Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - söndag 30/8

Job 34:1-36:33, Ps 44:1-8, Ords 22:10-12, 2 Kor 4:1-12


Job 34:1-36:33

Elihos andra tal till de tre bekanta
1Och Eliho svarade och sa [upprepar liknande formulering som riktades direkt till Job i Job 32:1]:

2Hör (lyssna), ni visa män, på mitt prat (mina ord – hebr. milah)
    och ni erfarna [män], ge ert öra (ge er uppmärksamhet) till mig!
3För örat prövar pratet (orden – hebr. milah),
    som gommen smakar maten.
4Låt oss döma åt oss det som är rätt,
    låt oss veta med våra ögon vad som är gott,
5eftersom Job har sagt: "Jag är rättfärdig
    och Gud (El) har tagit bort min rätt.
6trots min rätt hålls jag för en lögnare,
    mitt sår är oläkligt,
    jag är utan överträdelse."
7Vilken man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) är lik Job
    som dricker förakt som vatten?
8Vem vandrar tillsammans med den som gör synd
    och går tillsammans med en ond man?
9Eftersom han säger: "Det gagnar en man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft)
    inget att han skulle vara överens med Gud (Elohim)."

10Därför, hjärtats män, lyssna till mig:
    Vare det långt från Gud (El) att han skulle göra det onda
    och från den Allsmäktige (Shaddaj) att han skulle begå överträdelse.
11För en människas arbete ska han löna honom,
    och en man ska finna en vältrampad stig.
12Säkerligen ska Gud (El) inte göra något ont
    och den Allsmäktige (Shaddaj) inte förvränga rätten.
13Vem gav honom befallning över jorden?
    Eller vem har ordnat hela världen?
14Om han skulle lägga sitt hjärta på honom
    och samla ihop sin ande och sin livsande (andedräkt).
15Allt kött ska förgås tillsammans [Ps 104:29]
    och människan ska återvända (bli) till jord. [1 Mos 3:19]
16Och om du har förstått, hör detta,
    vänd ert öra till rösten av mitt prat (mina ord – hebr. milah ani).
17Ska den som hatar rättvisa (hebr. mishpat) binda (vira runt – hebr. chavash) [hela eller regera]?
    Ska du fördöma honom som är rättfärdig och mäktig (hebr. kabir)?

[Kan tolkas som att förbinda (ett sår) och därmed varsamt hela eller att binda och styra med auktoritet. Ordet används vanligen om att "sadla" ett djur eller att vira en huvudbonad.]
18Är det lämpligt att säga till en kung: "Du är usel?"
    Eller till en ädling (prins): "Du är ond?"
19Det tillkommer inte furstar att ta hänsyn till de rika mer än de fattiga,
    eftersom de alla är hans händers verk.
20På ett ögonblick dör de, vid midnatt,
    folket skakar och går bort
    och de mäktiga tas bort utan hand.
21Eftersom hans ögon är över mannens vägar
    och han ser hela hans vandring.
22Det finns inget mörker, ingen dödens skugga
    där överträdelsernas arbetare kan gömma sig.
23Eftersom han har bestämt en tid över varje man,
    då han ska gå till Gud (El) i domen.
24Han krossar de mäktiga (hebr. kabir) utan utfrågning (förhör, rannsakan) [Ords 18:17]
    och insätter (reser upp) andra i deras ställe.
25Därför granskar han deras arbete
    och han omstörtar dem på natten
    så att de krossas.
26Han slår de onda (moraliskt förfallna)
    på en öppen plats där man kan se.
27Eftersom de vände bort från att följa honom
    och inte tog notis om någon av hans vägar,
28så att de fick den fattiges rop att komma upp till honom,
    och han hör den plågades rop.
29Och han ger vila och vem kan fördöma?
    Och han gömmer sitt ansikte, och vem kan se honom?
    Och över ett folkslag och över en människa lika (på samma sätt),
30för att en gudlös människa inte ska regera
    och bli till en snara för folket.

31Anta att någon säger till Gud (El):
    "Jag har burit tuktan utan att förolämpa,
32utan att se att du undervisat mig,
    om jag har begått synd, ska jag inte göra det mer." [Eliho gör det hypotetiska antagandet att Job bekänner att han syndat.]
33Ska du avvisa hans belöning?
    För du är ovillig och måste välja
    och inte jag, tala därför det du vet.

34Hjärtats män ska säga till mig
    och varje vis man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) som lyssnar till mig:
35Job talar utan kunskap
    och hans ord är utan eftertanke.
36Är önskan att pröva Job till slutet,
    då han svarar som en oförnuftig man,
37för han lägger upproriskhet till sin överträdelse,
    han slår ihop sina händer ibland oss och förökar sina ord mot Gud (El).


Elihos andra tal till Job
1Eliho tog till orda och sa:

2Tycker du att du har rätt [när] du säger:
    "Min rättfärdighet – från Gud (El)" [Job 6:29],
3eftersom du säger:
    "Vilken nytta ger den [min rättfärdighet] dig [Gud]?
    Vad kan jag vinna [av att leva rättfärdigt, mer än] av min synd [att inte synda]?"

[Eliho börjar sitt tal här i vers 2-3 med att ifrågasätta logiken i Jobs argumentation. Andra delen i vers 2 är kortfattad och kan tolkas som att Eliho anser att Job har sagt att "hans rättfärdighet är från Gud" eller att han jämförde sig med Gud och ansåg sig ha mer rätt än Gud själv. Vers 3 är också kortfattad, men växlar i pronomen från dig till jag. Till grund ligger Jobs uttalanden i Job 7:20; 9:29-31; 34:9.]

Elihos respons på Jobs argument
4Jag, jag ska bemöta ditt babbel (hebr. milah)
    och [även] dina bekanta [Elifaz, Bildad och Tsofar] med dig.
    [Jag upprepas i hebreiskan vilket förstärker hur Eliho nu går till rätta med alla som talat tidigare.]
5Blicka upp mot himlarna och se [Job],
    lägg märke till skyarna högt över dig.

[Eliho vill påminna om att Gud är ovan jorden. Gud finns i den andliga världen, se även Ps 8:4-5. I den teologi som han nu presenterar är Gud så högt ovan jorden att han inte påverkas, eller ens bryr sig om vad människorna gör här på jorden. Vare sig synd eller rättfärdighet spelar någon roll enligt Eliho.]

6Om du syndar (missar målet – hebr. chata), vad gör (verkar – hebr. paal) du då för honom?
    Om dina brott är många, vad formar (hebr. asah) det för honom?
7Om du är rättfärdig, vad ger (hebr. natan) du honom,
    vad kan han ta (hebr. laqach) från din hand?
[Vers 6-7 formar en merism (kontrast) mellan synd och rättfärdighet. Inget av detta påverkar Gud enligt Eliho.]

8Din ondska påverkar en man (hebr. ish) som du [din medmänniska, inte Gud],
    din rättfärdighet ett människobarn (hebr. ben adam).

9I överflöd
    av förtryck
        ropar man på hjälp (hebr. zaaq).
        Ropar i smärta (hebr. shava)
    från armen av
de mäktiga (stora).
[Versen är formad som en kiasm, där de två verben för ropar står centralt och förstärks.]

10Men ingen frågar: "Var är Gud (Eloha) som har gjort (format; insatt – hebr. asah) mig,
    han som ger sånger i natten [tider av oro, se Ps 42:9; 77:6; Apg 16:25],

11lär (undervisa – hebr. alaf) oss
    från jordens djur
    och från himlarnas fågel
som ger vishet (hebr. chacham)."

[De två verben är placerade först och sist, vilket formar en inclusio. Centralt finns en uppmaning att studera skapelsen som beskrivs i flera motpoler, från alla jordens djur till en enda fågel i en rörelse uppåt från det jordiska till det himmelska. Genom hela Bibeln finns många lärdomar från djuren (och då särskilt fyrfotadjur och boskapsdjuren som behemah ofta syftar på) t.ex. relationen mellan fåret och herden i Ps 23. Jesus uppmanar att se på fåglarna, se Matt 6:26.]

12Då man högljutt skriar (hebr. tsaaq), men han inte svarar,
    på grund av de ondas högmod.

[En del tolkar att man ropar på grund av de onda, men i sammanhanget verkar betydelsen vara att Eliho menar att Gud inte svarar på grund av att de som ropar inte är rättfärdiga. Den tolkningen ligger också i linje med Elihos slutsats på varför Job inte blir bönhörd. Ordet för att skrika högt kan härröra från "att åska" på arabiska. Det är ett högt och ljudligt rop på hjälp. Ordet används i 5 Mos 22:24 där en kvinna ska "ropa högt" om någon antastar henne. I Job 28:7 nämndes gladan (hebr. aja). Det är enda gången (förutom klassificeringen rena/orena fåglar i Moseböckerna) denna fågel, som delar rot med ett ord som betyder "den som skriker", nämns. Det kan vara en koppling till fågeln (singular) som just nämnts i vers 11.]

13Med säkerhet – tomhet, det hör inte Gud (El),
    den Allsmäktige (Shaddaj) ser sådant.
14Helt säkert, även om du säger att du inte ser honom, ligger din sak inför honom,
    och du bör vänta på honom.
15och nu [eftersom du säger], att han inte straffar i vrede
    och inte bryr sig så mycket om synden?

16[Eliho vänder sig nu från Job, och pratar om honom till dem som står runt:]
Så Job öppnar sin mun [pratar] till tomhet,
    utan kunskap hopar sig (flödar) pladder (prat, babbel – hebr. milah).

1Och Eliho fortsatte [hans fjärde tal] och sa:

2Ha lite tålamod med mig och jag ska visa dig,
    för det finns fortfarande mer prat (fler ord – hebr. milah) till Gud (Eloha).
3Jag ska hämta min kunskap från fjärran
    och ska tillskriva min Skapare rättfärdighet.
4I sanning är inte mitt prat (hebr. milah) lögn.
    Den som är fullkomlig i kunskap är med dig.
5Se, Gud (El) är mäktig (väldig – hebr. kabir), han föraktar ingen,
    han är mäktig (hebr. kabir), ett hjärta med styrka (full vigör – hebr. koach).
6Han bevarar inte den ondes liv
    utan ger de fattiga deras rätt.
7Han tar inte sina ögon ifrån de rättfärdiga,
    utan han sätter dem som kungar på tronen och upphöjer dem.
8Och om de kedjas i oket,
    fångas av lidandets rep,
9då berättar (förklarar) han för dem om deras gärningar
    och deras uppror, eftersom de varit fräcka (arroganta).
10Och han klär av (öppnar) deras öra till förmaning
    och säger att de ska återvända från synden.
11Om de lyssnar och tjänar honom,
    ska de tillbringa sina dagar i framgång
    och sina år i tillfredsställelse.
12Men om de inte lyssnar
    ska de förgås med vapen (sticks de ned; hebr. shelach)
    och de ska dö utan kunskap.
13Men de som är gudlösa i hjärtat samlar vrede,
    de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14Deras själ dör ung,
    och deras liv tar slut som manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh).
15Han räddar (drar ut) de bedrövade ur deras bedrövelse
    och klär av (öppnar) deras öron i förtryck.
16Och han lockar dig från nödens mun,
    till en rymlig plats utan trångmål,
    med ditt bord fullt av fet aska (hebr. deshen)

[Ordet används om den feta askan som blir kvar på altaret efter ett offer (3 Mos 1:6; 6:10). Här står det som ett bildligt uttryck för den finaste maten som Gud kan ge oss.]

17Och du är full av dom över de onda,
    dom och rättvisa tar dem i sitt grepp.
18Eftersom vreden (hebr. chema) annars lockar dem till straff,
    och rikedom blir en muta som inte varar.
19Förbered ditt nödrop (hebr. shoa), inte guld
    och all styrka (hebr. maamats) och vigör (hebr. koach).
20Längta inte efter natten
    när människor stiger upp (lämnar, försvinner) från sina platser.
21Håll (vakta, skydda, bevara) dig från att vända ditt ansikte till synd,
    för detta har du valt framför bedrövelse.
22Se, Gud (El) är upphöjd i sin styrka (hebr. koach),
    vem är en lärare (regn – hebr. moreh) som han?

[Det hebreiska ordet för regn är moreh och kan betyda både höstregn och lärare. Anledningen till den dubbla betydelsen finns i ordets rot jarah som har att göra med att "skjuta ut något". Ett moln "skjuter ut" regndroppar mot marken och en lärare "skjuter ut ord" till sina elever. På samma sätt som regnet vattnar jorden vattnar läraren lyssnarens hjärtas jordmån, jämför Jesu undervisning om såningsmannen i Matt 13:3-10. Paulus tar som exempel hur Apollos var en lärare som "vattnade", men Gud står för växten, se 1 Kor 3:6.]
23Vem har tillägnat honom hans vägar?
    Och vem har sagt: "Du har gjort orätt (det som är ont/fel)?"
24Kom ihåg att du förökar hans gärningar (arbete – hebr. paal)
    som männen sjunger om.
25Alla människor skådar på det,
    männen betraktar det avlägset.
26Se, Gud (El) är stor och inte möjlig att känna (bli intimt förtrogen med) antalet av hans år (hans ålder)
    går inte att räkna (vi kan inte veta hur gammal Gud är).
27Han skrapar av vattendropparna,
    för att sila fram regn till dimman,
28som flödar (hebr. nazal) från skyn (hebr. shachaq)
    och droppar på människornas skaror.
29Kan någon förstå molnens utbredning,
    ropen från hans boning (ordagrant lövhydda, sukka).

[Lövhyddan kan syfta på Guds boning i himlen och ropen skulle kunna vara åskans ljud, men de vanliga orden för detta finns inte här.]

30Se, han sprider sitt ljus över den
    och han täcker havens djup.
31för i detta dömer han folken,
    han ger mat i överflöd.
32Han täcker över sina händer med ljus
    och befaller det att möta (krocka med) marken.
33Ljudet från det (åskan) berättar om hans närvaro,
    likaså boskapen det som stiger upp.

Ps 44:1-8

Psalm 44 – Varför döljer du ditt ansikte?

I en tid av nationell nöd, troligtvis under Davids regeringstid, är denna psalm både en påminnelse om hur Gud har gripit in tidigare i historien och en bön om att han ska göra det igen. Tematiskt hör den ihop med den föregående dubbelpsalmen, psalm 42-43, där psalmisten beskriver ett folk som saknar templet. På samma sätt som Psalm 73 och Jobs bok beskriver psalmisten frågan om oskyldigt lidande, men här är det en nations lidande snarare än personligt lidande.

Författare: Korachs söner

Citeras: Vers 23, Rom 8:36.

Struktur:
1. Dåtid, vers 2-9
2. Nutid, vers 10-23
3. Framtid, vers 24-27

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil).

[Inledningen är snarlik föregående psalm, enda skillnaden är att ordföljden på Korach och Maskil är omvänd, se Ps 42:1.]
-


Dåtid
2[Psalmen börjar med en unison del där "vi" prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomenet "vi" används i vers 2-4, 6, 8-9 och "jag" i vers 5 och 7.]

[Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron,
    våra förfäder har återberättat för oss,
om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel],
    i forna dagar 3då du grep in med din hand (makt).
Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],
    du krossade folken som levde där, men lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12].
4För det var verkligen inte genom deras svärd [israeliternas militära styrka] som de intog (ärvde) landet [Kanaans land],
    deras arm [kraft] gav dem inte seger. [Jerikos murar föll genom Guds ingripande, se Jos 6:1-27. Se även Jos 24:11-12.]
Det var din högra hand (personliga engagemang), din arm (styrka och kraft), ditt ansiktes ljus [med välvilja, nåd och frid, se 4 Mos 6:25; Ps 4:7; Pred 8:1],
    eftersom du visade dem nåd (villkorad nåd; favör, älskade dem – hebr. ratsah).

5[Solist:] Du är min konung, o Gud (Elohim),
    ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger!

6[Kör:] Med din hjälp kan vi slå ner (stånga) våra fiender,
    i ditt namn kan vi trampa ner våra motståndare.

7[Solist:] För jag litar inte på min båge,
    och mitt svärd kan inte befria (rädda) mig.
    [Jag förtröstar inte på den här världens vapen, de kan inte rädda mig.]

8[Kör:] Du räddade oss från våra fiender,
    och har förödmjukat dem som hatar oss.

Ords 22:10-12

10Kör ut bråkmakaren så blir det lugnt,
    ja, då upphör bråken och skällsorden (förolämpningarna, hånandet, mobbningen).

11Den som älskar hjärtats renhet (har ett rent hjärta, goda intentioner) hans läppar talar nåd (oförtjänt godhet, vänliga ord – hebr. chen)
    och han får kungen till vän?

12Herrens (Jahvehs) ögon skyddar [den som har] kunskap (insikt, förståelse),
    men han omkullkastar den trolöses (bedragarens) ord.

2 Kor 4:1-12

Inga hemligheter i vår tjänst
1Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst (detta ämbete – gr. diakonia), så ger vi inte upp (tappar vi inte modet, är vi inte försagda). 2Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt, vi använder inga knep [samma ord används för Satans list i 2 Kor 11:3], vi förfalskar (förvränger) inte Guds ord. I stället lägger vi öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete. [Till skillnad från falska lärare med oärliga metoder, se 2 Kor 2:17; 3:1; 11:13-15.] 3Även om vårt evangelium är dolt [som om det var täckt med en slöja som hindrar människor att förstå de glada nyheterna], är det dolt bara för dem som går förlorade [som har en slöja för sitt hjärta, se 2 Kor 3:14]. 4Den här tidsålderns gud [djävulen] har förblindat sinnet (tankarna) hos dem som inte tror, så att de inte ser evangeliets (klara strålande) ljus om härligheten hos den Smorde (Messias, Kristus), Guds avbild.
     5Vi predikar inte oss själva, utan Jesus den Smorde. Han är Herre, och vi är era tjänare (livegna, som frivilligt sålt oss själva som slavar) för Jesu skull. 6För [samma] Gud, som [i begynnelsen, i 1 Mos 1:3, se även Jes 9:2; Joh 8:12; Jak 1:1] sa: "Ljus ska lysa fram ur mörkret", har låtit ljuset skina i våra hjärtan, för att kunskapen om (en personlig erfarenhet av) Guds härlighet, som strålar från (kan ses i) Jesu den Smordes (Kristi) ansikte, ska lysa fram (sprida sitt sken).

Guds kraft blir synlig i jordiska kärl
7Men denna skatt [ljuset som skiner i hjärtat – att personligen få känna Jesus] har vi i [bräckliga mänskliga] lerkärl, för att det ska vara tydligt att den överväldigande (enormt stora) kraften kommer från Gud och inte från oss själva.

[Den mänskliga kroppen, den yttre människan, liknas vid ömtåliga lerkärl, se 2 Kor 4:10, 16; 5:1. Kroppen åldras och bryts ner. Den troende utsätts för hård yttre press, som vers 8-9 beskriver, men Gud har valt att visa sin härlighet genom vanliga människor, vilket Gideons berättelse om lerkärlen med facklorna i är en bild för, se Dom 7:16-20, 22. I kontrast till enkla lerkärl står utsmyckade dyrbara kärl av metall, se 2 Tim 2:20.]
8Vi är på alla sätt hårt pressade (det är problem på varje område),
    men vi är inte krossade (vi har utrymme, det finns en utväg).
Vi är rådvilla (hittar ingen utväg, har inga resurser),
    men vi är inte helt rådlösa (det finns hopp).
9Vi är förföljda (jagade av fiender),
    men inte övergivna (inte utlämnade till deras makt).
Vi är slagna till marken,
    men inte dödade (utslagna, förlorade).
10Vi bär alltid Herren Jesu död i vår kropp (vi är ständigt hotade till döden på samma sätt som Jesus var det). Detta för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår kropp. 11Ja, vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp (kött). 12Så verkar döden i oss, men livet verkar i er.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel