I en tid av nationell nöd, troligtvis under Davids regeringstid, är denna psalm både en påminnelse om hur Gud har gripit in tidigare i historien och en bön om att han ska göra det igen. Tematiskt hör den ihop med den föregående dubbelpsalmen, psalm 42-43, där psalmisten beskriver ett folk som saknar templet. På samma sätt som Psalm 73 och Jobs bok beskriver psalmisten frågan om oskyldigt lidande, men här är det en nations lidande snarare än personligt lidande.
Författare: Korachs söner
Citeras: Vers 23, [Rom 8:36].
Struktur:
1. Dåtid, vers 2-9
2. Nutid, vers 10-23
3. Framtid, vers 24-27
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se [Upp 22:16] och inledningen till Psaltaren.]
Av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil).
[Inledningen är snarlik föregående psalm, enda skillnaden är att ordföljden på Korach och Maskil är omvänd, se [Ps 42:1].]
Dåtid
2[Psalmen börjar med en unison del där "vi" prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomenet "vi" används i vers 2-4, 6, 8-9 och "jag" i vers 5 och 7.]
[Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron,
våra förfäder har återberättat för oss,
om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel],
i forna dagar 3då du grep in med din hand (makt).
Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],
du krossade folken som levde där, men lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se [Ps 80:12]].
4För det var verkligen inte genom deras svärd [israeliternas militära styrka] som de intog (ärvde) landet [Kanaans land],
deras arm [kraft] gav dem inte seger. [Jerikos murar föll genom Guds ingripande, se [Jos 6:1-27]. Se även [Jos 24:11-12].]
Det var din högra hand (personliga engagemang), din arm (styrka och kraft), ditt ansiktes ljus [med välvilja, nåd och frid, se [4 Mos 6:25; Ps 4:7; Pred 8:1]],
eftersom du visade dem nåd (villkorad nåd; favör, älskade dem – hebr. ratsah).
5[Solist:] Du är min konung, o Gud (Elohim),
ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger!
6[Kör:] Med din hjälp kan vi slå ner (stånga) våra fiender,
i ditt namn kan vi trampa ner våra motståndare.
7[Solist:] För jag litar inte på min båge,
och mitt svärd kan inte befria (rädda) mig.
[Jag förtröstar inte på den här världens vapen, de kan inte rädda mig.]
8[Kör:] Du räddade oss från våra fiender,
och har förödmjukat dem som hatar oss.
Ords 22:10-12
10Kör ut bråkmakaren så blir det lugnt,
ja, då upphör bråken och skällsorden (förolämpningarna, hånandet, mobbningen).
11Den som älskar hjärtats renhet (har ett rent hjärta, goda intentioner) hans läppar talar nåd (oförtjänt godhet, vänliga ord – hebr. chen)
och han får kungen till vän?
12Herrens (Jahvehs) ögon skyddar [den som har] kunskap (insikt, förståelse),
men han omkullkastar den trolöses (bedragarens) ord.
2 Kor 4:1-12
Inga hemligheter i vår tjänst
1Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst (detta ämbete – gr. diakonia), så ger vi inte upp (tappar vi inte modet, är vi inte försagda). 2Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt, vi använder inga knep [samma ord används för Satans list i [2 Kor 11:3]], vi förfalskar (förvränger) inte Guds ord. I stället lägger vi öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete. [Till skillnad från falska lärare med oärliga metoder, se [2 Kor 2:17; 3:1; 11:13-15].] 3Även om vårt evangelium är dolt [som om det var täckt med en slöja som hindrar människor att förstå de glada nyheterna], är det dolt bara för dem som går förlorade [som har en slöja för sitt hjärta, se [2 Kor 3:14]]. 4Den här tidsålderns gud [djävulen] har förblindat sinnet (tankarna) hos dem som inte tror, så att de inte ser evangeliets (klara strålande) ljus om härligheten hos den Smorde (Messias, Kristus), Guds avbild.
5Vi predikar inte oss själva, utan Jesus den Smorde. Han är Herre, och vi är era tjänare (livegna, som frivilligt sålt oss själva som slavar) för Jesu skull. 6För [samma] Gud, som [i begynnelsen, i [1 Mos 1:3], se även [Jes 9:2; Joh 8:12; Jak 1:1]] sa: "Ljus ska lysa fram ur mörkret", har låtit ljuset skina i våra hjärtan, för att kunskapen om (en personlig erfarenhet av) Guds härlighet, som strålar från (kan ses i) Jesu den Smordes (Kristi) ansikte, ska lysa fram (sprida sitt sken).
Guds kraft blir synlig i jordiska kärl
7Men denna skatt [ljuset som skiner i hjärtat – att personligen få känna Jesus] har vi i [bräckliga mänskliga] lerkärl, för att det ska vara tydligt att den överväldigande (enormt stora) kraften kommer från Gud och inte från oss själva.
[Den mänskliga kroppen, den yttre människan, liknas vid ömtåliga lerkärl, se [2 Kor 4:10, 16; 5:1]. Kroppen åldras och bryts ner. Den troende utsätts för hård yttre press, som vers 8-9 beskriver, men Gud har valt att visa sin härlighet genom vanliga människor, vilket Gideons berättelse om lerkärlen med facklorna i är en bild för, se [Dom 7:16-20, 22]. I kontrast till enkla lerkärl står utsmyckade dyrbara kärl av metall, se [2 Tim 2:20].] 8Vi är på alla sätt hårt pressade (det är problem på varje område),
men vi är inte krossade (vi har utrymme, det finns en utväg).
Vi är rådvilla (hittar ingen utväg, har inga resurser),
men vi är inte helt rådlösa (det finns hopp).
9Vi är förföljda (jagade av fiender),
men inte övergivna (inte utlämnade till deras makt).
Vi är slagna till marken,
men inte dödade (utslagna, förlorade).
10Vi bär alltid Herren Jesu död i vår kropp (vi är ständigt hotade till döden på samma sätt som Jesus var det). Detta för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår kropp. 11Ja, vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp (kött). 12Så verkar döden i oss, men livet verkar i er.