Guds namn gömt i Ester
Inget av Guds namn (Jahveh, Adonai, Elohim, osv) förekommer i Esters bok och inga andra attribut på Gud heller. Däremot finns Jahveh inkodat i texten fyra gånger som akrostikon, se Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7. Det finns en väldigt fin struktur här. Namnet JHVH består av fyra bokstäver och det finns fyra unika förekomster av detta namn. Alla är olika och formas av en kombination av första eller sista bokstaven och om texten läses framlänges eller baklänges.

1. JHVH formas av första bokstaven i varje ord baklänges – Gud ändrar människans tanke, se Est 1:20.
2. JHVH formas av första bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr Esters handlande, se Est 5:4.
3. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord baklänges – Gud vänder på Hamans plan (Hamans slut närmar sig), se Est 5:13.
4. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr och Haman straffas (detta är slutet för Haman), se Est 7:7.

Dessa fyra ställen involverar olika talare:
1. Memochan – orden handlar om en drottning, se Est 1:20.
2. Ester – orden talas av en drottning, se Est 5:4.
3. Haman – orden talas av Haman, se Est 5:13.
4. Författaren – orden handlar om Haman, se Est 7:7.

Fyra olika par kan bildas:
1. Första bokstaven | baklänges
2. Första bokstaven | framlänges
3. Sista bokstaven | baklänges
4. Sista bokstaven | framlänges

De fyra paren är: Första bokstaven (1 & 2), sista bokstaven (3 & 4), baklänges (1 & 3) och framlänges (2 & 4).

Paren med baklänges handlar om hedningar och framlänges om israeliterna. I de två fallen där Guds namn formas baklänges (1 & 3) är det Gud som avslår hedningarnas planer för att låta sin vilja ske, se Est 1:20; 5:13. Där namnet stavas framlänges (2 & 4) är det Gud som agerar direkt för sitt folk, se Est 5:5; 7:7.

Första och sista bokstaven beskriver starten och slutet på ett skeende. I de två fallen där namnet formas av första bokstaven (1 & 2) är det Gud som introducerar fakta. I de två sista fallen där namnet är format av de sista bokstäverna (3 & 4) fullbordas händelserna och leder till slutet.

Ytterligare fyra gånger finns fyra av Guds namn inkodat:

1. "Messias" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se Est 1:3.
2. "El Shaddaj" (Gud Allsmäktig) inkodat på ett avstånd av var 7:e bokstav, se Est 4:2
3. "Jag Är" är inkodat på ett avstånd av var 3:e bokstav, se Est 7:5.
4. "Jeshua" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se Est 9:17.

Det finns även ett annat märkligt nästan ironiskt budskap inkodat i Est 3:11-12 där det beskrivs hur Haman får förfogande över silvret och folket. Med ett intervall på sex bokstäver står det Haman v´Satan rajach som betyder: Haman och Satan stinker. Nummer sex är människans tal. Vi kan se att även om Satan verkar i Hamans liv finns ändå Messias där i bakgrunden och vakar över sitt folk, även idag.

Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.

Psalmen försäkrar att även om de ogudaktiga kan verka lyckas för tillfället så kommer de inte att bestå. Det finns risk att snegla på deras skenbara framgång, bli arg och kanske även frestas att överge den rätta vägen och följa deras exempel. Flera gånger uppmanar psalmen oss att inte bära på en sådan ilska, se vers 1, 7 och 8. Den orättfärdige kommer inte finnas kvar, se vers 9, 22, 28, 34, 38. Ett återkommande uttryck är att den rättfärdige ska "ärva landet", se vers 9, 11, 22, 29, 34. Tredje gången denna fras används är i vers 22, det är i mitten och centralt i psalmen. Vers 21-22 faller under den tolfte hebreiska bokstaven lamed, som inleder psalmens andra halva.
    Psalmen har ett alfabetiskt mönster där varje rad utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig.

Citeras: Vers 11 citeras av Jesus i Matt 5:5.

Författare: David, troligtvis på ålderns höst, se vers 25.

Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8. Psalmen är också en kiasm i flera nivåer. Centralt i vers 21-31 upprepas tre punkter:

A Upprörs inte av ogärningsmän – förtrösta på Herren, vers 1-11
  B Den gudlöse konspirerar mot den rättfärdige, vers 12-20
    C1 De ogudaktiga lånar utan att ge igen, vers 21
    C2 De rättfärdiga ska ärva jorden, vers 22
    C3 Herren gläder sig över och leder den rättfärdiges steg, vers 23-24
    C1 De rättfärdiga lånar ut, vers 25-28a
    C2 De rättfärdiga ska inta landet, vers 28b-29
    C3 Den rättfärdiges steg vacklar inte, vers 30-31
  B´ Den gudlöse håller utkik på den rättfärdige, vers 32-33
A´ Vänta på Herren – de orättfärdiga kommer att förgöras, vers 34-40

Av (för) David.

א – alef
Upptänds inte av vrede över (reta inte upp dig på) de onda [när de verkar ha framgång],
    avundas inte dem som gör orätt [som begår orättfärdiga handlingar].
²För de ska snabbt torka ihop (falla ner, klippas av) som det gröna [ängar med betesmark],
    och vissna som spirande gräs [som snabbt växer upp men inte har någon rot].

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det ordet "inte" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet är att inte uppröras över onda människor. Den hebreiska formen på "upptänds" är hitpael vilket antyder att handlingen av verbet riktas inåt på personen. Det ger en nyans av en ilska som inte får utlopp. Av de närmare hundra gånger verbet används är det bara fyra som har denna verbform. Tre av dem är i denna psalm, se Ps 37:1, 7, 8; Ords 24:19.]

ב – bet
³[Istället för att vara fylld av negativa känslor över de ogudaktigas kortvariga framgång:]

Förtrösta på (lita på; luta dig emot) Herren (Jahveh)
    och gör det goda;
bo (bosätt dig; var kvar) i landet
    och föd [följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet (sanning, integritet).
⁴Och ha din lust (njut och känn välbehag; var ömsint, mild och mjuk) i Herren (Jahveh) –
    då ska han ge dig ditt hjärtas önskningar (böner, planer – hebr. mishalah).

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller dem som är i huset – familjen. Ordet "Förtrösta" börjar med bet och förstärker uppmaningen att sätta sin tilltro till Herren, han som låter den trofaste bo i landet, se även vers 9b. Det ovanliga hebreiska ordet anag – att ha sin lust, njuta och uppleva välbehag, återfinns även i vers 11b, där det tematiskt knyter an till vers 3-4. Det ovanliga ordet mishalah kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 20:6.]

ג – gimel
⁵Överlämna (anförtro, rulla över) din väg (din framtid) till Herren (Jahveh),
    förtrösta på (lita på, luta dig emot) honom och han ska agera [i ditt ställe].
⁶Och han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
    och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram].

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "Överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se 2 Mos 14:14; Ps 34:20; Ords 16:3.]

ד – dalet
⁷Var stilla inför (vila i) Herren,
    vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (irritera dig inte, låt dig inte upptändas av vrede) över den som har [skenbar] framgång,
    en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till vers 1 att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång.]

ה – he
⁸Släpp vreden, överge (lämna) ilskan,
    reta inte upp dig (låt dig inte upptändas av vrede), det leder till ondska [då blir du själv ond].
⁹För de onda ska bli utplånade,
    men de som sätter sitt hopp till (väntar på) Herren (Jahveh)
    de ska inta (ärva) landet.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Släpp" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv, att inte ta rätten i egna händer och hämnas, se Rom 12:19; 5 Mos 32:35. En dag kommer varje människa att stå inför Gud på domens dag, se Dan 7:9-10; Upp 20:11-15; 2 Pet 3:9.]

ו – vav
¹⁰Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
    ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
¹¹Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet,
    och njuta (ha sin lust, känna välbehag, bli tillfredsställda; vara ömsinta, milda och mjuka) i stor frid (i ett överflöd av fred och välfärd).

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "Och", "Men" osv. börjar med vav. Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske, när han citerar från vers 11, se Matt 5:5.
    Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även Rom 12:19. Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i Ps 22:27 "den som söker Gud". Att vara ödmjuk är att söka Herren (Jahveh). Mose var ödmjuk, se 4 Mos 12:3, och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se Matt 11:29. Ordet ödmjuk används i Amos 2:7 när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som "svag" eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]

Tillbaka upp

---

Ords 21:23-24

²³Den som bevarar (vaktar) sin mun och sin tunga [tänker efter innan han yttrar sig]
    bevarar sin själ från nöd (slipper många bekymmer).

²⁴Hädare kallar man en arrogant och högmodig person
    som i allt han gör agerar med måttlöst övermod.

Tillbaka upp

---

1 Kor 12:27-13:13

²⁷Nu är ni [tillsammans] den Smordes (Messias, Kristi) kropp, och var för sig [utifrån en särskild utportionerad och begränsad del – gr. ek merous] lemmar [i den].

[Det grekiska uttrycket ek merous återkommer ett flertal gånger i 1 Kor 13:9-12, då i betydelsen "begränsad" eller "till/utifrån en begränsad del". Varje troende är en unik medlem i Kristi kropp, med en individuell plats och funktion.]

Många gåvor
²⁸Gud har utvalt människor (lagt ner gåvor) i församlingen (kyrkan, folket som samlas):

Först apostlar (budbärare, ambassadörer) [som grundar en församling],
som nummer två profeter (inspirerade förkunnare),
på tredje plats lärare,
sedan [de som utför] kraftgärningar (mirakler)
    [har styrka över onda andemakter, sjukdomar],
sedan [de som har] gåvan att hela (bota sjukdomar, återskapa),
    [de som är speciellt fokuserade på att]
hjälpa till (kärleksfulla handlingar, hjälpsamhet, bära andras bördor) [det grekiska ordet för "lyfta upp, bära"],
styra (gåvan att vara skicklig i administration, leda) [det grekiska ordet för sjökapten],
tala olika tungor (språk).
    [På ett övernaturligt sätt kunna tala språk man normalt inte talar, t.ex. det som skedde på pingstdagen, se Apg 2:5-13.]

²⁹Alla är inte apostlar, eller hur?
Alla är inte profeter, eller hur?
Alla är inte lärare, eller hur?
Alla utför inte kraftgärningar (mirakler), eller hur?
³⁰Alla har inte extraordinär gåva att hela, eller hur?
Alla talar inte andra språk, eller hur?
Alla kan inte uttyda, eller hur?

³¹Var ivriga att få tag på (sök, längta och sträva ständigt efter) de mest användbara (de bästa, högsta) gåvorna.

Nu vill jag ändå göra er uppmärksamma på (visa er) en ojämförbart mycket högre väg.

[En "högre väg" kan beskriva en väg genom ett bergspass, där det krävs ansträngning för att ta sig över, och binds fint ihop med 1 Kor 14:1 som uppmanar att "springa efter kärleken". Den högre vägen är osjälvisk, utgivande kärlek.]

Kärlek och de andliga gåvorna

Huvudgatan i Korint. I bakgrunden ses Akrokorint som reser sig 500 meter över havet där kärleksgudinnan Afrodites tempel stod.

¹Om jag talar människors språk, och [ja, även] änglars,
    men inte också har kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    så har jag blivit som ekande brons eller en skrällande cymbal.

[Lika öronbedövande låter mitt kärlekslösa tal i Guds och människors öron. Korint var känd för sitt bronshantverk. I verkstäderna längs med gatorna slog hantverkarna på metallen när de formade kärl och hantverk. Paulus hade bott 18 månader i Korint, se Apg 18:11, och kände väl till detta bullrande oljud.]

²Om jag har profetians gåva,
    förstår alla Guds dolda planer (mysterier),
    har all kunskap,
och om jag har all tro så jag kunde flytta berg,
    men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    så är jag ingenting [värd].

³Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),
    och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],
    men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    skulle jag inte vinna någonting.

Kärlekens lov
⁴[Få textavsnitt i Bibeln har ryckts så ur sitt sammanhang som följande fyra verser som ger Bibelns definition av kärlek. Stycket utgör kärnan i redogörelsen av de andliga gåvornas funktion i gudstjänsten och beskriver vad Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) är och utför. Totalt finns femton verb som beskriver kärleken, men eftersom vers 6 berör "två sidor av samma mynt" och de två verben bygger på samma rot chario (andra verbet är sun chairo – glädja sig tillsammans) blir det totalt fjorton (7+7) ämnen som tas upp. Centralt i kiasmen finns sju negationer som lyfter fram vad kärlek inte är eller gör – men Paulus både börjar och avslutar med att beskriva kärlekens utmärkande kännetecken. Ordet kärlek förekommer tre gånger. De två första ramar in beskrivningen tålmodig och mild. Kärnbibeln översätter nära den grekiska ordföljden, för att visa på det kiastiska mönstret.]

Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är
    tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och
    mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]
kärleken.

Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –
[sådan är] kärleken.

Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].
Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).
⁵Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).

Den söker inte sitt eget (är inte självisk).
[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]

Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).
Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den får utstå).
⁶Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andras synd och misslyckanden],

utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].

⁷Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].
    Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].
    Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].
Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).

[Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b-6a) och nu "allt av detta"!
    Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se Ords 16:6.]

Kärleken och de andliga gåvorna
⁸Kärleken [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande]
    upphör (sviker, misslyckas; faller) aldrig [den blir inte uttömd eller ger upp – den har alltid mer att ge].
Däremot ska profetiorna
    försvinna (förgå; fullt ut avskaffas) [profetians gåva ska helt och hållet tas ur funktion],
    tungomålen [gåvan att tala i tungor] ta slut (tystna)
    och kunskapen försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).

⁹För vi förstår (vet, känner) [bara] till en del
    och vi profeterar [bara] till en del.
    [Vår kunskap och vår profetiska gåva är begränsad, ofullständig, bristfällig och fragmentarisk.]
¹⁰Men när det fullkomliga [det som är fullvuxet, moget och helt perfekt] kommer,
    ska det som är till en del försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).
    [Profetiorna, tungomålen och kunskapen tappar sitt värde och behövs inte då de byts ut mot hela sanningen.]

¹¹När jag var barn (liten, omogen),
    talade jag som ett [litet] barn [oförmögen att forma tydliga ord],
    tänkte (kände, tyckte) som ett [litet] barn [med en förståelse enbart baserad på sinnesintryck]
    och resonerade som ett [litet] barn [med ett barns logik].
Sedan jag blev man [blivit vuxen]
    har jag [helt] lagt bort det barnsliga [avskaffat allt det omogna].
[Det grekiska adjektivet nepios beskriver någon som är omogen, barnslig och utan förstånd. Det används här även som ett substantiv om ett barn mellan 1 och 10 år.]

En rekonstruktion av en romersk spegel från fynd i Pompeji. Ytan är polerad och ger en spegelbild, om än dimmig. Finns på Nationalmuseet i Napoli.

¹²För [här och] nu ser vi [bara] i en dunkel spegel (gåtfull spegelbild) [av putsad metall, dvs. indirekt – det vi ser är bara som en suddig reflektion av den sanna verkligheten, se 2 Kor 5:7],
    men sedan [när det fulländade kommer] ska vi se ansikte mot ansikte [4 Mos 12:8].
Nu förstår jag [här och nu känner jag bara] till en del [min personliga kunskap är begränsad och ofullständig],
    men då ska jag förstå (känna, veta) fullt ut [få fullständig personlig kunskap],
precis som jag själv är fullständigt känd [av Gud som känner till allt om mig].

¹³Men nu består (så förblir nu):
    tro, hopp, kärlek
    – dessa tre –
men störst (mest framstående) bland dem (ordagrant: av dessa) är kärleken.

[Kärleken är Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande "agape-kärlek". Tillsammans med tron (som kännetecknas av en trofast tillit och förtröstan) och hoppet (som kommer med en glädjerik och trosviss förväntan om evig frälsning) förblir kärleken hos Gud för all framtid.]

Tillbaka upp