Torsdag 29/8

---

5 Mos 15:7-11

⁷Om det finns någon fattig inom dina portar (i dina städer) i det land som Herren din Gud ger dig, får du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand (vara okänslig) för din fattige broder. ⁸I stället, måste du villigt öppna (ordagrant: "öppna, öppna") din hand för honom och generöst låna (ordagrant: "låna, låna") honom det han behöver. [Upprepningen av verben förstärker.] ⁹Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: "Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks)." Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig).

[Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även 2 Mos 22:25; 3 Mos 25:35-37; Ps 37:21; Matt 5:42.]

¹⁰Du ska frikostigt (villigt) ge till honom och ditt hjärta ska inte vara sorgset (ont, motvilligt) [ett lån så nära friåret, var detsamma som att ge bort pengarna], för på grund av en sådan sak ska Herren din Gud välsigna allt ditt arbete (det du gör, din inkomst) och allt du företar dig (lägger din hand vid). ¹¹Det kommer aldrig att saknas fattiga (behövande – hebr. evion) i landet [Mark 14:7; Joh 12:2]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är drabbad (hebr. ani) och som är i behov (evion) i ditt land.