Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 25/8

Job 30, 1 Kor 15:29-58

Job 30

1Och nu har de som är yngre än jag hånat mig,
    de vars fäder jag skulle ha ringaktat
    och placerat med mina fårhundar (vallhundar).
2Till vilken nytta är deras händers styrka för mig?
    Män vars mogna ålder gått förlorad?
3De är magra av brist och hungersnöd,
    de gnager på den torra marken, i den öde ödemarkens dysterhet.
4De plockar (samlar) saltörter med malört bland snåren (buskarna)
    och ginstbuskarnas rötter är deras mat (bröd).
5Från mitten (ordagrant: ryggen) [kroppens mitt, samhället] drivs de ut,
    de ropar över dem som en tjuv.
6I dalens klyftor måste de bo,
    i hålor i marken och i klipporna.
7I busksnåren skriar de,
    under nässlorna kurar de ihop sig (samlas de).
8De är dårens söner, även skammens söner,
    de är utdrivna från landet.

9Och nu har jag blivit deras nidvisa (hebr. negina),
    jag är ett pladder (prat, ordspråk – hebr. milah) för dem.
10De avskyr mig, de flyr långt bort från mig
    och besparar mig inte att bli spottad i ansiktet.
11Eftersom han har lossat min tältlina (hebr. jeter) [huvudlinan som höll uppe tältet, se Job 4:21]
    och plågat mig
    och de har kastat bort tyglarna framför mig.
12Över min högra [sida – för att anklaga, se Sak 3:1; Ps 109:6] reser sig ungt slödder (hebr. pirchach),
    de snärjer mina fötter
    och de bygger upp sina fördärvliga stigar [belägringsramper, se Job 19:12] mot mig.
13De gräver upp min stig (upptrampad gångväg – hebr. netivah),
    de förvärrar min olycka,
    de som själva ingen hjälp har. [Uttrycket kan tolkas att de gjort det själva utan hjälp, men troligare är det ett ordspråksliknande uttryck för sådana bedrövliga människor som ingen vill associera sig med. Ingen tjänare vill arbeta för dem.]
14Som ett stort gap (genombrott, bräcka i en mur) anländer de,
    som ett oväder rullar de sig över mig.
15Skräck har vänts mot mig,
    de jagar bort min ära som en vind
    och som ett moln försvinner min välfärd.

16Och nu är min själ uthälld i mig,
    lidandets dagar har tagit sitt grepp om mig.
17På natten blir mina ben genomborrade
    och faller av mig och mina muskler får ingen vila.
18Med stor kraft är mina kläder vanställda,
    de binder mig som kragen på min mantel.
19Han har kastat mig i dyn
    och jag har blivit som stoft och aska.
20Jag ropar till dig men du svarar mig inte.
    Jag står upp och du ser på mig.
21Du har vänt dig till att bli grym mot mig,
    med din mäktiga hand hatar du mig.
22Du lyfter upp mig till vinden,
    du får mig att rida på den
    och du smälter (löser upp) min varelse (ordagrant: ämnena som jag består av, min kropp).

[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Job skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

23Jag vet att du vill föra mig till döden
    och till det utvalda huset för alla levande.

24Förvisso, skulle inte han [en bruten man – Job] sträcka ut sin hand från ruinhögen,
    i sin olycka sända ett nödrop (hebr. shoa) till dem [feminin plural – kan syfta på gråterskor]?
25Har jag inte gråtit på olyckans dag?
    Min själ har sörjt för den fattige.
26När jag skådade efter gott,
    kom ondska
och när jag väntade på ljus,
    kom mörker.
27Mitt inre kokar och vilar inte,
    lidandets dagar har kommit över mig.
28Jag går sörjande utan värme.
    Jag står upp i skaran och ropar på hjälp.
29Jag har blivit en bror till schakalen
    och en kompanjon till strutsarna.
30Min hud svartnar och faller av mig
    och mina ben brinner av hetta.
31Därför är min kinnor-harpa vänd till sorg
    och min flöjt till en gråtande röst.

1 Kor 15:29-58

Uppståndelsen

Tre argument
29[Paulus ger nu tre argument för att de döda kommer att uppstå:]

Argument 1

Vad ska annars de som döper sig för de döda göra?
Om de döda inte alls uppstår,
    varför döper de sig då för dem?

[Denna vers är omdebatterad och det finns många tolkningar. En av avarterna är att man kan döpa sig "ställföreträdande" för redan döda personer, vilket i dag praktiseras av mormoner. Det finns dock ingen annan vers som styrker att man kan döpa sig för någon annan, snarare tvärtom, alla andra verser i Bibeln visar att dopet handlar om ett eget beslut att följa Jesus – man kommer till tro och låter sig döpas. Den mest naturliga tolkningen är att versen syftar på anhöriga till avlidna troende som kommer till tro. Ett exempel kan vara en döende mor som säger till sin son som ännu inte är en kristen: "vi kommer att ses igen." När sonen senare kommer till tro och låter sig döpas finns det hopp om att han ska få se sin älskade mor igen. Oavsett vad som syftas på här, nämns detta i förbigående av Paulus i hans argumentation för de dödas verkliga uppståndelse.]

Argument 2
30Varför utsätter vi oss för faror varje stund?
31Syskon (bröder och systrar),
    så sant som ni är min stolthet i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre
    – jag dör varje dag.
[Styckets centrum.]
Argument 3
32Om jag trott som folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos,
    vad hade det tjänat till?

[Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän "vilddjur" fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se Tit 1:12. Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se 2 Kor 1:8. Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar ännu inte har ägt rum, se Apg 19:29-30, eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få "många motståndare", se 1 Kor 16:9.]

Om de döda inte uppstår,
    låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi.

[Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se Jes 22:13; Pred 8:15. Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se Luk 12:19.]

33Bli inte förledd:
"Dåligt sällskap fördärvar god moral."
[Kan vara ett citat från den grekiske författaren Menander som levde på 300-talet f.Kr. Det kan också ha varit ett populärt samtida ordspråk.]
34Vakna upp från er berusning (besinna er)! Lev rättfärdigt och sluta synda! Några av er är helt okunniga om Gud. Det säger jag till er skam.

Adam och Jesus
35[Några bland de troende i Korint trodde inte på att de döda skulle uppstå, se 1 Kor 15:2.]

Men nu undrar någon:
Hur uppstår de döda?
Vilken sorts kropp har de när de kommer?
36Du dåre (du som helt saknar förstånd och inte resonerar logiskt)!

[Paulus kallar det dåraktigt att inte tro på något bara för att man inte förstår exakt hur det fungerar, och tar några exempel från vardagen. Lika självklart som att ett frö som planteras dör och växer upp till något nytt, lika självklart är det att en kropp som begravts kan få en ny kropp vid uppståndelsen.]

Några exempel
Det du sår får inte liv [skjuter inte upp ur marken och börjar växa]
    om det inte först dör.
37Det frö du sår har inte den kropp [sammansättning och yttre utseende] som den senare kommer att få,
    det är bara ett naket korn – ett sädeskorn eller något annat frö.
38Gud ger det precis den kropp han har planerat,
    och varje frö får sin egen kropp.

39Allt kött är inte av samma slag,
    människorna har sina,
    boskapen sina,
    fåglarna sina
    och fiskarna sina.
[Kropparna ser olika ut, människorna har hud, boskapen päls, fåglar fjädrar och fiskar fjäll.]

40Det finns också himmelska kroppar [solen, månen och stjärnorna]
    och jordiska kroppar [människor, djur och växter].
De himmelska kropparna har sin glans (ära, skönhet, härlighet)
    och de jordiska har en annan sorts glans.

41Solen har sin glans,
    månen har en annan glans,
    och stjärnorna ännu en glans,
    ja, varje stjärna har sin egen glans (de överträffar varandra i skönhet, härlighet).

Det är inte konstigare med uppståndelsen
42Så är det också med de dödas uppståndelse.
Det som blir sått förgängligt [den förgängliga kroppen som begravs blir "sådd" i jorden]
    uppstår oförgängligt (odödlig, fri från förgängelsen).

43Det som blir sått föraktat,
    uppstår i härlighet.
Det som blir sått svagt,
    uppstår fullt av kraft.
44Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv,
    uppstår som en kropp med ande.
Om det finns en kropp med fysiskt liv,
    då finns det också en med ande.
45Det står skrivet [1 Mos 2:7]:
"Den första människan, Adam,
    blev en varelse med liv."
Den siste Adam
    blev en ande som ger liv.
46Men det andliga livet kom inte först,
    utan det fysiska, sedan kom det andliga.
47Den första människan kom från jorden och var jordisk (gjord av stoft),
    den andra människan kom från himlen.
48De som är jordiska (av stoft), är lika honom som först var jordisk (gjord av stoft) [de har ett jordiskt sinne].
    De som är från himlen, är lika honom [den siste Adam] som är från himlen [de har ett andligt perspektiv på tillvaron].
49På samma sätt som vi har burit den jordiska människans avbild,
    ska vi också bära den himmelska människans avbild [bära Jesu avbild – han som kom från himlen].

50Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron):
kött och blod kan inte ärva Guds rike,
    och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.

[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov (1 Kor 13:4-7). Värd minst lika stor uppmärksamhet är korsets och uppståndelsens lov, se 1 Kor 1:17-2:2; 15:51-58. Som de övriga lovprisningarna består den av tre delar. Dessa tre handlar alla om segern över döden.]

Uppståndelsens lov (15:51-58)

Vi ska förvandlas
51[På samma sätt som korsets lov beskriver hur korset är en Guds vishet och ett mysterium, har även uppståndelsen sina hemligheter, se 1 Kor 2:1. Ordet som används är grekiska mysterion som beskriver något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Paulus mål är att visa och förklara dessa hemligheter, se 1 Kor 4:1. Den första delen ramas in av ordet "förvandlas", och förvandlingen kommer att ske snabbt.]

Se, jag säger er en hemlighet (ett mysterium):

Vi ska inte alla insomna,
    men vi ska alla förvandlas,
52i ett nu,
    på ett ögonblick,
    vid den sista basunens ljud.
För basunen ska ljuda,
och de döda ska uppstå odödliga,
    och vi ska förvandlas.

[Vilka är "vi" i vers 51 och "oss" i vers 57? Troligt är att Paulus inte bara ser sin generation utan alla troende genom historien.]

Döden är besegrad
53[Det andra stycket, vers 53-54b, kretsar kring orden förgängliga/oförgänglighet och dödliga/odödlighet.]

För detta förgängliga [vår kropp som bryts ner]
    måste iklä sig oförgänglighet [gudomlig natur],
och det dödliga
    måste iklä sig odödlighet (frihet från död).

54När det som är förgängligt
    har iklätt sig det oförgängliga,
och detta som var dödligt
    har iklätt sig odödlighet,

då ska det bli som det står skrivet:
    "Döden är uppslukad i seger!" [Jes 25:8]
55"Död, var är din seger?
    Död [dödsrike], var är din udd (din giftgadd)?"
    [Hos 13:14; en del manuskript har Hades istället för död, hebreiska texten har Sheol.]
56Dödens udd [dess gift] är ju synden,
    och syndens kraft kommer av (makt är) lagen [eftersom Mose undervisning pekar på och fördömer synden, se Rom 7:7-12.]
57Men Gud vare tack [för hans nåd] som ger oss segern genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)!

[Det grekiska ordet charis som här översätts med tack har en grundbetydelse av nåd och favör. Ordet för seger (erövring, triumf – gr. nikos) ramar in det sista stycket, vers 54c och 57.]

AVSLUTNING (15:58-16:24)

Uppmaning
58Var alltså stillasittande (säkert positionerade; stadiga, fasta; "bänkade" – gr. hedraios) och orubbliga (oflyttbara, obevekliga) [i tron på uppståndelsen av de döda], mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), alltid överflödande [2 Kor 9:8] i Herrens verk (gärning) [arbeta/agera alltid hängivet för honom], medvetna om att er möda inte är förgäves i Herren.

[Adjektivet hedraios kommer från hedra som är det grekiska ordet för stol, bänk, säte, tron, plats, bas och boning och från hezomai som betyder "jag sitter". I versens inledning uppmanar Paulus till att inta en fast position – omöjlig att rubba.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)