Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 10/9

Jes 6:1-7:25, Ps 54:1-9, Ords 23:1-3, 2 Kor 11:16-33

Jes 6:1-7:25

Jesajas kallelse – Helig, helig, helig
1[Kung Ussia var en god kung i det stora hela och gjorde mycket bra, se 2 Krön 27:2. Dock slutade hans liv i förödmjukelse. Han överskred den gräns som Gud hade satt upp att ingen kung också skulle vara präst – detta skulle inte ske förrän Messias kommer som både var kung och präst. Han blev leprasjuk de sista åren, se 2 Krön 26:20. Profeten Jesaja hade all anledning att vara missmodig och desillusionerad vid kung Ussias död. Dock finns det en högre tron än den mänskliga tronen!]

Det år kung Ussia (hebr. Uzzijaho) dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet. 2Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de. 3Den ene ropade till den andre och sa:
"Helig, helig, helig
    är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
hela jorden är full av hans
    härlighet (tyngd, dignitet) [mättad med hans fullständiga gudsnärvaro]."
4Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök. 5Då sa jag:
"Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan],
    detta är slutet för mig (jag är redan död),
jag har orena läppar
    och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar.
Mina ögon har sett Konungen,
    Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)."
6Då flög en av seraferna till mig, och i sin hand hade han ett glödande kol som han tagit från altaret med en tång. [Bibeln nämner olika sorters änglar. Serafer är de änglar som hör ihop med eld (det hebreiska verbet för att brinna är saraf). Därför är det logiskt att det är just en seraf som tar ett glödande kol från altaret här.] 7Och han rörde min mun med det och sa: "Se, detta har nu rört dina läppar, din skuld är borttagen, och din synd är helt förlåten."

8Sedan hörde jag Herrens (Adonais) röst säga: "Vem ska jag sända?
    Och vem ska gå för oss [finns det verkligen någon som vill vara vår budbärare]?"
    Då svarade jag: "Här är jag, sänd mig!"

[Uttrycket "Här är jag!" (hebr. hineni) har innebörden "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se även 1 Mos 22:1.]

9Och han sa:
"Gå och säg till detta folk:

Hör ni verkligen,
    men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
    men uppfattar ingenting.

10Förhärda (låt det växa sig fett) detta folks hjärta [så de inte känner några känslor],
och gör deras öron [dual-form] tunga
och förblinda (förslut) deras ögon [dual-form].
Annars skulle de se med sina ögon [dual-form],
och höra med sina öron [dual-form],
och förstå (kunna avgöra) med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade."

[Den första uppräkningen har ordningen hjärtat, öronen, ögonen. I den andra är ordningen omvänd (ögonen, öronen, hjärtat). Det är från hjärtat som orenhet strömmar in i öronen och ögonen (Mark 7:21-22), men genom ögonen och öronen når helandet hjärtat (Rom 10:17).]
11Då sa jag: "Herre (Adonai), hur länge?" Han svarade:
Till dess städerna ligger öde
    och utan invånare,
husen är utan människor,
    och landet är fullständigt öde.
12Herren (Jahveh) ska driva folket långt bort
    och landet ska bli helt övergivet.
    [Ordagrant: "och stor är övergivenheten mitt i landet."]
13Om det fortfarande finns ett tält där
    ska det förtäras (eldas upp).
Som en terebint eller en ek vars stubbe
    finns kvar när det sågats ner,
    på samma sätt ska den heliga säden bli en stubbe.
Krig mot Aram (Syrien)
1Det hände under Achaz dagar, son till Jotam, son till Ussia (hebr. Uzzijaho), Juda kung [735-715 f.Kr.], att kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Peqach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] gick upp till Jerusalem för att kriga mot det. [2 Kung 16:5-18; 2 Krön 28:16-21]

2Och det blev berättat för Davids hus [kung Achaz och hela hans kungahus] och man sa: "Aram har lägrat sig i Efraim." Då började hans [Achas] hjärta, liksom hans folks hjärtan, att skaka, som träden i skogen skakar när det blåser.

3Sedan sa Herren (Jahveh) till Jesaja: "Gå ut nu och möt Achaz, du och Shear Jashov [som betyder: 'en kvarleva ska återvända'], din son vid slutet av akvedukten [2 Kung 18:17] vid den övre dammen, på huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades], 4och säg till honom: Var vaksam (skydda och bevara dig själv) och var stilla (lugn, tyst). Du ska inte frukta och inte bli försagd för dessa två stubbar med pyrande eld, på grund av den brinnande vreden hos Retsin från Aram, inte heller för Remaljahos son. 5Eftersom Aram har planerat att skada dig, tillsammans med Efraim och Remaljahos son, och säger: 6'Låt oss gå upp mot Juda, terrorisera dem och dela upp dem för oss själva, och utse Tabeels son till kung i dess mitt', 7därför säger Herren, Herren (Adonai Jahveh):
Det ska inte inträffa (ska; ordagrant: "resa sig"),
    det ska inte ske.
8För Damaskus är Arams huvud och Damaskus huvud är Retsin. Innan 65 år har gått ska Efraim brytas ner och inte vara ett folk.
9Efraims huvud är Samarien och Samariens huvud är Remaljahos son. Om du inte har tro ska du inte erfara det."
10Herren talade ytterligare till Achaz [kungen över Juda] och sa: 11"Begär ett tecken från Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). Begär det nerifrån djupet (Sheol) eller uppifrån höjden" [Gud uppmanar honom att begära något utöver det vanliga, han får fråga efter något mirakulöst. Gud vill att han väljer honom.]
     12Men Achaz svarade: "Jag vill inte fråga eller pröva Herren (Jahveh)." [Detta var en falsk ödmjukhet, den egentliga orsaken var att han redan hade slutit förbund med Assyrien och deras gudar. Allt silver och guld i templet hade han skickat dit som en gåva för att de skulle beskydda honom. Han hade även offrat sin egen son till avgudar, se 2 Kung 16:1-9.]
     13Då sa Jesaja: "Lyssna nu noga, Davids ätt [kung Achaz och hela hans kungahus]! Är det inte illa nog att ni prövar människors tålamod [med förtryck och tyranni], ska ni också pröva min Guds tålamod [med hyckleri, avgudadyrkan och otro]? 14Därför ska Herren (Adonai) själv ge er ett tecken: Se, jungfrun (den unga ogifta kvinnan – hebr. almah) [som ännu inte varit med någon man] ska bli havande och föda en son, och [hon] ska ge honom namnet Immanuel (Gud med oss).

[I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. I sin samtid syftar detta ord på att en ung kvinna ska få en son, och innan pojken blivit mer än 2-3 år gammal kommer fienderna att ha besegrats av Assyrien. Inom judendomen blev denna vers också en profetia om kung Hiskias födelse, och även om en framtida Messias. Matteus kopplar denna profetia tydligt till Jesus och citerar Septuaginta (den grekiska översättningen av GT) som använder gr. parthenos som betyder oskuld, se Matt 1:23.]

15Smör (ost, tjock mjölk – hebr. chema) och honung [den vanliga födan för små barn] ska han äta tills han förstår (när han vet) att vägra det onda och välja det goda [5 Mos 1:39]. 16Innan pojken förstår att vägra det onda och välja det goda, ska landet med två kungar, som du fruktar (är rädd för), bli övergivet. 17Herren (Jahveh) ska ge sådana dagar över dig, och över ditt folk och över dina fäders hus, som aldrig har kommit sedan dagen då Efraim skildes från Juda, kungen från Assyrien."

18På den dagen ska Herren (Jahveh) vissla på [kalla på, se Jes 5:26] sin fluga vid Nilens källor i Egypten och biet i Assyriens land. [Singular för fluga och bi används, vilket visar att det i sig inte är en hel armé utan något som irriterar. Metaforerna är väl valda, för assyrierna som symboliseras av ett bi var mycket mäktigare och farligare än egyptierna som symboliseras av en fluga.] 19Sedan ska de komma, allesammans [både flugor och bin – egyptier och assyrier], och ska bygga sina bon i de djupa flodfårorna (wadis) och i klippskrevorna och i törnbuskarna och i alla vattenhål. 20På den dagen ska Herren (Adonai) raka, med en rakkniv från andra sidan floden, med kungen från Assyrien, huvudet och håret på benen och även klippa av skägget.

21På den dagen ska det ske att en man ska bakbinda en kalv och två får, 22och från den rikliga mjölkmängden som de ger, ska han äta gräddmjölk (fet mjölk, smör, ost), för alla som är kvar i landet ska äta gräddmjölk (smör, ost) och honung. 23På den dagen ska det bli så att på varje plats där det fanns 1 000 vinrankor (värda) 1 000 [shekel] silver [totalt 11,5 kg] ska det (istället) växa tistel och törne. 24Med pil och båge ska man komma dit, eftersom landet ska vara tistel och törne. 25På alla kullar som sköttes med hackan, ska du inte längre gå av rädsla för tistel och törne. Istället ska det vara (en plats) för betande oxar och kringströvande får.

Ps 54:1-9

Psalm 54 – Namnet som räddar

Psalm 54 är en bön. Det är den första av en grupp psalmer som uttrycker förtröstan på Gud, se Psalm 54-59 och 61-63.

Författare: David

Struktur:
1. En bön om hjälp mot fiender, vers 3-5
2. Förtröstan på Guds ingripande, vers 6-7
3. Tacksägelseoffer och bekännelse, vers 8-9

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

På stränginstrument. En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David, 2när zifiterna [en klan från staden Zip, strax sydost om Hebron] kom till Saul och sa att David gömmer sig själv bland vårt folk. [1 Sam 23:19; 26:1]

[Bakgrunden till psalmen är att David är på flykt från Saul, se 1 Sam 23:15-28.]
-
3Gud (Elohim), i ditt namn, fräls mig (rädda mig)
    och försvara mig med din styrka.
4Gud (Elohim), hör min bön,
    lyssna på (ge ditt öra till) orden från min mun.
5Främlingar har rest sig mot mig,
    ondskefulla och våldsamma män söker efter min själ (står efter mitt liv),
    de har inte Gud (Elohim) som sitt rättesnöre.
    [De ser inte Gud som ett föredöme för sina handlingar.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

6Dock, Gud (Elohim) är verkligen min hjälpare,
    Herren (Adonai) är den som upprätthåller min själ (håller mig vid liv).
7Han ska löna de onda som sitter och väntar på mig,
    i din sanning ska du förgöra dem.
8Jag ska offra ett frivilligt offer till dig,
    jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn, Herre (Jahveh), för det är gott.
9Han har räddat (ryckt bort) mig ur nöd (trångmål och svårigheter)
    och mina ögon har fått se mina fiender (ge vika).

Ords 23:1-3

6. Uppför dig på en fin middag
1När du blir bjuden på middag hos en härskare [en inflytelserik person],
    tänk på hur du uppför dig.
2Sätt en kniv på din strupe (hebr. nefesh)
    om du har stor aptit [behärska dig].
3Åtrå inte hans delikatesser (läckra/smakliga rätter – hebr. matam),
    det kan finnas dolda motiv [till att du blev bjuden].

2 Kor 11:16-33

Motvilligt beröm
16Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite. 17Det jag nu talar – det är inte som Herren skulle tala, utan som en dåre – i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig. 18När många berömmer sig på människors vis (efter köttet) vill också jag göra det. 19Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka. 20Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet. 21Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det. Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också.
22Är de hebréer?
    Det är jag också.
Är de israeliter?
    Det är jag också.
Är de Abrahams barn?
    Det är jag också.
23Är de den Smordes (Kristi) tjänare?
    Nu talar jag som en galning:
    Jag är det ännu mer.

["Ännu mer" är samma ord "hyper" som används om "superapostlarna" i vers 5. Paulus är tvungen att avbryta sig själv här innan han fortsätter. Det är absurt och helt galet att jämföra vem som tjänar Jesus mest, men för att rädda korintierna från dessa falska "superapostlar" tvingar han sig att fortsätta.]

Jag har arbetat mer,
suttit i fängelse mer,
fått hugg och slag i överflöd
    och ofta varit i livsfara.

24Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett.
    [Judarna piskade 39 slag för att ha en säkerhetsmarginal så att inte budet i 5 Mos 25:3 överträddes.]
25Tre gånger har jag blivit piskad med spö.
    [Detta var ett romerskt straff, ett tillfälle var i Filippi, se Apg 16:23.]
En gång har jag blivit stenad.
    [Detta skedde i staden Lystra under Paulus första resa, se Apg 14:19.]
Tre gånger har jag lidit skeppsbrott,
    ett helt dygn har jag drivit på öppet hav.
    [Totalt var Paulus med om minst fyra skeppsbrott. Det fjärde sker efter att detta brev har skrivits när han är på väg till Rom, se Apg 27:13-44.]

26Många gånger på mina resor har jag varit utsatt för:
    faror på floder [troligen farliga vadställen på översvämmade floder],
    faror bland rövare,
    faror från [judiska] landsmän,
    faror från hedningar,
    faror i städer,
    faror i öknar,
    faror på hav,
    faror på grund av falska bröder.

27Allt [detta] under möda och slit,
    ofta under vaknätter,
    ofta under hunger och törst,
    ofta fastande,
    ofta frusen och naken.

28Förutom allt annat [alla andra fysiska lidanden som Paulus inte nämnt i denna lista],
    finns det dagliga ansvaret (pressen från alla håll) och omsorgen om (oron för) alla församlingarna.

[Paulus var en sann herde som kände med folket i församlingarna. Denna psykologiska press var minst lika svår att bära. I detta brev läser vi hur Paulus inte stannar i Troas, just på grund av oron över hur det gått för Titus och Paulus iver att få höra nyheter från Korint, se 2 Kor 2:12-13. Nu kommer två exempel:]

29Vem är svag
    utan att jag blir svag?
Vem faller
    utan att det bränner i mig?


Guds kraft blir synlig i svaghet
30Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. [Vilket visar på att det är Gud som verkat och han är den som får äran!]

Nedfirad i en korg
31[Inför nästa uttalande inleder Paulus med en ed där han åkallar Herrens namn. Det kan tyckas märkligt, eftersom det inte är någon stor bedrift han berömmer sig av, snarare tvärtom. Troligtvis är det ett retoriskt grepp som visar att det som nu följer är ironi. Även nästa exempel, som är motsatsen till att bli nedfirad i en korg, hör till samma kategori, som är en parodi på superapostlarnas hisnande berättelser, se vers 5.]

Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger: 32I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig, 33och jag firades ner i en korg genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.

[Denna händelse skedde tidigt i Paulus tjänst, se Apg 9:23-25. Denna flykt från Damaskus i en korg var inget att skryta över, dock har den flera paralleller i Gamla testamentet. Josuas utsända spioner firades ner i ett rep av Rahab, se Jos 2:15. David flydde från Sauls soldater genom ett fönster, se 1 Sam 19:12. Båda dessa händelser ledde dock till stora segrar, se Jos 6:1-25; 1 Sam 23:1-14. På samma sätt visade sig Paulus förödmjukande början bli startskottet på en världsvid väckelse för Guds rike.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel