Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - fredag 4/9

Pred 7:1-9:18, Ps 48:1-15, Ords 22:17-19, 2 Kor 7:8-16

Pred 7:1-9:18

1För vem vet vad som är gott för människan i hennes liv, alla dagar av hennes fåfänga liv som hon tillbringar som en skugga? [1 Krön 29:15; Ps 144:4; Job 8:9; 14:12] Vem kan berätta för en människa vad som ska komma efter henne under solen?

2Bättre ett gott namn än god (dyrbar) olja [kiastisk struktur; hebr. tóv shem mi shemen tóv],
    och dagen att dö bättre än dagen att födas.
3Det är bättre att gå till sorgehuset
    än att gå till festhuset,
för det är slutet för alla människor,
    och de levande ska lägga det på hjärtat.
4Förargelse (sorg, ilska, indignation) är bättre än skratt,
    för genom ansiktets sorg kan hjärtat bli tillfredsställt (få glädje).
5Den vises hjärta är i sorgens hus,
    men dårens hjärta är i glädjens hus.
6Det är bättre att höra den vises tillrättavisning
    än att en man hör dårens sång.
7För som sprakandet av törnen under en gryta,
    så är dårens skratt.

Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).

8Förtryck vänder (gör) en vis man till en dåre
    och en muta fördärvar hjärtat.

9Bättre slutet på något (en sak; ett ord) än början,
    bättre en tålmodig ande än en högmodig (stolt) ande.

[Denna vers har många tillämpningsområden. Hur något avslutas är viktigare än hur det börjar, och det behövs tålamod för att nå målet. I ljuset av vers 8, som talar om hur mutor kan fördärva hjärtat och omdömet, handlar denna vers om att det är högmodigt att fälla en för snabb dom. Det är lättare att fatta ett välgrundat beslut när alla fakta finns på bordet än när något just är påbörjat.]

10Låt inte din ande förhasta sig i att bli arg,
    för ilska vilar i dårens sköte.

11Säg inte: "Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än dessa?",
    för det är inte av vishet som du ställer dig sådana frågor (har sådana funderingar eller bekymmer).
12Vishet är lika gott som ett arv,
    en vinning för den som ser solen.
13Vishet är ett försvar (en försäkring, ett skydd),
    liksom silver (pengar) är ett försvar (en försäkring, ett skydd),
men kunskapens förträfflighet är
    att vishet bevarar livet hos den som har det.

14Betrakta Guds (Elohims) gärningar,
för vem kan göra det rakt,
    som han har gjort krokigt?
15I tider av framgång (goda dagar – hebr. jom tovah) var glad (hebr. tóv),
    och under onda (hebr. raah) dagar betänk (se – hebr. raah)
att Gud (Elohim) har gjort den ena [dagen]
    så väl som (nära, intill) den andra,
därför kan människan inte utforska
    sin framtid (hitta något efter honom).

[Ordet ond (resh–ajin–he) är snarlikt verbet för att se (resh–alef–he), bara en bokstav skiljer.]

16Alla ting har jag sett under mina fåfänga dagar,
där är en rättfärdig människa som går under i sin rättfärdighet,
    och där är en ond människa som förlänger sitt liv i sina onda handlingar.
17Var inte överambitiös i det rätta
    och inte heller överdrivet vis.
    Varför ska du fördärva (förta) dig själv?
18Var inte överambitiös i ondska
    och inte heller en dåre.
    Varför ska du dö innan det är din tid (att avsluta livet)?
19Det är gott att du tar hand om det ena,
    men dra inte undan din hand från det andra,
    för den som vördar (fruktar) Gud (Elohim) ska vara fri från ansvar i allt.

[Denna mening är svåröversatt, men talar tydligt om att vi har ansvar för både det ena och det andra under vårt liv här på jorden. Samtidigt pekar den också på att det yttersta ansvaret inte är vårt. Det betyder att om vi har det rätt ställt med Gud så blir vi frikända på domens dag.]

20Vishet är ett fäste för en vis man,
    mer än tio furstar som är i en (befäst) stad.

21Det finns inte en rättfärdig människa på jorden,
    som gör gott, och inte syndar.

22Ge inte akt på alla ord som talas,
    för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,
23för många gånger vet också ditt eget hjärta
    att du själv på samma sätt har förbannat andra.

24Allt detta har jag prövat genom vishet, jag sa:
"Jag ska bli vis",
    men den (visheten) var fjärran från mig.
25Det som är långt borta och omåttligt djupt,
    vem kan finna (utforska, förstå sig på) det?
26Jag vände om och ägnade mitt hjärta åt att veta
    och utforska och söka vishet och orsakerna till tingens ordning,
och till att veta hur man blir en dåre
    och hur dårskapen blir till galenskap.
27Och jag fann [1 Kung 11:1-8]:
Bittrare än döden är den kvinna som är som [jägarens] snaror,
    vars hjärta är som ett nät och hennes händer som rep (fängelsekedjor).
Den som behagar Gud (Elohim) ska fly från henne,
    men syndaren fångas av henne.

28Se, detta har jag funnit säger Predikaren (Qohelet),
att lägga en sak till en annan och finna anledningen (orsaken)
     29som min själ sökt (letat efter),
    men jag fann den inte.
En människa bland tusen har jag funnit,
    men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.
30Se, endast detta har jag funnit,
    att Gud (Elohim) har gjort (skapat) människan upprätt (rakryggad),
    men de har tänkt ut (hittat på, åstadkommit) mycket (som Gud inte ämnat).

Lyd kungen
1Vem är som den vise?
    Och vem vet (har en intim förståelse av) hur saker och ting (ord – hebr. davar) ska tydas och tolkas (få sin lösning)?
En människas vishet får hennes ansikte att lysa [Ps 119:130; 19:9]
    och djärvheten (hårdheten) i hennes ansikte förändras.

2Jag [ger dig rådet], ge akt på kungens befallningar (ordagrant vakta kungens mun) i respekt för Guds (Elohims) ed. 3Var inte förhastad med att lämna hans närvaro, bibehåll inte någon ond sak, för han gör vadhelst som behagar honom. 4För kungens ord har makt (hebr. shilton), och vem kan säga till honom: "Vad gör du?" [Samma fras återkommer i Pred 9:12 i fråga om Guds auktoritet, se Ords 24:21.]
5Den som vaktar (ger akt på) budordet ska inte veta av något ont ting [skyddas från ondska],
    och ett vist hjärta känner (är intimt förtroget med) rättskaffenhet.
6För allt (varje ting, sak, ärende, omständighet) finns en tid och en rättvisa [Pred 3:1-8; Ords 15:23],
    för människans ondska är stor över henne.

7Eftersom hon inte vet (känner till, är intimt förtrogen med) vad som ska ske,
    för även när det händer, vem ska berätta det för henne?
8Det finns ingen människa som kan bemästra (hebr. shalit) vinden så att hon kan hålla kvar (hålla fast, styra) vinden,
    inte heller har hon makt (hebr. shilton) över dödsdagen,
och det finns ingen ansvarsfrihet i krig,
    inte heller ska ondska befria henne från det som är henne givet.
9Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hennes skada. 10Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]

11Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda, 12eftersom en syndare gör ont hundra gånger och förlänger sina dagar, men jag vet (är intimt förtrogen med) att det går väl för de gudfruktiga (de som vördar Elohim), som fruktar (visar vördnad) inför hans ansikte. 13Men det ska inte gå väl med den onde, inte heller ska hans dagar förlängas, de är som en skugga eftersom han inte fruktar (vördar, visar respekt) inför Guds (Elohims) ansikte.
     14Det finns en fåfänga som görs på jorden, att det finns rättfärdiga som drabbas av det som de onda gör, dessutom finns det onda som drabbas av det som de rättfärdiga gör. Jag säger att detta också är fåfängt (tomhet; helt meningslöst). 15Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud (Elohim) har gett honom under solen.

16När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn – 17sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.

Samma mål för alla
1För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten. 2Allt till alla på samma sätt, det oförutsedda händer (drabbar) den rättfärdige och den onde, den gode, den (rituellt) rene och den (rituellt) orene, honom som offrar och honom som inte offrar.
Som den gode,
    sådan är syndaren,
och den som avger en ed
    som den som fruktar (är rädd för att avlägga) en ed.
3Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja, även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden. 4För den som fortfarande lever (tillhör de levandes skara) finns det hopp – även en levande hund [som är illa ansedd] är bättre än ett dött lejon [det mäktigaste djuret, se Ords 30:30].
5Eftersom de levande vet [plural – vet på alla möjliga sätt, är intimt förtrogna med] att de ska dö,
    men de döda, de vet ingenting [har ingen förståelse alls],
och de har ingen mer belöning (lön, vinning) att vänta [från sin möda],
    för [även] minnet av dem är glömt [borta]. [Ps 49:12; 112:6; Mal 3:16]
6Både deras kärlek och deras hat
    och deras avund har för länge sedan tynat bort,
inte heller har de längre någon del
    för alltid i de ting som görs under solen.
7Gå (vandra din egen utstakade väg – lev ditt liv), ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan accepterat (sett med nåd på) ditt arbete (det du företar dig). 8Låt alltid din klädnad vara vit och låt inte olja saknas på ditt huvud. 9Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott). 10Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du går.

11Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,
    inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
    inte de kloka som får rikedom,
    inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
12För människan känner inte till (saknar intim kunskap om) sin tid.
Som fiskarna fångas i det onda nätet
    eller som fåglarna fångas i snaran,
så snärjs människans söner i en ond tid,
    när det plötsligt kommer över dem.
13Detta har jag också sett som vishet under solen och det är stort för mig; 14Där var en liten stad och några få män i den, och där kom en stor kung emot den och belägrade den och byggde stora belägringsvallar mot den. 15Nu fann man i den en fattig och vis man och han räddade staden med sin vishet, likväl kommer ingen människa ihåg denna fattiga man. 16Då sa jag: "Vishet är bättre än styrka, oavsett om den fattige mannens vishet är föraktad och hans ord inte hörda (ingen har lyssnat på honom)."

17De visas ord talade i tysthet
    är mer värda att lyssnas till än en furstes rop bland dårar.
18Vishet är bättre än stridsvapen,
    men en syndare fördärvar mycket (av det som är) gott.

Ps 48:1-15

Psalm 48 – Guds stad

Psalmen är en sång om Sion – Jerusalem. Den hör tematiskt ihop med de två föregående psalmerna. Psalmen firar Guds styre och seger över kaos och alla fiender.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Citeras: Vers 3 citeras i Matt 5:35

Struktur: Psalmen är välstrukturerad och består av 106 ord (förutom de 4 första orden i inledningen). Den matematiska mittpunkten finns i vers 9. Den första sektionen (vers 2-5) och den sista (vers 13-15) har exakt 24 ord vardera. Summan (24 + 24) är 48, vilket är det antal ord som flera andra Sion-psalmer har, se Ps 87; 126. Talvärdet för Sion på hebreiska är också 48. I vers 8 som leder upp till crescendot nämns öst och väst. Guds namn och lov kommer att sträcka sig över hela världen, se vers 11. Intressant är att de fyra väderstrecken finns nämnda i psalmen:

Norr – vers 3
Öst – vers 8
Högra handen (söderut) – vers 11
Bakom (västerut) – vers 14.

A Sion – Guds stad, vers 2-4
  B Fientliga kungar, vers 5-8
    C Gud bevarar Sion – den centrala versen, vers 9
  B´ Begrunda Guds egenskaper, vers 10-13
A´ Undersök Sion, vers 13-15

1En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Korachs söner.

[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "för veckans andra dag", vilket är måndag.]
-


Sion – Guds stad
2Stor är Herren (Jahveh) och högt är han prisad
    i vår Guds (Elohims) stad.
Hans heliga berg 3är den vackraste höjden,
    hela jordens fröjd (glädje). [Klag 2:15]
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] är [som] nordsidan [som gudaberget Tsafon i norr],
    den store Kungens stad. [Matt 5:35]

[Hebreiska tsafon är det vanliga ordet för "norr". Tsafon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Baal-Tsafon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit.]

4Gud (Elohim) bor i dess palats (borgar),
    han har gjort sig känd som ett försvarstorn (värn; en fästning, en säker höjd).

Kungar flyr i skräck
5[Vers 5-7 har likheter med den sista striden i Ps 2. Här i Psalm 48 beskrivs hur arméer samlas och deras hastiga reträtt. Det ovanliga ordet för bävan readah används här i vers 7 och Ps 2:11. Verben i vers 6 följer på varandra vilket intensifierar hur de såg och på en gång häpnade, blev skräckslagna och flydde.]

Se, när kungarna samlade sig,
    de ryckte fram tillsammans [mot Israel].
6De såg, de häpnade,
    de blev skräckslagna, de flydde.
7Bävan (fruktan) grep dem där,
    vånda (ordagrant "med vridande", smärta) som hos en födande kvinna.
    [Vers 6-7 har liknande språk som i 2 Mos 15:15]

8[Ett skifte i psalmen markeras här genom att verbformen ändras, även en metafor med skepp introduceras. Psalmisten riktar sig också nu direkt till Gud i bön och tacksägelse:]

Med en östanvind,
    krossade du (förgör du fullständigt, gång på gång) skepp från Tarshish [väst].

[Tarshish kan referera till Spanien eller en ö i Medelhavet, se Jona 1:3. I denna vers möts väderstrecken öst och väst. Stora lastskepp var också en symbol på mänsklig storhet och ekonomisk välgång, se Jes 2:16.]

Gud bevarar sin stad!
9[Vers 8 och vers 10-12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Selah.]

Det vi har hört, det fick vi se
    i Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) stad,
i vår Guds (Elohims) stad,
    som Gud bevarar till evig tid.

Selah.

[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även Hes 10.]

Vi begrundar din nåd
10[På nytt skiftar psalmen till en bön. På samma sätt som kungarna som flydde beskrevs med fyra adjektiv, beskrivs fyra av Guds egenskaper som beskyddar staden: Hans nåd, hur hans namn och lov når hela världen, hans rättfärdighet och hans domar.]

Vi begrundar din nåd (omsorgsfulla kärlek), Gud (Elohim),
    här i ditt tempel.
11Liksom ditt namn, Gud (Elohim),
    når ditt lov till jordens ändar.

[Vers 11b-12 formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:]
Av rättfärdighet är din högra hand full.
     12Låt Sions berg [tempelberget i Jerusalem] glädja sig.
    Låt Juda döttrar [städerna i Juda] fröjda sig,
på grund av dina domar.

Tåga runt Sion
13Tåga runt Sion [Jerusalem], vandra omkring det,
    räkna hennes torn.
14Lägg märke (sätt ditt hjärta) till dess murar (befästningar),
    gå igenom dess palats (borgar),
så att ni kan återberätta om dem för en generation (ett släkte) som kommer (som följer, bakom),
     15att sådan är Gud (Elohim).
Vår Gud (Elohim) för alltid och evigt,
    han ska leda oss förbi döden (till slutet, vid/till döden – hebr. al mot).

[Den sista frasen al mot liknar ordet alamot som används i Ps 9:1 och i Ps 46:1.]

Ords 22:17-19

TREDJE SAMLINGEN: 30 visa råd (22:17-24:22)
17Lyssna noggrant till de visas ord,
    och ta min kunskap till ditt hjärta.
18Du kommer att uppskatta dess ljuvlighet (behaglighet, som underbar sång och vacker musik)
    om du bevarar dem djupt inom dig och har dem redo (fast förankrade) på dina läppar.
19För att din förtröstan (tro, hopp, tillförsikt, förtroende) ska vara hos Herren (Jahveh),
    därför undervisar jag dig just i dag.

2 Kor 7:8-16

Bedrövelse som leder till omvändelse
8För även om jag gjorde er ledsna (bedrövade) med mitt brev så ångrar jag det inte. [Kan syfta på Första Korintierbrevet, där Paulus konfronterar dem för att de tillät ett incestförhållande mitt i församlingen, se 1 Kor 5:1-13. Det kan också vara ett annat brev, kanske "tårarnas brev" som refereras i 2 Kor 2:4.] Först ångrade jag det, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. 9Men nu är jag glad, inte därför att ni blev bedrövade (sorgsna) utan för att bedrövelsen ledde till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt). Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud ville, och skadades därför inte på grund av vad vi gjorde.
     10För den bedrövelse (sorg) som är efter Guds vilja (ordagrant: enligt Gud), åstadkommer (producerar) en omvändelse [ett förvandlat tänkesätt som leder] till frälsning (en räddning/befrielse) som man inte ångrar. Men världens bedrövelse [då man sörjer över det straff synden ger, istället för att känna sorg över att man har syndat] åstadkommer (producerar) [däremot en avgjord och slutgiltig] död.

[Bedrövelse, sorg och tårar är i sig själva inga dygder. Världens bedrövelse är självcentrerad och sörjer något den själv vill ha. Den tänker varken på Gud eller på andra människor som blivit skadade, och den leder till självömkan, hopplöshet, förtvivlan och slutligen till död. Ett exempel är de köpmän som sörjer över att de inte längre kan sälja mänskliga slavar när Babylon straffas, se Upp 18:9-11, 13. Den bedrövelse som Gud däremot tillåter en människa att drabbas av leder till omvändelse, gottgörelse för synder och en förnyad vilja att leva för Gud.]

11Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse:
Vilken hängivenhet (iver) har det inte fört med sig bland er [till skillnad från er tidigare apati].
Vilket försvar [gr. apologia – hur de nu argumenterar mot synden].
Vilken upprördhet [över synden, och att ni tillåtit den få pågå].
Vilken fruktan [för Gud och kanske att Paulus skulle besöka dem].
Vilken längtan [efter Gud, ett besök av Paulus och att synden skulle konfronteras].
Vilken iver [efter Guds härlighet och upprättelse av syndaren].
Vilken bestraffning [gjorde upp med synden].
På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken. 12När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som hade gjort fel [sonen som hade ingått i ett förhållande med sin fars hustru, se 1 Kor 5:1] eller med tanke på den man som fått lida [hans far], utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt (hängivet) ni bryr er om oss.

Titus uppmuntrad
13Därför har vi blivit uppmuntrade. Och inte nog med det, utöver vår egen uppmuntran kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig, eftersom hans ande har förnyats (blivit styrkt) genom er. 14Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant. 15Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde [råden han kom med] och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. 16Jag gläder mig eftersom jag nu kan lita på er (vara djärv och modig) i allt.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel