Jesaja är samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1-13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där Guds Son sitter på tronen, se Jes 6:1-3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, vilket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja bok refererar Johannes både till slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37-40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10-12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
    Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och det jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två (ändelsen "-ajim" indikerar detta). Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1-3.

Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:

1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66

Det finns också kiastiska mönster där varje sektion i sin tur har kiastiska mönster. Det övergripande mönstret har sju sektioner. Som ofta med sjufaldiga mönster delas de in i 4 + 3 (jfr t.ex. sigillen, basunerna och skålarna i Uppenbarelseboken). Bokens två huvuddelar ryms fint i den sjufaldiga strukturen där de fyra första leder fram till och med centrumet (Jes 36-39) för att sedan följas av de tre sista sektionerna:

A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1-12)
  B Guds dom över nationerna (Jes 13-27)
    C Verop (Jes 28-35)
      D Det assyriska hotet (Jes 36-39)
    C´ Herren står över avgudar (Jes 40-48)
  B´ Tjänarens sånger (Jes 49-54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55-66)

Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:

Poesi (Jes 1-35)
  Prosa (Jes 36-39)
Poesi (Jes 40-66)

Skrivet: 740-680 f.Kr.

Författare: Jesaja

Synen av Jesaja (hebr. Jeshajaho), son till Amots, som han såg angående Juda och Jerusalem (i de tider, under de dagar) då

• Ussia [hebr. Uzzijaho; även kallad Asarja; Sydrikets 10:e regent ca 791-739 f.Kr. – en god kung, men dog som spetälsk, se 2 Krön 26],
• Jotam [Sydrikets 11:e regent ca 759-742 f.Kr. – en god kung, se 2 Krön 27],
• Achaz [Sydrikets 12:e regent ca 735-715 f.Kr. – gjorde det som var ont, se Jes 7-8; 2 Kung 16; 2 Krön 28] och
• Hiskia [hebr. Chizkijaho; Sydrikets 13:e regent ca 715-686 f.Kr. – en god kung och reformator, se Jes 36-39; 2 Kung 18-20; 2 Krön 29-32]

var kungar i Juda.

[Jesajas far hette Amots. Hans namn är snarlikt profeten Amos från Tekoa (som levde tidigare i mitten på 700-talet f.Kr.) och skrev Amos bok, se Amos 1:1. Jesaja fick sin kallelse 740 f.Kr. (Jes 6:1-3, 6) och hans 50-åriga tjänst sträcker sig över fyra kungars regeringsperioder fram till 686 f.Kr. Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr av Manasse (Hiskias son), se 2 Kung 21:1-6; Heb 11:37.]

Dom och hopp för Jerusalem (kap 1-12)
²

De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6.

A Introduktion – Israels olydnad (Jes 1:1-31)
  B Visioner om framtida återupprättelse (Jes 2:1-4:6)
    C Kommande dom över Juda (Jes 5:1-30)
      D Jesajas kallelse (Jes 6:1-13)
    C´ Kommande dom över Juda (Jes 7:1-8:18)
  B´ Visioner om framtida återupprättelse (Jes 8:19-11:9)
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse (Jes 11:10-12:6)

Uppmaning till omvändelse
Lyssna, himlar,
    och ge ditt öra (lyssna), du jord,

för Herren (Jahveh) har talat:

"Söner har jag fött upp och fostrat,
    men de har gjort uppror mot mig.

[Uttrycket 'Lyssna, himlar, och ge ditt öra (lyssna), du jord!' används redan i 5 Mos 4:26 där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (5 Mos 19:15). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]

³Oxen känner sin ägare
    och åsnan sin krubba,
men Israel saknar kunskap,
    mitt folk förstår ingenting."

⁴[Jesaja har levererat Herrens budskap i vers 2-3. Nu talar han till folket:]

Ve (hebr. hój), en syndfull nation,
    ett folk nedtyngt av överträdelser,
avkomma (barn) från dem som gör det onda,
    söner som handlar korrumperat.
De har övergett Herren (Jahveh),
    de har föraktat Israels Helige.
    De har vänt honom ryggen (ordagrant: ´blivit främmande – baksida/rygg´). [De har gått bort från Gud.]

⁵Var ska du slås igen
    när du villar bort dig mer och mer?
Hela huvudet är sjukt,
    hela hjärtat är svagt.
⁶Från fotens sula till huvudet [motsvarar uttrycket: ´från topp till tå´]
    finns inget helt (hebr. metom) [allt är i obalans, inget är friskt].
Skador, blåmärken och öppna sår,
    inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.
⁷Ditt land är öde,
    dina städer är brända i eld,
främlingar förtär dina fält
    i din åsyn,
en ödeläggelse är det,
    en omstörtning av främlingar.
⁸Dottern Sion [Jerusalem] är lämnad som en hydda i en vingård,
    som ett skjul i en fruktträdgård, som en belägrad stad.
⁹Om inte Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) hade lämnat en liten kvarleva,
    skulle vi ha varit som Sodom, vi skulle ha varit som Gomorra.

¹⁰Hör (lyd) Herrens ord,
    ni härskare av [ett annat] Sodom,
ta emot (lyssna på) Guds undervisning (hebr. Torah),
    ni folk av [ett annat] Gomorra.

¹¹"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahveh).
"Jag står inte ut med era brännoffer
    av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
    till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
¹²När ni kommer inför mitt ansikte,
    vem har begärt att mina förgårdar [mitt heliga tempel] ska trampas ner [av era oheliga fötter]?
    [Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]
¹³För inte fram några fler tomma (falska) offer,
    röken från dem är avskyvärd för mig.
Nymånader och sabbater, utlysta fester
    – jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).
¹⁴Era nymånader och era [skenheliga] högtider
    avskyr min själ.
De har blivit en börda för mig,
    jag är trött på att bära (ta emot) dem.
¹⁵När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
    så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
    så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
     ¹⁶tvätta er, gör er rena.
Ta bort era onda handlingar,
    från mina ögon.
Sluta att göra det onda (skada, planerad ondska),
     ¹⁷lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt).
Sök efter rättvisa,
    tillrättavisa den som förtrycker.
Försvara den faderlösa,
    för änkans talan [i rätten]."

¹⁸"Kom nu och låt oss resonera med varandra (överväga de alternativ som finns; komma till en förlikning så ni kan bli frikända) [Job 23:7]",
    säger Herren (Jahveh).
"Även om era synder är röda som scharlakan,
    ska de bli vita som snö.
Även om de är röda som karmosin,
    ska de bli vita som ull.
¹⁹Om ni är villiga och lyder (min undervisning),
    ska ni äta landets goda.
²⁰Men om ni vägrar och är upproriska,
    ska ni förtäras av svärdet."
För Herrens (Jahvehs) mun har talat.

²¹Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
    En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
    men nu bor mördarna där.
²²Ditt silver har blivit slagg,
    ditt vin utspätt med vatten.
²³Dina furstar är upproriska
    och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
    och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
    och änkans ärende bekommer dem inte.

²⁴Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren, Härskarornas Herre (Adonai Jahveh Sebaot),
    den mäktige i Israel:
"Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender
    och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.
²⁵Sedan ska jag vända min hand mot dig,
    rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.
²⁶Jag ska upprätta dina domare,
    som det var från början,
dina rådgivare
    som från begynnelsen.
Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad,
    den Trofasta staden.

²⁷Sion [Jerusalem] ska återlösas med rätt
    och hennes ångerfulla med rättfärdighet.
²⁸Men där ska vara ett fördärv av överträdare och syndare tillsammans,
    och de som överger Herren (Jahveh) ska uppslukas.

²⁹De ska skämmas över de heliga ekarna som ni önskade,
    och generas på grund av trädgårdarna som ni valde.
    [Ekarna och trädgårdarna står för platser där man utövade avgudadyrkan och ägnade sig åt sexuella orgier.]
³⁰Du ska bli lik en ek med vissnande löv,
    lik en trädgård utan vatten.
³¹Den starke ska bli som fnöske
    och hans arbete som en gnista,
båda ska brinna tillsammans
    och ingen ska släcka dem.

¹Ordet som Jesaja, Amots son, såg angående Juda och Jerusalem.

Högmod och dom (kap 2-4)
²Det ska hända i den sista tiden,

att det berg där Herrens (Jahvehs) hus är ska bli fast grundat
    och vara det högsta berget,
upphöjt över andra höjder,
    och alla nationer ska strömma dit.
³Många folk ska komma och säga:

"Kom, låt oss gå upp till Herrens (Jahvehs) berg,
    till Jakobs Guds (Elohims) hus,
så att han kan undervisa oss om sina vägar,
    så vi kan vandra på hans stigar.
För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas)
    och Herrens (Jahvehs) ord från Jerusalem.
⁴Han ska döma mellan nationerna
    och skipa rättvisa åt många folk.
Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden]
    och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd].
En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation,
    och inte längre ska man träna (rusta) för strid.
⁵Ni av Jakobs hus, kom,
    låt oss vandra i Herrens (Jahvehs) ljus.

⁶Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän,
    och de har klappat ihop handen [slutit förbund] med främlingarnas barn.
⁷Deras land är fyllt med silver och guld,
    det är ingen gräns på deras skatter (rikedomar).
Deras land är också fyllt med hästar
    och det är ingen gräns på deras vagnar (de är oändligt många).
⁸Deras land är även fyllt av avgudar,
    de tillber sina händers verk,
    vad deras egna fingrar har gjort.
⁹Människorna böjer sig ned och männen gör sig låga,
    de har ingen ursäkt.

¹⁰Gå in i klippan och göm dig i jorden av fruktan för Herren (Jahveh)
    och härligheten av hans majestät.
¹¹Mannen med arroganta ögon blir ödmjukad, de höga blir låga,
    för Herren (Jahveh) ensam ska bli upphöjd på den dagen.

¹²För Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har bestämt att det ska komma en dag [med dom]
    över alla som är stolta (arroganta) och övermodiga (de som reser sig upp mot Gud)
    och mot alla som är upphöjda – de ska bli ödmjukade.
¹³Ja, [Guds vrede ska först komma] över alla Libanons cedrar [väster om Jordanfloden] som är höga och stolta,
    och mot alla Bashans ekar [öster om Jordanfloden].
¹⁴Och [efter det] över alla de höga bergen
    och kullarna som är upphöjda,
¹⁵över alla höga torn
    och alla befästa murar,
¹⁶över alla Tarshish skepp,
    ja över alla vackra utsmyckningar [skapade bara för lyx].
¹⁷Människornas stolthet (arrogans) ska tvingas ner,
    och männens övermod ska brytas ned (tvingas till ödmjukhet).
Bara Herren (Jahveh) ska bli upphöjd på den dagen.
     ¹⁸Avgudarna ska fullständigt försvinna.

¹⁹Människor ska gå in i klippans grottor
    och jordens hålor,
på grund av fruktan för Herren (Jahveh)
    och glansen från hans majestät,
    när han reser sig för att skaka jorden.

²⁰På den dagen ska man kasta bort sina avgudar av silver
    och sina avgudar av guld
– som man har gjort för att tillbe –
    till mullvadar [i marken] och fladdermöss [i grottor; 3 Mos 11:19; Upp 11:13].
²¹De går in i klippskrevorna
    och in i bergsklyftor,
på grund av fruktan för Herren (Jahveh)
    och glansen från hans majestät,
    när han reser sig för att skaka jorden. [Upp 6:15-17]
²²Sluta förlita dig på människan,
    som andas genom näsan! [Människan är bräcklig – slutar vi andas dör vi, se även 1 Mos 2:7; Job 7:7]
    Vad är hon att räkna med?

[Bara Gud går att lita på. Han är evig. Versen finns inte med i den grekiska översättningen Septuaginta.]

Tillbaka upp

---

Ps 52:1-11

Psalm 52 – Två livsvägar

Psalm 52 uppfyller löftet i föregående psalm att undervisa överträdarna om deras vägar, se Ps 51:15. Undervisningen sker genom att visa två livsval. Det finns bara ett rätt sätt att leva sitt liv och det är att förtrösta på Herrens nåd, se vers 10-11.

Författare: David

Struktur:
1. Vägen för den som är emot Gud, vers 3-6
2. Guds framtida dom, vers 7
3. Vägen för den rättfärdige, vers 8-11

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David. ²När Doeg, edomiten, kom till Saul och berättade för honom att David kommit till Ahimeleks hus.

Den ogudaktiges väg
³Varför förhäver du dig själv med ondska (skryter med din ondska), mäktige man?
    Guds (Els) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) varar oavbrutet.

⁴Din tunga tänker ut fördärv,
    som en skarp kniv arbetar den bedrägligt.
⁵Du älskar ondska istället för det goda,
    lögn mer än att tala det rättfärdiga.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁶Du älskar bara förtärande ord,
    du förrädiska tunga.

Guds respons
⁷[I psalmens centrum ändras nu subjektet till Gud.]

Gud (El) ska på samma sätt slå ned dig för alltid,
    rycka upp dig och kasta ut dig ur ditt tält
    och utrota dig ur de levandes land.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

De rättfärdigas väg
⁸De rättfärdiga ska se det och frukta [Herren],
    de ska skratta åt honom. [Upp 18:20]
⁹Se, detta är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som inte gjorde Gud (Elohim) till sitt värn (sin tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
Istället litade han på sin myckna rikedom
    och styrkte sig själv med sina onda önskningar.

¹⁰När det gäller mig är jag som ett grönskande olivträd
    i Guds (Elohims) hus.
Jag litar på Guds (Elohims) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
    i all evighet.
¹¹Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt
    för allt som du gjort.
Jag hoppas på (ser till) ditt namn för det är gott,
    i närvaron av dina heliga.

Tillbaka upp

---

Ords 22:26-27

3. Gå inte i borgen för dem som redan har skulder
²⁶Var inte bland dem som ger handslag
    och går i borgen för lån [och äventyra din familjs framtid]. [Ords 6:1]
²⁷För om du inte har medlen att betala,
    kommer de [indrivarna att även] ta ifrån dig sängen du ligger på.

Tillbaka upp

---

2 Kor 10:1-18

PAULUS FÖRSVARAR SIN TJÄNST (kap 10-13)

En vädjan
¹[Efter en längre undervisning om givande där han uppmanar korintierna att förnya sin iver för insamlingen till de troende i Jerusalem, tar Paulus upp sin egen roll som apostel. Paulus börjar detta stycke med auktoritet och tydlighet. Han har blivit anklagad av falska apostlar för att vara djärv när han skriver brev på avstånd, men feg väl på plats, se vers 10. Nu i brevets sista kapitel besvarar han den kritiken.]

Jag, Paulus, vädjar personligen vid den Smordes (Kristi) mildhet och godhet, jag som [enligt vissa, se vers 10] är så "ödmjuk" när jag möter er ansikte mot ansikte, men "modig" när jag är långt borta [och skriver mina brev]. ²Jag bönfaller er [det starkaste ordet för vädjan], att när jag kommer [till er korintier] ska jag inte behöva vara så modig och bestämd mot några som menar att vi vandrar efter köttet (lever på världens sätt, har mänskliga motiv). ³För även om vi lever i världen (vandrar i köttet), strider vi inte på världens sätt (strider inte efter köttet med mänskliga vapen). ⁴För våra stridsvapen är inte köttsliga [av denna världen], utan kraftfulla (starka) inför Gud till att bryta (riva) ner fästen. ⁵Vi bryter ner [med våra stridsvapen raserar vi] tankebyggnader (resonemang, beräkningar, spekulationer, argument) och varje hög mur (all höghet) som reser sig upp [lite i taget, mer och mer] mot kunskapen om Gud (Guds kunskap) – och vi tar varje tanke som en fånge in i lydnad för den Smorde (Messias – ordagrant: in i/fram till Kristi lydnad).

[Bilden som målas upp är en romersk soldat som tvingas ta fram svärdet för att få en omedgörlig fånge att lyda. Slagfältet är sinnet där tankar och resonemang som strider mot Guds ord måste tas till fånga och överlämnas till Jesus, vår Befälhavare. I nästa vers fortsätter Paulus att använda militära termer.]

⁶Vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad [som församling] blivit fullständig.

Falska apostlar
⁷[Hittills har Paulus mest i förbifarten nämnt att det finns motståndare till honom i Korint, se 2 Kor 3:1. Nu riktar han sig till dessa falska apostlar. Vi förstår att de var judar som predikade ett falskt evangelium, se 2 Kor 11:4, 22.]

Se vad som sker mitt framför er (vad som är helt uppenbart)! [Frasen kan också översättas "Ni ser bara det som är på ytan" och syfta på de falska apostlarnas vältalighet och retorik.] Om någon är övertygad om att han tillhör den Smorde (Messias, Kristus), då ska han ha klart för sig att vi tillhör den Smorde lika mycket som han. ⁸Ja, även om jag skulle vara ännu frimodigare med den auktoritet som Herren har gett oss för att bygga upp er, inte för att bryta ner er, så skulle jag inte behöva skämmas. ⁹Jag vill inte att det ska verka som att jag vill skrämma er med mina brev. ¹⁰Han [syftar troligen på den som ledde motståndet mot Paulus i Korint] säger:

"Hans brev har tyngd och kraft [se 2 Kor 7:8],
    men när han kommer själv är han svag (hans fysiska utseende och framförande imponerar inte)
    och man föraktar hans ord."

[Det finns utombibliska källor från 200-talet som beskriver Paulus som kortväxt, flintskallig med stora ögonbryn. Vi kan dock inte veta hur han såg ut. I jämförelse mellan Paulus och Barnabas kan det tolkas som att Barnabas var mer tilltalande, eftersom han liknades vid Zeus, den störste guden, och att Paulus var hans talesman, se Apg 14:8-12. Inom antika talkonsten ansågs ett attraktivt utseende lika viktigt som talet. Den grekisk-romerska stoiska filosofen Epiktetos skriver om detta i "Handbok i livets konst" omkring 125 e.Kr.]

¹¹Den som säger så ska veta att sådana vi är i ord, i våra brev på håll, sådana är vi också i handling när vi är hos er.

En ofrivillig jämförelse
¹²Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med vissa av dem som rekommenderar sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, men de förstår ingenting.

[I den antika världen var jämförelse med andra ett vanligt retoriskt grepp som praktiserades flitigt.]

¹³Vi däremot berömmer oss inte gränslöst (utan förbehåll), utan håller oss inom gränsen för det område (gr. kanon, den måttstock, norm) som Gud har tilldelat oss, att vi skulle nå fram även till er. ¹⁴Vi går inte för långt i vårt beröm, som om vi aldrig hade nått fram till er. Vi var ju de första som nådde er med den Smordes (Kristi) evangelium. [Paulus grundade församlingen i Korint, se 1 Kor 3:6.] ¹⁵Vi vill inte berömma oss gränslöst av andras arbete. Men när er tro växer hoppas vi att vårt arbetsfält (vårt inflytande) hos er ska utvidgas kraftigt. ¹⁶Då kan vi förkunna evangeliet i områden bortom ert och behöver inte berömma oss av det som redan är uträttat på någon annans område.

¹⁷Den som berömmer sig
    måste berömma sig i Herren.

[Paulus summerar Jer 9:23-24, som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i 1 Kor 1:31. Se även Ords 27:2.]

¹⁸Det är ju inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.

Tillbaka upp