Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 17/9

Jer 3, Gal 2:17-3:9

Jer 3

1Han säger:

Om en man förskjuter sin hustru
    och hon går ifrån honom och blir en annan mans,
ska han återvända till henne igen?
    Ska inte landet bli mycket förorenat? [5 Mos 24:1-4]
Men du har varit en prostituerad med många älskare
    och ändå vill du återvända till mig [Hos 2:7],
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

2Lyft upp dina ögon över de kala höjderna [Juda] och se!
    Var har du inte legat [orenat dig med avgudar, se Jer 2:20]?
Vid vägarna har du suttit för dem [väntat på älskarna]
    som en arab i vildmarken [kända för att råna förbipasserande karavaner, se Hos 6:9]
och du har förorenat landet
    med din prostitution och din ondska.
3Och regnskurarna har hållits tillbaka
    och det har inte varit något sent regn [vårregn, före skörden, se 1 Kung 17:1],
ändå har du en prostituerads panna,
    du vägrar att skämmas.
4Har du inte vid denna tid ropat till mig:
    Min Fader, du är min ungdoms vän?
5Ska han hysa agg för alltid?
    Ska han bevara (vakta, skydda) det till slutet?
Se, du har talat
    men har gjort det onda som du kunnat (haft möjlighet till).

Trolösa Israel
6Och Herren (Jahveh) sa till mig i kung Josias dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon går upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution. 7Och jag sa: Efter att hon har gjort alla dessa ting ska hon återvända till mig, men hon återvände inte. Och hennes förrädiska syster Juda såg det. 8Och jag såg, eftersom Israel har tagit alla tillfällen att avfalla i äktenskapsbrott har jag förskjutit henne och gett henne skilsmässobrev. Likväl har inte hennes bedrägliga syster Juda fruktat, utan även hon har ägnat sig åt prostitution. 9Och det skedde från hennes prostitution att landet förorenades, och hon begick äktenskapsbrott med stenar och med stockar. [Stenar och stockar är materialen som avgudar tillverkas av.] 10Och trots allt detta har inte hennes bedrägliga syster Juda vänt om till mig med hela sitt hjärta, utan är kvar i lögn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
     11Och Herren (Jahveh) sa till mig: Det avfälliga Israel har bevisat sig vara mer rättfärdigt än sin bedrägliga syster Juda. 12Gå och förkunna dessa ord till norr och säg:

Återvänd, du avfälliga Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    jag ska inte dölja mitt ansikte för dig,
eftersom jag är nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    jag ska inte hysa agg för evigt.
13Men (först – hebr. ach) känn (förstå, inse) din synd [Ps 32:5; Ords 28:13]
    som du har gjort mot Herren din Gud (Jahveh Elohim)
när du har vandrat hit och dit (förskingrat dina vägar) till främlingar [främmande gudar]
    under varje lövrikt träd [där du utövat prostitution, se Jer 2:20], men inte har lyssnat till min röst,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

14Återvänd, avfälliga söner, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom jag är er Herre (Adonai) och jag ska ta er, en från varje stad och två från varje familj och ska föra er till Sion. 15Och jag ska ge er herdar efter mitt hjärta som ska föda er med kunskap och förståelse. 16Och det ska ske när jag förökar dig och låter er bära frukt i landet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då ska man inte längre säga: Herrens (Jahvehs) förbundsark och den ska inte stiga upp över hjärtat (komma i sinnet) och den ska inte kommas ihåg och inte saknas (besökas) och inte tillverkas igen. 17På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens (Jahvehs) tron", och alla folkslag ska samlas till den, till Herrens (Jahvehs) namn, till Jerusalem. Och man ska inte längre gå efter envisheten i sitt onda hjärta. 18I de dagarna ska Juda hus gå med Israels hus och de ska komma tillsammans från landet i norr till landet som jag har gett som ett arv till deras fäder.

19Och jag, jag säger:

Hur ska jag inte placera dig bland sönerna
    och ge dig ett underbart land,
    det bästa arvet bland folkslagen!
Och jag sa: Du ska kalla mig min Fader
    och ska inte vända om från att följa mig.
20Sannerligen, som en bedräglig hustru lämnar sin man,
    så har ni agerat bedrägligt mot mig, ni Israels hus,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
21En röst (lyssna)! På de kala höjderna hörs
    en bedjande gråt från Israels söner,
eftersom de har förvrängt sina vägar,
    de har glömt Herren sin Gud (Jahveh Elohim).
22Återvänd, avfälliga söner,
    jag ska bota er avfällighet.
Här är vi, vi kommer till dig
    eftersom du är Herren vår Gud (Jahveh Elohim).
23Sannerligen, till lögn (hebr. sheqer)
    från kullarna [med avgudatempel] – tumultet (oljudet, mullret) på bergen.
    [Kan syfta på många tillbedjare, många avgudar eller präster, se 5 Mos 23:17].
Sannerligen, i Herren vår Gud (Jahveh Elohim)
    finns Israels frälsning.
24Men skamfulla ting
    har slukat fädernas möda (arbete) från vår ungdom,
deras småboskap och deras hjordar,
    deras söner och deras döttrar.
25Låt oss ligga ner i vår skam och låt vår förvirring täcka oss, eftersom vi har syndat mot Herren vår Gud (Jahveh Elohim), vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren vår Guds (Jahveh Elohims) röst.

Gal 2:17-3:9


     17Men om vi, när vi ständigt söker att bli rättfärdiga i den Smorde (Messias, Kristus), själva har visat oss vara syndare, är den Smorde (Messias, Kristus) då en som uppmanar till synd (en representant för den)? Självklart inte (låt det aldrig ske, motsatsen till amen)!

18För om jag återigen bygger upp det som jag själv [en gång] rev ner [detta att man skulle bli frälst genom laggärningar], gör jag mig själv till en överträdare [framstår jag själv som en lagöverträdare som bryter mot Guds bud]. 19För jag [för min del] har genom lagen (gr. nomos) dött bort från lagen [det judiska lärosystemet] för att jag skulle leva för Gud [i direkt relation med honom]. Jag är korsfäst (har korsfästs tillsammans) med den Smorde (Messias, Kristus) [eftersom jag tillhör honom delar jag hans död], 20nu (dessutom) lever inte längre jag [gr. ego – här betonar Paulus med eftertryck sitt eget jag, precis som i början av vers 19], utan den Smorde (Messias, Kristus) lever i mig. Och det [liv] som jag nu lever i köttet (i kroppen), lever jag genom tron från [på] Guds Son (det lever jag i Guds Sons tro) [jag får ta del av hans förtröstan], han som [osjälviskt] älskade mig och utgav sig själv för mig. [Fil 3:10; Gal 5:24; 6:14] 21Jag förkastar inte (slänger inte bort; ogiltigförklarar inte) Guds nåd (favör), för om rättfärdighet kom genom [att hålla] lagen, då dog [ju] den Smorde (Messias, Kristus) i onödan (förgäves, gratis) [då skulle hans död vara meningslös]."

[Eftersom grekiskan inte har citattecken är det inte helt säkert var Paulus respons till Petrus (som började i vers 14) slutar. Utifrån de pronomen som används, verkar det som om svaret följer en rytm med du, vi och jag, se vers 14, 15-17, 18-21. I så fall slutar citatet här i vers 21.]

TEOLOGI – nåd och tro (3:1-4:31)

Nåd


Nåden i ert eget liv
1Ni oförstående (tanklösa) galater!
Vem har förhäxat (kastat en förbannelse på, charmat, lurat) er?
Mitt framför era ögon var Jesus den Smorde (Messias, Kristus) tydligt beskriven (som ett plakat, oförglömligt) som korsfäst.

2En sak vill jag förstå (oavsett andra argument, låt mig ställa denna fråga):

[Paulus tar nu ett huvudargument som handlar om tro eller lag. Frågan ramas in i ett kiastiskt mönster i vers 2b och 5, med en utvidgning och beskrivning i vers 3-4.]

Tog ni emot den helige Ande genom att hålla lagen [följa Moseböckernas alla bestämmelser]
    eller på grund av tro (förtröstan) [tillit till evangeliet]? [Självklart var det genom tro!]
3Är ni så oförstående (tanklösa)?
Ni som började [ert nya liv] i Anden,
    ska ni nu sluta i köttet (försöka nå målet genom egen mänsklig kraft)?
4Har ni genomlidit så mycket helt i onödan?
    Om det nu verkligen varit förgäves ...

[Även om situationen hos de troende var illa, lämnar Paulus en förhoppning om att det inte var förgäves. Ordet "genomlidit", gr. pascho, betyder oftast lidande. Ibland kan det också betyda att genomgå erfarenheter, både bra och dåliga. Vanligtvis används fler beskrivande ord som förtydligar betydelsen, men det görs inte här. I Paulus andra brev används alltid detta ord för lidande, så det är troligt att det används här också. Paulus kanske ser tillbaka på den förföljelse och det lidande som drabbade honom och Barnabas i Galatien, se Apg 14:2, 5, 19, 22.]
5Han som ger er (förser er med) Anden och utför kraftfulla mirakler bland er – är det på grund av laggärningar [att ni legalistiskt följer Moseböckernas förordningar och alla rabbinska tillägg], eller för att ni lyssnar [på evangeliet] i tro (har förtröstan, tillit till det)?

Nåden i Skriften
6[Paulus inledde kapitlet med några personliga frågor till galaterna. Nu följer sex citat från Bibeln vilket visar på en viktig princip. Andliga erfarenheter är värdefulla, men måste stödjas av Skriften. Eftersom dessa judaister försökte föra de troende tillbaka under lagen, citerar Paulus lagen.]

På samma sätt var det med Abraham:
"Han trodde (litade) på Gud [om löftet om en son]
    och därför räknades han som rättfärdig (skuldfri)."

[1 Mos 15:6. Paulus citerar samma vers i Rom 4:3 där han ännu mer detaljerat lägger ut texten. Romarbrevet 4 är den bästa kommentaren till Galaterbrevet 3.]
7Förstå därför (låt er få en personlig erfarenhet av) att det är de människor som tror (de som lever i tro) som är Abrahams [verkliga] barn. 8Eftersom Skriften gång på gång förutsåg att Gud skulle rättfärdiggöra hedningarna genom tro, berättade den i förväg de glada nyheterna (evangeliet) för Abraham genom att säga:
"I dig ska alla folk (nationer, folkgrupper) bli välsignade." [1 Mos 12:3; 1 Mos 18:18]
9Därför blir de som är av tro (litar, lutar sig emot Gud) välsignade tillsammans med den troende Abraham (som trodde, litade, lutade sig emot Gud).





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)