Helbibel - söndag 27/9
Jes 51:1-53:12, Ps 69:19-37, Ords 24:7, Ef 5:1-33
Jes 51:1-53:12
Herren ska rädda sitt folk1Lyssna på mig,
ni som strävar efter (jagar, verkligen vill ha) rättfärdighet,
ni som söker (studerar för att få mer kunskap om) Herren (Jahveh).
Se på klippan [som] ni är huggna ur,
på dagbrottet (graven; "brunnen" – hebr. bor) som ni grävts ut (plockats ut) från.
2Se på Abraham, er far,
och Sarah, som födde er.
När jag kallade honom var han en enda (barnlös),
men jag välsignade honom och förökade honom.
3Ja, Herren ska trösta Sion [tempelberget i Jerusalem],
han ska trösta alla hennes ruiner.
Han ska göra hennes öken lik Eden,
hennes ödemark som Herrens (Jahvehs) trädgård.
Fröjd och glädje ska höras där inne,
tacksägelse och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument).
4Var uppmärksam på mig, mitt folk (hebr. am),
lyssna till mig, mitt stamfolk (hebr. leom) [Israel].
för undervisning (hebr. Torah) ska utgå från mig,
jag ska låta min rätt vila som ett ljus för folken [alla jordens folk].
5Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar ivrigt (med förväntan) på mig,
och sätter sitt hopp till min arm.
6Lyft upp era ögon till himlarna!
Se på jorden därunder! [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
7Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
bli inte heller nedslagna av deras smädande.
8För mal ska äta dem som en klädnad
och mott ska äta dem som ylle [mal och mott är fjärilar vars larver angriper textilier],
men min rättfärdighet ska vara för evigt
och min frälsning för alla generationer.
[Ordagrant: till generationernas generation; dvs. till den sista av alla generationer.]
9[Frasen "Vakna upp" här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
Ikläd dig din styrka, Herrens (Jahvehs) arm!
Vakna upp som i gamla dagar [hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
[Hebr. rahav betyder "stolthet", se Jes 30:7.]
10Är du inte den som torkade upp havet,
de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
för de återlösta att passera över? [2 Mos 14:21-22]
11Herrens förlossade ska återvända
och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem].
Evig glädje ska vara på deras huvuden.
De ska få glädje och fröjd
och sorger och suckande ska fly bort.
12Jag, ja, jag är han som tröstar er.
Vem är du, som är rädd för människor som ska dö,
och för människobarn som ska bli som gräs?
13Och har glömt Herren (Jahveh) din skapare,
som har sträckt (rullat) ut himlarna [som en bokrulle öppnas och sedan rullas ihop vid tidens slut, se 2 Pet 3:10, här anar vi också krökta rum och fler dimensioner än rum och tid, se även 1 Mos 1:1; 2 Sam 22:10]
och lagt jordens grundvalar,
och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri
när han gör sig redo att fördärva.
Var är förtryckarens raseri?
14Han som har blivit nedböjd ska med hast bli fri,
och han ska inte dö och hamna i avgrundens djup,
inte heller ska bröd fattas honom.
15För jag är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),
som rör upp havet så att dess vågor ryter,
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
16Jag har lagt mitt ord i din mun
och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
och lägga jordens grundvalar
och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Du är mitt folk"!
Jerusalem ska bli räddat
17[Detta är den femte och centrala delen i kapitel 49-54.]
Vakna upp! Vakna upp!
Res dig upp Jerusalem,
som har druckit vid Herrens (Jahvehs) hand,
bägaren med hans raseri.
Du har druckit avskummet av skakningens (skräckens) bägare,
ja, druckit ur den till botten.
[Skakningens är i verbformen hitpael – som indikerar att man darrar av obeskrivlig skräck, se även vers 22.]
18Det finns ingen som leder (guidar) henne, av alla söner som hon fött,
inte heller är där någon som tar henne vid handen, av alla de söner som hon har uppfostrat.
19Dessa två ting drabbade dig,
vem ska begråta dig?
Förödelsen och ödeläggelsen och hungersnöden och svärdet,
vem ska trösta dig?
20Dina söner är avsvimmade,
de ligger mitt på gatorna [ordagrant: vid gatornas huvud],
som antiloper i ett nät,
de är fulla av Herrens (Jahvehs) raseri,
av Guds tillrättavisning.
21Därför, lyssna nu till detta, du drabbade
och druckna, fast inte av vin,
22Så säger Herren din Herre (Adonai Jahveh) och din Gud (Elohim)
som hävdar sitt folks sak [Jer 50:34]:
"Se, jag har tagit ut ur din hand
skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).
23Jag ska sätta den [straffets bägare] i deras hand som plågat dig [Jer 25:17, 26, 28],
som har sagt till dig (din själ):
'Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)'
och du har gjort din rygg till mark,
en gata för dem att gå över (trampa på) [Jos 10:24]."
Den lidande tjänaren ska rädda sitt folk
1Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder, Jerusalem,
den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
2Skaka av dig stoftet [dammet] och res dig upp
– sätt dig på din tron, Jerusalem.
Frigör dig från banden som binder din nacke,
du fängslade dotter Sion [tempelberget i Jerusalem].
3Så säger Herren (Jahveh):
"Ni blev sålda för inget
och utan silver (pengar) ska ni bli återlösta (hebr. gaal)."
4Ja, så säger Herren Gud (Adonai Jahveh): Först gick mitt folk ner till Egypten och bodde där tillfälligt som främlingar. Sedan förtryckte Assyrien (Ashor) dem utan anledning.
5Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och alltid, alla dagar, blir mitt namn föraktat, hädat och smädat.
[Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.]
6Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som talar: "Här är jag!"
[Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se Matt 27:54. Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på, då alla judar ska se vem de har stungit, se Sak 12:10.]
7Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i Rom 10:15.]
8Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
tillsammans jublar de av glädje,
för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
9Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk [Jes 40:1], han återlöser Jerusalem.
[Verbet återlöser är på hebreiska gaal och den som återlöser är en goel. Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se 3 Mos 25:25; Rut 2:20; 3:9; 4:8-10. Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens Återlösare, vår Goel. Jesus Messias fullföljer det uppdraget när han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se Ps 19:15; Job 19:25; Joh 1:29; Apg 20:28; Upp 5:1-5.
Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna, utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.]
10Herren (Jahveh) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
[Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
11Lämna, lämna, gå bort från platsen,
vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahvehs) tillhörigheter.
[Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se 2 Krön 36:18; Esra 1:7.]
12Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:11, 33]
och ni ska inte heller fly (som man flyr för sitt liv, i panik)
för Herren (Jahveh) vandrar framför er
och Israels Gud (Elohim) är er eftertrupp [som beskyddar er mot anfall bakifrån och bakhåll].
[Under uttåget från Egypten beskyddade Gud israeliterna från faraos attack när de korsade Röda havet, se 2 Mos 14:19. Han ledde dem också genom öknen. Här profeteras om hur de ska komma tillbaka från Babylon, hur Herren ska gå före och efter dem.]
Den lidande tjänaren ska bära vår synd (52:13-53:12)
13
Följande stycke är strukturerat som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4-6.
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13-15
B Förklaring – ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1-3
C Han tog all vår synd, Jes 53:4-6
B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7-9
A´ Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10-12
Upphöjd, men ändå förödmjukad
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nasa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
14Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
[En del manuskript har "dig" istället för "honom", i så fall riktas orden direkt till tjänaren.]
Hans yttre (hans utseende) var så vanställt att han inte längre såg ut som en man,
hans gestalt var olik en människas (Adams barn).
15Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos – hebr. nazah) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i Rom 15:21.]
[Det hebreiska ordet nazah återfinns 24 ggr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se 3 Mos 4:6; Hes 36:25. Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
Ett rotskott
1[Nu följer den andra nivån i kiasmen som började redan i föregående kapitel. Gåtan som presenterades i Jes 52:13-15 börjar nu få sin förklaring. Vers 1-3 hör tematiskt ihop med vers 7-9. Här används en liknelse om en planta som skjuter skott.]
Vem trodde på vad vi just har hört [att tjänaren skulle bli upphöjd, se Jes 52:13-15]?
För vem var Herrens arm (kraft) uppenbarad (avklädd naken – hebr. galah)?
[I denna vers ställs två frågor. Den första utmanar läsaren att försöka förstå gåtan om hur den lidande tjänaren skulle bli upphöjd som just beskrivits. Här är läsaren subjekt. I den andra frågan är det läsaren som är objektet. Första frågans verb "trodde på" är parallellt med andra frågans "uppenbarad". Det första verbet är aktivt och kräver en respons från den som lyssnar att tro på budskapet. Det andra är passivt, vilket visar att någon annan måste stå för uppenbarelsen. Vårt ansvar är att tro, men å andra sidan, hur kan vi tro om det inte blir uppenbarat? Just denna problematik, från vers 7-8 i detta kapitel, sätter den etiopiske hovmannen ord på i konversationen med Filippus, se Apg 8:30-33.
Även i ordvalet för hur Herrens arm (hans styrka) ska bli "uppenbarad" finns en profetisk föraning om Messias lidande. Ordet uppenbarad (hebr. galah) betyder även att kläs av naken och bli behandlad som en fånge (2 Kung 15:29). Något som uppfylls när Jesus blir avklädd naken, vanhedrad och tillfångatagen (Matt 27:35; Fil 2:7). Herrens arm är också ett uttryck för Guds omnipotens (att han gör vad han vill), men i det ligger också att hans rättfärdighet kräver dom över synden.
Genom "Herrens arm" visar tjänaren sin makt när han dömer synden men samtidigt är beredd att återlösa, rädda och frälsa varje människa från synden. Israel hade inte sett Guds militära kraft användas av tjänaren, Jesus.]
2För han [Guds tjänare, återlösaren] sköt upp inför honom som en späd planta (spädbarn),
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade ingen speciell gestalt eller hög status (kunglig prakt) som fångade vår uppmärksamhet,
inget fantastiskt med hans utseende som gjorde att vi skulle vilja följa honom.
3Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [Ps 39:5],
en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta]
och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad).
Människor vände bort sin blick från honom,
han var föraktad och utan värde i våra ögon.
[Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.]
Han tog all vår synd
4[Vers 4-6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25; Rut 4:3-10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.]
Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17],
och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b];
och vi – vi såg honom som slagen (straffad),
pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
5Han blev genomborrad (sargad) [Ps 22:17] för våra överträdelser [vår öppna rebelliskhet mot Gud],
krossad (nedtyngd) för våra synder (missgärningar, skulder).
Straffet [som vi rättmätigt förtjänar] lades på honom
för att vi skulle få frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och genom hans sår [sargade kropp]
är (blir) vi helade (läkta, friska) [har både kroppslig och själslig bot kommit till oss].
6Alla har vi gått (vi gick alla) vilse som får,
var och en [av oss] har gått (gick; vände sig till) sin egen väg.
Herren (Jahveh) lät all vår synd (missgärning, orättfärdighet, skuld) [hela vårt straff] läggas på (möta/drabba) honom.
[I hebreiskan står ordagrant: "var och en har gått till sitt eget ansikte", vilket motsvarar uttrycket "att gå dit näsan pekar". Den exakta lydelsen av den sista strofen är: "JHVH har i honom placerat (låtit komma emellan) all vår synd". Synd (hebr. avon), som här står i singular (jfr vers 5), innefattar även alla överträdelser (hebr. pesha), dvs. lagbrott och brist på förmåga att leva upp till Torah – Guds undervisning med alla budord förmedlade genom Mose.]
Offrades som ett lamm
7[Nu följer tre verser som tematiskt hör ihop med vers 1-3. Där förklarades mysteriet med rotskottet, här används bilden av ett lamm som är tyst på väg till slakt. Jesus argumenterade inte mot sina opponenter, se Apg 8:32; Matt 26:63; Mark 14:61; Joh 19:9; 1 Pet 2:23]
Han blev pinad (nedtyngd) och han ödmjukade sig,
han öppnade inte sin mun,
som ett lamm som leds iväg till att slaktas
och som ett får som är tyst framför den som klipper det,
han öppnade inte sin mun.
8Han leddes bort efter en orättvis dom,
men vem begrundar (tänker på; reflekterar över) detta? [Ingen brydde sig.]
Ja, han blev avhuggen [som en gren från ett träd] från de levandes land [han blev dödad],
på grund av mitt [hans eget] folks överträdelse [öppna rebelliskhet mot Gud].
9Hans grav var tänkt bland de ogudaktiga [tillsammans med kriminella, se Matt 27:38],
men med (bland) en rik [i en förmögen mans grav lades han, se Matt 27:57, 60] vid (i) sin död [plural],
eftersom han inte hade begått något orätt
och inget svek fanns i hans mun (han inte talat någon lögn) [1 Pet 2:22].
[Ordet död är plural (ordagrant "i hans dödar")! Pluralformen är ett grammatiskt grepp som markerar att något som är uppenbart singular är extra viktigt, ibland även stort eller mycket, men framförallt oundvikligt. Det saknas alternativ, det går inte att kompromissa eller göra på något annat sätt. Jesus var tvungen att dö för att kunna återlösa oss – det finns inget annat alternativ. Hebreiskan har också flera bottnar, eftersom "död" står i plural blir det samtidigt många dödar, jfr 1 Mos 2:17. Det blir ett profetiskt budskap om att Jesus dör för många – oss alla, hela mänskligheten, varje enskild individ, eftersom han tar på sig många dödar när han dör. Ordet begränsas inte av något antal, därför är det oändligt många dödar, vilket betyder att ingen lämnas utanför. Med andra ord tar Jesus här all död som finns och besegrar den!]
Försoningens gåta löst
10[I detta avslutande stycke, vers 10-12 (som tematiskt hör ihop med Jes 52:13-15) uppenbaras hur det är Guds vilja att hans smorde tjänare blir försoningsoffret. Även om Jesus korsfästes av onda människor var hans död på förhand bestämd av Gud, se Apg 2:22-23. Jesus var ingen martyr och det var inte en olyckshändelse – Jesus var syndoffret för världens synd, se 3 Mos 7:1-10. Jesus inte bara tog vår skuld, utan han blev vår skuld. Till skillnad från skuldoffret (3 Mos 5:14-6:7), övertäckte han inte bara skulden, utan bar bort den, se Joh 1:29.]
Det var Herrens (Jahvehs) vilja att krossa honom [tynga ner honom med världens synd]
– göra honom sjuk (svag).
Om hans liv blir (hans själ gör sig själv till) ett skuldoffer,
ska han se sin säd [andliga ättlingar] (frön) och ett långt liv,
och Herrens (Jahvehs) vilja ska förverkligas genom hans hand.
11Genom det lidande han (hans själ) har utstått [den börda han bar]
får han se [stor frukt; många ättlingar] och blir mättad (belåten; fullständigt tillfreds).
Genom att känna [ha en nära personlig relation med] honom, min tjänare – den Rättfärdige –
ska han ge rättfärdighet åt många – för han bar [som ett lastdjur eller en slav] deras synder (missgärningar, orättfärdighet; skulder, straff).
[Det står "åt många", inte "alla". Det betyder inte att hans återlösning är begränsad. Den gäller alla men på samma sätt som återlösaren (hebr. goel), måste betala för återlösningen frivilligt, är det också helt frivilligt att låta sig bli återlöst. Gud som lever i evighetsperspektivet vet redan i förväg att alla människor inte kommer att välja att låta sig återlösas. Det avspeglas i ordet "många" här.]
12Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga (som en kung) [i Gudsriket],
och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
och blev räknad som en syndare (kriminell, brottsling),
när han bar (lyfte upp) mångas synd (skuld, straff),
och medlade för överträdarna (bad för syndarna) [Luk 23:34].
Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i Matt 4:17 läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man Jes 51:12-52:12 (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det Jes 54:1-10 (49:e veckan – Ki Tetze), dvs. man hoppar helt enkelt över Jes 52:13-53:12!
ⓘ Mer om läsplaner inom judisk tradition
Ps 69:19-37
19Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den,betala lösensumman för mina fienders skull.
20Du, du [du upprepas för att ge betoning] känner till (vet allt om) mina förebråelser (hur jag hånas),
min skam och min vanära.
Mina motståndare finns alla inför dig;
21förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
Jag söker efter någon som kan visa medlidande,
men där finns ingen, och efter tröstare, men fann ingen.
22De har lagt gift (galla, bitterhet) i min mat
och i min törst gav de mig vinättika att dricka.
[Hebr. rosh används för gift, ofta framtaget från en växt (Hos 10:4; Amos 6:12) eller ormgift, se 5 Mos 32:33; Job 20:16. När Jesus hänger på korset erbjöds han först galla för att mildra lidandet, vilket han nekade (Matt 27:34). Sedan erbjuds han surt vin som han tog, vilket förlängde lidandet, se Joh 19:29.]
23Låt deras bord framför dem bli en snara,
och deras frid (säkerhet, trygga förhållanden) bli en fälla för dem.
24Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
och låt deras höfter skaka.
25Utgjut din harm över dem
och låt din brinnande vrede hinna ikapp dem.
26Låt deras läger bli öde,
låt ingen få bo i deras tält.
27[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3-5.]
Eftersom de förföljer honom som du har slagit (disciplinerat)
och räknar [återberättar, sprider rykten om] din slagnes lidande.
28Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser
och låt dem inte komma in i din rättfärdighet.
29Låt dem raderas ur Livets bok
och låt dem inte bli upptecknade bland de rättfärdiga.
30Jag är plågad och i smärta,
låt din frälsning (räddning), Gud (Elohim), beskydda mig (sätta mig på en hög plats).
Individuell lovprisning
31Låt mig prisa Herrens (Elohims) namn med sång (hebr. shir)
och upplyfta honom med tacksägelse.
32Det ska behaga Herren (Jahveh) mer än [ett offer av] nötboskap [hebr. shor, snarlikt med sång i vers 31]
eller [en fullvuxen] en tjur med horn och klövar. [3 Mos 11:3]
33De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada.
[Att offra oxar var dyrt.]
Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas.
34För Herren (Jahveh) lyssnar till de fattiga och behövande,
och försmår inte dem som är fångar (i fångenskap).
Gemensam lovprisning
35Låt himlarna och jorden prisa honom,
havet och allt som rör sig däri.
36För Gud (Elohim) ska frälsa Sion [tempelberget i Jerusalem]
och åter bygga upp Juda städer.
Sedan ska de bo där och besitta det [Sion – Jerusalem, se Ps 48:13; 102:14].
37Hans tjänares barn ska ärva det
och de som älskar hans namn ska bo där.
Ords 24:7
22. Vishet segrar alltid över dårskap7Vishet är ouppnåelig för en dåre,
han blir mållös i porten [där rätt skipades och etik och moral diskuterades].
Ef 5:1-33
Vandra i kärlek
Det kristna livet liknas vid en vandring.
3Men
sexuell omoral (otukt – gr. porneia)
och all (all slags; varje form av) orenhet
eller girighet (glupskhet; begär efter mer – och då åsyftas främst det materiella)
ska inte ens nämnas [ryktas om att det finns] bland er. Sådant passar sig inte bland de heliga [Guds utvalda folk – som är avskilt att agera annorlunda än världen].
[Den grekiska konjunktionen de (översätts: men, nu, osv.) binder ihop sammanhanget med vers 1-2 och förstärker hur själviskhet på det sexuella och materiella området är så långt ifrån ett liv i osjälvisk kärlek man kan komma. Sexuell omoral/otukt syftar på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en maka/make som är otrogen i sitt äktenskap. Här används dock sexuell omoral/otukt i en bredare mening och syftar på all sexuell orenhet. Ordet "eller" sätter girighet som en egen kategori. Både sexuell och materiell synd kommer från samma svaghet i den fallna naturen – ett omättligt habegär som uppfylls på otillåtet sätt.]
4Låt det inte heller finnas:
fräckhet (skamlighet, obscena gester och tal),
dåraktigt (tanklöst, lättsinnigt) tal
och vulgära smutsiga skämt (syrlig ironi; som inte är passande).
Höj i stället er röst i tacksamhet [till Gud].
[Det är enda gången i NT dessa tre ord används. Det första ordet, gr. aischrotes, beskriver sådant som är skamligt och smutsigt och inkluderar gester osv. Det andra ordet, gr. moro-logia, som beskriver dåraktigt och lättsinnigt tal. Det tredje ordet är eu-trapelia där eu betyder "smidig/lätt" och trapelia betyder "böja/svänga". Ursprungligen beskrev det en förmåga att anpassa sig och följa med i en konversation, och var en av Aristoteles dygder. Ordet kom dock senare att användas för grova oanständiga skämt.]
5För detta kan ni vara säkra på:
Ingen som praktiserar sexuell omoral (otukt – gr. porneia),
ingen oren människa,
ingen girig (med materiellt habegär) – en sådan person är en avgudadyrkare –
[Påståendet gäller främst den sista punkten där pengar och välstånd har ersatt Gud i tillbedjan, se Matt 6:24; Fil 3:19; 1 Joh 2:15, men gäller även för de två första punkterna då det skapade tillbeds i stället för Skaparen, se Rom 1:25]
har någon del i den Smordes (Messias, Kristi) och Guds rike. [Samma tre ord som nämndes i vers 3 upprepas här. Det som upptar en människas främsta längtan och önskan vid sidan av Gud är en avgud, se Matt 6:24.]
6Låt ingen bedra er med tomt prat (grundlösa argument, ursäkter) [som tonar ner allvaret med sexuell orenhet och materiellt habegär], för genom sådana synder kommer Guds vrede (straffdom) över olydnadens barn.
Vandra i ljus
En kristen är kallad att vara ljus i en mörk värld.
Vandra [lev då alltid aktivt] som ljusets barn 9för (eftersom) ljusets frukt [singular, se även Gal 5:22-23] är
varje form av godhet,
rättfärdighet
och sanning.
10Pröva [undersök kontinuerligt, acceptera och samtyck till] vad som är välbehagligt för Herren [det som är gott, rätt och riktigt och som gläder honom]. 11Och ha inte del i (gemenskap med; delta inte gemensamt med) [identifiera er inte med – gr. synkoinoneite] mörkrets ofruktbara gärningar, utan exponera (motbevisa, bemöt, tillrättavisa, kullkasta) hellre [visa dem som ligger bakom dessa gärningar på felaktigheter i stället], 12för vad som i hemlighet sker [gr. kruphe – vad som i skymundan försiggår] under dem [dessa människors auktoritet; ordagrant: "för de saker som i hemlighet sker under deras"] är det till och med skamligt att tala om. [Det grekiska adverbet kruphe kommer från verbet krupto att dölja/gömma.] 13Men alla [dessa] saker som exponeras (motbevisas) [se vers 11] blir synliga (uppenbaras; visar sig) under ljuset [kommer fram under ljusets auktoritet; ordagrant "under ljusets"], för allt det som blir synligt (uppenbarat) är ljus. 14Därför säger han [det är av den anledningen som det heter]:
Vakna du som sover!Vandra i vishet
Och stå upp från de döda,
så ska den Smorde (Messias, Kristus) lysa över dig.
[Fritt citerat från Jes 26:19; 60:1-2. Strofen kan vara tagen från en tidig hymn.]
Människor observerar hur de kristna lever sina liv. Därför uppmanar Paulus de troende att vandra i vishet, fyllda av Anden.
[Samma tanke uttrycks nästan ordagrant i Kol 4:5. Där uttrycker Paulus också i klartext att det gäller att ta vara på varje tillfälle i mötet med utomstående.]
17Var därför inte oförståndiga (tanklösa, dåraktiga; utan insikt/perspektiv) [handla inte ologiskt, förhastat och oförsiktigt, se Luk 11:40], utan förstå [reflektera strukturerat och lägg ihop alla fakta så att ni kommer fram till] vad som är Guds vilja (önskan). 18Och drick er inte berusade (var inte druckna/fulla) av vin, för det leder till omåttlighet [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. asotia (motsatsen till frälsning – gr. soteria); dvs. ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd]. Låt er i stället uppfyllas av (fyllas med) Anden [den helige Ande].
Sång, musik, tacksamhet och underordnande är ett resultat av att vara fylld av Anden.
19Tala ständigt till varandra med:
psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],
hymner [mänskligt komponerade lovsånger]
och andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15].
Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)
av hela ert hjärta till Herren.
[All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren, se även Kol 3:16.]
20Tacka ständigt Gud Fadern för allt,
i vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn.
21Underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) varandra [inte i människofruktan utan]
i vördnad (fruktan) för den Smorde (Messias, Kristus).
[Fyra grekiska particip – tala, sjung/spela, tacka, underordna – hör till verbet "bli fylld" i vers 18. Sång och musik har en stor plats, men även tacksamhet och ömsesidigt underordnande karaktäriserar en andefylld kristen.]
Underordna er varandra – men först och främst Herren (5:22-6:9)
Hustrur och män
22[Att vandra värdigt kallelsen, se Ef 4:1, påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. En familj i Romarriket var stor. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och ibland även slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark. I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist.
Denna vers har inget eget verb i grekiskan, det är underförstått utifrån föregående vers 21. Samtidigt som ett nytt stycke inleds är det tydligt kopplat med att vara fylld av Ande och ett ömsesidigt frivilligt underordnande från alla parter.]
Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män,
på samma sätt som de underordnar sig Herren.
23För en man är sin hustrus huvud,
på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) är församlingens huvud,
han som beskyddar (bevarar, räddar) sin kropp [församlingen].
24Ja, som församlingen underordnar sig (intar en frivillig position av samarbete med) den Smorde (Messias, Kristus),
så ska hustrurna också i allt underordna sig (inta en frivillig position av samarbete med) sina män.
25Män [gifta män], älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) [osjälviskt] älskat församlingen och utgivit (överlämnat) sig själv för henne.
26[Vers 26 och 27 är symmetriskt strukturerade i en form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första raden hör ihop med temat i den sista, temat i andra raden med näst sista osv. I en kiasm återkommer ofta ord och fraser. "Helga" i vers 26 hör ihop med sista radens "helig" i vers 27 och frasen "renat med vatten" hör ihop med "utan fläck". Det centrala budskapet är att Jesus är brudgum och församlingen hans brud. Strukturen och placeringen visar att det inte är äktenskapet som är en bild som appliceras på Jesus och församlingen. I stället är Jesus och församlingen förebilden och prototypen för äktenskapet.]28Det är så männen ska [osjälviskt och utgivande] älska sina hustrur
Han gjorde det för att helga (avskilja) den [församlingen] för Gud, sedan han renat den med vatten, i kraft av ordet.helt helig och utan någon defekt.27utan fläck, skrynkla eller något sådant,Han gjorde det för att presentera församlingen bredvid sig själv i härlighet [som sin brud],
– som sina egna kroppar.
Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv.
29För ingen har någonsin hatat sin egen kropp (sitt eget kött),
utan tar i stället hand om och sköter om den.
Så gör den Smorde (Messias, Kristus) med församlingen,
30eftersom vi är delar av hans kropp.
31Av den anledningen ska en man lämna sin far och mor (beroendet av dem)
och vara förenad med (hålla sig till) sin hustru, och de två ska bli ett kött.
[Citat från 1 Mos 2:24. I äktenskapet skapas inte bara något nytt. Paret "lämnar" sitt beroende till föräldrar för att "hålla sig till varandra" och skapa en ny familj. Därför är äktenskapet inte bara en privat angelägenhet utan något som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.]
3233Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se vers 25], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. [1 Pet 3:2]Detta mysterium är stort (här finns en djup sanning som nu är uppenbarad), och då talar jag om [relationen mellan] den Smorde (Messias, Kristus) och församlingen. [I Höga Visan beskrivs och uppenbaras mer av detta mysterium.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
