Torsdag 19/9

---

Mark 5:35-43

³⁵Medan Jesus fortfarande talade kom några från synagogföreståndarens hus och sa: "Din dotter har dött. Varför fortsätter du besvära Läraren?" ³⁶Men när Jesus hörde deras ord sa han till synagogföreståndaren: "Var inte rädd (sluta att känna fruktan och oro), fortsätt att tro (tro bara)!" [Jesus uppmanar Jairus att ha kvar samma tro som han hade från början när han kom till Jesus, se vers 23.]
     ³⁷Jesus lät ingen mer än Petrus, Jakob och hans bror Johannes följa med honom. ³⁸När de kom till synagogföreståndarens hus studerade han tumultet där (den förvirring som rådde utanför huset, människor som sprang fram och tillbaka) och de som grät högljutt och klagade.

[De som grät och klagade var troligtvis anställda gråterskor. Rabbi Juda, som levde ett århundrade efter Jesus, skriver att även den fattigaste i Israel bör anlita minst två flöjtspelare och en gråterska. Uttalandet gällde en makes ansvar vid hans hustrus begravning, men vi kan anta att liknande sed fanns när barn dog. I Matteus beskrivning nämns uttryckligen flöjtspelare, se Matt 9:23. Som synagogföreståndare var Jairus en känd och högt aktad person i samhället. Eftersom det var känt att dottern låg för döden, Mark 5:23, och begravningen skulle ske snabbt före solnedgången, är det troligt att gråterskorna och flöjtspelarna redan fanns på plats och var beredda att börja sin klagan direkt när flickan dog.]

³⁹När han gått in sa han till dem: "Varför denna uppståndelse och gråt? Den lilla flickan har inte dött, hon sover." ⁴⁰Då började de hånskratta åt honom (driva med honom).
    När han väl hade kört ut alla, tog han (under sin ledning) med sig barnets far och mor och sina lärjungar [Petrus, Jakob och Johannes] och gick in där barnet låg. ⁴¹Han tog ett stadigt grepp om hennes hand och sa till henne [på arameiska, det språk som Jesus och lärjungarna talade]: "Talitha koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, res dig upp!" ⁴²På en gång reste sig flickan upp och började gå omkring, hon var 12 år. Föräldrarna tappade genast fattningen (var helt utom sig; "i extas" – gr. ekstasis). ⁴³Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta vad som hänt. Sedan bad han dem att ge henne något att äta.