Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 26/1

3 Mos 26

AVSLUTNING (kap 26-27)
¹Ni ska inte göra någon avgud eller skuren bild, inte heller resa upp någon stod. Ni ska inte sätta upp någon bild av sten i ert land för att böja er ner inför den, för jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). ²Ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) mina sabbater och vörda mitt tabernakel. Jag är Herren (Jahveh).

Lydnadens välsignelser
³Om ni vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håller (vaktar, skyddar) mina budord (tydliga befallningar) och gör dem, ⁴då ska jag ge er regn vid rätt årstid och landet ska ge sin skörd och fältens träd ska ge sin frukt. ⁵Och din tröskningstid ska pågå fram till vinskörden, och vinskörden ska pågå fram till tiden för sådd, och ni ska äta ert bröd i fullt mått (det ska räcka så att ni blir ordentligt mätta) och ni ska bo i trygghet i ert land. ⁶Och jag ska ge frid (shalom, all slags välstånd, hälsa och framgång) i landet och ni ska ligga ner och ingen ska göra er rädda, och jag ska rensa bort onda djur från landet, inte heller ska svärdet gå genom ert land. ⁷Och ni ska jaga era fiender och de ska falla för er med svärdet. ⁸Och 5 av er ska jaga 100, och 100 av er ska få 10 000 på flykt och dina fiender ska falla framför er med svärdet. [Ett ordspråksliknande uttryck för ett militärt överläge, se 5 Mos 32:30; Jes 30:17.] ⁹För jag ska vända mig till dig och göra dig fruktsam och föröka dig och förankra mitt förbund med dig. ¹⁰Du ska äta den gamla säden och rensa ut den gamla för den nya. ¹¹Och jag ska resa upp mitt tabernakel (hebr. miskan) mitt ibland er, och jag (min själ) ska inte avsky er. ¹²Och jag ska vandra bland er och vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk. ¹³Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim) som fört fram dig ut ur Egyptens land för att ni inte ska vara deras slavar, och jag har brutit banden från ditt ok och låtit dig gå upprätt.

Olydnadens förbannelse
¹⁴Men om ni inte vill lyssna till mig och inte vill göra alla dessa budord (tydliga befallningar), ¹⁵och om ni föraktar mina förordningar (ordagrant "saker inristat") eller om er själ avskyr mina domar så att ni inte gör alla mina budord (tydliga befallningar) utan bryter mitt förbund [som jag ingick på Sinai berg], ¹⁶då ska jag också göra detta mot er.

Första varningen – sjukdomar

Jag ska besluta om terror (plötslig skräck – hebr. behalah) över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den. ¹⁷Och jag ska sätta mitt ansikte mot er [motsatsen till välsignelsen i vers 9] och ni ska bli slagna framför era fiender, de som hatar er ska råda över er och ni ska fly utan att någon förföljer er.

Andra varningen – skördar som slår fel
¹⁸Och om ni trots detta inte vill lyssna på mig, då ska jag tukta (disciplinera – hebr. jasa) er sju gånger värre för era synder. ¹⁹Och jag ska bryta din makts stolthet och jag ska göra din himmel som järn och din mark som koppar. ²⁰Och din styrka ska användas förgäves, för din mark ska inte ge sin skörd, inte heller ska landets träd ge sin frukt.

[Nu följer fortsatt tre varningar. Det hebreiska ordet qeri används bara sju gånger i hela Bibeln, se vers 21, 23, 24, 27, 28, 40 och 41. Det betyder motsatt och kommer från ordet qara som betyder att möta någon eller att något inträffar. Eftersom ordet bara används här är betydelsen inte helt fastlagd, rabbiner lär också att ordet betyder apati och man är likgiltig inför Gud.]

Tredje varningen – vilddjur och barnlöshet
²¹Om ni vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt – hebr. qeri) mot mig och inte lyssnar till mig [är apatiska och likgiltiga], ska jag ge sju gånger mer plågor [straffdomar] över er för era synder. ²²Jag ska också sända vilda djur bland er som ska stjäla era barn från er och fördärva er boskap och göra er så få att era vägar ska vara öde. [På 700-talet f.Kr. drabbades de som bodde i Samarien av just detta, se 2 Kung 17:25.]

Fjärde varningen – krig, plågor och hunger
²³Om ni inte låter mig förändra (tukta, fostra – hebr. jasar) er med dessa ting utan vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt) mot mig, ²⁴då ska jag också vandra i motstånd mot er och ska straffa er sju gånger för era synder. ²⁵Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer. ²⁶När jag har brutit staven av ditt bröd, ska tio kvinnor baka bröd i en ugn, och de ska ge dig brödet igen efter vikt, och du ska äta utan att bli mätt.

Femte varningen – svält
²⁷Och om du inte trots allt detta vill lyssna till mig utan vandrar i motstånd (lever i uppror) mot mig, ²⁸då ska jag också vandra i motstånd mot dig i raseri, och jag ska tukta dig sju gånger för dina synder. ²⁹Och ni ska äta era söners kött och era döttrars kött ska ni äta. ³⁰Och jag ska fördärva era höga platser och hugga ner era avgudar, och kasta ner kadavren ovanpå kadavren av era avgudar, och min själ ska avsky er. ³¹Och jag ska göra era städer öde, och göra era helgedomar till ödemark, och jag ska inte mer känna doften av [med välbehag ta emot] era söta offer. ³²Och jag ska göra landet till ödemark och era fiender som bor där ska bli förundrade. ³³Och jag ska skingra er bland hednafolken, och jag ska dra ut ett svärd efter er, och ert land ska vara öde och städerna tomma.

³⁴Sedan ska landet ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater så länge som det ligger öde och ni är i era fienders land. Då ska landet vila (få sabbatsvila) och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater. ³⁵Så länge det ligger öde ska det vila, för det fick ingen vila under era sabbater när ni bodde där.
³⁶Och över dem som är levande kvar ska jag sända en matthet i deras hjärtan i deras fienders land, och ljudet av dallrande löv ska förfölja dem och de ska fly som när man flyr för svärdet, och de ska falla när ingen jagar dem. ³⁷Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender. ³⁸Och ni ska förgås bland hednafolken och era fienders land ska sluka er. ³⁹Och de som är kvar av er ska tyna bort i era överträdelser i era fienders land, och deras fäders överträdelser ska tyna bort med dem.

Omvändelse – vägen tillbaka
⁴⁰Om de bekänner sina egna synder och sina fäders synder med deras överträdelser som de har överträtt mot mig, och att de har vandrat i motstånd (levt i uppror, fientligt) mot mig, ⁴¹och jag har också vandrat i motstånd mot dem och har fört dem in i deras fienders land, för att deras oomskurna hjärtan ska ödmjukas och de då ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina synder, ⁴²då ska jag komma ihåg mitt förbund med Jakob och mitt förbund med Isak, och mitt förbund med Abraham – det ska jag komma ihåg, och landet ska jag komma ihåg. ⁴³Landet ska bli folktomt och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater medan det ligger öde utan dem, och de ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina synder. För så mycket som, ja så mycket som de har föraktat mina påbud (bindande juridiska beslut) och så mycket som deras själar har avskytt mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). ⁴⁴Likväl, för allt detta, när de är i sina fienders land, ska jag inte helt förkasta dem, inte heller ska jag avsky dem för att helt förgöra dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud (Jahveh Elohim). ⁴⁵Men för deras skull ska jag komma ihåg förbundet med deras förfäder som jag förde ut ur Egyptens land i hednafolkens åsyn för att jag ska vara deras Gud (Elohim). Jag är Herren (Jahveh).

Sammanfattning
⁴⁶Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen som Herren (Jahveh) har gjort mellan sig och Israels söner på berget Sinai genom Moses hand.

Tillbaka upp

Matt 17:10-27

¹⁰Lärjungarna frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att Elia måste komma först?" ¹¹Han svarade [och bekräftade deras doktrin som baseras på Mal 4:5]: "Elia ska komma och återupprätta (återställa) allt. ¹²Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så ska också Människosonen bli behandlad och lida genom dem." ¹³Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.

En pojke befrias
¹⁴[Jesus, Petrus, Jakob och Johannes kom ner från berget och mötte upp med de andra nio lärjungarna nästa dag, se Luk 9:37.]

När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom ¹⁵och sa: "Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk (ordagrant 'blir sjuk under månens inflytande', det grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och plågas svårt. Ofta faller han i elden och många gånger i vattnet. ¹⁶Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom." ¹⁷Då svarade Jesus [och riktar sig till folkskaran och lärjungarna]: "Åh, du släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?"

[Han vänder sig nu till pojkens far och säger:] "För hit honom till mig." ¹⁸Jesus tillrättavisade demonen, och den for ut ur honom, och pojken var botad i det ögonblicket.
¹⁹Senare kom lärjungarna enskilt till Jesus (för att samtala privat med honom) och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut demonen?" ²⁰Han svarade: "På grund av er otro. Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er), om ni har tro som ett senapsfrö [det minsta av alla frön, se Matt 13:32] kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er."

[Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja. I parallellstället i Mark 9:24 ber pojkens far en enkel bön: "Herre, jag tror! Hjälp min otro." Tro som ett senapsfrö är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.]

²¹Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut genom annat sätt än bön och fasta. [Vers 21 finns inte med i de äldsta manuskripten, och är troligen ett tillägg från Mark 9:29 som en förklaring till hur lärjungarna hade tappat tron. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Matt 10:8.]

Jesus berättar för andra gången att han ska dö
²²När de var samlade igen i Galileen [tillbaka i närheten av Kapernaum, se vers 24] sa Jesus till dem: "Människosonen ska överlämnas i människors händer, ²³och de kommer att döda honom, och på tredje dagen ska han uppstå." Då blev de mycket bedrövade.

Tillbaka till Kapernaum
²⁴När de hade återvänt till Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er lärare någon tempelskatt?"

[Det fanns tre typer av skatter: Lokal skatt/tull för varor, det romerska rikets inkomstskatt och den judiska tempelskatten. Utöver detta gav man också tionde och offer. Tempelskatten var under andra templets tid en halv shekel, vilket motsvarade två drachmer som var grekernas grundläggande myntenhet. Värdet motsvarade två dagslöner. Det var en frivillig årlig gåva för att täcka omkostnaderna kring tempeltjänsten, se 2 Mos 30:12. Sista betalningsdagen var i slutet på mars, och gällde alla män mellan 20 och 50 år. Att bara Petrus och Jesus betalar denna skatt, kan antyda att de övriga lärjungarna var under 20 år. Det var inte ovanligt att man redan vid 13 års ålder började följa en rabbin.]

²⁵Han svarade: "Jo." När Petrus var hemma igen [i huset] frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?" ²⁶Petrus svarade: "Av andra." Jesus sa till Petrus: "Sönerna går alltså fria. ²⁷Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. stater – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig."

Tillbaka upp

Igår

Planer