Boken är uppkallad efter Ester, en ung föräldralös judisk kvinna. En av de mest citerade verserna från boken är Est 4:14, där hennes mod gör att det judiska folket till slut räddas från den etniska rensning som den persiske premiärministern Haman initierat. Dramat äger rum i det persiska herraväldets huvudstad Susa och Ester har blivit utvald till drottning åt kung Ahasveros, som även är känd under sitt grekiska namn Xerxes den store. Han regerade 486-465 f. Kr. Händelserna i Esters bok utspelar sig under tio års tid, från hans 3:e till 12:e regeringsår, vilket är omkring år 483-473 f.Kr. Det är drygt 50 år efter att de första judarna återvänt från exilen i Babylon, alltså parallellt med händelser som beskrivs i Esras bok.

På hebreiska betyder namnet Ester "något som är gömt eller dolt". På persiska är betydelsen "stjärna". Bibeln redogör ofta för namnens betydelse då de många gånger är beskrivande för personerna som bär dem. Ester själv gömde sin judiska identitet under lång tid. Hennes riktiga judiska namn var Hadassa, vilket på hebreiska betyder "myrten", se Est 2:7. Myrten förknippas med bröllop. Brudkransar av myrten användes bland judar under den babyloniska fångenskapen och även senare i den grekiska antikens bröllopsceremonier.
    Det är inte bara Ester som är dold, även Gud är dold. Inte en enda gång nämns Guds namn i Esters bok. Dock finns det dolda budskap i form av krypterade ord. Fyra gånger finns Guds namn JHVH inkodat i texten som akrostikon (begynnelsebokstäverna i flera åtföljande ord formar nya ord), se Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7. Fyra gånger finns fyra andra namn på Gud (Messias, El Shaddaj, Jag Är, Jeshua) inkodade i texten, se Est 1:3; 4:2; 7:5; 9:17. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok, se faktaruta längst bak i Esters bok.

Varje år den 14:e adar (februari/mars) firas den glada purimfesten till minne av bokens händelser, se Est 9:20-21. Ordet purim betyder lott och kommer av att Haman tänkte dra lott om vilken dag judarnas utrotning från Persien skulle ske. Under gudstjänsten i synagogan läser man högt ur Esters bok. Hela församlingen är delaktig och beredd att skaka i skallror och föra oväsen varje gång den onde Hamans namn nämns. Hamans namn nämns 54 ggr.

Skrivet: Omkring 464–434 f.Kr. Boken är troligen skriven efter Ahasveros (Xerxes) regeringstid och död, se Est 10:2 och innan staden Susa förstördes i en brand 435 f.Kr.

Berör tidsperioden: 483–473 f.Kr. Se Est 3:7-12

Författare: Anges inte, men enligt den judiske historikern Josefus var det Mordochaj. Andra judiska traditioner föreslår Nehemja, Esra eller någon annan skriftlärd.

Relaterade böcker:
Esra,
Nehemja

Det persiska riket omkring 500 f.Kr.

¹Detta är vad som hände i Ahasveros (Xerxes) dagar, den Ahasveros som regerade över 127 provinser från Indien [i öst] till Kush [dagens Sudan och Etiopien i väst].

[Den persiska kungen Ahasveros regerade omkring 486–465 f.Kr. På hebreiska transkriberas namnet Achashverosh som betyder: "jag ska vara tyst och fattig". Han är kanske mest känd under det grekiska namnet Xerxes den store. Han nämns även i fler bibliska böcker, se Esra 4:6; Neh 12:22; Dan 9:1.]

²På den tiden satt kung Ahasveros (Xerxes) på sin kungliga tron i slottet i Susa (Shoshan).

[Ahasveros far, Dareios den store, var den som 521 f.Kr. gjorde Susa till det persiska rikets huvudstad. Han forslade dit över en miljon kubikmeter fyllnadsmaterial och byggde en 15 meter hög platå, på omkring 100 hektar (1 km²), där han lät uppföra ett enormt palats och en stor festsal. Ahasveros son, Artashastas (som regerade 465-424 f.Kr.), utgick också från Susa. Det var här som hans livvakt (munskänk) Nehemja kom inför honom och bad om tillåtelse att få återvända och bygga upp Jerusalem. Kontrasten mellan det extravaganta palatset i Susa och ett ödelagt Jerusalem måste ha tyngt Nehemjas hjärta.]

Arkeologiska utgrävningar av palatset i Susa, som ligger vid den moderna iranska staden Shush.

³Under sitt 3:e regeringsår [omkring 483 f.Kr.] höll han en bankett (stor festmåltid) för alla sina furstar och tjänare. Militärledarna i Persien och Medien och alla nobla män och offentliga personer från provinserna var där.

[Något år tidigare (omkring 484 f.Kr.) hade Ahasveros slagit ner uppror både i Egypten och Babylon. Dessa segrar kan vara en av anledningarna till festligheterna och firandet som nu beskrivs. Ordet bankett (hebr. mishteh) kommer från verbet shatah (att dricka). Ordet används tjugo gånger i boken (Est 2:18; 5:4; 7:2; 9:18-19, 20-22) och beskriver storslagen fest med mycket vin, se även Est 5:6; Dan 5.]

Kungens storhet

Taket till festhallen bars upp av 36 (6 x 6) enorma marmorpelare. Överst på varje pelare vilade takbjälkarna på 4 meter höga utsmyckade ornament. På museet Louvren i Paris finns ett av dessa. Den totala takhöjden var ofattbara 21 meter och hela festsalen mätte 100 x 100 meter. Det intilliggande palatset var tre gånger så stort, se modellen till höger.

⁴Han förevisade rikedomen i sitt kungarike och glansen och skönheten i hans storhet under många dagar, 180 dagar [6 månader]. ⁵När dessa dagar var över höll kungen en bankett som varade i 7 dagar, i trädgården till sitt palats, för folket som fanns på slottet i Susa, från den högste till den lägste. ⁶Där fanns draperier (gardiner) i linne som var vita och blå [de persiska kungliga färgerna] fastsatta med [närmare 20 meter långa starka] rep av fint linne och purpur på silverringar och marmorpelare. [Utgrävningar har visat att pelarna var mörkblå.] Sofforna [som gästerna satt på, se Est 7:8] var av guld och silver [tyget var broderat med guld- och silvertrådar] [utplacerade] på mosaikgolv av alabaster, marmor, pärlemor och mörk sten. [Olika material i färgtonerna, grönt, blått, pärlemor och troligtvis svart.] ⁷Vin serverades i gyllene bägare, alla i olika utföranden, och det kungliga vinet flödade över i överensstämmelse med kungens rikedom. ⁸I enlighet med lagen fanns det inga restriktioner för drickandet eftersom kungen hade instruerat alla hovmästare i palatset att servera var och en efter dennes egna önskemål.

⁹Samtidigt höll drottning Vashti en bankett för kvinnorna i kung Ahasveros (Xerxes) kungliga palats. [Namnet Vashti är av persiskt ursprung och har troligtvis betydelsen "vacker" eller "bästa av kvinnor".]

Drottning Vashti avsätts

Vashti vägrar komma inför kungen. Målning av Edwin Long 1879.

¹⁰På den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han
    Mehoman,
    Bizzeta,
    Charvona,
    Bigta
        och
    Avageta,
    Zetar
        och
    Karkkas,
de sju eunuckerna som tjänstgjorde inför kung Ahasveros (Xerxes), ¹¹att föra drottning Vashti inför honom, iklädd den kungliga kronan. Han ville visa folket och ledarna hennes skönhet, för hon var mycket vacker och tilldragande (attraktiv). ¹²Men drottning Vashti vägrade att komma på kungens befallning, som eunuckerna framförde. Då blev kungen rasande och brann av vrede [eftersom hon underminerat hans auktoritet].

¹³Kungen rådgjorde med de visa män som utforskade tiderna, för det var kungens vana att rådfråga experter i sådant som gällde lag och rätt. ¹⁴De som stod honom närmast [av dessa visa män] var
    Karshena,
    Shetar,
    Admata,
    Tarshish,
    Meres,
    Marsena [och]
    Memochan,
sju av Persiens och Mediens furstar som hade tillträde till kungens ansikte (närhet) och stod högst i rang i kungariket.

[Att sju eunucker och sju furstar nämns pekar symboliskt på att kungen vill påskina att hans rike är fullkomligt och perfekt. Talet sju står för bland annat fulländning. Eftersom det var ett mänskligt rike, som inte var underordnat Gud, var det bara mänskligt perfekt, men det fanns också en välsignelse från Gud här eftersom Esra och Nehemja fick kungens välsignelse att återuppbygga Jerusalems murar och dess tempel. En av eunuckerna, Bigta (vers 10), nämns igen i samband med en sammansvärjning för att döda kungen, se Est 2:21; 6:2.]

¹⁵"Vad ska vi göra med drottning Vashti enligt lagen, eftersom hon har underlåtit att lyda kungens befallning som kung Ahasveros (Xerxes) utfärdade och som eunuckerna framförde?"
     ¹⁶Då svarade Memochan [en av de sju närmaste männen, se vers 14] inför kungen och furstarna: "Drottning Vashti har gjort fel, inte bara mot kungen, utan också mot furstarna och folket som finns i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, ¹⁷för drottningens beteende kommer att bli känt bland alla kvinnor och göra dem föraktliga i deras mäns ögon, genom att säga; kung Ahasveros (Xerxes) befallde drottning Vashti att komma inför honom, men hon kom inte. ¹⁸Denna dag kommer Persiens och Mediens nobla kvinnor att höra om detta angående drottningen, och de kommer att reagera likadant gentemot kungens alla furstar och det blir inget slut på allt förakt och all ilska.
     ¹⁹Om det behagar kungen, låt ett kungligt påbud gå ut från honom och låt det bli inskrivet i Persiens och Mediens lag, som inte kan upphävas, att Vashti aldrig mer får visa sig inför kung Ahasveros (Xerxes) igen, och kungen bör ge hennes kungliga status till någon annan som är mer värdig än hon.

²⁰Sedan ska kungens påbud bli hört (känt), som han utfärdar över hela kungariket – för det är stort (ordagrant "stor är hon", riket är i feminin form) – och alla kvinnor ska ge sina män tillbörlig vördnad, från den största till den minsta."

[Även om Guds namn inte nämns uttryckligen i Esters bok så är hans existens självklar. Ester och hennes vänner fastar och ber till Gud, osv. Även rent textmässigt finns han nämnd. Här i vers 20 är första av fyra gånger Guds namn JHVH finns krypterat i de fyra orden som översatts "hon, och alla kvinnor ska ge." Begynnelsebokstäverna formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även Est 5:4; 5:13; 7:7.]

²¹Detta förslag tilltalade kungen och furstarna, så kungen gjorde i enlighet med Memochans ord. ²²Han sände ut brev till alla kungliga provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folkslag på dess eget språk, att varje man skulle vara herre i (ansvarig för) sitt eget hus (område) och tala sitt eget folks språk.

[Brevet fastslog två saker: Fullständigt manligt ledarskap i familjen och i de fall då två språk talades i hemmet, rätten att avgöra vilket språk som skulle talas. Den grekiska historikern Herodotos beskriver hur perserna snabbt kunde skicka brev genom att använda en ny häst och ryttare för varje dagsresa.]

Ester blir drottning

En ny drottning söks
¹Efter dessa händelser när kung Ahasveros (Xerxes) vrede hade lagt sig, kom han ihåg Vashti och vad hon hade gjort och vad som hade bestämts om henne. [Här anar man att kungen funderar lite på om han möjligen tagit i för hårt, i ordet zachar – minnas, komma ihåg, ligger en positiv grundton som anger att han egentligen inte har slutat att älska Vashti.]

²Då sa kungens tjänare som fanns hos honom: "Låt dem för kungens räkning söka efter vackra, unga jungfrur. ³Må kungen utse ämbetsmän i sitt rikes alla provinser så att de kan samla varje ung kvinna – jungfru, som ser bra ut – till palatset i Susa, till kvinnornas hus – under överinseende av Hege, kungens eunuck som ansvarar för kvinnorna – och ge dem skönhetsbehandlingar. ⁴Låt sedan den unga kvinna som behagar kungen bli drottning i Vashtis ställe." Detta råd gillades av kungen och han gjorde så.

Ester introduceras
⁵[Innan Ester kan introduceras presenteras Mordochaj. Detta är hans babyloniska namn och det har troligtvis sitt ursprung i den babyloniska skaparguden Marduk, men namnet kan också ha persiskt ursprung med betydelsen ´liten pojke´. Troligtvis hade han även ett hebreiskt namn, se Dan 1:7; Est 2:7.]

Det fanns en viss jude i Susas slott som hette Mordochaj. Han var son till Jair, son till Shimei, son till Kish [vilket visar att han var från Sauls släkt, se 1 Sam 9:1-3; 2 Sam 16:5]. Han var en benjaminit ⁶som hade förts bort från Jerusalem med de fångar som fördes bort med Jekonja (hebr. Jechonjah), Juda kung, när han förts bort av Nebukadnessar, Babels kung [år 597 f.Kr., se 2 Kung 24:8-17]. ⁷Han stöttade Hadassa – dvs. Ester – sin farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Och den unga kvinnan var vacker med fina former och behaglig att se på. När hennes far och mor dött, hade Mordochaj tagit (adopterat) henne som sin egen dotter.

[Esters judiska namn var Hadassa som betyder "Myrten". Det är en växt som förknippas med bröllop och är ännu en av bokens dolda profetiska budskap – redan i hennes namn anas att hon ska bli brud. Hennes persiska namn Ester, som betyder "stjärna", kommer från samma rot som den babyloniske kärleksgudinnan Ishtars namn. Ester var kusin till Mordochaj.]

Egyptisk sminklåda från 1800 f.Kr. Finns på Metropolitan Museum of Art i New York.

⁸Så kom det sig att när kungens befallning och förordning (påbud, dekret, lag) blev offentlig och när många unga kvinnor (jungfrur) samlats ihop till Susas slott, under Heges vård, att också Ester togs (hämtades) till kungens slott och överlämnades åt Hege, väktaren över kvinnorna. [Enligt den judiske historiken Josefus var det 400 jungfrur.] ⁹Jungfrun [Ester] behagade honom [Hege] och hon vann hans välvilja (blev vänligt bemött). Han gav henne omgående hennes skönhetsbehandlingar [rengörande behandlingar; med tvål, salvor och parfymer] och hennes ranson [troligen den kost hon blev tilldelad] och de sju tjänsteflickorna som var utvalda för henne från kungens hus (hushåll) och han flyttade henne och hennes tjänsteflickor till den bästa platsen i kvinnornas hus.
     ¹⁰Ester hade inte avslöjat vilket folk eller vilken släkt hon kom ifrån, eftersom Mordochaj hade sagt till henne att inte berätta det. ¹¹Varje dag vandrade Mordochaj [fram och tillbaka] utanför gården till kvinnornas hus för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände (hur man gjorde med) henne.

Proceduren
¹²Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna. ¹³När jungfrurna skulle gå in till kungen fick de ta med sig allt som de önskade från kvinnornas hus till kungens hus och det gavs till dem. ¹⁴Hon gick på kvällen och på morgonen återvände hon till det andra kvinnohuset, under överinseende av Shaashgaz, kungens kammarherre som ansvarade för konkubinerna [bihustrur; kungens hustrur med lägre rang än drottningen]. Hon kom inte till kungen igen om inte kungen fann sådant behag i henne att hon kallades med namn.

Ester väljs som drottning
¹⁵När det nu blev Esters tur, dotter till Avichajil, Mordochajs farbror, han som hade tagit henne som sin dotter, när hennes tur hade kommit att gå in till kungen, önskade hon ingenting förutom det som Hege, kungens kammarherre och väktaren över kvinnorna, rekommenderade. Och Ester fann nåd (favör – hebr. chen) hos alla som såg på henne. ¹⁶Ester fördes till kung Ahasveros (Xerxes), till hans kungliga hus, i den 10:e månaden, som är månaden tevet [dec/jan], i kungens 7:e regeringsår.

[Ester blir drottning december 479 f.Kr. eller januari 478 f.Kr., fyra år efter att den tidigare drottningen Vashti blivit avsatt. Ester tillträder antingen i slutet av Persiens andra krig med grekerna eller under tiden det pågår. Invasionen inleddes våren 480 f.Kr.]

¹⁷Kungen älskade Ester mer än (över) alla andra kvinnor och hon fick (fann) nåd (oförtjänt kärlek; favör – hebr. chen) och nåd (barmhärtighet, omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) inför honom, mer än alla jungfrur. [Två olika ord för nåd förstärker Esters utstrålning, som har sin källa i hennes gudstro.] Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vashtis ställe. ¹⁸Sedan ordnade (gjorde) kungen en bankett (stor fest) för alla sina furstar och tjänare – [han kallade den] Esters bankett – och han utlyste en helgdag i provinserna och gav gåvor som det anstår en rik kung.

Mordochaj räddar kungen

Den assyriske kungen Sanherib attackerade Lachish i Judéen 701 f.Kr. Attacken finns dokumenterad på en stor relief som också visar hur judiska fångar spetsas på träpålar. Väggpanelen finns på Brittiska Museet i London.

¹⁹När jungfrurna samlades en andra gång och Mordochaj satt i kungens port, ²⁰hade Ester fortfarande inte berättat om sin släkt eller sitt folk (sin härkomst), såsom Mordochaj hade bett henne, eftersom Ester följde Mordochajs råd precis som när hon växte upp hos honom.
     ²¹I dessa dagar (vid den tiden) när Mordochaj satt i kungens port, blev Bigtan och Teresh, två av kungens eunucker (kammarherrar) som höll vakt vid tröskeln [till kungens sängkammare], uppretade [på något kungen sagt eller gjort] och sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes).

[Troligtvis var det kungens skilsmässa med Vashti som var grunden för deras missnöje. De var eunucker och fanns nära drottning Vashti (Est 1:10-11) och kunde lätt ta anstöt av Ahasveros handlande. Bigtan kallas Bigta i Est 1:10, namnet betyder "i vinpressen". Teresh nämns bara här och i Est 6:2, hans namn betyder "strikthet". Sammansvärjningar var vanliga företeelser i Persien. Ahasveros mördades till slut av Artabanus, vaktkaptenen, och Aspamitras, en kammarherre och eunuck.]

²²När denna sak blev känd för Mordochaj berättade han detta för drottning Ester och Ester talade om det för kungen i Mordochajs namn. ²³När saken undersöktes fann man att det var så och de båda [Bigtan och Teresh] blev hängda på trä (spetsade på pålar), och det skrevs in i kungens krönika.

Hamans onda planer
¹Efter denna händelse befordrade kung Ahasveros (Xerxes) Haman, son till Hammedata, agagiten, och placerade honom på platsen över alla furstar som var med honom.

[Händelsen som refereras till är att Mordochaj har räddat kungens liv, se Est 2:21-23. Läsaren anar att allt inte står rätt till. Borde inte Mordochaj fått någon belöning eller erkännande för att ha räddat kungens liv? Istället introduceras en helt annan person – Haman. Oavsett om Haman var aktivt inblandad i att tysta ner Mordochajs roll, eller om det varit en byråkratisk miss, uppdagas detta av kungen senare (Est 6:1-3) och Mordochaj blir belönad. I vers 7 har det gått fyra år sedan Ester blev drottning, Est 2:16. Händelserna i Est 2:19-23 och Est 3:1-6 inträffar någon gång under denna fyraårsperiod (479 – 474 f.Kr.).
    Haman introduceras som "agagiten", en medveten referens till konflikten mellan israeliterna och amalekiterna. Konflikten härrör från uttåget när israeliterna stred mot Amalek, se 2 Mos 17:16; 1 Sam 15:2. Bileam förutspår att Israels kung ska bli större än "Agag", se 4 Mos 24:1, 7. Saul som var en benjaminit, se 1 Sam 9:1-2, fick i uppdrag att förgöra amalekiterna, men gör det inte trots att han vinner striden, se 1 Sam 15. Kopplingen mellan benjaminiten Mordochaj, se Est 2:5, och agagiten Haman förbereder läsaren på en kommande konfrontation i någon form. Namnet Haman betyder: magnifik, praktfull och fantastisk. På arameiska betyder det: halsband, kedja, smycke; men även "av främmande ursprung". Haman har flera anspelningar på Lucifer, se Jes 14:12, och har även en parallell med vad som hände med hans söner, se Jes 14:21 och Est 9:10.]

²Alla kungens tjänare, som fanns i kungens port, böjde sig och bugade djupt inför Haman, för det hade kungen befallt om honom. Men Mordochaj böjde sig inte, inte heller bugade han inför honom.

[Det finns flera exempel där judar har böjt sig för att visa vördnad för andra människor, se 1 Mos 23:12; 42:6; 48:12; 2 Sam 14:4; 18:28; 1 Kung 1:16. Anledningen att Mordochaj inte böjde sig måste därför haft en religiös förklaring. Perserna ansåg att kungen var gudomlig, och det är inte otroligt att Haman också ansåg sig vara gudomlig. Eftersom judarna följer buden att inte tillbe andra gudar (2 Mos 20:5) böjde Mordochaj sig inte för Haman, se vers 4. Se även Dan 3:5-6.]

³Då frågade kungens tjänare som var i kungens port Mordochaj: "Varför överträder du kungens befallning?" ⁴Och de sa detta till honom varje dag, men han lyssnade ändå inte till dem och de berättade detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade berättat att han var en jude [och tillber inte avgudar, se 2 Mos 20:5].

Denna tärning (27 x 27 x 28 mm) finns i Yales babyloniska samling i USA. Den är daterad till omkring 850 f.Kr., då den assyriske kungen Shalmaneser III regerade. Texten på kuben lyder: "O Assur, den store guden, o Adad, den store guden, Iahalis lott, den mäktige ämbetsmannen för kung Shalmaneser, Assyriens kung, guvernör för Quumeni, Mehranis land, Uq och Cederskogen och handelsminister – i hans år ska genom lottkastning skördarna i Assyrien slå väl in, inför gudarna Assur och Adad ska lotten falla."

⁵När Haman såg att Mordochaj inte böjde sig för honom, fylldes Haman av vrede. ⁶Men det tycktes honom i hans ögon vara alltför simpelt att bara lägga hand på Mordochaj, för de hade berättat för honom vilket folk Mordochaj tillhörde, därför sökte Haman efter att förgöra alla judar som fanns ut över hela Ahasveros (Xerxes) kungarike, hela Mordochajs folk.

Datum för planen
⁷I den första månaden, som är månaden nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) 12:e regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (hebr. por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, [lotten föll på] den tolfte månaden som är månaden adar (februari/mars).

[I den hedniska världsbilden lades stor vikt vid att fråga gudarna om råd. Haman ville kasta lott för att hitta den "mest lyckosamma" dagen att utföra sin plan. Fynd av antika tärningar i det assyriska riket visar på hur viktig de olika gudarnas roll var i detta. Det är troligt att i början på året kastas lotten för att avgöra dagar för viktiga händelser. Lotten faller nu på sista månaden, knappt ett år från det att man kastat lott.]

⁸Haman sa till kung Ahasveros (Xerxes): "Det finns ett särskilt folk [judarna] utspritt och skingrat bland folken i alla provinser i ditt kungarike. Deras lagar skiljer sig från dem hos alla andra folk, de håller inte heller kungens lagar. Därför gagnar det inte kungen att bevara (tolerera) dem. ⁹Om det behagar kungen, låt det bli skrivet att de ska förgöras. Jag ska betala 10 000 talenter [343 ton] silver i handen till dem som handhar kungens affärer och föra det till kungens skattkammare."

[Detta är en enorm summa som motsvarar två tredjedelar av rikets årliga skatteintäkter (utifrån den samtida grekiska historikern Herodotos uppgifter i sitt verk Historia, 3.95). Det är möjligt att Haman tänkte betala utifrån sina egna tillgångar, eller mer troligt, utifrån bytet från det judiska folket, se Est 4:7.]

¹⁰Kungen tog sin ring från sin hand och gav den till Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende, ¹¹och kungen sa till Haman: "Silvret är dig givet, folket likaså, gör med dem så som du finner bäst (lämpligast)."

Planen kungörs
¹²Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 10:e dagen i månaden. [Detta är dagen före påskhögtiden som börjar den 14:e nisan, se 2 Mos 12:6. År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper [provinsståthållare – "beskyddare av landet"; det fanns 20-28 st] och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet och det var förseglat med kungens signetring.

[Här i vers 11-12 finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det Haman v´Satan rajach som betyder "Haman och Satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7, Est 1:3; 4:2; 4:7; 7:5 och faktarutan i Esters bok (Est 10:3) om hur Guds namn är gömt i Esters bok.]

¹³Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag, på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden adar (februari/mars), och ta deras ägodelar som byte. ¹⁴Kopior av brevet gavs ut som ett dekret i alla provinser och publicerades för alla människor så att de skulle vara redo denna dag.

[Många av dessa kopior skrevs troligtvis med kilskrift på lerplattor som distribuerades via ett nätverk av hästkurirer.]

¹⁵Breven distribuerades med hast av kungens kurirer, så snart dekretet hade utfärdats i Susas slott.

Kungen och Haman satte sig ner och drack, men staden Susa var i chock.

Tillbaka upp

---

Ps 35:17-28

¹⁷Herre (Adonai), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
    mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
¹⁸Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig i den stora församlingen [templet],
    bland många (ett stort mäktigt) folk ska jag prisa dig. [Ps 22:23, 26]

Del 3
¹⁹De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder,
    de som är mot mig utan skäl, och blinkar med ögonen.
    [Har hemliga planer och signaler eller använder magi, se Ords 6:12-13; 10:10]
²⁰De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång – hebr. shalom),
    utan mot de som bor stilla i landet,
    planerar de lögnaktiga ord.
²¹De spärrar upp sina [fula] gap mot mig,
    och säger: "Haha, haha (hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det."

[De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i vers 22.]

²²Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahveh) – var inte tyst;
    min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
²³Vakna, stå upp till mitt försvar,
    min Gud (Elohim) och Herre (Adonai), för min talan.
²⁴Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre (Jahveh) min Gud (Elohim),
    låt inte dem [mina fiender] glädja sig över mig.
²⁵Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan):
    "Haha (hebr. heach), vi fick som vi ville!"
De får inte säga: "Vi har slukat honom!"
²⁶Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
    bli förödmjukade och vanärade.
De som förhäver sig över mig,
    måste bli klädda med skam och förödmjukelse.

²⁷Låt alla jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och glädja sig,
    alla de som vill se mig upprättad (bryr sig om min rätt, uppskattar min rättfärdighet).
De ska alltid säga: "Herren (Jahveh) är stor,
    han som vill se (unnar) sin tjänare i frid (välgång, allt gott – hebr. shalom)!"
²⁸Då ska min tunga berätta om (förkunna; begrunda – hebr. hagah) din rättfärdighet
    och prisa dig hela dagen lång!

Tillbaka upp

---

Ords 21:19-20

¹⁹Bättre att leva i ödemarken
    än att bo med en tjatig (grälsjuk, stridslysten, hetlevrad) kvinna.

²⁰Det finns dyrbara skatter och olja [symbol på välgång och framgång] i den vises hus (hem),
    men en självgod dåre gör snabbt slut på sina tillgångar (slösar bort dem).

Tillbaka upp

---

1 Kor 11:17-34

Ordning i gudstjänsten – Herrens måltid

Allvarliga problem

Rekonstruktion av matsalen, triclinium, där man låg till bords i ett finare romerskt hus. Bilden är tagen på museet i den spanska staden Zaragoza. Här grundade kejsar (Caesar) Augustus staden Caesaraugusta omkring 10 f.Kr.

¹⁷[På första församlingens tid firade man "agape", en gemensam kärleksmåltid där man umgicks och åt. Måltiden avslutades antagligen med att fira Herrens nattvard. Man samlades hos dem som hade större hus. Några av dem var Kloe, Stefanas och Gaius, se 1 Kor 1:10; 16:15; Rom 16:23. Romerska hus vid den här tiden hade ofta två rum: En förgård eller större samlingssal, atrium, som kunde rymma 30-40 personer. Det fanns också ett finare rum, triclinium, med omkring 10 platser. Paulus binder ihop detta stycke med frasen att han "inte kan berömma dem", se vers 17 och 22. I mitten, vers 20, betonar han igen denna huvudpoäng att detta "inte" är Herrens måltid.]

När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,
    för era sammankomster är mer till skada än till nytta.

¹⁸Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen,
    och till viss del tror jag att det är så.

[Detta är inte samma splittring som nämns i 1 Kor 1:10-16 mellan olika ledare utan snarare en socioekonomisk uppdelning mellan välbärgade och fattiga.]

¹⁹Det måste finnas valmöjligheter (en fri vilja; olika grupperingar – gr. hairesis) bland er,
    för att tydligt och öppet visa vilka av er som är äkta (genuina) [och inte medverkar till splittring].

[Ordet hairesis har kommit att beskriva villoläror och sekter med betoning på en annan lära. Ordets grundbetydelse är "att ta" och "att välja", och i den grekiska översättningen av GT används ordet för offer som är "frivilliga", se 3 Mos 22:18. Betoningen i denna vers är att det måste finnas en fri vilja och valmöjlighet för äkta kärlek och sann gemenskap. Gud prövar ibland sitt folk genom falska profeter, se 5 Mos 13:1-3.]

En konstnärs skildring av en finare måltid i ett triclinium som bestod av tre soffor som formade ett U. Namnet kommer från "tri" som betyder tre och "kline" för soffa.

²⁰När ni samlas
    är det inte Herrens måltid som ni firar.

²¹För när det är dags att äta skyndar sig var och en att äta sin mat [utan att vänta på de fattiga som kom senare],
    några är hungriga, andra har druckit sig berusade.
²²Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?
Eller försöker ni vanhelga Guds församling genom att få dem som inte har något [inga egna hem och inte tagit med mat] att skämmas?

[De rika kom tidigt, åt all mat och blev berusade. De fattiga, som arbetade, kom senare och fick ingen mat.]

Vad ska jag säga till er, ska jag berömma er?
Nej, för det här får ni inget beröm.

Nattvarden är en tradition från Herren

Nattvarden har varit en kristen tradition ända sedan Jesus firade den sista måltiden med lärjungarna. Eftersom det skedde under det osyrade brödets högtid vet vi att det var bröd utan jäst som Jesus bröt.

²³[Paulus försäkrar att traditionen att fira Herrens måltid är från Herren själv. Paulus kan ha fått dessa ord direkt från Jesus i en syn, eller fört traditionen vidare från de lärjungar som var ögonvittnen. För Paulus är de troende Jesu kropp, se 1 Kor 6:15; 8:12; 12:12.]

Jag [Paulus] har själv tagit emot från Herren
    det som jag också har fört vidare till er:

Den natten, då Herren Jesus blev förrådd,
    tog han ett bröd, ²⁴och när han hade tackat Gud [genom en bön eller sång i tacksägelse],
    bröt (fördelade) han brödet och sa:

"Detta är min kropp för er (som blir bruten för er skull).
Gör detta till minne av mig."

²⁵På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa:

"Denna bägare är det nya (oförstörda, bättre) förbundet i (genom) mitt blod.
Var gång ni dricker av den, gör det för att minnas mig."

²⁶Så ofta ni äter detta bröd
    och dricker denna bägare
    förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

[Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se vers 24-25. Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se vers 26. Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se vers 29. I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se vers 28.]

Pröva er själva
²⁷Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt [vilket ni gör i Korint]
    syndar därför mot Herrens kropp och blod.

²⁸Var och en ska pröva (utvärdera) sig själv
    och så äta av brödet och dricka av bägaren.
²⁹Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp,
    han äter och dricker en dom över sig.

[I nästa kapitel skriver Paulus att de är Jesu kropp, se 1 Kor 12:27. Att inte "urskilja Herrens kropp" handlar alltså om själviskhet och att inte se sina bröder och systrar. I det kiastiska mönstret hör vers 28-29 ihop med vers 31-32. Problemet var att vissa åt och drack innan alla kommit. Den gruppen var mätta och berusade när de som arbetat under dagen kom till gudstjänsten, se vers 21-22. I vers 33-34 ges lösningen: vänta på varandra och roffa inte åt er så att någon blir utan mat.]

³⁰Därför finns det många svaga (sköra, orkeslösa) och sjuka (utan styrka på grund av sjukdom) bland er,
    och ganska många har somnat in [i dödens vila].

[I en församling där inte Guds kärlek råder mellan de troende försvinner Guds beskydd. Bönen om under och tecken i Apg 4:30 besvaras först i Apg 5:12, efter det att Ananias och Safiras hyckleri hade avslöjats, se Apg 5:1-11.]

³¹Om vi gick till rätta med oss själva
    skulle vi slippa att bli dömda.
³²Men när vi döms fostras vi av Herren,
    för att inte bli fördömda tillsammans med världen.

³³Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron): när ni samlas för att äta,
    så vänta på varandra.
³⁴Om någon är hungrig ska han äta hemma,
    så att er sammankomst inte blir till en dom för er.

Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.

[Till sist nämner Paulus att han kommer att ta upp några specifika saker med dem som inte rör andra församlingar som läser detta brev. Korintierna hade skrivit angående många saker, men Paulus låter inte deras frågor styra brevets uppbyggnad. Paulus väljer ämnen som berör "hela församlingen", se 1 Kor 1:2.]

Tillbaka upp