Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - fredag 23/1

1 Mos 46:1-47:31, Ps 19:1-15, Ords 4:14-19, Matt 15:1-28

1 Mos 46:1-47:31

Jakob flyttar till Egypten
¹Israel [Jakob] gjorde resan med allt som han ägde och kom till Beer-Sheva. Där offrade han slaktoffer till sin far Isaks Gud (Elohim). ²Gud talade till Israel i en dröm på natten och sa: "Jakob, Jakob!"
    "Här är jag", svarade han.

[Det var 22 år sedan Jakob hade hört Herrens röst på detta sätt, han var nu 130 år, se 1 Mos 47:9. Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Jakob svarar detta första gången i 1 Mos 31:11 när han är hos Laban och har en dröm där Gud kallar honom tillbaka till Kanaans land. Se även 1 Mos 22:1.]

³Han sa: "Jag är Gud (El), dina fäders Gud (Elohim). Frukta inte att gå ner till Egypten, för där ska jag göra dig till ett stort folkslag. ⁴Jag ska gå med dig ner till Egypten och jag ska också garanterat föra dig upp igen och Josef ska lägga sin hand på dina ögon." (Josef ska tillsluta dina ögon när du dör).
     ⁵Jakob steg upp från Beer-Sheva och Israels söner bar Jakob, sin far, och sina små och sina fruar i vagnarna som farao hade sänt för att bära honom. ⁶De tog sin boskap och sina ägodelar, som de hade fått i Kanaans land, och kom till Egypten, Jakob och hans säd (avkomma, barn) med honom. ⁷Sina söner och sina sonsöner, sina döttrar och sina dotterdöttrar och alla sina efterkommande tog han med sig till Egypten.

Jakobs söner
⁸[Nu följer en uppräkning av Jakobs söner. Frasen "Detta är namnet på" är en vanlig fras, se 1 Mos 25:13; 36:10; 2 Mos 6:16. Versen är uppbyggd som en kiasm.]

Och detta är namnen på

sönerna till
    Israel
        som kom till Egypten,
    Jakob
och hans söner:

Leahs sex barn

Ruben, Jakobs förstfödda.
     ⁹Rubens söner:
    Chanoch (Henok) och Pallo och Chetsron (Hesron) och Karmi. [2 Mos 6:4; 5 Mos 26:5-6; 1 Krön 5:3]

¹⁰Simeons (Shimons) söner:
    Jemoel och Jamin och Ohad och Jachin och Sochar (Tsochar) och Saul (Shaol), sonen till en kanaaneisk kvinna.

¹¹Levis söner:
    Gershon, Kehat och Merari.

¹²Judas söner:
    Er och Onan [uttalas "Ånan"] och Shela och Perets och Zerach,
        men Er och Onan dog i Kanaans land.
    Perets söner var Chetsron (Hesron) och Chamol.

¹³Isaskars söner:
    Tola och Puva och Job och Shimron.

¹⁴Sebulons (hebr. Zevoluns) söner:
    Sered och Elon och Jachlel.

¹⁵Detta är Leahs söner som hon födde till Jakob i Paddan-Aram, [hon födde] även hans dotter Dina.
Alla hans söner och hans döttrar – totalt 33 personer (liv, själar). [Hälften av alla, se vers 26 – det högsta antalet i denna släkttavla.]

Leahs tjänstekvinna Zilpas två söner
¹⁶Gads söner:
    Tsifjon och Chaggi, Shoni och Esbon, Eri och Arodi och Areli.

¹⁷Ashers söner:
    Imna och Ishva och Ishvi och Beria.
    Deras syster var Serach.
    Berias söner: Chever och Malchiel.

¹⁸Detta är Zilpas söner, som Laban gav till sin dotter Leah, och som hon födde till Jakob – totalt 16 personer (själar, liv).

Rakels två söner
¹⁹Rakels söner, Jakobs hustru:
    Josef och Benjamin.

²⁰Till Josef i Egyptens land föddes Manasse och Efraim genom hans fru Asenat, dotter till prästen Poti-Feras från On [Heliopolis, se 1 Mos 41:45].

²¹Benjamins [10] söner:
Bela och Becher och Ashbel, Gera och Naman, Echi och Rosh, Moppim och Choppim och Ard.

[Se även 4 Mos 26:38-41; 1 Krön 7:6.]

²²Detta är Rakels söner som föddes till Jakob – totalt 14 personer (själar, liv).

Rakels tjänstekvinna Bilhahs två söner
²³Dans söner [en son]:
    Chushim. [4 Mos 26:42]
²⁴Naftalis söner:
    Jachtsel och Goni och Jetser och Shillem.

²⁵Dessa är Bilhahs söner, som Laban gav till sin dotter Rakel, och som hon födde till Jakob – totalt 7 personer (själar, liv).

Sammanfattning
²⁶Alla personer (själar, liv) som tillhörde Jakob, som kom till Egypten, de som kommit från hans länd, liksom Jakobs söners hustrur – totalt var de 66 personer (själar, liv). ²⁷Josefs söner som föddes åt honom i Egypten var två – alla personer i Jakobs hus, som kom till Egypten, var totalt 70 stycken.

[Det finns olika sätt att se på vilka som ingår i antalet 66 och 70. En skillnad verkar belysas i formuleringen "kom med Jakob". I den gruppen bör Josefs två söner inte ingå. Summan av de fyra delsummorna som ges i stycket ovan är 70 personer (33 + 16 + 14 + 7), se vers 15, 18, 22 och 25. De 70 kan inkludera Jakob själv och de 71 ättlingarna (inklusive Dina, Josef, Manasse och Efraim) som räknas upp i vers 8-25, minus Er och Onan som dött, se vers 12.]

²⁸Han [Jakob] sände Juda [vars namn betyder lovprisning] före sig till Josef, för att visa vägen framför honom till Goshen och de kom till Goshens land. ²⁹Josef gjorde i ordning sin vagn och gick upp för att möta sin far Israel i Goshen, och han presenterade sig själv för honom och föll honom om halsen och grät vid hans hals en lång stund.
     ³⁰Israel sa till Josef: "Nu kan jag dö när jag har sett ditt ansikte och att du är vid liv."
     ³¹Josef sa till sina bröder och till sin fars hus: "Jag ska gå upp och berätta för farao och säga till honom: 'Mina bröder och min fars hus, som var i landet Kanaan, har kommit till mig, ³²männen är herdar för de har varit boskapsskötare och de har tagit med sig sina hjordar och sin småboskap och allt som de äger.' ³³När det händer sig att farao kallar på er och frågar: 'Vad är ert yrke?', ³⁴då ska ni svara: 'Dina tjänare har varit boskapsskötare från sin ungdom till nu, både vi och våra fäder,' så att ni kan bo i landet Goshen, för alla herdar är en styggelse för egyptierna."
¹Sedan gick Josef och berättade för farao och sa: "Min far och mina bröder, deras boskapshjordar och deras småboskap och allt de äger har kommit från Kanaans land och nu är de i landet Goshen [1 Mos 45:10]." ²Av sina bröder tog han fem män och presenterade dem för farao.
     ³Farao sa till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder." ⁴De sa till farao: "Vi har kommit för att vistas i landet, för det finns inget bete för dina tjänares småboskap (får) eftersom hungersnöden och torkan är stor i Kanaans land. Därför ber (vädjar) vi dig nu, låt dina tjänare bo i Goshens land."
     ⁵Farao talade med Josef och sa: "Din far och dina bröder har kommit till dig, ⁶Egyptens land ligger framför dig, se till att din far och dina bröder bor i den bästa delen av landet. Låt dem bo i Goshens land. Om du vet om (känner till) några duktiga män ibland dem, så gör dem till chefer över min boskap."
     ⁷Josef tog in sin far Jakob och satte honom framför farao och Jakob välsignade farao.

[Abraham är satt att bli en välsignelse för alla familjer på jorden, se 1 Mos 12:3. Jakob, Abrahams barnbarn, talar nu ut en välsignelse över farao.]

⁸Farao sa till Jakob: "Hur många är dagarna och åren av ditt liv?"
     ⁹Jakob svarade farao: "Dagarna och åren av min vandring är 130 år. Få och onda har dagarna av mitt liv varit och jag har inte uppnått dagarna och åren av mina förfäders liv, de dagar som de vistades (på jorden)." ¹⁰Jakob välsignade farao och gick ut från faraos ansikte.
     ¹¹Josef etablerade sin far och sina bröder och gav dem besittningar i Egyptens land, i den bästa delen av landet, i landet Rameses [som senare blev en stad i området som också kallas Goshen vid Nilens deltaområde, se 2 Mos 1:11; 12:37], som farao hade befallt. ¹²Josef försåg sin far och sina bröder och hela hans fars hushåll med bröd, i enlighet med vad de behövde för sina små.

Josef och hungersnöden
¹³Det fanns inget bröd i hela landet för hungersnöden var mycket svår, så att Egyptens land och Kanaans land förtvinade på grund av hungersnöden. ¹⁴Josef samlade in alla pengar som fanns i Egyptens land och i Kanaans land, för den säd som de köpte. Och Josef tog in pengarna till faraos hus. ¹⁵När pengarna var spenderade i Egyptens land och i Kanaans land, kom alla egyptier till Josef och sa: "Ge oss bröd, för varför skulle vi dö i din åsyn? För alla våra pengar är slut."
     ¹⁶Josef svarade: "Kom hit med er boskap. Jag ska ge er bröd för boskapen om pengarna är slut." ¹⁷De förde sin boskap till Josef och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, boskap, småboskap och deras åsnor. Han gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap det året.
     ¹⁸När det året gått till ända kom de till honom ett andra år och sa till honom: "Vi vill inte undanhålla för vår herre hur alla våra pengar är spenderade, och småboskapen och boskapshjordarna är min herres. Ingenting är kvar i min herres åsyn förutom våra kroppar och vår mark. ¹⁹Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd."
     ²⁰Josef köpte Egyptens mark till farao eftersom egyptierna, alla män, sålde sina fält på grund av att svälten var så svår för dem. Så blev marken faraos. ²¹Angående folket, förflyttade han dem stad för stad från den ena änden av Egyptens gräns till den andra. ²²Endast prästernas mark köpte han inte (löste inte in), eftersom prästerna hade sin del från farao och åt den ranson som farao gav dem. Därför sålde de inte sin mark.
     ²³Sedan sa Josef till folket: "Se, jag har idag köpt er och er mark till farao. Här är säd åt er och ni ska beså marken. ²⁴Det ska ske att när ni samlar in skörden, ska ni ge en femtedel till farao och fyra delar ska vara era egna till att beså fälten och till er mat för dem som är i ert hushåll och till mat för era små."
     ²⁵De sa: "Du har räddat våra liv. Låt oss finna nåd (oförtjänt kärlek) i min herres ögon, och vi ska vara faraos slavar."
     ²⁶Josef upprättade en stadga angående Egyptens land denna dag, att farao ska ha en femtedel, bara prästernas mark ska inte tillhöra farao.
     ²⁷Israel bodde i Egyptens land, i landet Goshen och de fick sina besittningar där och var fruktsamma och förökade sig mycket.
     ²⁸Jakob levde i Egyptens land i 17 år. Jakobs dagar (åren av hans liv) blev 147 år [7 år och 40 och 100 år]. ²⁹Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste dö och han kallade på sin son Josef och sa till honom: "Jag ber dig, om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg – jag ber dig – din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten. [Tre gånger används hebr. na som används som en vädjan och ofta översätts ´jag ber dig´.] ³⁰Men när jag sover med mina fäder, ska du föra ut mig ur Egypten och begrava mig på deras begravningsplats." Han [Josef] svarade [sin far]: "Jag ska göra som du har sagt."
     ³¹Han [Jakob/Israel] sa: "Ge mig din ed" Och han [Josef] gav honom sin ed och Israel böjde sig ner [och tillbad] över sängens huvudända. [Jfr 1 Kung 1:47]

Tillbaka upp

Ps 19:1-15

Psalm 19 – Guds existens är uppenbar

Psalmen har tre sektioner som alla har att göra med ord och någon som talar. Flera olika hebreiska ord för att tala, proklamera, osv. används. Psalmen börjar med ord om Gud, fortsätter med ord av Gud och avslutas med ord till Gud. Det är skapelsen som inleder och talar om att det finns en högre makt (vers 1-7). Den andra sektionen (vers 8-12) visar att det är Guds ord som ger full uppenbarelse och glädje åt den inre människan. Allra sist (vers 13-15) gensvarar David och bjuder in var och en att tillsammans med honom uttrycka sin önskan om att låta varje ord och tanke behaga Gud. Det finns också en ökad grad av uppenbarelse. När skapelsen talar används det allmänna ordet för Gud, hebreiska El (vers 2). När Gud uppenbarar sig i Ordet gör han det under sitt personliga namn, Jahveh (vers 8-10). I alla tre sektionerna berörs både det yttre och inre livet – vårt tal och vår kommunikation med andra människor och vårt hjärta och våra tankar. På samma sätt som Gud talar och det blir (1 Mos 1:3), är det viktigt att hjärtats tankar är behagliga inför Gud eftersom det påverkar talet, se Matt 12:34.

Författare: David

Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i Rom 10:18

Struktur:
1. Skapelsen talar, vers 1-7
2. Guds ord talar, vers 8-12
3. Människan talar, vers 13-15

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

Skapelsen talar

Vintergatan

²Himlarna återger (dokumenterar med matematisk exakthet – hebr. safar)
Guds (Els) härlighet (ära, tyngd, dignitet),
skyn (utsträckningen, himlavalvet) [himlens vidd] berättar om (proklamerar, visar på)
hans händers verk [står synligt och frimodigt upp för hans hantverk].

[Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se Rom 1:19-20. Det hebreiska ordet safar, som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i 1 Mos 15:5 där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.]

Svindlande avstånd
Vår galax, Vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 ljusår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser, när vi tittar på stjärnan, strålade ut från den för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Om avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, då skulle vi ha passerat månen redan efter några få millimeter på vår färd mot Rom!

³Dag efter dag
    flödar de [himlarna och himlavalvet] av tal (ord – hebr. omer),
natt efter natt
    uppenbarar de kunskap (vishet).

[Det finns en koppling mellan dag och ord i kontrast till natt och kunskap. Under dagens ljusa timmar används ord för att kommunicera med andra människor, medan det på kvällen och natten ofta ges tillfälle att bearbeta dagens intryck vilket ger kunskap. När mörkret sänker sig bleknar färgerna bort och då stjärnorna framträder är det svårt att inte reflektera över de eviga frågorna. Kopplingen mellan ord och kunskap – hur vi interagerar och reflekterar – återkommer i psalmens alla tre sektioner, se vers 11 och 15.]

⁴Utan tal (ord), utan ord [mänskligt språk] –
    deras röst hörs inte.
⁵Deras röst [tält-linor] går [ändå] ut [som bevis på Guds storhet] över hela jorden,
    deras prat (hebr. milah) till världens ände.

Han har satt upp ett tält för solen i dem [i himlarna – där den vilar under natten],
     ⁶den [solen] är som en brudgum som går ut från sin bröllopsbaldakin (skydd, kammare, sänghimmel) [Jes 4:5],
    och gläder sig åt att som en stark atlet [tapper hjälte] löpa sin bana.
⁷Den går upp från ena sidan av himlarna,
    följer sin omloppsbana till den andra sidan,
    och ingenting undgår (är dolt för) dess hetta.

Guds ord talar
⁸[I vers 8-10 ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn JHVH (Jahveh). Fem ord för Guds ord används, se även Ps 119.]

Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah) är fullkomlig (komplett, absolut, hel)
    – den ger själen nytt liv (ger omvändelse åt hela människan).

Herrens (Jahvehs) vittnesbörd (hebr. edot) är tillförlitligt (sant; står stadigt)
    – det gör enkla (okunniga, öppna, villiga) människor visa.

⁹Herrens (Jahvehs) föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) är rätta (rättfärdiga; leder rakt fram)
    – de ger glädje åt hjärtat (den inre människan orsak att fröjdas).

Herrens (Jahvehs) bud (budord – hebr. mitsvah) är klart (rent, strålande)
    – det ger ljus åt (upplyser) ögonen.

¹⁰Herrens (Jahvehs) fruktan (vördnad) är ren
    – den består för evigt. [Den är första steget och grunden för kunskap, se Ords 1:7.]

Herrens (Jahvehs) påbud (rättvisa domar, juridiska beslut – hebr. mishpatim) är sanna (utan fel; går att lita på)
    – de är alltigenom rättfärdiga,
¹¹mer dyrbara (önskvärda) än guld,
    ja, än mängder av rent guld.
De är sötare än honung,
    ja, än honung som droppar från bikakan. [Den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut.]
¹²Av dem blir också din tjänare varnad (påmind, upplyst, instruerad),
    att hålla dem (bevara, skydda dem) ger stor lön.

[Herrens ord är mer värdefullt än finaste guld och sötaste honung. Förutom denna uppenbara bild, finns även en koppling till det återkommande mönster i psalmen som talar om människans yttre och inre liv, se vers 3 och 15. Guld har med relationer till våra medmänniskor att göra, medan honung handlar om det inre livet. Guld har bara ett värde om det efterfrågas bland människor. På en öde ö skulle ett fynd av guld inte förändra situationen, däremot skulle honung vara en värdefull livsavgörande upptäckt. Guds ord påverkar vårt tal, vilket ger god frukt till alla i vår omgivning och det ger styrka och energi åt den inre människan. Riktigt färsk honung har goda hälsofrämjande egenskaper. Att varje dag få hämta ny styrka och näring ur hans ord, främjar liv och ger kunskap och insikt om hans goda vilja.]

Människans respons
¹³[Nu kommer psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en Skapare, se vers 2-7. Sedan uppenbarar Bibeln mer detaljer om vem Gud är, se vers 8-12. Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.]

Vem kan förstå (märka, uppfatta, se, urskilja) alla sina felsteg (brister)?

Frikänn (rena) mig från alla mina dolda (hemliga) brister [sådant jag felat i som jag kanske inte ens är medveten om],
     ¹⁴bevara också din tjänare [hjälp din livegne att avstå] från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet).
Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig,
    då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd (överträdelse).

[Ordet "sådant" syftar på synd såsom felsteg, brister och överträdelser, och då kanske främst på högmod, se Ords 16:18. Samma hebreiska ord för "dold" används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att "ha kontroll" är samma som i 1 Mos 4:7 där Gud vädjar till Kain att "kontrollera" och råda över sin ilska.]

¹⁵Låt min muns ord (tal – plural)
    och mitt hjärtas tankar (begrundan, eftertanke; lågmälda grubblande – singular) [det jag ofta reflekterar över]
    behaga (glädja; finna nåd inför) dig [som ett välbehagligt offer, se 3 Mos 1:3],
Herre (Jahveh), min Klippa (styrka)
    och min Återlösare (Förlossare) [den som alltid finns där, redo att betala priset för att rädda och befria mig].

[Den avslutande bönen i denna vers berör både vårt yttre och vårt inre liv – orden som vi talar till andra människor och orden som formas inom oss, se även hur ord förmedlas och beskrivs i vers 3 och 11. Davids avslutande ord "min Klippa och min Återlösare" knyter ihop psalmens tre delar. Klippa är något konkret som associerar till skapelsen och återlösare är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Skriften: att Gud vill återupprätta relationen med människan genom sin Son.]

Tillbaka upp

Ords 4:14-19

Vandra på Guds väg
¹⁴Gå inte in på de ogudaktigas stig (välkända, upptrampade gångväg),
    vandra inte på de ondas väg. [Ps 1:1]
¹⁵Undvik (avhåll dig från) den, gå inte in på den,
    [men om du gjort ett misstag] vänd om och vandra vidare [på Guds väg för ditt liv].
¹⁶De [ogudaktiga] kan inte sova om de inte gjort något ont,
    sömnen tas ifrån dem om de inte fått någon på fall.
¹⁷Deras bröd [vad de lever av, matar sig med] är ogudaktighet
    och deras vin [vad som gör dem glada] är våld.
¹⁸Men de rättfärdigas stig (välkända upptrampade gångväg) är som gryningsljuset,
    som blir starkare och starkare (ljusare och klarare) tills det blir full dag.
¹⁹Däremot de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
    de vet inte ens vad som orsakade deras fall.

Tillbaka upp

Matt 15:1-28

Mänskliga traditioner och Guds bud är inte alltid samma sak

Ceremoniell handtvätt vid Västra muren i Jerusalem.

¹Sedan kom fariséer och skriftlärda från Jerusalem [där den högsta religiösa eliten var samlad i Sanhedrin] fram till Jesus och sa: ²"Varför bryter dina lärjungar mot fädernas tradition (förordning)? De tvättar ju inte händerna [för att bli ceremoniellt rena] innan de äter." ³Han svarade:

"Varför bryter ni själva mot Guds bud (instruktioner) på grund av er tradition [den muntliga traditionen med stadgar och regler hur man skulle tolka Guds bud]? ⁴Gud har ju sagt [i ett av de tio budorden, se 2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]:
    'Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor,'
och [där överträdelsen av detta bud enligt 2 Mos 21:17 är]:
    'Den som smädar (förbannar) sin far eller mor ska döden dö.'
⁵Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva', ⁶då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft på grund av er tradition.

[Det hebreiska namnet för denna tempelgåva är korban, se Mark 7:11. Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades. Enligt reglerna friskrevs givaren från ansvaret att försörja sina föräldrar, vilket helt klart bröt mot budet att ära sina föräldrar.]

⁷Ni hycklare (skådespelare)! Jesaja profeterade rätt om er när han sa [Jes 29:13]:

⁸Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
    men deras hjärtan är långt borta från mig.
⁹Deras tillbedjan är helt meningslös (fåfäng),
    för de undervisar mänskliga läror (doktriner)."

Om rent och orent
¹⁰Han kallade till sig folket och sa till dem: "Lyssna och förstå! ¹¹Det som orenar en person (ohelgar, gör någon ceremoniellt oren och hindrar kontakten med Gud) är inte vad som kommer in i munnen. Det är vad som kommer ut ur munnen som orenar en människa."
¹²Då gick lärjungarna fram till honom och sa: "Vet du att fariséerna [de högsta ledarna från Jerusalem som kommit ända hit] tog anstöt (blev chockade, vände sig emot dig) när de hörde detta ord [det du sa, vers 11]?"
¹³Han svarade: "Varje växt som inte är planterad av min himmelske Fader ska ryckas upp med roten. [Kan syfta på liknelsen om ogräset i Matt 13:24-29.] ¹⁴Låt dem vara (bry er inte om dem)! De är blinda ledare för blinda. Om en blind leder en blind faller båda i gropen."

¹⁵Petrus tog till orda och sa till honom: "Förklara denna liknelse för oss." [Vad är det som orenar en människa, i vers 11.] ¹⁶Jesus sa:

"Är ni också [indoktrinerade i samma tänkesätt som fariséerna och] utan förstånd (oförmögna att dra egna slutsatser)? [Jesus uppmanar sina lärjungar att använda sitt intellekt.] ¹⁷Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen passerar genom magen och går vidare ut från kroppen? ¹⁸Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det är detta som orenar en människa.

¹⁹För från hjärtat kommer:
onda tankar,
mord,
äktenskapsbrott (en gift person som är otrogen i sitt äktenskap),
otukt (olovlig sex, en ogift person som har sex med någon annan),
[Det grekiska ordet porneia används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Pornografi är ett sammansatt ord av just detta ord porneia och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat". Pornografi är en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.]
stölder,
mened (falskt vittnesbörd),
nedvärderande tal (smädande, hårt föraktfullt tal).

[Alla dessa sju kategorier är i plural i grundtexten. Ordet "och" används inte mellan varje punkt. Detta språkbruk visar att det inte bara är exakt dessa sju punkter som orenar en människa; det är några exempel.]
²⁰Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det orenar inte människan."

Jesus drar sig undan till Tyros och Sidon

En kanaaneisk kvinnas tro

Jesus beger sig västerut till området kring kuststaden Tyros.

²¹Jesus gick ut därifrån [från staden Kapernaum, i Galileen, där han bodde under sin verksamma period] och drog sig undan till området kring Tyros och Sidon. [Två kuststäder längs med Medelhavet som låg i Fenikien, nuvarande Libanon, cirka 8 mil nordväst om Kapernaum.] ²²En kanaaneisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: "Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon)."
     ²³Men Jesus sa inte ett ord. Hans lärjungar kom och bad honom gång på gång: "Skicka i väg henne (svara henne så att hon inte behöver besvära oss mer). Hon följer ju efter oss och ropar (med sprucken röst, okontrollerat, störande)."
     ²⁴Han svarade [till sist kvinnan och sa till henne]: "Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus."
     ²⁵Men hon kom och tillbad (böjde sig i ödmjukhet och vördnad, föll på knä) och sa: "Herre, hjälp mig!"

Romersk/grekisk bronsstaty från antiken där en flicka håller en hundvalp. Daterad från 100-talet f.Kr. till 100-talet e.Kr. Finns på Metropolitan Museum of Art i New York City.

²⁶Jesus svarade henne: "Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna)."
     ²⁷Hon sa: "Ja, Herre, men även tamhundarna äter smulorna som faller ner från deras herrars bord."
     ²⁸Då svarade Jesus henne: "O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske."

[Kvinnan upprepar sin önskan om hjälp och knäböjer inför Jesus. Det finns två olika ord för hund på grekiska. Här i vers 26-27 används inte det vanliga ordet för en vildhund, gr. kyon, se Matt 7:6, utan en diminutiv form kynarion, som beskriver en mindre, tam familjehund. Det blir även tydligt i beskrivningen att de finns i hemmet och äter under barnens bord. Det hebreiska ordet för hund är kelev, som ordagrant betyder "som ett hjärta" och trofast. Jesus har jämfört judarna med förlorade får och små barn, se vers 24 och 26. Jesus jämför inte kvinnan med en oren vildhund, vilket annars var ett vanligt skällsord, och skulle vara väldigt nedsättande. Trots detta krävs ändå en stor tro och en ödmjuk inställning från kvinnans sida för att godta att bli liknad vid familjens hund, som har lägre rang än barnen.
    Jesu uttalande är crescendot och höjdpunkten i detta stycke. Det förstärks också genom ett kiastiskt mönster kring uttrycken stor/liten tro som har sitt centrum här:

Matt 14:31 "Vilken liten/kortvarig tro du har" – riktat till lärjungen Petrus.
  Matt 15:28 "O kvinna, din tro är stor" – riktat till en icke-jude och kvinna!
Matt 16:8 "Vilken liten/kortvarig tro ni har" – riktat till lärjungarna.]

I samma ögonblick blev hennes dotter helad (botad).

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng