Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 31/8

Job 36, 2 Kor 4:1-12

Job 36

1Och Eliho fortsatte [hans fjärde tal] och sa:

2Ha lite tålamod med mig och jag ska visa dig,
    för det finns fortfarande mer prat (fler ord – hebr. milah) till Gud (Eloha).
3Jag ska hämta min kunskap från fjärran
    och ska tillskriva min Skapare rättfärdighet.
4I sanning är inte mitt prat (hebr. milah) lögn.
    Den som är fullkomlig i kunskap är med dig.
5Se, Gud (El) är mäktig (väldig – hebr. kabir), han föraktar ingen,
    han är mäktig (hebr. kabir), ett hjärta med styrka (full vigör – hebr. koach).
6Han bevarar inte den ondes liv
    utan ger de fattiga deras rätt.
7Han tar inte sina ögon ifrån de rättfärdiga,
    utan han sätter dem som kungar på tronen och upphöjer dem.
8Och om de kedjas i oket,
    fångas av lidandets rep,
9då berättar (förklarar) han för dem om deras gärningar
    och deras uppror, eftersom de varit fräcka (arroganta).
10Och han klär av (öppnar) deras öra till förmaning
    och säger att de ska återvända från synden.
11Om de lyssnar och tjänar honom,
    ska de tillbringa sina dagar i framgång
    och sina år i tillfredsställelse.
12Men om de inte lyssnar
    ska de förgås med vapen (sticks de ned; hebr. shelach)
    och de ska dö utan kunskap.
13Men de som är gudlösa i hjärtat samlar vrede,
    de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14Deras själ dör ung,
    och deras liv tar slut som manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh).
15Han räddar (drar ut) de bedrövade ur deras bedrövelse
    och klär av (öppnar) deras öron i förtryck.
16Och han lockar dig från nödens mun,
    till en rymlig plats utan trångmål,
    med ditt bord fullt av fet aska (hebr. deshen)

[Ordet används om den feta askan som blir kvar på altaret efter ett offer (3 Mos 1:6; 6:10). Här står det som ett bildligt uttryck för den finaste maten som Gud kan ge oss.]

17Och du är full av dom över de onda,
    dom och rättvisa tar dem i sitt grepp.
18Eftersom vreden (hebr. chema) annars lockar dem till straff,
    och rikedom blir en muta som inte varar.
19Förbered ditt nödrop (hebr. shoa), inte guld
    och all styrka (hebr. maamats) och vigör (hebr. koach).
20Längta inte efter natten
    när människor stiger upp (lämnar, försvinner) från sina platser.
21Håll (vakta, skydda, bevara) dig från att vända ditt ansikte till synd,
    för detta har du valt framför bedrövelse.
22Se, Gud (El) är upphöjd i sin styrka (hebr. koach),
    vem är en lärare (regn – hebr. moreh) som han?

[Det hebreiska ordet för regn är moreh och kan betyda både höstregn och lärare. Anledningen till den dubbla betydelsen finns i ordets rot jarah som har att göra med att "skjuta ut något". Ett moln "skjuter ut" regndroppar mot marken och en lärare "skjuter ut ord" till sina elever. På samma sätt som regnet vattnar jorden vattnar läraren lyssnarens hjärtas jordmån, jämför Jesu undervisning om såningsmannen i Matt 13:3-10. Paulus tar som exempel hur Apollos var en lärare som "vattnade", men Gud står för växten, se 1 Kor 3:6.]
23Vem har tillägnat honom hans vägar?
    Och vem har sagt: "Du har gjort orätt (det som är ont/fel)?"
24Kom ihåg att du förökar hans gärningar (arbete – hebr. paal)
    som männen sjunger om.
25Alla människor skådar på det,
    männen betraktar det avlägset.
26Se, Gud (El) är stor och inte möjlig att känna (bli intimt förtrogen med) antalet av hans år (hans ålder)
    går inte att räkna (vi kan inte veta hur gammal Gud är).
27Han skrapar av vattendropparna,
    för att sila fram regn till dimman,
28som flödar (hebr. nazal) från skyn (hebr. shachaq)
    och droppar på människornas skaror.
29Kan någon förstå molnens utbredning,
    ropen från hans boning (ordagrant lövhydda, sukka).

[Lövhyddan kan syfta på Guds boning i himlen och ropen skulle kunna vara åskans ljud, men de vanliga orden för detta finns inte här.]

30Se, han sprider sitt ljus över den
    och han täcker havens djup.
31för i detta dömer han folken,
    han ger mat i överflöd.
32Han täcker över sina händer med ljus
    och befaller det att möta (krocka med) marken.
33Ljudet från det (åskan) berättar om hans närvaro,
    likaså boskapen det som stiger upp.

2 Kor 4:1-12

Inga hemligheter i vår tjänst
1Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst (detta ämbete – gr. diakonia), så ger vi inte upp (tappar vi inte modet, är vi inte försagda). 2Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt, vi använder inga knep [samma ord används för Satans list i 2 Kor 11:3], vi förfalskar (förvränger) inte Guds ord. I stället lägger vi öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete. [Till skillnad från falska lärare med oärliga metoder, se 2 Kor 2:17; 3:1; 11:13-15.] 3Även om vårt evangelium är dolt [som om det var täckt med en slöja som hindrar människor att förstå de glada nyheterna], är det dolt bara för dem som går förlorade [som har en slöja för sitt hjärta, se 2 Kor 3:14]. 4Den här tidsålderns gud [djävulen] har förblindat sinnet (tankarna) hos dem som inte tror, så att de inte ser evangeliets (klara strålande) ljus om härligheten hos den Smorde (Messias, Kristus), Guds avbild.
     5Vi predikar inte oss själva, utan Jesus den Smorde. Han är Herre, och vi är era tjänare (livegna, som frivilligt sålt oss själva som slavar) för Jesu skull. 6För [samma] Gud, som [i begynnelsen, i 1 Mos 1:3, se även Jes 9:2; Joh 8:12; Jak 1:1] sa: "Ljus ska lysa fram ur mörkret", har låtit ljuset skina i våra hjärtan, för att kunskapen om (en personlig erfarenhet av) Guds härlighet, som strålar från (kan ses i) Jesu den Smordes (Kristi) ansikte, ska lysa fram (sprida sitt sken).

Guds kraft blir synlig i jordiska kärl
7Men denna skatt [ljuset som skiner i hjärtat – att personligen få känna Jesus] har vi i [bräckliga mänskliga] lerkärl, för att det ska vara tydligt att den överväldigande (enormt stora) kraften kommer från Gud och inte från oss själva.

[Den mänskliga kroppen, den yttre människan, liknas vid ömtåliga lerkärl, se 2 Kor 4:10, 16; 5:1. Kroppen åldras och bryts ner. Den troende utsätts för hård yttre press, som vers 8-9 beskriver, men Gud har valt att visa sin härlighet genom vanliga människor, vilket Gideons berättelse om lerkärlen med facklorna i är en bild för, se Dom 7:16-20, 22. I kontrast till enkla lerkärl står utsmyckade dyrbara kärl av metall, se 2 Tim 2:20.]
8Vi är på alla sätt hårt pressade (det är problem på varje område),
    men vi är inte krossade (vi har utrymme, det finns en utväg).
Vi är rådvilla (hittar ingen utväg, har inga resurser),
    men vi är inte helt rådlösa (det finns hopp).
9Vi är förföljda (jagade av fiender),
    men inte övergivna (inte utlämnade till deras makt).
Vi är slagna till marken,
    men inte dödade (utslagna, förlorade).
10Vi bär alltid Herren Jesu död i vår kropp (vi är ständigt hotade till döden på samma sätt som Jesus var det). Detta för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår kropp. 11Ja, vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp (kött). 12Så verkar döden i oss, men livet verkar i er.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)