Halvbibel - tisdag 27/1
3 Mos 27
Löftesoffer (till bygget av tabernaklet)1[Detta sista kapitel fokuserar på löften som ges till Herren (Jahveh). Kontexten här är speciellt inför bygget av tabernaklet, men gäller även andra löften. De löften som hanteras här är utöver de vanliga offren (3 Mos 1-7). Detta var personliga löften (Ps 50:14), som gavs till Herren som speciella tacksägelseoffer (1 Sam 1:28; Ps 50:14; 61:8; 65:1; 66:13; 116:14, 18; Jona 2:9). Stycket börjar med människor (vers 2-8), följt av djur (vers 9-13) och sist livlösa föremål (vers 14-25).]
Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
2Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon vill ge ett speciellt (underbart, ovanligt, svårt) löfte, ska de personer [eden gäller] uppskattas (värderas) inför Herren (Jahveh).
Shekel är en viktenhet som användes i Mesopotamien, Israel och Egypten. Ordet kommer från verbet för att väga (hebr. shaqal) och enheten användes som valuta för att handla med silver och guld innan mynt (första myntet präglades 600 f.Kr.). Värdet av en guld-shekel var ungefär tjugo gånger mer än en silver-shekel. De tidigaste fynden av användningen av shekeln kommer från städer som Ur och Uruk, och kan dateras till omkring 3000 f.Kr. Vikten varierar under olika tidsperioder och regioner. I Mesopotaimen var vikten omkring 8 gram medan i Egypten var den 11-12 gram.
Under Bibelns tid motsvarar shekeln 11,5 gram. En antik vikt i kalksten från första tempelperioden hittades 2020 i Jerusalem. Vikten var exakt 23 gram, vilket bekräftar att den officiella shekeln vägde 11,5 gram. Just att fyndet gjordes under Wilsons båge (intill Västra muren) bekräftar också uttrycket "helgedomens shekel" som ett standardiserat mått (2 Mos 30:13; 30:24; 3 Mos 5:15; 27:3).
Just halv-shekeln var den årliga tempelskatten för varje israelisk man i åldern 20-50 år (Matt 17:24). Detta ord ligger till grund för dagens valuta i Israel som är NIS – New Israeli Shekel.
3Gäller din uppskattning (värdering) en man från 20 års ålder till 60 års ålder, ska den vara
50 shekel silver [575 gram] efter helgedomens shekel.
4Och om det är en kvinna, ska din uppskattning (värdering) vara
30 shekel [345 gram silver].
5Om det gäller någon från 5 års ålder till 20 års ålder, ska uppskattningen (värderingen) vara
20 shekel [230 gram silver] för en pojke (av manligt kön – hebr. zachar) och
10 shekel [115 gram silver] för en flicka (av kvinnligt kön – hebr. neqevah).
6Och om det är från 1 månad gammal till 5 års ålder, ska uppskattningen (värderingen) vara
5 shekel [58 gram] silver för en pojke och
3 shekel [34 gram] silver för en flicka.
7Och om det är från 60 års ålder och uppåt, ska uppskattningen (värderingen) vara
15 shekel [173 gram] silver för en man (hebr. zachar) och
10 shekel [114 gram] silver för en kvinna (hebr. neqevah).
8Men om det är någon som är fattigare än uppskattningen (värderingen), då ska han komma inför prästen, och prästen ska värdera honom. Efter hans förmåga som avlagt eden ska prästen värdera honom.
Djur
9Och om det är [om löftesoffret gäller] ett djur [oxe, får eller get] som man för fram som offer till Herren (Jahveh), allt som någon ger av sådant till Herren (Jahveh) ska vara heligt. 10Han ska inte ändra det, inte byta ut det ett gott mot ett ont eller ett ont för ett gott. Men om han alls skulle byta ett djur mot ett djur, ska det och det utbytta (båda djuren) vara heligt. 11Om det är något orent djur som man inte offrar något offer till Herren (Jahveh) med, då ska han visa djuret för prästen. 12Och prästen ska värdera det om det är gott eller ont, och som han värderar det som är präst, så ska det vara. 13Men om han alls vill lösa det ska han lägga till en femtedel av det uppskattade värdet.
Hus
14Och när en man ska helga sitt hus till att vara heligt inför Herren (Jahveh), då ska prästen värdera det om det är gott eller ont. Som prästen värderar det så ska det stå. 15Och om han som helgar det vill lösa sitt hus ska han lägga till en femtedel av silvret på det uppskattade värdet och det ska vara hans.
Fält
16Och om en man ska helga en del av sitt fält av hans besittning till Herren (Jahveh), då ska uppskattningen göras i förhållande till dess gröda. En chomer korn [den vikt en åsna kunde bära] ska värderas till 50 shekel [575 gram] silver. 17Om han helgar sitt fält från jubelåret, ska värderingen gälla. 18Men om han helgar sitt fält efter jubelåret [vart 49:e år] ska prästen beräkna åt honom pengarna efter antalet år som återstår till jubelåret, och det ska dras av från värderingen. 19Och om han som helgat fältet på något sätt vill återlösa det, ska han lägga till en femtedel av pengarna för värderingen till det, och det ska garanteras honom. 20Och om han inte vill återlösa fältet, eller om han har sålt fältet till en annan man, ska det inte återlösas igen. 21Men fältet ska när det blir jubelår vara helgat till Herren (Jahveh), som ett avskilt fält, besittningen ska vara prästens.
22Och om en man helgar till Herren (Jahveh) ett fält som han har köpt som inte är hans besittning, 23då ska prästen beräkna åt honom det uppskattade värdet till jubelåret och han ska ge det uppskattade värdet den dagen, det är heligt för Herren (Jahveh). 24Under jubelåret ska fältet återgå till den som det köptes av, till honom som landets besittning tillhör. 25Och alla dina uppskattningar ska vara efter helgedomens shekel. 20 gera ska vara en shekel. [En shekel är en viktenhet på 11,5 gram. En gera är 1/20 shekel vilket är 0,6 gram.]
Förstfödd
26Bara förstlingen av djuren, som är Herrens (Jahvehs) förstling, ska ingen man helga, oavsett om det är en oxe eller ett får. Det är Herrens (Jahvehs). 27Och om det är ett orent djur, då ska han återlösa det enligt dina uppskattningar och ska lägga till en femtedel därtill, eller om det inte återlöses ska det säljas enligt din uppskattning.
Föremål
28Se till att inget helgat föremål (hebr. charem) som en man har helgat (hebr. charam) till Herren (Jahveh) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahveh). 29Inget helgat som är helgat av människor ska återlösas, utan ska dödas.
Tionde
30Och allt tionde av marken, om det är säd eller frukt från träden, är Herrens (Jahvehs). Det är heligt för Herren (Jahveh). 31Och om en man skulle vilja återlösa av sitt tionde, ska han lägga till en femtedel av dess värde. 32Och vad gäller tiondet av hjorden eller flocken, allt som passerar under staven, så är tiondet heligt för Herren (Jahveh). 33Han ska inte efterforska om det är bra eller dåligt och inte byta ut det, och om han byter ut det, då ska både det och det utbytta vara heligt, det ska inte återlösas.
Sammanfattning
34Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahveh) befallde (hebr. tsavah) Mose för Israels barn på berget Sinai.
Matt 18:1-20
Vem är störst i Guds rike?1[Detta är det fjärde av Jesu fem tal som Matteus har med i sitt evangelium.]
Ungefär samtidigt [som Jesus har pratat med Petrus om att de ska betala tempelskatten på ett övernaturligt sätt, se Matt 17:25-27] kom [de andra] lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är alltså störst (har högsta rang; är viktigast) [i jämförelse med andra] i himmelriket (himlarnas kungarike)?"
[Utifrån parallellstället i Mark 9:33 frågar Jesus dem vad de pratat om på vägen. Svaret dröjer men till sist erkänner de förläget att de diskuterat vem som var störst. Den här gången gällde det särskilt Petrus ställning i förhållande till de andra lärjungarna. Den inbördes rangordningen var ett återkommande samtalsämne. Det tas upp igen i Matt 20:20-28 och precis före Jesu död i Luk 22:24. Hela stycket (vers 2-18) är Jesu svar på frågan om vem som är störst. Den störste i himmelriket är som ett svagt och sårbart litet barn som behöver Faderns beskydd.]
2Då kallade han [Jesus] till sig ett litet barn, ställde det mitt ibland dem 3och sa:
"Jag säger er sanningen: Om ni inte skulle vända om [vill omvända er – ändra riktning, dvs. gå åt det andra hållet] och bli som de små barnen, skulle ni inte [under några omständigheter] komma in i himmelriket (i himlarnas kungarike). 4Den som därför ödmjukar sig [skulle böja sig och inta en lägre position] som det här lilla barnet, han är störst (ordagrant: den större) i himmelriket (i himlarnas kungarike). [Ett litet barn är helt beroende av sina föräldrar för sin överlevnad. Stor i Guds rike är den som ödmjukar sig inför Gud och sätter sin tillit till honom.] 5Och den som tar emot (skulle välkomna/acceptera) ett sådant litet barn [dvs. en sann Jesu lärjunge] i mitt namn, han tar emot (välkomnar, accepterar) mig.
[Här används det grekiska ordet paidion som beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 9:33, så det skulle t.o.m. kunna vara så att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.]
Olivpress i Nazareth Village byggd på samma sätt som på Jesu tid. Denna större modell drevs av en åsna kopplad till ett ok.
7Ve dig värld (ett starkt uttryck av sorg och ett fördömande av världen) för dina snaror (fällor, frestelser och påverkan för att få människor på fall, synda och missa målet). Det går inte att undvika att snaror (förförelser, frestelser) kommer, men ve den människa genom vilken de kommer. [Jesus känner sorg och bedrövelse över den som förleder andra men fördömer också dessa handlingar.]
810Se till att ni inte föraktar (nedvärderar, tänker nedsättande om) någon av dessa små. [Jesus hade kallat fram ett barn, se vers 2, och använder nu det i sin praktiska undervisning som en bild för en Jesu lärjunge.] Jag säger er att deras änglar i himlarna alltid ser min himmelske Faders ansikte (de är alltid i hans närvaro)."Om din hand [frestar dig att göra fel] eller din fot förleder dig [att gå till en plats som frestar dig att synda],
hugg av den och kasta bort den.
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller lam
än att ha två händer eller två fötter och bli kastad i den eviga elden.
9Om ditt öga förleder dig [att se på något som frestar dig att synda],
så riv ut ögat och kasta bort det.
Det är bättre för dig att gå in i livet enögd
än att ha två ögon och kastas i det brinnande Gehenna (helvetet).
[Jesus lär inte ut självstympning, utan talar om att det är nödvändigt att ta bort sådant som förleder oss, även om det är kärt för oss.]
[Det var en vanlig judisk uppfattning att varje person hade en skyddsängel. Bibeln säger inte så mycket om detta, men Matteus judiska läsare uppfattade sannolikt den här versen så. Vad vi vet är att änglarna står inför Gud, se Luk 1:19. Fadern ser sina barn och tolererar inte att någon förleder dem.] 11[Vers 11 saknas i de tidigaste manuskripten: "För Människosonen har kommit för att rädda det som var förlorat." Se även Luk 19:10.]
Liknelsen om det förlorade fåret
12"Vad tror ni om det här? [Visst är det så här?] Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? 13Och om han hittar det, sannerligen säger jag er, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte hade gått vilse. 14På samma sätt är det också vår himmelske Faders vilja att inte någon av dessa små [en Jesu efterföljare, se vers 10] ska gå förlorad."
Konflikthantering
15[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna. I vers 7 säger han att det inte går att undvika att snaror, förförelser och frestelser kommer. Det är alltså bara en tidsfråga innan någon säger eller gör något som sårar en annan troende, även i en kristen miljö. Anledningen till att Jesus just nu undervisar om förlåtelse och hur relationer kan helas och upprättas, är att några av lärjungarna troligen hade pratat illa om Petrus och hans ledarroll bakom hans rygg, se vers 1. Det är uppenbart att det är Petrus som känt sig sårad eftersom han frågar hur många gånger han ska förlåta, se vers 21.]
"Men om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela; begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]:
- Gå [då] undan och tillrättavisa honom enskilt, mellan dig och honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att (om han skulle) lyssna på dig har du vunnit [tillbaka] din broder.
[Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer. Grekiskan har här ett ord för att gå undan som innebär att man utan större uppmärksamhet drar sig bort.] - 16
Men om han väljer att inte lyssna på (hörsamma) dig, så ta med dig en eller två [personer] till, för 'på två eller tre vittnesmål ska varje ord (uttalande) avgöras (styrkas)' [5 Mos 19:15]. - 17
Och om han inte skulle bry sig om att lyssna till dem [och uppmärksamt ta till sig deras sunda förmaningar], så berätta för församlingen. [Tvistefrågan blir nu offentlig.] Men om han inte ens skulle bry sig om att lyssna till församlingen, så betrakta honom som en hedning eller en tullindrivare.
[Associera dig inte med honom, men älska honom, se Gal 6:1-2; 2 Thess 3:14-15; 2 Kor 2:5-11.]
Allt ni binder (skulle förbjuda ske) på jorden19Återigen säger jag er sanningen:
ska vara bundet (ska ha förbjudits ske) i himlen.
Allt ni löser (skulle tillåta ske) på jorden,
ska vara löst (ska ha tillåtits ske) i himlen.
[De skriftlärda använde termerna binda och lösa när man beslutade om vad som var rätt och fel i olika situationer. Något 'bundet' var förbjudet, medan något 'löst' var tillåtet, se Rom 7:2. Här handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se vers 17. Församlingen ska göra allt för att lösa konflikter mellan människor. När en inblandad part väljer förlåtelsens och upprättelsens väg, blir personen 'löst'. På motsvarande sätt 'binds' den som inte vill omvända sig i sina synder. Direkt efter detta, i vers 19-20, talar Jesus om vikten av att stå enade i bön. Ett beslut måste först vara bundet eller löst i himlen, innan det verkställs här på jorden.]
Om två av er skulle komma överens om (gr. symphoneo – vara harmoniskt samstämmiga angående) att be om (fråga efter; begära) någon sak [vilken vardaglig tvistefråga det än må vara här] på jorden, så ska det ges till dem genom (ordagrant: ska det ske dem nära/intill/hos) min Fader, som är i himlarna. 20För där två eller tre är församlade i (in mot) [har samlats med syftet att ära] mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
[Frasen "i mitt namn" har på grekiska med den något ovanligare prepositionen eis (in, in i, till, mot, för). Innebörden blir då att om så bara två trossyskon gemensamt vill nå fram till Jesus – målet för deras hjärtans enhet – står löftet om hans närvaro fast. Här bör det först och främst tolkas utifrån sammanhanget före (vers 15-18) och efter (vers 21). Uttrycket "två eller tre" upprepas från vers 16, där det andra steget i konflikthanteringen beskrivs (efter Skriftens princip om vittnesmål, se 5 Mos 19:15). I vers 19 används ordet pragma, vilket pekar på att det handlar om en sakfråga/tvistefråga (1 Kor 6:1). Det är som om Jesus verkligen vill understryka möjligheten till detta nådesteg – att han genom sin närvaro vill bekräfta och välsigna när troende reder ut en konflikt, redan innan det eskalerar till att behöva involvera hela församlingen.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
