i sitt land.

9Angående profeterna. Mitt hjärta är krossat i mig, alla mina ben darrar, jag är lik en berusad man och lik en man som behärskas av vinet, på grund av Herren (Jahveh) och på grund av hans heliga ord [plural]. 10Eftersom landet är fullt av äktenskapsbrytare. På grund av förbannelser sörjer landet. Öknens betesmarker är uttorkade och deras utstakade väg är ond och deras styrka är inte rak (rätt). 11För både präst och profet är ogudaktiga, ja, i mitt hus har jag funnit deras ondska, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 12Därför ska deras väg bli för dem som en hal plats i mörkret, de ska stöta sig och falla där, för jag ska föra ondska över dem i deras besökelseår, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

13Och jag har sett något osmakligt [hebr. tiflah – utan salt Job 1:22; 6:6; Kol 4:6]
    hos Samariens profeter,
de profeterar genom Baal
    och får mitt folk Israel att vackla (gå fel, irra bort sig, hamna i en återvändsgränd).
14Och i Jerusalems profeter
    har jag sett fruktansvärda ting,
    de begår äktenskapsbrott och vandrar i lögn
och de sträcker ut sin hand till våldsverkare
    så att ingen återvänder från sin ondska.
De har alla blivit för mig som Sodom
    och dess invånare som Gomorras.

15Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så angående profeterna:

Se, jag ska mätta dem med malört
    och låta dem dricka gallans vatten,
för från Jerusalems profeter
    har ogudaktighet gått ut över hela landet.

16Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Lyssna inte till profeternas ord som profeterar för er, de leder er in i fåfänga,
    de talar syner från sina egna hjärtan och inte från Herrens (Jahvehs) mun.
17De säger oavbrutet (ordagrant: säger, säger) till dem som föraktar mig:
    Herren (Jahveh) har talat att ni ska ha fred (frid, det ska gå er väl – hebr. shalom),
och till alla som vandrar i sitt eget hjärtas envishet säger de:
    Ingen ondska ska drabba dig.
18För vem har stått i Herrens (Jahvehs) råd
    så att han skulle förnimma och höra hans ord?
Vem har varit uppmärksam till hans ord
    och lyssnat på det?
19Se, en Herrens (Jahvehs) storm
    har gått ut i raseri,
en virvelstorm, den ska virvla (blåsa, snurra)
    över de ondas huvuden.
20Herrens (Jahvehs) vrede ska inte återvända
    förrän den har verkställt (uträttat)
    och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften.
I (vid) dagarnas slut
    ska ni betrakta (anse) det som perfekt (förstå, inse visheten). [Jer 30:24]

Förväxla inte egna drömmar med verkliga profetior
21Jag har inte sänt dessa profeter, likväl springer de. Jag har inte talat till dem, likväl profeterar de. 22Och om de hade stått i mitt råd, låt dem få mitt folk att höra mina ord och omvända dem från deras onda vägar och från deras onda handlingar.

23Är jag bara en Gud på nära håll,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och inte en Gud långt borta?
[Gud är inte bara någon lokal avgud som Baal, Mot eller Yam som tillbads på en specifik plats, utan en Gud som finns överallt, både långt borta och nära.]

24Tror ni verkligen att någon kan gömma sig på ett hemligt ställe så jag inte skulle kunna se honom?
    säger Herren (Jahveh).
Vet ni inte jag är den som uppfyller himlar och jord [att jag finns överallt, se Ps 139:7-12]?
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

25Jag har hört [säger Herren] vad profeterna har sagt, de som profeterar lögner i mitt namn, de säger gång på gång: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm." 26Hur länge [måste jag stå ut med dem]? Dessa profeter profeterar bara lögner, de profeterar bara egna fantasier från sina hjärtan (sitt inre). 27Hur länge ska de medvetet försöka få mitt folk att glömma mitt namn (vem jag är, vad jag står för) genom de drömmar de återberättar för varandra? Det är lika illa som när deras förfäder glömde mitt namn genom att tillbe guden Baal.

28Låt den profet som haft en dröm återberätta (relatera till) sin dröm. Låt den som tagit emot mitt ord tala det troget (precis som det blev givet; ordagrant: ´tala sanning´). De [mänskliga drömmarna] är som halm [som blåser bort med vinden] och kan inte jämföras med säd [som är Guds ord och som ger liv]. Jag, Herren (Jahveh), förkunnar (säger, proklamerar) detta. 29Är inte mitt ord (budskap) som en eld [som förädlar metallen], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som en slägga som krossar klippan?

30Därför, se, jag är emot profeterna, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som stjäl mina ord varje man från sin granne. 31Se, jag är emot profeterna, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som använder sina tungor och säger: Han har sagt. 32Betänk att jag är emot dem som profeterar lögnaktiga drömmar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och räknar dem och låter mitt folk vandra bort (gå fel, irra bort sig, hamna i en återvändsgränd) i deras lögner och i deras hänsynslöshet. Jag har inte sänt dem och inte befallt dem. Vinningen är ingen vinning (är till ingen nytta) för detta folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
     33Och när detta folk eller profeten eller prästen frågar dig och säger: Vilket är Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda – hebr. masa)? Då ska du säga till dem: Vilket budskap (profetord, börda)? Jag ska kasta ut er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 34Och profeten och prästen och folket som säger: Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda) – jag ska hemsöka den mannen och hans hus.
     35Eftersom ni säger varje man till sin granne och varje man till sin bror: "Vad har Herren (Jahveh) svarat?" Och: "Vad har Herren (Jahveh) talat?" 36Och Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda) ska inte mer nämnas, för varje mans ord ska vara hans eget budskap (profetord, börda), och ni kommer att förvränga den levande Gudens (Elohims) ord, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), vår Gud (Elohim). 37Så ska du säga till profeten: "Vad har Herren (Jahveh) svarat dig?" Och: "Vad har Herren (Jahveh) talat?" 38Och om han säger: "Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda)", därför säger Herren (Jahveh) så: Eftersom ni säger detta ord "Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda)" och jag har sänt till er och sagt: Ni ska inte säga "Herrens (Jahvehs) budskap (profetord, börda)", 39därför se, jag ska fullständigt bryta ner er och jag ska kasta ut er och staden, som jag gav till era fäder, bort från mitt ansikte, 40och jag ska föra en evig förebråelse över er och en evig skam som inte ska glömmas bort.

Två korgar
1Herren (Jahveh) visade mig och se, två korgar med fikon stod framför Herrens (Jahvehs) tempel efter det att Nebukadnessar, Babels kung, hade burit i fångenskap Jekonja (hebr. Jechonjaho) [här varierar stavningen som annars är Jechonjah, se Jer 27:20], Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, Juda kung och Judas furstar med hantverkarna och smederna från Jerusalem, och hade fört dem till Babel. 2En korg hade mycket goda fikon som fikonen från den första skörden [fikon kan skördas upp till fyra gånger under samma säsong] och den andra korgen hade mycket dåliga fikon som inte kunde ätas, så dåliga var de.
     3Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Vad ser du Jeremia?"
    Och jag svarade: "Fikon, de goda fikonen är mycket goda och de dåliga fikonen är mycket dåliga, så att man inte kan äta dem, så dåliga är de."
     4Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 5"Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): 'Som dessa goda fikon [i den ena korgen] så betraktar jag Judas fångar som jag har sänt bort från denna plats till kaldéernas land [Babylon] – som något gott (hebr. tovah). 6Och jag ska låta mitt öga vaka över dem med godhet (välvilja – hebr. tovah) och jag ska föra dem tillbaka till detta land. Jag ska bygga upp dem och inte riva ner dem och jag ska plantera dem och inte rycka upp dem. [Jer 1:10] 7Och jag ska ge dem ett hjärta till att känna (vara intimt förtrogna med) mig, att jag är Herren (Jahveh), och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim), för de ska återvända till mig av hela sitt hjärta.
     8Och som de dåliga fikonen, som inte kan ätas för att de är så dåliga, sannerligen så säger Herren (Jahveh): Så ska jag göra med Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung och hans furstar och återstoden av Jerusalem som är kvar i detta land och de som vistas i Egypten. 9Jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken till ondska, till skam och till ordspråk, till hån och till förbannelse på alla platser som jag driver bort dem till. 10Och jag ska sända svärdet och hungersnöden och pesten ibland dem till dess de förtärs från marken som jag gav till dem och till deras fäder.' "

Sjuttio år av babyloniskt styre
1[Händelserna i detta kapitel föregår det som sker i kapitel 24.]

Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jojakims (hebr. Jehojaqims), Josias (hebr. Joshijahos) sons, Juda kungs, fjärde år som var Nebukadnessars, Babels kungs, första år [vilket motsvarar 605 f.Kr.], 2som Jeremia, profeten, talade till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare, han sa: 3Från det 13:e året till Josia, Amons son, Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahvehs) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat tidigt [gång på gång, se Jer 7:13, 25; 11:7], men ni har inte lyssnat.
     4Och Herren (Jahveh) har sänt er alla sina tjänare profeterna, sänt dem tidigt [gång på gång, se vers 3] – men ni har inte lyssnat, inte lutat era öron till att höra – 5och sagt: Återvänd nu var och en från sin onda väg och från era onda gärningar (handlingar) och bo i landet som Herren (Jahveh) har gett till er och till era fäder till evig tid, 6och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, och provocera mig inte med era händers arbete, så ska jag inte skada (straffa) er.
     7Men ni har inte lyssnat till mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), utan ni provocerar mig med era händers verk till er egen olycka.
     8Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, 9se, jag ska sända och ta alla familjer i norr, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och jag ska sända till Nebukadnessar, Babels kung, min tjänare, och ska föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla folkslag runtomkring, och jag ska fullständigt förgöra dem och göra dem till en förvåning och en vissling och evig ödeläggelse. 10Och jag ska få att upphöra bland dem:
    rösten av fröjd och rösten av jubel,
    brudgummens röst och brudens röst,
    rösten av kvarnstenar och lampans ljus.
11Och hela landet ska bli öde och tillspillogivet, och dessa folkslag ska tjäna Babels kung i 70 år.
     12Och det ska ske när de 70 åren har gått (är uppfyllda) att jag ska straffa Babels kung och folket där, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) – för deras synd. Och kaldéernas land ska jag göra till en evig ödeplats. 13Och jag ska föra upp över landet alla mina ord som jag har talat mot det, allt som är skrivet i denna bok som Jeremia har profeterat mot alla folkslag. 14Eftersom många folkslag och stora kungar även har gjort slavar av dem, och jag ska vedergälla dem efter deras gärningar och efter deras händers arbete.

Vredesskålen
15Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), till mig: Ta denna bägare med vredens vin från min hand och låt alla folkslag, till vilka jag har sänt dig, dricka den. [Jes 51:17-22; Upp 16:19; 18:6] 16Och de ska bli berusade och ragla hit och dit och bli som dårar på grund av svärdet som jag ska sända bland dem.
     17Och jag tog bägaren från Herrens (Jahvehs) hand och fick alla folkslag att dricka, till vilka Herren (Jahveh) hade sänt mig, 18Jerusalem och Juda städer och dess kungar och dess furstar, till att göra dem till en förskräckelse, en förvåning, en vissling och en förbannelse (ta lätt på – hebr. qlalah), så som de är idag. 19Farao, Egyptens kung och hans tjänare och hans furstar och hela hans folk, 20och alla blandade folk och alla kungar från Us (hebr. Ots) land [Job 1:1] och alla kungar från filistéernas land och Ashqelon och Gaza och Ekron och kvarlevan från Ashdod, 21Edom och Moab och Ammons söner, 22och alla kungar i Tyros och alla kungar i Sidon och alla kungarna i kustlandet (ön) [singular – kan syfta på Kreta] bortom havet [Medelhavet], 23Dedan och Tema och Boz och alla som har hörnen på sitt hår avklippt, 24och alla Aravas kungar och alla kungar från det blandade folket som bor i öknen 25och alla Zimris kungar och alla Elams kungar och alla Mediens kungar, 26och alla kungar från norr, långt bort och nära, den ene med den andre, och alla världens kungariken som finns på jordens ansikte (yta). Och Sheshachs [Babylons] kung ska dricka efter dem.

[Namnet Sheshach är ett kryptogram, se även Jer 51:41. Metoden för att kryptera som används är speglade bokstäver och var vanlig på den här tiden. Varje bokstav byts ut mot motsvarande bokstav från andra änden av alfabetet. På svenska skulle det bli innebära att A byts ut mot Ö, B med Ä, C med Å osv. Ett annat exempel finns i Jes 51:2 där Babylon byts ut mot Lev-Qamaj. Det är inte helt klart varför Jeremia använder denna kodning. I vers 8-14 används namnet Babylon i klartext, så det är inte av rädsla för sitt liv att nämna Babylon som han försöker dölja namnet.]

27Och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Drick och bli berusade och spy (kräks) och ramla och stå inte upp igen på grund av svärdet som jag ska sända bland er. 28Och det ska ske, om de vägrar att ta bägaren från din hand, då ska du säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Du måste absolut dricka. 29Eftersom se, i staden där man åkallar mitt namn ska jag påbörja ödeläggelse och skulle ni vara helt rena (utan skuld, skuldfria, bli utan bestraffning)? Ni är inte rena (skuldfria) för jag ska kalla på svärdet över alla jordens invånare förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).

30Och du, profetera mot dem med alla dessa ord och säg till dem:

Herren (Jahveh) ryter från höjden
    och upphäver sin röst från sin heliga boning.
Han ger sin röst till ett mäktigt rytande över sin hjord,
    han ropar (sjunger – hebr. anah) som druvtrampare mot alla jordens invånare.

[Det var vanligt att man hjälptes åt med att trampa druvorna efter skörden. Detta gjordes ofta med en taktfast sång. Men även ljudligt då det också var ett uttryck för glädje mitt i arbetet. Det hebreiska ordet anah som används här har flera betydelser, men bland dem både att ropa och att sjunga.]

31Ett oväsen kommer till jordens ändar
    eftersom Herren (Jahveh) har sak med folkslagen,
han har avräkning med allt kött
    som med de onda, han ger dem till svärdet,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
32Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Se, ondska ska vandra från folkslag till folkslag
    och en stor storm ska resas upp från jordens yttersta gräns.

33Och de som är slagna av Herren (Jahveh) ska på den dagen finnas från den ena änden av jorden till den andra änden av jorden, de ska inte bli sörjda, inte hopsamlade, inte begravda. De ska vara som dynga på markens ansikte (jordens yta).

34Jämra er, ni herdar och gråt
    och rulla er [på marken i aska, se Jer 6:26], ni flockens ledare,
för dagen för er slakt har kommit i fullhet (full mognad)
    och jag ska bryta er i bitar och ni ska falla som ett dyrbart redskap.
35Och herdarna ska inte ha någon väg att fly,
    inte flockens ledare någon möjlighet att undkomma.
36En röst! Herdarnas rop
    och jämret från flockens ledare.
    Eftersom Herren (Jahveh) har tillspillogett deras betesmark.
37Och den fridsamma flocken har bringats till tystnad
    inför Herrens (Jahvehs) brinnande vrede.
38Han har övergett sin lya som ett ungt lejon
    eftersom deras land har blivit ödelagt inför hans brinnande raseri och inför hans brinnande vrede.






Igår

Planer

Stäng  


Parallell