Parallell - lördag 15/8
Jer 32-34
Symbolisk handling – återköp av fält1Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh) i det 10:e året till Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, som var det 18:e året till Nebukadnessar. 2Och vid denna tid belägrade Babels kungs armé Jerusalem och Jeremia, profeten, var instängd på vaktgården som fanns i Juda kungs hus.
3Eftersom Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, hade stängt in honom och sagt: Varför har du profeterat och sagt: Så säger Herren (Jahveh): Se, jag ska ge denna stad i Babels kungs hand och han ska ta den, 4och Sidkia, Juda kung, ska inte kunna undkomma kaldéernas hand, utan ska med säkerhet ges i Babels kungs hand och ska tala med honom mun mot mun och hans ögon ska se hans ögon. 5Och han ska leda Sidkia till Babel och där ska han vara tills jag kommer ihåg honom, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom du strider med kaldéerna men inte ska ha framgång.
6Och Jeremia sa: Herrens (Jahvehs) ord kom till mig han sa: 7Se, Chanamel, Shallums son, din farbror, ska komma till dig och säga: "Köp dig mitt fält som är i Anatot, för du har rätt att köpa det i egenskap av återlösare (hebr. goel)."
8Och Chanamel, min farbrors son, kom till mig på vaktgården i enlighet med Herrens (Jahvehs) ord och han sa till mig: "Köp mitt fält, jag ber dig, som är i Anatot som är i Benjamins land, för rätten att ärva är din och återlösningen är din. Köp det till dig själv." Och jag visste att detta var Herrens (Jahvehs) ord. 9Och jag köpte fältet som är i Anatot av Chanamel, min farbrors son, och vägde till honom silvret, 17 shekel silver [200 gram]. 10Och jag signerade köpekontraktet och förseglade det och kallade på vittnen och vägde upp silvret åt honom på vågen. 11Och jag tog köpekontraktet för köpet, både det som var förseglat med budordet och förordningarna, och det som var öppet. 12Och jag gav köpekontraktet för köpet till Baroch [Jeremias skrivare, se Jer 45:1], Nerijas son, från Machseja, i närvaro av Chanamel, min farbrors son, och i närvaro av vittnena som undertecknat köpeavtalet inför alla judar som satt på vaktgården.
13Och jag förmanade Baroch inför dem och sa: 14Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud: Ta dessa överenskommelser, detta köpekontrakt, både det som är förseglat och detta som är öppet, och lägg dem i ett lerkärl så att de bevaras många dagar. 15För så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud: Hus och fält och vingårdar ska åter bli köpta i detta land.
16Och när jag gett köpekontraktet till Baroch, Nerijas son, bad jag till Herren (Jahveh) och sa:
1726Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia, han sa: 27Se, jag är Herren (Jahveh), allt kötts Gud (Elohim). Skulle något vara för svårt (underbart) för mig? 28Därför säger Herren (Jahveh) så: Se, jag ska ge denna stad i kaldéernas hand och i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och han ska ta den, 29och kaldéerna som strider mot denna stad ska komma och sätta staden i brand och bränna den, med husen på vars tak de har offrat till Baal och hällt ut drickoffer till andra gudar för att provocera mig. 30Eftersom Israels söner och Juda söner bara har gjort det som är ont i mina ögon från sin ungdom, eftersom Israels söner bara har provocerat mig med sina händers arbete, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), 31eftersom denna stad har varit för mig en provokation till min vrede och till mitt raseri från dagen den byggdes och till denna dag, därför ska jag ta bort den från mitt ansikte, 32över (på grund av) all ondska Israels söner och Juda söner, som de har gjort för att provocera mig, de, deras kungar, deras furstar, deras präster och deras profeter och Juda män och Jerusalems invånare. 33Och de har vänt mig ryggen och inte ansiktet, och fastän jag lärde (instruerade) dem tidigt [gång på gång, se Jer 7:13] ville de inte höra (lyda) och tog inte emot förmaning (tillrättavisning – hebr. mosar). 34Och de ställde sina styggelser i huset där mitt namn åkallas till att vanhelga det. 35Och de byggde Baals höga platser som är i Hinnoms sons dal för att avskilja sina söner och sina döttrar till Molok, som jag inte befallt dem, det har aldrig funnits i mitt sinne att de skulle göra denna styggelse för att få Juda att synda.Ack, Herre Herre (Adonai Jahveh), se, du har gjort himlarna och jorden med din stora makt och med din utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig, 18som visar nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) till tusenden och vedergäller fädernas synd i famnen på deras söner efter dem. Gud (El) den store, den mäktige, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn. 19Stor, rådgivare och generös (överflödande) i verkställande (utfört arbete), vars ögon är öppna över alla människors söners vägar, till att ge till varje man efter hans vägar och i enlighet med hans gärningars frukt, 20som har satt tecken och under i Egyptens land till denna dag och i Israel och bland människor och gjort dig ett namn till denna dag, 21och fört fram ditt folk Israel ut från Egypten med tecken och med under och med stark hand och med utsträckt arm och med stor skräck, 22och gett dem detta land, som du gav din ed till deras fäder att ge dem, ett land som flyter av mjölk och honung. 23Och de kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte i din undervisning. De har inte gjort något av det som du befallde dem att göra. Därför har du låtit all denna ondska drabba dem.
24Se, belägringsvallarna, de har kommit till staden för att ta den, och staden är given i kaldéernas hand som strider mot den. Eftersom svärdet och hungersnöden och pesten och det som du har talat sker, och se, du ser det. 25Och du har sagt till mig Herre Herre (Adonai Jahveh): Köp dig ett fält för silver och kalla in vittnen, men staden ges i kaldéernas hand.
36Och nu, därför säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så, angående denna stad om vilken ni säger: Den är given i Babels kungs hand genom svärdet och hungersnöden och pesten: 37Se, jag ska samla dem från alla länder till vilka jag har drivit dem i min vrede och i mitt raseri och i stor ilska, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och jag ska få dem att bo i trygghet, 38och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim). 39Och jag ska ge dem ett hjärta och en väg så att de vördar mig för alltid, för att det ska gå väl för dem (deras bästa; ordagrant: ´för deras goda´) och deras barn efter dem. 40Och jag ska skära ett evigt förbund med dem – jag ska aldrig vända mig bort från dem, utan alltid göra gott mot dem. Jag ska lägga min vördnad i deras hjärtan så att de inte går bort från (lämnar) mig. 41Och jag ska glädja mig över dem till välgång (deras bästa; ordagrant: ´för deras goda´), och jag ska plantera dem i detta land i sanning, av hela mitt hjärta och av hela min själ.
42Därför, så säger Herren (Jahveh): Som jag har fört all denna stora ondska över detta folk, så ska jag föra allt gott över dem som jag har talat över [lovat] dem. 43Och fälten ska köpas i detta land, om vilket ni säger: Det är öde, utan människa eller djur, det är givet i kaldéernas hand. 44Man ska köpa fält för silver och skriva under köpekontrakt och försegla dem och kalla på vittnen i Benjamins land och på platserna runt Jerusalem och i Juda städer och i bergsbygdens städer och i Låglandets (hebr. Shefelas) städer och i städerna i söder, för jag ska låta deras fångna återvända, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Återupprättelse av Israel
1Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia en andra gång när han fortfarande var instängd på vaktgården, han sa: 2Så säger Herren (Jahveh), Skaparen, Herren (Jahveh) som själv formade det till att stå fast, Herren (Jahveh) är hans namn. 3Ropa till mig och jag ska svara dig och berätta för dig stora [plural] och mäktiga (inhägnade, undangömda, avskurna, befästa, otillgängliga) [plural] ting, som du inte känner till (saknar intim kunskap om).
4För så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), om stadens hus och om Juda kungs hus, som är nedbrutna till högar och till vallar, 5på vilka de kommer för att strida med kaldéerna, till att fylla dem med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och i mitt raseri. Och för all deras ondska har jag dolt mitt ansikte för staden. 6Se, över den hälsa (helhet – hebr. arocha) och läkedom (hebr. marfe) och bot (att laga, göra hel – hebr. rafa) och jag ska uppenbara (avslöja) till dem en myckenhet av frid (shalom) och sanning. 7Och jag ska låta Juda fångar och Israels fångar komma tillbaka och ska bygga upp dem som det var i begynnelsen. 8Och jag ska rena dem från all deras missgärning som de har syndat mot mig och jag ska förlåta alla deras missgärningar som de har syndat mot mig och som de har överträtt mot mig. 9Och denna stad ska för mig bli ett glädjens namn, till lovsång och till härlighet inför alla jordens folkslag, som ska höra allt det goda som jag gör för dem, och de ska frukta och darra över allt det goda och över all frid (shalom) som jag gör mot dem.
10Så säger Herren (Jahveh): Åter ska det höras på denna plats om vilken man säger: Den är förbränd utan människa och utan djur, i Juda städer och på Jerusalems gator som är öde utan människa och utan invånare och utan djur, 11en röst av glädje och en röst av fröjd, en röst för brudgum och en röst för brud, en röst som säger:
Tacka Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)12Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
för Herren (Jahveh) är god
för till evighet varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
Åter ska på denna plats som är förbränd, utan människa och även djur och i alla dess städer, bli bebodd av herdar som låter sina hjordar vila. 13I bergsbygdens städer [Jerusalem, Betlehem, Hebron] och i Låglandets (hebr. Shefelas) städer [Ashdod, Ashkelon, Gat och Beit-Shemesh] och i städerna i söder och i Benjamins land och i Juda städer ska hjordarna igen passera under hans hand som räknar dem säger, Herren (Jahveh).
14Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då jag ska upprätta (komma och uppfylla) det goda (underbara, nåderika) ordet (löftet) som jag talat till Israels hus [i norr] och över Juda hus [i söder].
1517För så säger Herren (Jahveh): Det ska aldrig saknas en ättling till (inte vara avhugget från) David som sitter på Israels hus tron. 18Och till prästerna, leviterna, ska det aldrig saknas en ättling (inte vara avhugget en man) inför mitt ansikte, som offrar brännoffer och till att bränna matoffer och utföra offer alla dagar (oavbrutet).I de dagarna och på den tiden ska jag låta ett rättfärdigt skott (en gren) växa upp till David
och han ska verkställa påbud (bindande juridiska beslut)
och rättfärdighet i landet. [Jesus ska regera här på jorden.]
16I de dagarna ska Juda vara frälst och Jerusalem bo i trygghet,
och detta är vad hon (Jerusalem) ska kallas:
"Herren (Jahveh) vår rättfärdighet."
19Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia, han sa: 20Så säger Herren (Jahveh): Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten så att det inte blir dag och natt i tid, 21då ska också mitt förbund med min tjänare David brytas så att han inte har en son som regerar på hans tron, och med leviterna, prästerna, mina tjänare. 22Som himmelens härskaror (stjärnorna) inte kan räknas och som havets sand inte kan mätas, så ska jag föröka min tjänare Davids säd och leviterna som gör tjänst åt mig.
23Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia, han sa: 24Ser du inte vad detta folk har talat och sagt: De två familjerna som Herren (Jahveh) har utvalt har han avvisat (kastat bort) och mitt folk föraktar de för att inte längre vara ett folkslag inför dem. 25Så säger Herren (Jahveh): Om mitt förbund med dagen och natten upphör, om jag inte har fastställt himlarnas och jordens förordningar (ordagrant "saker inristat"), 26då ska jag även avvisa Jakobs och min tjänare Davids säd, så att jag inte tar av hans säd till att regera över Abrahams, Isaks och Jakobs säd, för jag ska låta deras fångna återvända och ska ge dem nåd (evig nåd och barmhärtighet – hebr. rachamim).
Budskap till kungar (kap 34-35)
Varning till Sidkia
1Herrens (Jahvehs) ord som kom till Jeremia när Nebukadnessar, Babels kung, och hela hans armé och alla kungariken under hans hand och hela folket stred mot Jerusalem och alla dess städer, han sa: 2Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Gå och tala till Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, och säg till honom: Så säger Herren (Jahveh): Se jag ska ge denna stad i Babels kungs hand och han ska bränna den i eld, 3och du ska inte kunna fly från hans hand utan ska med säkerhet fångas och ges i hans hand, och dina ögon ska se Babels kung och han ska tala till dig mun mot mun och du ska gå till Babel. [Jer 52:10-12]
4Men hör Herrens (Jahvehs) ord, Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung. Så säger Herren (Jahveh) om dig: Du ska inte dö för svärdet [i strid eller bli avrättad]. 5I frid [en naturlig död] ska du dö, och precis som man brände [rökelse, se 2 Krön 16:14; 21:19] till [minne och ära av] dina fäder, de tidigare kungarna som regerade före dig, så ska man också utföra en [ceremoniell] bränning för dig och de ska beklaga dig: "Ve, herre!" för jag har talat mitt ord, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
6Och profeten Jeremia talade alla dessa ord till Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, i Jerusalem. 7Och Babels kungs armé stred mot Jerusalem och mot de städer som ännu återstod i Juda, mot Lachish och mot Azeka, för bara dessa var kvar av Judas befästa städer.
Frihet för slavar
8Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh) efter att kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) hade skurit ett förbund med hela folket som var i Jerusalem, för att proklamera (ropa ut) frihet för dem, 9för att låta varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna, som var en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, gå fri, så att ingen skulle vara slav hos sin egen broder [landsman]. 10Och alla furstar och hela folket lyssnade, som hade gått in i förbundet för att låta varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna gå fri, så att ingen längre skulle göra slavar av dem. De lyssnade och lät dem gå. 11Men efteråt vände de och fick tjänarna och tjänarinnorna som de hade låtit gå fria att komma tillbaka och fick dem att underkasta sig som tjänare och tjänarinnor (på nytt).
12Därför kom Herrens (Jahvehs) ord till Jeremia, han sa: 13Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Jag skar ett förbund med era fäder den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset (slaveriet), och sa: 14Vid slutet av vart sjunde år ska varje man låta sin bror som är hebré, som har varit såld till dig och har tjänat dig i 6 år du ska låta honom gå fri från dig. Men era fäder lyssnade inte till mig och vände inte sina öron [för att höra noggrant]. 15Och ni har idag vänt och gjort det som är rätt i mina ögon, i att förkunna frihet varje man för sin granne. Och ni har skurit ett förbund inför mitt ansikte, i huset som är uppkallat efter mitt namn. 16Men ni vände och vanhelgade mitt namn och fick varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna som ni hade låtit gå fria, enligt deras önskan, att komma tillbaka och fick dem att underkasta sig för att bli tjänare och tjänarinnor åt er.
17Därför säger Herren (Jahveh) så: Ni har inte lyssnat till mig, till att förkunna frihet varje man till sin bror och varje man till sin granne. Se, jag ropar ut för er frihet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), till svärdet och till pesten och till hungersnöden och jag ska göra er till en skräck för alla jordens kungariken. 18Jag ska ge männen som har överträtt mitt förbund, som inte har hållit fast vid förbundets ord som de skar inför mitt ansikte, som delade kalven i två och gick mellan dess stycken, 19Juda furstar och Jerusalems furstar, ledarna och prästerna och hela folket i landet som gick mellan kalvstyckena, 20ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och deras kroppar ska bli mat åt himlarnas fåglar och till markens djur.
21Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, och hans furstar ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och i handen på Babels kungs armé som har gått upp från er. 22Se, jag ska befalla, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och få dem att återvända till denna stad och de ska strida mot den och inta den och bränna den i eld. Och jag ska göra Juda städer till en ödemark utan invånare.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
