En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första psalmen, se [Ps 1:1]. Det personliga gudsnamnet "Jahveh" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4-5. De ogudaktiga beskrivs med sex olika ord: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4-5 och 9.
Författare: David
Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.
A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b-2
B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3-5
C Renhet – templet, vers 6-8
B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9-11
A´ Min fot står på stadig grund, vers 12
1Av David. [På samma sätt som Psalm 25, inleds även denna psalm med bara Davids namn.] Försvara mig [regera i mitt liv, döm mig – avgör vad som är rätt], Herre (Jahveh), för
jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet,
jag har förtröstat på Herren (Jahveh),
jag snubblar inte (tappar inte fotfästet).
[Det hebreiska ordet för "att snubbla" är det ovanliga maad. Det beskriver en smal stig längs en ravin, och används så i [Ps 18:37]. Det fungerar antingen som ett adverb (som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla), eller så är det en försäkran om att inte avvika från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som renas genom upphettning då orenheterna tas bort.]
2Pröva (granska – hebr. bachan) mig, Herre (Jahveh),
utforska (hebr. nasah) mig,
rannsaka (rena med eld – hebr. tsaraf) mina njurar och mitt hjärta.
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.] 3För jag har din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,
och jag vandrar i din sanning.
4Jag sitter inte med (slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män (de som ägnar sig åt tomhet, falskhet)
och vandrar (umgås) inte med hycklare (de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
5Jag avskyr de ondas församling,
bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte. 6Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),
och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahveh),
7för att låta tacksägelsen ljuda,
och för att räkna [vittna om] alla dina under.
[Det finns inga exempel på att gå runt altaret (vers 6) i judisk litteratur, men i Talmud framgår dock att det ingick i ceremonin under lövhyddohögtiden att folket marscherade runt altaret med palmblad.]
8Herre (Jahveh), jag älskar din boning,
den plats där din härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) bor.
9Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
ta inte bort mitt liv (min existens) med blodtörstiga män (män av blod – hebr. enósh damm) [mördare som spillt oskyldigt blod],
10människor med ondska (en ond plan) i sina händer,
och vars högra hand är full av mutor.
[Vers 9-10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Navot, se [1 Kung 21:1-16]. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]
11Men jag, jag vandrar (lever) i min integritet,
befria (återköp) mig och ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör).
12Min fot står
på jämn (plan, säker, trygg) mark,
i den stora församlingen (skaran)
ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahveh)!
[Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet "står" fullbordar kopplingen till [Ps 1:1] med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till "jämn mark" kan också ha betydelsen "moraliskt upprätt". Centralt i versen finns två prepositioner "på" och "i" som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten "står" tryggt och han "böjer sina knän". Ordet för lovsång är barach och har sitt ursprung i ordet för knä, berech, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]
2 Kor 8:16-24
Tre bröder kommer och förbereder insamlingen
16Vi tackar Gud som har väckt samma iver (entusiasm) för er i Titus hjärta. 17Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er.
[Titus som var en grek från Antiokia i Syrien hade rest tillsammans med Paulus och Barnabas, se [Gal 2:1-3]. Han har nyss kommit från Korint och mött Paulus med goda nyheter, se [2 Kor 7:13]. Han är nu på väg tillbaka till Korint och är troligen också den som tar med sig detta brev. Titus är den som har huvudansvaret för insamlingen, tillsammans med honom reser också två bröder. Den förste kallas "en broder" och den andre "vår broder". Det antyder att den förste kom från en annan region, medan den andre var känd för de troende i Makedonien där Paulus befann sig när han skrev detta brev. Paulus uttalande i [2 Kor 9:4] antyder att ingen av dessa bröder var från Makedonien. Att de inte namnges kan vara för att skydda deras identitet och förhindra onödiga risker för rån. Breven lästes högt och utomstående hörde detta, se [1 Kor 14:23].]
18Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. [Han var en välkänd evangelist.] 19Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. [De som reste med Paulus var Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus och Trofimus, se [Apg 20:4]. Det är troligt att den onämnda brodern är någon av dessa.] 20Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. 21Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.
22Tillsammans med dem har vi sänt vår broder [den tredje personen som följer med Titus tillbaka till Korint, kanske Tychikus]. Han har ofta och på många sätt prövats och funnits hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er.
23När det gäller Titus [om det finns några frågor kring honom], så är han min vän och medarbetare i arbetet för er. Vad gäller bröderna [om det är några frågor kring de två bröderna], så är de församlingarnas sändebud (apostlar, ambassadörer) till den Smordes (Kristi) ära (som gör Jesus känd, reflekterar honom, se även [2 Kor 2:15]).
[De två bröderna som reser med Titus finns med som trovärdiga vittnen. Det finns en transparens och öppenhet med de insamlade medlen, så att allt går rätt till.]
24Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.