Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 18/9

Jer 4, Gal 3:10-22

Jer 4

1Om du vill återvända, Israel,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
återvänd till mig
    och om du vill slänga bort dina osmakliga ting från mina ögon
    och inte vill vackla,
2och vill avlägga ed: Herren (Jahveh) lever,
    i sanning, i rätt och i rättfärdighet,
då ska länderna välsigna sig i honom
    och i honom ska de ha sin ära.


Förödelse från norr
3Därför säger Herren (Jahveh) så till Juda män och till Jerusalem:
    Bryt åt er mark [som legat] i träda
    och så inte bland törnen.
4Omskär er till Herren (Jahveh) [3 Mos 12:3; 5 Mos 10:16; Jer 31:33; Rom 2:25-28]
    och ta bort ert hjärtas förhud, ni Juda män och Jerusalems invånare,
för att inte mitt raseri ska dra fram som eld
    och brinna så att ingen kan släcka från mitt ansikte,
    för era onda gärningar.

5Berätta i Juda och låt det höras i Jerusalem och säg:
    Blås shofar i landet,
ropa högt och säg:
    Samla (mobilisera) er och låt oss gå till de befästa städerna.
6Res upp ett baner [i riktning] mot Sion. [Sätt upp en signalflagga för att leda dem som söker skydd till Jerusalem],
    sök skydd (rädda dig), stå inte kvar,
eftersom jag ska låta ondska komma från norr [babylonierna, se Jer 1:13-14],
    en stor förödelse.
7Ett lejon har rest sig (stigit upp) från sitt snår
    och en folkslagens fördärvare har gett sig iväg
och gått från sin plats till att göra landet öde,
    så att dess städer blir ödelagda utan invånare.
8Omgjorda dig därför med säcktyg,
    klaga och gråt,
eftersom Herrens (Jahvehs) vrede
    inte vänder bort från oss.
9Och det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
    att kungens och furstarnas hjärta ska svikta (de tappar modet)
och prästerna ska bli överraskade
    och profeterna ska bli undrande. 10Och jag sa: Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), du har verkligen bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: Ni ska ha frid (shalom), men svärdet har sträckts ut mot halsen (hebr. nefesh) [vårt liv hotas, se även Ps 69:2; 105:18; Ords 23:2; Jona 2:6]. 11Vid den tiden ska det sägas till detta folk [Juda] och till Jerusalem, en brännande (torr) vind från kala höjder i öknen [ska svepa ner över] dottern mitt folks väg,
inte för att kasta eller för att rensa [säd]. 12En vind för stark för detta ska komma till mig, nu ska jag även tala rättvisa med dem.

[Vinden syftar troligtvis på sirocco, en kraftig ökenvind som var för stark för att skilja agnarna från vetet, eftersom den förde bort både vetet och agnarna. Guds dom liknas vid denna vind som drabbar både goda och onda.]

13Se, han kommer upp som moln
och hans vagnar är som virvelvinden,
    hans hästar är smidigare än örnar.
Ve över oss!
    Eftersom vi förgås.
14Tvätta ditt hjärta från ondska, Jerusalem, så att du ska kunna räddas.
    Hur länge ska dina ondskefulla tankar bo i dig?
15En röst (lyssna) berättar från Dan
    och olycka hörs från Efraims berg.
16Återberätta (recitera) för folkslagen,
    se, låt det höras över Jerusalem,
spejare kommer från ett fjärran land
    och ger (låter höra) sina röster över Juda städer.
17Som fältets väktare är de mot henne runtomkring,
    eftersom hon har blivit upprorisk mot mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

18Dina vägar och dina gärningar (handlingar)
    har skapat dessa ting mot dig,
detta är din ondska,
    den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.
19[Jag sa:] Min buk! Min buk!
    Jag vrider mig i smärta, mitt hjärtas kammare, mitt hjärta kvider i mig.
Jag kan inte tiga,
    eftersom du har hört shofarens röst, min själ, larmet från krig (stridslarmet).

[Ordet för buk kan syfta på allt från enbart tarmarna till hela den nedre regionen, men även hela bålen. I denna vers kan man anta att hela kroppen är påverkad.]
20Det ena fördärvet efter det andra förkunnas,
    eftersom hela landet läggs öde (tillspilloges).
Plötsligt är mitt tält ödelagt,
    mina tältdukar i ett ögonblick.
21Hur länge ska jag se baner [fanor som bärs av armén i striden],
    höra rösten av shofar?

22Eftersom mitt folk är dårar,
    de känner mig inte,
de är enfaldiga söner
    och de saknar förstånd,
de är kloka i att göra ont,
    men att göra gott saknar de kunskap om.

23Jag ser jorden och se, den är öde och tom [1 Mos 1:2]
    och till himlarna och där finns inget ljus.
24Jag ser bergen och se,
    de darrar och alla kullar rör sig fram och tillbaka.
25Jag ser och se, ingen människa
    och alla fåglar under himlarna har flytt.
26Jag ser och se, de fruktbara fälten är öken
    och alla dess städer är nedbrutna inför Herrens (Jahvehs) ansikte och inför hans brinnande vrede.

27Därför säger Herren (Jahveh) så:

Hela landet ska bli öde,
    men jag ska inte helt göra slut på det.
28Över detta ska jorden sörja
    och himlarna därovan bli svarta (mörka)
eftersom jag har talat det, det är min plan,
    jag ska inte ändra mig och inte ta tillbaka den.
29Från rösten (ljudet) av ryttare och bågskyttar
    flyr hela staden,
de går in i snåren
    och upp på klipporna,
alla städer är övergivna
    och ingen man bor därinne.
30Och du, som är ödelagd [Juda], vad gör du?
Varför klär du dig i scharlakan [dyrbara kläder]
    och täcker dig med smycken av guld?
Varför gör du dina ögon stora med färg [sminkar dig]?
    Fåfängt har du gjort dig tjusig,
dina älskare föraktar dig,
    de söker din själ (ditt liv).
31Eftersom jag har hört en röst som från en kvinna i födslosmärta,
    ångesten som hos henne som föder sitt första barn,
dottern Sions röst, som flämtar efter luft,
    som spretar med sina händer:
Ve över mig,
    eftersom min själ förgås till dem som slaktar.

Gal 3:10-22

10För alla de som förlitar sig på [utgår från; förutsätter; "är av"] laggärningar är under förbannelse [är dömda till förkastelse – som resulterar i det straff som måste komma ner], för det står:
"Förbannad är var och en som inte fortsätter att göra [inte ständigt praktiserar och lever efter; som inte gör och förblir vid] allt det [i plural] som är skrivet i [den älskade] lagens bok (skriftrulle)." [5 Mos 27:26]

[Här används diminutiva formen av biblos – biblion – dvs. att det är en liten bok eller rulle och troligen även med innebörden att den är älskad.]
11Men att ingen blir rättfärdig (rättfärdiggjord) inför Gud genom lagen är uppenbart (helt klarlagt),
för den "rättfärdige ska leva av (utifrån) tro". [Hab 2:4]
[Den som är trofast och förtröstar på Gud förklaras som rättfärdig inför honom och får full tillgång till Guds överflödande och äkta liv.]
12Men lagen kommer inte från tro (baseras, vilar inte på tro), för det står:
"Den som gör dessa gärningar [som lagen föreskriver]
    ska leva genom dem [inte genom tro]." [3 Mos 18:5]
13Den Smorde (Messias, Kristus) har friköpt oss (betalt ett pris för vår frihet) från lagens förbannelse, genom att bli ett med förbannelsen i vårt ställe, för det står skrivet:
"Under förbannelse är alla som hängs upp på trä (ett kors)." [5 Mos 21:23]
14Den Smorde (Messias, Kristus) gjorde detta för att Abrahams välsignelse [1 Mos 12:2-3] skulle komma över hedningarna genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), så att vi [både jude och hedning] genom tro skulle få den utlovade Anden.

Arvet kommer genom tro
15Syskon (bröder och systrar i tron), låt mig ta ett exempel från vardagslivet (låt mig tala om mänskliga relationer). När ett förbund (testamente, en sista vilja) trätt i kraft, även om det bara så är ett mänskligt, kan ingen ta bort eller lägga till något.

[Det grekiska ordet för förbund är diatheke. Ordet i sin verbform betyder "att placera mellan två". Det beskriver ett förbund och avtal mellan två parter. Ordet kan också översättas med testamente. Det är därför Bibelns delar kallas testamenten.]

16Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd, arvinge). Han [Gud, Skriften] säger inte, "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, i stället talas det om en, "och åt din avkomling". Det är den Smorde (Messias, Kristus). 17Detta är vad jag menar, lagen som kom 430 år senare [än löftet till Abraham] kan inte annullera ett tidigare förbund (testamente) från Gud, så att löftet blir ogiltigt. 18För om arvet berodde på [att bara lyda] lagen [som dessa falska lärare vill få er att tro], skulle det inte längre bero på löftet, men Gud gav arvet till Abraham genom ett löfte.

Skriften visar vad synd är

En skolmästare, grekiska "paidagogos", följer familjens barn till skolan. Illustration från en lärobok från 40-talet.

19Vad var syftet med lagen? Den lades till [senare, efter löftet] på grund av överträdelserna (synden, lagbrotten) [för att vara en måttstock och överbevisa människorna om synd], för att gälla fram tills arvingen skulle komma, han som löftet getts till. Lagen gavs (dikterades, befalldes, påbjöds) av änglar via en medlares hand [Mose, en medlare mellan Gud och människan]. 20En medlare företräder fler än en, men Gud var ensam [när han gav löftet till Abraham].

[Lagen var ett kontrakt, mellan Israel och Gud, som krävde att båda parter höll det. Löftet däremot beror bara på Gud.]

21Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen. 22I stället har Skriften visat att alla [hela skapelsen och mänskligheten] är fängslade av synd (helt instängda utan hopp om att själva kunna bli befriade), för att det som var lovat [arvet, välsignelsen] skulle ges, på grund av Jesu den Smordes (Messias, Kristi) trofasthet, till dem som tror (litar, lutar sig emot honom).





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)