Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 19/9

Jer 5, Gal 3:23-4:31

Jer 5

1Spring hit och dit genom Jerusalems gator

och se och vet
    och leta på dess rymliga platser (torg),
om du kan finna en man,
    om det finns någon som gör rätt, som söker sanning (trofasthet)
    och jag ska förlåta henne [staden].
2Och om de säger, "Herren (Jahveh) lever",
    svär de säkerligen falskt.

3Herre (Jahveh), är inte dina ögon vända till sanning (trofasthet)?
    Du har slagit dem, men de påverkades inte.
    Du har förtärt dem, men de har vägrat att ta emot tillrättavisning,
de har gjort sina ansikten hårdare än klippan,
    de har vägrat att vända om.
4Och jag sa: Dessa är verkligen [andligt] fattiga,
    de är dårar,
för de känner inte Herrens (Jahvehs) vägar
    och inte Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).
5Jag ska själv gå till de stora [ledarna]
    och tala med dem,
eftersom de inte känner Herrens (Jahvehs) vägar
    och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).
Men de har alla brutit oket
    och slitit av bojorna. [Jer 2:20]
6Därför ska ett lejon från skogen slå dem,
    en varg från öknen ska förgöra dem,
en leopard vakar (ligger på lur) vid deras städer,
    alla som går ut därifrån slits i stycken,
eftersom deras överträdelser är många,
    deras avfall har förökats.
7Varför ska jag ursäkta dig?
    Dina söner har övergett mig och avlagt ed till icke-gudar
och när jag gjort dem mätta
    har de begått äktenskapsbrott
    och samlat sig i skaror i de prostituerades hus.
8De har blivit som välgödda hästar, lystna (brunstiga) hingstar,
    varje man gnäggar efter sin grannes hustru. [Jer 3:6-10]

9Ska jag inte straffa er för dessa ting?
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta? [Frasen återkommer i vers 29.]

10Gå upp på deras [Judas] vingårdsterrasser och fördärva [Jes 5:1-7],
    men gör inte helt slut på dem [Jer 4:27],
ta bort hennes skott (vinrankor, nya grenar) [representerar människorna],
    för de är inte Herrens (Jahvehs).
11Eftersom Israels hus och Juda hus har agerat förrädiskt mot mig,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

12De har ljugit om Herren (Jahveh)
    och de har sagt: Det är inte han,
ondska ska inte komma över oss,
    vi ska inte se svärd, inte hungersnöd.
13Och profeterna ska bli till vind,
    ordet är inte i dem.
    Så ska det göras mot dem.
14Därför säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot):

På grund av [eftersom ni beter er som strutsen] att ni talar dessa ord,
    se, jag ska göra orden i er mun till eld
    och detta folk till ved, och den (elden) ska sluka dem.

[Ordet jaan som används här betyder både "på grund av", "eftersom" och "att beakta", men det delar också rot med ordet för struts och syftar därför även på strutsens beteende att sticka huvudet i sanden.]
15Se, jag ska föra ett folkslag från långt bort över er [från Babylon, se Jer 4:16], Israels hus,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Det är ett tåligt folkslag,
    det är ett gammalt folkslag,
ett folkslag vars språk du inte känner
    och du förstår inte vad de talar.
16Deras koger är en öppen grav,
    de är alla mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft).
17Och de ska äta upp din skörd och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska äta upp din småboskap och dina hjordar,
    de ska äta upp ditt vin och dina fikonträd,
de ska slå dina befästa städer, som du litar på,
    med svärd.

18Men inte ens i de dagarna, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska jag fullständigt göra slut på (helt utplåna) dig. [Se vers 10; Jer 4:27] 19Och det ska ske eftersom ni säger: Varför har Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gjort allt detta mot oss? Och du ska säga till dem: Så som ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i landet, så ska ni tjäna främlingar i ett land som inte är ert.

20Berätta detta i Jakobs hus och låt det höras i Juda och säg:

21Hör detta, jag ber er, dåraktiga folk utan förståelse,
    som har ögon men ser inte,
    som har öron men hör inte [Ps 115:6; 135:17]:
22Fruktar (vördar) ni inte mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)?
    Ska ni inte darra inför mitt ansikte?
Vem har lagt sanden vid havets strand,
    en evig förordning (ordagrant "saker inristat") som inte förändras?
Trots att vågorna slår in [över stranden] kan de inte besegra den [skölja bort sanden].
    De ryter men de kan inte komma förbi [ta sig upp på och passera innanför stranden].
23Men detta folk har ett upproriskt och rebelliskt hjärta,
    de har gjort uppror och gått sin väg.
24Och de säger inte i sina hjärtan:
    Låt oss nu vörda (frukta) Herren vår Gud (Jahveh Elohim) [Ords 1:7; 9:10]
som ger tidigt regn (höstregn) och sent regn (vårregn) i sin tid,
    som håller (vaktar, skyddar, bevarar) åt oss de bestämda skördeveckorna.
25Era synder har vänt bort dessa ting
    och era överträdelser har undanhållit det goda från er.
26Eftersom bland mitt folk finns onda män, de spionerar,
    som fågelfångare ligger de på lur, de sätter ut en fälla, de fångar män.
27Som en bur är full av fåglar,
    så är deras hus fulla av bedrägeri,
därför har de blivit stora och rika.
28De har blivit tjocka,
    de är välmående,
de överflödar i ondskans gärningar,
    de försvarar inte de behövande,
inte de faderlösa till att göra dem framgångsrika,
    och den fattige får inte rätt i domen.
29Ska jag inte straffa er för dessa ting?
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta? [Samma fras återfinns i vers 9 och ramar in.]

30Ödeläggelse och skräck
    kommer att ske i landet.
31Profeterna profeterar i lögnens tjänst [5 Mos 18:14-22]
    och prästerna styr efter deras hand (direktiv)
och mitt folk älskar att ha det så.
    Vad ska de då göra efter detta?

Gal 3:23-4:31


     23Men innan tron kom [på Jesu död och uppståndelse], var vi under uppsikt (bevakades vi) av lagen, instängda tills [fram till dess att] tron skulle [till att] uppenbaras. 24Så har alltså lagen blivit vår [judarnas] skolmästare (instruktör, uppfostrare, övervakare; stränga beskyddare) [som skulle föra oss] fram till den Smorde (Messias, Kristus), så att vi skulle bli (förklaras) rättfärdiga av (utifrån) tro. 25När nu tron har kommit står (är) vi inte längre under en skolmästare.

[Ordet skolmästare (gr. paidagogos) användes i grekiskan för en slav med gott anseende som fick uppdraget att övervaka familjens barn fram tills de blev vuxna. Han följde dem till skolan, skyddade dem från faror och frestelser, såg till att de kom dit de skulle och inte gjorde några hyss. Lagen liknas vid en sådan skolmästare som i detalj styr vad barnen får och inte får göra tills de växt upp. Lagen leder den troende fram till evangeliet – det glada budskapet om frälsningen i Jesus som dött och uppstått för alla som brutit mot lagen.]

Del i arvet
26I den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (förenade med honom) är ni alla Guds söner genom tron. 27Alla ni som blivit döpta in i den Smorde (till Messias, Kristus) har iklätt er den Smorde (Messias, Kristus). 28[I Guds familj råder inte längre åtskillnad mellan nationalitet, samhällsklass och kön.]
Det är inte:
    jude eller grek (hedning),
    slav eller fri,
    man och kvinna,
för ni är alla ett i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[I Talmud (en judisk skrift som sammanfattar och kommenterar Gamla testamentet) finns böner för den judiska synagogans liturgi. I morgonbönen tackar mannen Gud för att han inte är skapad till en hedning, en slav eller en kvinna. Som rättrogen jude hade Paulus säkerligen bett denna bön varje morgon under många år och det gör dessa ord ännu starkare – alla är vi ett i Jesus!
    Ordet "och" finns bara mellan den sista gruppen. Det kan anspela på 1 Mos 1:27 där det står att Gud skapade dem till "man och kvinna", och att båda könen finns med i de två första grupperingarna.]
29Om ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus) [är i honom som är Abrahams arvinge], är ni också Abrahams barn (avkomma, säd) och arvingar enligt löftet.

1Vad jag menar är att så länge arvingen är ett barn (omoget barn, 5-9 år gammal), är det ingen skillnad mellan honom och en slav, även om han är herre över allt. 2Han står under förmyndare (som överser barnen) och förvaltare (som överser hushållet) fram till den dag hans far har bestämt. 3På samma sätt är det med oss [alla, judar, kristna eller hedningar], när vi var omogna barn var vi slavar under den grundläggande läran i ett strukturerat system av regler och lagar (världen – gr. kosmos). [De judiska reglerna och ritualerna eller hedniska religioner.] 4Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av en kvinna, och född in under lagen, 5för att friköpa dem som står under lagen, för att vi ska kunna välja att bli söner [bli adopterade och få söners rätt]. 6Eftersom ni nu är [Guds] söner sände Gud sin Sons Ande in i våra hjärtan, som ropar: Abba (pappa)! Fader! [Abba betyder pappa på arameiska, vardagsspråket på Jesu tid. De första ord ett litet barn lär sig säga var pappa och mamma, abba och immah. Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.] 7Därför är du inte längre slav utan son, och om du är son, då är du också arvinge genom Gud. [Rom 8:15]

8Tidigare, när ni inte kände (såg med era hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) Gud, var ni [hedningar] slavar under gudar [avgudar av trä och sten] som i verkligheten inte finns (i sin natur inte är gudar). 9Men nu, när ni har lärt känna (fått en personlig erfarenhet av) Gud, eller snarare, Gud har lärt känna (fått en personlig relation med) er, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och tomma krafter (element, primitiva religioner, vidskepelse)? Vill ni bli slavar under dem igen? 10Ni iakttar noga [särskilda] dagar och månader, och tider (tidsperioder) och år! 11Ni skrämmer mig (jag är orolig för er), jag är rädd att allt mitt hårda arbete hos er är helt bortkastat.

Paulus personliga vädjan
12Syskon (bröder och systrar i tron), jag ber er: Bli som jag [fri från slaveriet av de judiska ceremoniella lagarna], för jag har blivit som ni är [en hedning]! Ni har inte sårat mig. 13Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag [var kvar och] predikade evangeliet för er den första gången, 14och även om mitt fysiska tillstånd måste ha frestat er [att inte respektera och lyssna på mig], så föraktade ni mig inte eller förkastade (stötte bort) mig, i stället tog ni emot mig som en Guds ängel (budbärare), som om jag var den Smorde (Messias, Kristus) Jesus själv! 15Vad har hänt med er glädje (saligprisning) [i det jag undervisade er om]? Jag kan vittna om hur ni då skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det var möjligt. 16Har jag nu blivit er ovän (fiende) eftersom jag ständigt (gång på gång) säger er sanningen?
     17Dessa [de falska lärarna som undervisar om regler och lagar] brinner av iver för er, men deras motiv är fel. Vad de vill är att isolera er [från oss], så att ni ivrigt följer dem. 18Det är gott (bra) att ha någon som brinner av iver för er [galater], i det som är gott (rätt), [det gäller] alltid, och inte bara när jag är med er. [Paulus har inget emot att andra leder dem, bara de gör det av rätt motiv.] 19Mina barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], som jag på nytt känner födslovånda över, tills den Smorde (Messias, Kristus) tagit form i er (ni blivit lika Jesus). 20Jag önskar jag var hos er (ansikte mot ansikte) och kunde förändra mitt röstläge, för jag vet inte vad jag ska göra med er.

Två förbund
21Säg mig, ni som vill stå under lagen (gr. nomos) [som ett legalistiskt lärosystem]: hör (lyssnar) ni inte på lagen? [Förstår ni inte vad undervisningen i Moseböckerna egentligen handlar om?] 22Det står ju att Abraham hade två söner, en med slavkvinnan [Hagar] och en med den fria kvinnan [Sarah, sin hustru]. 23Slavkvinnans son var född på naturligt sätt (efter köttet), däremot var den fria kvinnans son född genom löftet.
     24Nu, låt oss ta en bild (analogi) från detta. Ett förbund (testamente) har sitt ursprung från berget Sinai [där lagen gavs] och föder sina barn in i slaveri, detta är Hagar. 25Ordet Hagar representerar berget Sinai i Arabien [öknen; Arava], det är också en bild av det nuvarande Jerusalem, för hon tjänar som en slav tillsammans med sina barn. [Jerusalem var ockuperat och förslavat dels under Romarriket, dels under ett religiöst slaveri som huvudstad för judendomen med alla dess lagar och förordningar.] 26Men det högre (övre) Jerusalem [Jesu rike] är fritt, och hon är vår moder. 27För det står ju skrivet [Jes 54:1]:
Gläd dig, du ofruktsamma kvinna som inte fött några barn,
brist ut och jubla högt, du som inte har födslovåndor,
för den ensamma kvinnan har många fler barn än den som har en man.
28Syskon (bröder och systrar i tron), vi är nu barn [inte naturliga barn som Ismael, utan] som Isak, barn från ett löfte. 29Men på samma sätt som det var då, att barnet som fötts på naturligt sätt [efter köttet av slavkvinnan] förföljde (trakasserade) den som var född genom Anden, så är det också nu. 30Men vad säger Skriften? Kasta ut slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte dela arvet med den fria kvinnans son. [1 Mos 21:10]
     31Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron), vi [som är födda på nytt] är inte barn till slavkvinnan, utan till den fria kvinnan.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)