Parallell - fredag 18/9
Esra 4-6
Motstånd1När Judas och Benjamins fiender hörde att de fördrivna kommit tillbaka och byggde ett tempel till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), 2närmade de sig Serubbabel och ledarna [de ledande fäderna, patriarkerna, överhuvudena för de återvändande] och sa till dem: Låt oss bygga tillsammans med er, för vi liksom ni söker er Gud (Elohim) och har offrat till honom sedan Esarchaddons dagar [681-669 f.Kr.], Assyriens kung, som förde oss hit.
[Redan den assyriska kungen Sargon hade gjort folkförflyttningar när Samarien föll (722 f.Kr.). Detta fortsatte efterföljande kungar med, som Esarchaddon (681-669 f.Kr.) och Ashurbanipal (668-627 f.Kr.). Utombibliska källor bekräftar hur Esarchaddon förflyttar folkgrupper till Sidon sedan han intagit de områdena.]
3Men Serubbabel, Jeshoa och Israels andra prominenta ledare sa till dem: "Det är inte för er och oss (tillsammans) att bygga ett hus till Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim), vi själva ska bygga det till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), precis som Kyros, Persiens kung, har befallt oss."
4Då började landets invånare att hindra [de återvändande] judarna (folket från Juda) [vers 12] och gjorde dem rädda för att bygga. 5De mutade rådgivare i avsikt att omintetgöra deras planer alla dagar från Persiens [första] kung Kyros tid till [539 f.Kr.] dess Persiens [tredje] kung Darejavesh regerade [522-486 f.Kr.].
[De tre första kungarna i det persiska riket var: Kyros (539-530 f.Kr.), Kambyses II (530-522 f.Kr.) och Darejavesh I (Dareios den store) (522-486 f.Kr.). Berättelsen fortsätter från vers 3 i vers 24, men däremellan sker en framåtblick som visar att redan efter att templet var klart under Serubbabel fortsatte samarierna att motsätta sig uppbyggandet av Jerusalem.]
Exempel på senare motstånd
6Under [Persiens fjärde kung] Ahasveros (Xerxes) regering, i början av hans regeringstid, skrev de en anklagelse mot invånarna i Juda och Jerusalem. [Ahasveros regerade i Persien 486-465 f.Kr., han är även känd under det grekiska namnet Xerxes, se även Est 1:1.] 7Även under [hans efterträdare] Artaxerxes (hebr. Artachshasta) [den förstes] dagar [465-425 f.Kr.] skrev Bishlam, Mitredat, Tavel och resten av deras anförvanter ett brev på arameiska som översattes.
8[Här i vers 8 skiftar texten från hebreiska till arameiska fram till Esra 6:18. Judarna var tvåspråkiga vid den här tiden, så för att undvika att hoppa mellan arameiska (som de persiska dokumenten som citeras var skrivna på) och hebreiska så skrivs även kommentarerna mellan breven på arameiska. Vers 9-10 var troligtvis den sammanfattning av innehållet som fanns på skriftrullens utsida.]
Rechum, befälhavaren (ordagrant: herre av befallningar), och Shimshaj, stadssekreteraren, skrev ett brev angående Jerusalem till kung Artaxerxes (hebr. Artachshaste) [här med "e" på slutet] med följande innehåll:
[Asenappar är ett annat namn för Ashurbanipal. Han efterträdde sin far Esarchaddon som kung i Assyrien 669 f.Kr. Omkring 645 f.Kr. plundrar de Elams huvudstad Susa, och en del av dessa folk fördes bort till Samarien och andra platser.]
11Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:
"Till kung Artaxerxes (hebr. Artachshaste).17Kungen sände detta svar:
Från dina tjänare, männen på andra sidan floden [väster om floden Eufrat].
12Kungen bör veta att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De bygger nu upp den upproriska och onda staden, de reparerar murarna och förbättrar fundamenten. 13Kungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna repareras kommer de varken att betala skatt, tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster. 14Eftersom vi äter palatsets salt [är avlönade; står i kungens tjänst och är lojala mot honom, se 3 Mos 2:13; 4 Mos 18:19; 2 Krön 13:5] och det inte är rätt att vi ser hur kungen blir vanärad, sänder vi nu denna skrivelse och låter kungen veta 15så att det kan efterforskas i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har det där anstiftats oroligheter, och därför har också denna stad förstörts. 16Vi låter nu kungen veta att om denna stad byggs upp och dess murar repareras, då har du ingen besittning kvar i landet på andra sidan floden."
[Uttrycket "äta palatsets salt" är ett idiomatiskt uttryck för att vara i kungens tjänst. Engelska ordet för lön "salary" kommer från latinska salarium – saltpengar.]
"Till rådsherren Rechum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samarien och i resten av landet på andra sidan floden. Frid!23När det som stod i kung Artaxerxes (hebr. Artachshaste) skrivelse hade blivit uppläst för Rechum och skrivaren Shimshaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.
18Skrivelsen ni sände till oss har blivit noggrant uppläst för mig. 19Sedan jag befallt att det skulle göras efterforskningar, fann man att denna stad har en lång historia av att sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där. 20I Jerusalem har det också funnits mäktiga kungar som har härskat över hela landet på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har getts till dem. 21Utfärda därför en befallning att dessa män ska sluta. Denna stad ska inte byggas upp förrän jag befaller det. 22Se till att ni inte är försumliga med denna sak, så att skadan inte växer och kungarna blir lidande."
Arbetet försenas
24[Efter en framåtblick (med en inledning i vers 4-5 och exempel från ett brev i vers 6-23) som visar på även framtida motstånd, återupptas den kronologiska berättelsen från vers 3 här.]
[Darejavesh I övertog makten i Persien efter inbördeskriget efter Kambyses död. Några år in i hans styre hade det politiska läget stabiliserats (förutom några strider med Egypten 518-519 f.Kr.). Under Darejavesh styre 522-486 f.Kr. nådde det persiska riket sin storhetstid.]
Tatnajs brev till Darejavesh
1Profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn som var över dem. 2Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.
3Vid samma stund [en viktig och avgörande tid] kom Tatnaj [vars namn betyder "gåva"], ståthållaren i landet på andra sidan floden [provinsen väster om Eufrat], och Setar-Bosenai [betyder "strålande stjärna"] och deras medbröder (kollegor) och sa till dem [judarna som byggde upp templet]: "Vem har gett er tillåtelse att bygga detta hus och slutföra denna mur?"
4Sedan frågade de vad männen hette som uppförde byggnaden. 5Guds öga vakade över judarnas äldste, så att ingen hindrade dem innan saken hade kommit inför Darejavesh [som regerade 522-486 f.Kr.] och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
6Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tatnaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Shetar-Bosenaj och hans medbröder, afarsekiterna, på andra sidan floden sände till kung Darejavesh. 7De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det:
"Frid i allt vare med kung Darejavesh.Darejaveshs befallning
8Kungen bör veta att vi kom till provinsen Judeen, till den store Gudens hus. Detta bygger man nu upp med stora stenar [ordagrant: "stenar som måste rullas"] och sätter trävirke [balkar] i väggarna. Arbetet utförs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning.
9Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur? 10Vi frågade dem också vad de hette, för att kunna underrätta dig och skriva upp namnen på de män som ledde dem.
11Detta är svaret som de gav oss: Vi är tjänare till himlarnas och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt. 12Men eftersom våra fäder gjorde himlarnas Gud vred, gav han dem i kaldén Nebukadnessars hand, den babyloniske kungen. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel. 13Men i sitt 1:a regeringsår befallde Babels kung Kyros (Koresh) att man skulle bygga upp detta Guds hus. 14Dessutom lät kung Kyros (Koresh) hämta från templet i Babel de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Kyros (Koresh) överlämnade dem åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade tillsatt som ståthållare, 15och sa till honom: Ta dessa kärl, res i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus byggas upp på sin plats. 16Så kom denne Sheshbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Från den tiden och ända till nu har man byggt på det, och det är ännu inte färdigt.
17Om kungen samtycker bör man göra efterforskningar i kungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Kyros har gett befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter bör kungen meddela oss sin vilja om saken."
1Då gav kung Darejavesh sin befallning, och man gjorde efterforskningar i arkiven som fanns i skattkammaren i Babel. 2I Ekbatanas borg [en av de gamla huvudstäderna] i provinsen Medien [nuvarande nordvästra Iran] fann man en bokrulle där följande stod skrivet:
36Nu ska du, Tatnaj, ståthållare i landet på andra sidan floden, och du, Shetar-Bosenaj och era medbröder, afarsekiterna, på andra sidan floden, hålla er borta därifrån. [Esra 5:6] 7Lämna arbetet på detta Guds hus i fred. Judarnas ståthållare och äldste ska bygga detta Guds hus på dess plats."I sitt 1:a regeringsår gav kung Kyros denna befallning om Guds hus i Jerusalem [Esra 1:2-4]: Huset ska byggas upp och vara en plats där man bär fram offer. Grunden ska läggas fast. Det ska byggas 60 alnar [27 meter] högt och 60 alnar [27 meter] brett 4med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke. Vad som behövs för omkostnaderna ska betalas ut från kungens hus.
[En aln motsvarar ungefär 45 cm. Måttet härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Dessa mått för att bygga om templet är det dubbla från Salomos tempel, se 1 Kung 6:2.]
5De kärl av guld och silver från Guds hus som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel [Dan 1:13] ska också lämnas tillbaka. De ska på nytt komma till sin rätta plats i templet i Jerusalem och sättas in i Guds hus."
8Härmed ger jag befallning om vad ni ska göra för judarnas äldste när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som kungen får i skatt från landet på andra sidan floden ska det som behövs för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män så att arbetet inte avbryts. 9Vad de behöver av ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlarnas Gud, liksom vete, salt, vin och olja, ska efter uppgift av prästerna i Jerusalem ges dem dag för dag utan försummelse. 10Så ska de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himlarnas Gud och be för kungens och hans söners liv. 11Härmed befaller jag att om någon överträder denna förordning, så ska man bryta loss en bjälke ur hans hus och hänga upp honom på den. Hans hus ska förvandlas till en sophög, därför att han har gjort så. 12Må den Gud som låtit sitt namn bo där slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejavesh, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!" 13Eftersom kung Darejavesh hade sänt ut en sådan befallning, blev den noggrant utförd av Tatnaj, ståthållaren på andra sidan floden, och av Shetar-Bosenaj liksom av deras medbröder. 14Judarnas äldste byggde vidare och gjorde framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska ord. Man byggde och slutförde det så som Israels Gud hade befallt och som Kyros och Darejavesh och Artaxerxes (hebr. Artachshaste) [som regerade 465-424 f.Kr., se Esra 7:12, 21], kung av Persien, hade befallt.
15Templet blev färdigt på den 3:e dagen i månaden adar [på våren – 12 mars] i Darejaveshs 6:e regeringsår [516 f.Kr. – ganska precis 70 år efter templets förstörelse i augusti 587 f.Kr.].
[Esra ger den exakta dagen för färdigställandet sedan Serubbabel lagt grunden 21 år tidigare, se Esra 3:10. Från det att arbetet återupptagits, genom de två profeterna Haggais och Sakarjas inflytande, var tiden bara fyra år, fem månader och tio dagar.]
16Israels barn, prästerna och leviterna och de andra som hade kommit tillbaka från fångenskapen, firade husets invigning med glädje. 17Till invigningen av Guds hus offrade man 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm, och som syndoffer [3 Mos 4:3] för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar. 18De insatte prästerna efter deras skiften och leviterna efter deras avdelningar [exakta detaljer ges i 1 Krön 23-27] till att förrätta Guds tjänst i Jerusalem, så som det var föreskrivet i Moses bok.
[Här avslutas den arameiska sektionen som började i Esra 4:8, vers 19 är på hebreiska.]
19De som återvänt från exilen firade påsken [2 Mos 12:1-30, 43-51; 3 Mos 23:4-8] på den 14:e [dagen] i den första månaden [14:e nisan – 21:a april 516 f.Kr., se vers 15], 20för alla prästerna och leviterna hade renat sig och samtliga var ceremoniellt rena. De slaktade påskalammet för alla de landsflyktiga och för sina prästkollegor och för sig själva. 21Alla de av Israels barn (söner) som återvänt från landsflykten tillsammans med alla dem som avskilt sig från hednafolkens orenhet för att söka Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), 22de firade det osyrade brödets högtid [hebr. chag matsah; se 2 Mos 12:17-20; 34:18] med glädje i sju dagar, eftersom Herren (Jahveh) hade gett dem glädje och hade förvandlat den assyriske kungens hjärta och vänt det till dem, för att styrka deras händer i arbetet på Guds (Elohims) hus, Israels Gud (Elohim).
[Mellan kapitel 6 och 7 inträffar händelserna i Esters bok då Ahasveros (Xerxes I) regerade (486-465 f.Kr.), se Est 1:1. Ester blir drottning omkring 479 f.Kr.]
Ps 137
Psalm 137 – Vid floderna i BabelPsalmen är skriven under fångenskapen i Babylon, 596-538 f.Kr. Psalm 137 har några av de mest älskade inledande stroferna och den mest fasansfulla avslutningen av alla psalmer. Det går inte att förminska de avslutande orden. Detta är en äkta klagan riktad till Gud med en önskan om Guds rättvisa och hämnd för alla dem som föll offer när babylonierna intog Jerusalem.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Platsen beskrivs, vers 1-3
2. Minnet av Jerusalem, vers 4-6
3. Bön om upprättelse, vers 7-9
när vi kom ihåg Sion [tempelberget i Jerusalem].
2I pilträden i dess mitt
hängde vi upp våra kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor).
3De som förde oss i fångenskap bad oss om sångernas ord,
våra plågare bad oss vara muntra:
"Sjung en av Sions sånger".
4Hur ska vi kunna sjunga Herrens (Jahvehs) sång
i ett främmande land?
5Om jag glömmer dig, Jerusalem,
låt min högra hand glömma ...
[Meningen avslutas inte. Syftar poetiskt på att handen förlorar sin förmåga att kunna spela igen. Ordet för att glömma (hebr. shachach) är också snarlikt tikhshakh, att förtvina.]
6Låt min tunga fastna i gommen i min mun,
om jag inte kommer ihåg dig,
om jag inte gör Jerusalem
till min högsta glädje.
7Kom ihåg, Herre (Jahveh), mot Edoms söner,
Jerusalems dag [då staden föll],
de sa: "Bryt ner, bryt ner,
även dess grundvalar."
8O, Babylons dotter, som måste bli fördärvad,
lycklig (välsignad) är han som hämnas dig
för det du gjort mot oss.
9Lycklig (välsignad) är den som tar dina små
och krossar dem mot klippan. [Nah 3:10]
[Denna strof visar hur vi kan få lämna alla våra känslor till Gud, t.o.m. hatet mot dem som har gjort oss eller någon av våra närmsta illa. Genom att tala ut dessa ord ger vi uttryck för smärtan och lämnar den till Gud, och vet att en dag kommer han att döma varje människa rättvist, se Rom 12:16-21.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
