Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - fredag 18/9

Jes 28:14-30:11, Ps 62:1-13, Ords 23:19-21, Gal 3:23-4:31

Jes 28:14-30:11

14Hör därför Herrens (Jahvehs) ord, ni bespottare (hånare),
    ni som råder över folket [här] i Jerusalem. [Ords 1:22; 9:7, 8, 12; 13:1]
15För ni har sagt: "Vi har skurit förbund med döden,
    och med Sheol (underjorden, de dödas plats) har vi en överenskommelse,
när det gisslande gisslet drar förbi
    ska det inte drabba oss
för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
    och i falskheten har vi vårt gömställe."

16Därför säger Herren Herren (Adonai Jahveh) så:

Se, jag lägger i Sion en sten [grundsten],
    en beprövad hörnsten,
    ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament.
Den som tror (förtröstar) [litar på den] ska aldrig [behöva] fly (ska inte hasta iväg).

[Här har den grekiska översättningen Septuaginta "borde aldrig behöva skämmas", med innebörden "behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära", se Rom 9:33; 1 Pet 2:6]

17Jag ska göra rätten till mätsnöre
    och rättfärdigheten till lod,
och haglet ska svepa bort lögnens tillflykt
    och vattnen ska översvämma gömställena.
18Och ditt förbund med döden ska göras om intet,
    och din överenskommelse med Sheol (underjorden, de dödas plats) ska inte bestå,
    när det gisslande gisslet drar förbi ska du bli nedtrampad av det.
19Så ofta som det drar förbi ska det fånga dig,
    morgon efter morgon ska det dra förbi,
på dagen och på natten,
    det ska vara ren skräck när man förstår budskapet.
20Sängen är för kort för en man att sträcka ut sig i,
    och täcket för trångt (smalt, litet) när han sveper in sig.
21För Herren (Jahveh) ska resa sig som på berget Peratsim [2 Sam 5:20],
    han ska bli vred som i Givons dal [Jos 10:10-14],
för att han ska göra sitt görande, förunderligt är hans görande,
    och arbeta sitt arbete, noggrant är hans arbete.
22Sluta därför bespotta,
    så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
    över hela landet.
23Lyssna (ge ert öra) och hör min röst,
    var uppmärksam och hör mitt löftesord (tal).
24Den som plöjer, plöjer han hela dagen för att så?
    Fortsätter han att bryta upp marken och harva oupphörligt?
25Nej, när han har gjort marken slät,
    då kastar han ut dill och sprider kummin
och sår vete i rader
    och korn på dess bestämda plats
    och speltvete i dess kant,
26för han [Gud] har instruerat sina påbud (bindande juridiska beslut) [gett människan visdom att bruka jorden, se 1 Mos 3:23],
    och hans Gud (Elohim) har undervisat honom.

27För dill tröskas inte med trösksläden,
    inte heller kör man vagnshjul över kummin,
utan dillen slås av med en stav
    och kummin med en käpp.
28Brödsäden krossas,
    men inte hur länge som helst,
man kör inte ständigt sina skramliga vagnshjul över den,
    den ska inte tröskas sönder.
29Också detta kommer från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
    Underbara är hans råd och stor hans vishet.


Kommande assyrisk belägring av Jerusalem


Det andra veropet
1Ve, Ariel, Ariel ["Guds lejon, Guds lejon" – poetiskt namn och upprepning för Jerusalem],
    staden där David slog läger.
Lägg år till år,
    låt högtiderna komma runt.

[Här i vers 1, 2 och 7 är enda gången namnet Ariel används i Jesaja. Det består av ordet för lejon (hebr. ari) och det generella ordet för Gud (hebr. el). Det syftar poetiskt på staden Jerusalem.]

2Jag ska låta Ariel [Lejonet; symboliskt namn för Jerusalem – hebr. ariel] vara i ångest,
    och där ska vara sorg och klagan
    och hon ska vara för mig som ett [modigt eller som ett offer] lejon (hebr. ariel).
3Och jag ska slå läger mot dig runtomkring,
    och jag ska belägra dig med en vall
    och jag ska resa befästningsvallar mot dig,
4och bryta ner dig så att du talar från marken,
    och ditt löftesord (tal) ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
    och ditt löftesord (tal) ska gnissla fram från stoftet.
    [Handlar om mänskliga löften till Herren som inte hålls.]

5Men skaran av dina fiender ska bli som små korn
    och skarorna av de fruktansvärda som agnar som blåser bort,
det ska ske plötsligt (oväntat, i ett ögonblick).
6Det ska bli ett besök från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
med dunder (åska) och jordbävning och stort oväsen,
    virvelvind och storm och flammor av slukande eld.
7Och hednafolkens skaror som krigade mot Ariel [Lejonet – Jerusalem],
    alla som stred mot henne och bålverken mot henne
och de som gav henne ångest,
    ska vara som en dröm, en syn om natten.
8Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
    och se, han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
    och se, han dricker men han vaknar och se, han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
    som stred mot Sion.

9Fördumma er och var dumma,
    förblinda er och var blinda,
ni som är drinkare, men inte med vin,
    inte med starka drycker.
10För Herren (Jahveh) har utgjutit över er en ande av djup sömn
    och har stängt era ögon – profeterna [så de inte ser],
    och era huvuden – siarna – har han täckt över [för att sova, se Dom 4:19].

11Och synen av allt detta har kommit till er som skrivna ord som är förseglade, som man ger till någon lärd och säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för det är förseglat." 12och skriften ges till den som inte är lärd och man säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för jag är inte lärd (läskunnig)."

13Och Herren (Jahveh) säger:

"Lika mycket som detta folk har kommit nära
    och ärar mig med sin mun och sina läppar,
har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig
    och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
14Därför, se, jag ska åter göra det förunderliga bland detta folk,
    förunderliga förunderligheter,
och göra de visas vishet om intet
    och de klokas klokhet ska döljas.

Det tredje veropet
15Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahveh), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
16Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"

Allt förändras när Jesus kommer tillbaka
17Är det inte bara ett kort ögonblick tills Libanon [känd för sina stora skogar och karga berg] ska bli till åkermark, och åkermark räknas som skogar? [En total förändring ska ske när Jesus kommer tillbaka för att regera.]
18De döva ska höra orden när man läser från bokrullen,
    och de blindas ögon ska se genom djupt mörker.
19De förtryckta (ödmjuka) ska då glädja sig mer och mer i Herren (Jahveh),
    och de fattigaste bland människorna ska jubla (sjunga och dansa i glädje) inför Israels Helige.
20För tyrannerna är borta,
    de som hädade (var hänsynslösa) finns inte mer,
    och alla som älskade att göra det onda (njöt av att göra andra illa) är utrotade.
     21– de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare),
    som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde]
    och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser.

22Därför säger Herren (Jahveh), som befriat (återlöst) Abraham [Jos 24:3], angående Jakobs hus:

"Jakob ska inte skämmas,
    inte heller ska hans ansikte bli vaxblekt,
23när han ser sina barn [även hedningar, se Jes 19:25; 60:21],
    mina händers verk i hans mitt,
att de helgar mitt namn,
    ja, de ska helga mitt namn, den Helige i Jakob,
    och ska stå i beundran för Israels Gud (Elohim).
24De som har en förvillad ande [Jes 28:7] ska komma till insikt (få intim kunskap)
    och de som mumlar (knotar) ska lära sig rättvist tal (lärdom)."

Varning – förlita er inte på Egypten


Det fjärde veropet
1Ve över de upproriska sönerna,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
som tar råd, men inte från mig,
    och som smider planer, men inte från min Ande,
    så att de lägger synd på synd (överträdelse på överträdelse).
2Som vandrar ner till Egypten
    utan att fråga min mun,
som tar fångar i faraos fästen,
    och tar skydd i Egyptens skugga.
3Därför ska faraos fästen vändas till din skam
    och skyddet i Egyptens skuggor till din förvirring.
4För hans furstar är i Tsoan,
    och hans sändebud har kommit till Chanes.
5De ska alla skämmas för ett folk
    som inte kan ge dem vinning,
de är inte till hjälp eller vinning,
    men en skam och även en förebråelse.

6Budskap (profetord, denna börda) över söderns (Negevs) vilddjur:

Genom landet (fyllt) av problem och ångest varifrån lejoninnor och lejon kommer,
    huggormen och den giftiga flygaren (fågeln).
De bär sina rikedomar på unga åsnors skuldror,
    och sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte har någon vinning av dem.
7För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet,
    därför kallar jag landet "Rahav, som ingenting gör". [Hebr. rahav betyder "stolthet", se även Jes 51:9.]

8Gå nu och skriv för dem på lertavlor
    och rista in det i en skriftrulle (bok)
så att det finns till kommande dagar
    för alltid och evigt.
9För det är ett upproriskt folk vars söner ljuger,
    sönerna vägrar att lyssna till Herrens (Jahvehs) undervisning.
10De säger till siarna: "Skåda inte"
    och till profeterna: "Profetera inte rätt (rakt, rättfram – sanning/rättvisa/rättfärdighet) för oss,
tala till oss om behagliga ting,
    profetera villfarelse.
11Gå bort från vägen (gå ur vägen för oss),
    vänd åt sidan från stigen,
se till att Israels Helige försvinner (tystnar)
    från vår åsyn (framför våra ansikten)."

Ps 62:1-13

Psalm 62 – Jag ska inte vackla

En psalm om förtröstan på Gud. Det är fyra olika grupper som tilltalas. Fiender i vers 4, psalmisten själv i vers 6, människor i allmänhet i vers 9 och till sist Gud i vers 13. Ordet "bara" (hebr. ka) inleder sex verser, se Ps 62:2, 3, 5, 6, 7, 10.

Författare: David

Struktur: Psalmen har en kiastisk struktur:

A Förtröstan på Gud, vers 2-3
  B Fiendens planer, vers 4-5
    C Fullständig förtröstan på Gud, vers 6-9
  B´ Människor är opålitliga, vers 10-11
A´ Förtröstan på Gud, vers 12-13

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till Jedutun. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

[Jedutun är en av Davids tre lovsångsledare. De andra två är Asaf och Heman, se 1 Krön 16:41-42; 25:1-6; 2 Krön 5:12.]
-


Förtröstan på Gud
2Bara hos Gud (Elohim) får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
    från honom kommer min räddning (frälsning).
3Bara han är min klippa och min räddning,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla mycket (svikta så stort, vara så osäker).
    [Jag kan stå trygg, vara säker och inte falla.]
Fiender
4Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv (alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)?
    Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur.
5Det enda de [fienderna] planerar för är (deras enda mål, vad de lägger all sin tid på är)
    hur de ska störta ner (vanära) honom.
    [Ordagrant är versen: "Bara, från höjden störta planerar de för."]
De älskar lögn (falskhet),
    med munnen välsignar de,
    men i sitt hjärta förbannar de.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Fullständig förtröstan på Gud
6Bara hos Gud (Elohim) kan min själ (mitt inre) vara stilla,
    för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom.
7Bara han är min klippa och min räddning (frälsning),
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte].

[Här utelämnar David adjektivet "mycket" i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: "jag ska inte vackla". Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]

8Gud (Elohim) är den som befriar och upphöjer mig.
    Gud är min starka beskyddare och min tillflykt.
9Förtrösta (lita) alltid på honom, ni människor,
    utgjut era hjärtan (uttryck alla era känslor) inför honom [i bön]!
Gud (Elohim) är vår tillflykt.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Människans flyktighet
10Bara en vindfläkt (ett andetag; fåfänglighet – hebr. hevel) är människor (Adams söner),
    människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt).
Skulle man lägga dem alla i vågskålen,
    väger de lättare än luft.
11Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning,
    sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna.
Om rikedomen växer,
    så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den).
Förtröstan på Gud
12Gud har talat en gång,
    två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger):

All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,
     13och du Herre (Adonai) visar nåd (omsorgsfull kärlek),
    men kommer också att löna var och en efter vad han gjort.
    [Guds styrka innehåller både nåd och dom.]

Ords 23:19-21

15. Varning för fylleri och frosseri
19Lyssna, du min son [pronomet "du" förstärker och gör tilltalet ännu mer personligt] – och bli vis,
    och låt ditt hjärta ledas på rätt väg [hebr. derech – din personliga väg genom livet].
20Umgås inte (associera dig inte) med alkoholmissbrukare
    eller med dem som frossar i kött [var inte delaktig i deras fester].
21Alkoholister och frossare blir fattiga,
    dåsighet [resultatet av att bara äta och dricka] klär en människa i trasor.

Gal 3:23-4:31


     23Men innan tron kom [på Jesu död och uppståndelse], var vi under uppsikt (bevakades vi) av lagen, instängda tills [fram till dess att] tron skulle [till att] uppenbaras. 24Så har alltså lagen blivit vår [judarnas] skolmästare (instruktör, uppfostrare, övervakare; stränga beskyddare) [som skulle föra oss] fram till den Smorde (Messias, Kristus), så att vi skulle bli (förklaras) rättfärdiga av (utifrån) tro. 25När nu tron har kommit står (är) vi inte längre under en skolmästare.

[Ordet skolmästare (gr. paidagogos) användes i grekiskan för en slav med gott anseende som fick uppdraget att övervaka familjens barn fram tills de blev vuxna. Han följde dem till skolan, skyddade dem från faror och frestelser, såg till att de kom dit de skulle och inte gjorde några hyss. Lagen liknas vid en sådan skolmästare som i detalj styr vad barnen får och inte får göra tills de växt upp. Lagen leder den troende fram till evangeliet – det glada budskapet om frälsningen i Jesus som dött och uppstått för alla som brutit mot lagen.]

Del i arvet
26I den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (förenade med honom) är ni alla Guds söner genom tron. 27Alla ni som blivit döpta in i den Smorde (till Messias, Kristus) har iklätt er den Smorde (Messias, Kristus). 28[I Guds familj råder inte längre åtskillnad mellan nationalitet, samhällsklass och kön.]
Det är inte:
    jude eller grek (hedning),
    slav eller fri,
    man och kvinna,
för ni är alla ett i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[I Talmud (en judisk skrift som sammanfattar och kommenterar Gamla testamentet) finns böner för den judiska synagogans liturgi. I morgonbönen tackar mannen Gud för att han inte är skapad till en hedning, en slav eller en kvinna. Som rättrogen jude hade Paulus säkerligen bett denna bön varje morgon under många år och det gör dessa ord ännu starkare – alla är vi ett i Jesus!
    Ordet "och" finns bara mellan den sista gruppen. Det kan anspela på 1 Mos 1:27 där det står att Gud skapade dem till "man och kvinna", och att båda könen finns med i de två första grupperingarna.]
29Om ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus) [är i honom som är Abrahams arvinge], är ni också Abrahams barn (avkomma, säd) och arvingar enligt löftet.

1Vad jag menar är att så länge arvingen är ett barn (omoget barn, 5-9 år gammal), är det ingen skillnad mellan honom och en slav, även om han är herre över allt. 2Han står under förmyndare (som överser barnen) och förvaltare (som överser hushållet) fram till den dag hans far har bestämt. 3På samma sätt är det med oss [alla, judar, kristna eller hedningar], när vi var omogna barn var vi slavar under den grundläggande läran i ett strukturerat system av regler och lagar (världen – gr. kosmos). [De judiska reglerna och ritualerna eller hedniska religioner.] 4Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av en kvinna, och född in under lagen, 5för att friköpa dem som står under lagen, för att vi ska kunna välja att bli söner [bli adopterade och få söners rätt]. 6Eftersom ni nu är [Guds] söner sände Gud sin Sons Ande in i våra hjärtan, som ropar: Abba (pappa)! Fader! [Abba betyder pappa på arameiska, vardagsspråket på Jesu tid. De första ord ett litet barn lär sig säga var pappa och mamma, abba och immah. Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.] 7Därför är du inte längre slav utan son, och om du är son, då är du också arvinge genom Gud. [Rom 8:15]

8Tidigare, när ni inte kände (såg med era hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) Gud, var ni [hedningar] slavar under gudar [avgudar av trä och sten] som i verkligheten inte finns (i sin natur inte är gudar). 9Men nu, när ni har lärt känna (fått en personlig erfarenhet av) Gud, eller snarare, Gud har lärt känna (fått en personlig relation med) er, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och tomma krafter (element, primitiva religioner, vidskepelse)? Vill ni bli slavar under dem igen? 10Ni iakttar noga [särskilda] dagar och månader, och tider (tidsperioder) och år! 11Ni skrämmer mig (jag är orolig för er), jag är rädd att allt mitt hårda arbete hos er är helt bortkastat.

Paulus personliga vädjan
12Syskon (bröder och systrar i tron), jag ber er: Bli som jag [fri från slaveriet av de judiska ceremoniella lagarna], för jag har blivit som ni är [en hedning]! Ni har inte sårat mig. 13Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag [var kvar och] predikade evangeliet för er den första gången, 14och även om mitt fysiska tillstånd måste ha frestat er [att inte respektera och lyssna på mig], så föraktade ni mig inte eller förkastade (stötte bort) mig, i stället tog ni emot mig som en Guds ängel (budbärare), som om jag var den Smorde (Messias, Kristus) Jesus själv! 15Vad har hänt med er glädje (saligprisning) [i det jag undervisade er om]? Jag kan vittna om hur ni då skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det var möjligt. 16Har jag nu blivit er ovän (fiende) eftersom jag ständigt (gång på gång) säger er sanningen?
     17Dessa [de falska lärarna som undervisar om regler och lagar] brinner av iver för er, men deras motiv är fel. Vad de vill är att isolera er [från oss], så att ni ivrigt följer dem. 18Det är gott (bra) att ha någon som brinner av iver för er [galater], i det som är gott (rätt), [det gäller] alltid, och inte bara när jag är med er. [Paulus har inget emot att andra leder dem, bara de gör det av rätt motiv.] 19Mina barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], som jag på nytt känner födslovånda över, tills den Smorde (Messias, Kristus) tagit form i er (ni blivit lika Jesus). 20Jag önskar jag var hos er (ansikte mot ansikte) och kunde förändra mitt röstläge, för jag vet inte vad jag ska göra med er.

Två förbund
21Säg mig, ni som vill stå under lagen (gr. nomos) [som ett legalistiskt lärosystem]: hör (lyssnar) ni inte på lagen? [Förstår ni inte vad undervisningen i Moseböckerna egentligen handlar om?] 22Det står ju att Abraham hade två söner, en med slavkvinnan [Hagar] och en med den fria kvinnan [Sarah, sin hustru]. 23Slavkvinnans son var född på naturligt sätt (efter köttet), däremot var den fria kvinnans son född genom löftet.
     24Nu, låt oss ta en bild (analogi) från detta. Ett förbund (testamente) har sitt ursprung från berget Sinai [där lagen gavs] och föder sina barn in i slaveri, detta är Hagar. 25Ordet Hagar representerar berget Sinai i Arabien [öknen; Arava], det är också en bild av det nuvarande Jerusalem, för hon tjänar som en slav tillsammans med sina barn. [Jerusalem var ockuperat och förslavat dels under Romarriket, dels under ett religiöst slaveri som huvudstad för judendomen med alla dess lagar och förordningar.] 26Men det högre (övre) Jerusalem [Jesu rike] är fritt, och hon är vår moder. 27För det står ju skrivet [Jes 54:1]:
Gläd dig, du ofruktsamma kvinna som inte fött några barn,
brist ut och jubla högt, du som inte har födslovåndor,
för den ensamma kvinnan har många fler barn än den som har en man.
28Syskon (bröder och systrar i tron), vi är nu barn [inte naturliga barn som Ismael, utan] som Isak, barn från ett löfte. 29Men på samma sätt som det var då, att barnet som fötts på naturligt sätt [efter köttet av slavkvinnan] förföljde (trakasserade) den som var född genom Anden, så är det också nu. 30Men vad säger Skriften? Kasta ut slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte dela arvet med den fria kvinnans son. [1 Mos 21:10]
     31Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron), vi [som är födda på nytt] är inte barn till slavkvinnan, utan till den fria kvinnan.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel