Halvbibel - söndag 27/9
Jer 13
Judas exil1Så säger Herren (Jahveh) till mig: "Gå och ta dig en linnegördel och sätt den på dina länder och låt den inte komma i vatten." 2Och jag tog mig en linnegördel efter Herrens (Jahvehs) ord och satte den på mina länder.
3Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig en andra gång och han sa: 4"Ta gördeln som du har tagit dig, som är på dina länder och stig upp. Gå till Perata och göm den där i en klyfta i berget." 5Och jag gick och gömde den i Perata som Herren (Jahveh) befallt mig.
6Och det skedde efter många dagar att Herren (Jahveh) sa till mig: "Stig upp, gå till Perata och ta gördeln därifrån, som jag befallde dig att gömma där." 7Och jag gick till Perata och grävde och tog gördeln från platsen där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, den var inte duglig till något.
8Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 9Så säger Herren (Jahveh): På detta sätt ska jag göra oduglig Juda stolthet och Jerusalems stora stolthet. 10Detta onda folk som vägrar att lyssna till mina ord, som vandrar i sitt hjärtas envishet och har gått efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, det ska bli som denna gördel, som inte duger till någonting. 11För som gördeln omsluter en mans höfter, så har jag låtit mig omslutas av hela Israels hus, och hela Juda hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), för att de ska vara ett folk åt mig och till ett namn och till en ära och till en härlighet. Men de vill inte lyssna.
Vinläglarna
12Och du ska säga dessa ord till dem:
Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim):
"Varje krus är fyllt med vin."
Och när de säger till dig:
"Vet vi inte att varje krus är fyllt med vin?"
13Då ska du säga till dem:
Så säger Herren (Jahveh):
Se, jag ska fylla landets alla invånare, kungarna som sitter på Davids tron och prästerna och profeterna och alla Jerusalems invånare, med berusning.
14Och jag ska slå dem en man mot hans bror och fäderna och sönerna tillsammans, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Jag ska inte ha medömkan och inte skona och inte ha förbarmande, utan fullständigt förgöra dem.
Hot om fångenskap
15Lyssna och ge era öron,
var inte stolta eftersom Herren (Jahveh) har talat.
16Ge ära till Herren er Gud (Jahveh Elohim)
innan det blir mörkt
och innan er fot snubblar
i skymningen medan ni söker efter ljus,
han vänder det till dödens skugga
och gör ett tjockt mörker.
17Och om ni inte lyssnar till det
kommer min själ att gråta över er stolthet i hemlighet
och mina ögon kommer att gråta och gråta
och rinna i tårar,
eftersom Herrens (Jahvehs) hjord har burits bort i fångenskap.
18Säg till kungen och till drottningmodern:
"Sätt er ner lågt [ett uttryck för sorg eller ödmjukhet],
för era huvudens kronor har kommit ner,
era vackra kronor."
19Städerna i söder (Negev) är stängda
och där är ingen som öppnar dem,
hela Juda har burits bort i fångenskap,
det är fullständigt bortburet i fångenskap.
20Lyft upp era ögon
och se dem som kommer från norr,
var är hjorden som gavs dig,
din vackra hjord?
21Vad ska du säga eftersom de utses över dig,
dem du har fostrat åt dig [sätts] över dig, vännerna [blir] till ditt huvud?
Ska inte smärta övermanna dig,
som smärtan hos en kvinna i födslovånda?
22Och om du säger i ditt hjärta:
"Varför har dessa ting drabbat mig?"
För myckenheten i dina synder
drogs dina kjolar upp
och din kropp (häl) skändades (blottades).
23Kan en kushit [en etiopier som är mörkhyad] ändra sin hud
eller leoparden [ändra – ta bort sina svarta] sina fläckar?
Även ni kan göra det rätta,
som är vana att göra ont.
24Därför ska jag förskingra dem
som agnarna som far iväg med öknens vindar.
25Detta är din lott
som är utmätt åt dig från mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
eftersom du har glömt mig
och förlitat dig på lögn.
26Därför ska jag dra upp dina kjolar över ditt ansikte,
så din skam ska bli synlig.
27Dina äktenskapsbrott och ditt gnäggande,
din skamlösa prostitution,
på fältets kullar
har jag sett dina osmakliga handlingar.
Ve över dig, Jerusalem!
Du ska inte göras ren. När ska det någonsin ske?
Ef 4:17-32
Uppmaning till ny moral17Detta säger jag därför och vittnar om (bekräftar) i Herren [Paulus återkopplar till vers 1 och fortsätter med en allvarlig uppmaning]: Ni ska inte längre vandra (leva) som hedningarna vandrar (lever sina liv). Deras sinne är tomhet [fåfängliga tankar uttömda på mening]. 18Deras förstånd är förmörkat. De är främmande för [det andliga] livet i Gud på grund av den okunnighet (ovilja) som finns i dem genom deras hjärtas hårdhet (förhärdelse, envishet, andliga blindhet). 19Utan skam (i ett tillstånd av apati och okänslighet) har de överlämnat sig själva [som ett byte] till lössläppthet (ohämmad sensualitet, otyglad moral) för allt slags utövande av orenhet i åtrå (girighet, själviskhet, begär) [allt som deras förmörkade sinnen kräver och är i konstant behov av]. 20Men detta var inte vad ni lärde er (förstod) om den Smorde (Messias, Kristus). 21Om ni verkligen hade lyssnat till honom och blivit undervisade i honom, precis som den sanning som är (finns) i Jesus [att sanningen bor och är personifierad i honom]:
22[Vid frälsningen läggs den gamla människan bort och den nya ikläds en gång för alla. Däremot är den inre människans förnyelse något som ständigt pågår, då den troende påverkas både av köttet och Anden, se Gal 5:17. Den gamla människan levde efter köttet men den nya lever efter Anden.]då skulle ni en gång för alla lagt bort er gamla natur (lämnat ert tidigare sätt att leva) – som blir mer och mer korrupt genom dess förföriska (lögnaktiga) lockelser (bedrägliga begär), 23och istället förnyats till ert sinnes ande [genom den helige Andes hjälp, se Jud 1:19],
24och en gång för alla iklätt er den nya människan, som är skapad enligt Gud (till Guds avbild) i sanningens [Jesus är sanningen, se vers 21 och Joh 14:6] rättfärdighet och helighet [gentemot människor och inför Gud].
Uppmaningar för det nya livet
25Lägg därför bort all lögn (falskhet) en gång för alla,
låt var och en tala sanning till sin nästa (sin medmänniska),
för vi är ju varandras lemmar (olika delar i en och samma kropp).
[Paulus uppmanar de troende att vara ärliga och sanna med varandra i sitt tal. Men det räcker inte, de troende måste också vara ärliga med sina känslor. Att lägga locket på och inte prata om problem löser ingenting. Gud har gett människan känslor och vi uppmanas att känna glädje, sorg och vrede. Det går inte att älska det goda och rättfärdighet utan att också hata det onda och orättfärdighet. Nu följer ett bud att faktiskt visa sina känslor.]
26Var vred (arg), men synda inte (gå inte emot Guds bud, missa inte målet). Låt aldrig solen gå ner över er förbittring (irritation, ilska) [så att frön av bitterhet sås in],
Paulus uppmanar till vrede under vissa omständigheter.
[Paulus citerar från Ps 4:5: "Bli vred, synda inte, tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Selah." Det avslutande hebreiska ordet Selah beskriver troligtvis en paus, och i så fall illustreras på ett praktiskt sätt eftertanke och reflektion. Paulus skriver om den sista delen med lite andra ord, men med samma betydelse.
Det finns tre ord för vrede i grekiskan, och alla finns representerade i detta kapitel:
- Grekiska thumos beskriver ett hett temperament som kokar över och översätts med "häftighet", det förbjuds i vers 31.
- Det andra ordet är parorgismos och översätts "förbittring", se vers 26b. Det har att göra med irritation och långsinthet. Det är naturligt att känna detta, men är farligt att härbärgera i hjärtat under lång tid.
- Den vrede som vi uppmanas känna är orge, se vers 26a. Samma ord används också i vers 31 där den fördöms om den sker impulsivt. Paulus prisar korintierna för att de kände vrede inför synd och orättfärdighet, se 2 Kor 7:11. Jesus kände vrede över fariséernas tystnad och ovilja att svara på frågan om det var tillåtet att göra gott på sabbaten, se Mark 3:5. Jesu ilska är dock inte okontrollerad. Först dagen efter att han studerat hur man sålde och köpte i templet agerar han, se Mark 11:11, 12, 15.
28Den som stjäl ska sluta stjäla, i stället arbeta på ett ärligt sätt med sina egna händer, så att han kan ge åt dem som lider nöd.
[Den som stjäl uppmanas att i stället arbeta. Paulus betonar att arbetet ska vara ärligt, vilket indikerar att ohederliga affärer och svindleri också är stöld. Det räcker alltså inte att bara sluta med ett dåligt beteende. I stället för att drivas av själviskhet, där man vill ta från andra, blir motivationen att kunna ge till andra. Samma princip gäller även våra ord som är nästa punkt.]
29Låt inte något omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skämt som är av dålig kvalité och därför ohälsosamt och opassande att använda] komma ut (fara fram; gå vidare) ur er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs (det som är bra för den nödvändiga/behövliga uppbyggelsen), så att det gynnar (ordagrant: skulle ge nåd åt) dem som lyssnar. 30Och bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill (blivit försäkrade med) för återlösningens dag [med en slutgiltig befrielse genom Jesus från ondska och syndens konsekvenser].
[I vers 15 uppmanar Paulus att tala och praktisera sanning i kärlek och i vers 25 att lägga bort lögnen och tala sanning. I ordet för nåd (gr. charis, i vers 29) ryms Paulus önskan att det skulle bli till välsignelse och glädje och föda tacksamhet hos dem som hörde på.]
31Låt all
bitterhet (allt hat) [från en bitter rot som leder till bitter frukt, se Heb 12:15; Apg 8:23; Rom 3:13-14]32Var i stället vänliga (goda, hjälpsamma) mot varandra, ömsinta (förstående, medkännande) –
och häftighet (allt hett temperament; alla upprörda känslor)
och vrede (allt dåligt humör)
och klagan (allt gnäll; alla dispyter)
och nedvärderande tal (allt smädande; allt hårt föraktfullt tal)
vara långt ifrån er,
tillsammans med all ondska (illvilja; önskan att skada; alla onda planer).
[Denna uppräkning har ett "och" mellan varje enskild synd. Detta skrivsätt visar att varje synd är lika allvarlig.]
förlåt alltid (var generösa i er attityd; visa alltid nåd mot) varandra,[Paulus nämner två egenskaper (vänliga, ömsinta) och skriver inte "och" mellan dessa i grundtexten. Detta visar troligen att han egentligen skulle ha kunnat fortsätta med fler beskrivande ord, men att själva slutsatsen utifrån dessa egenskaper utgör tyngdpunkten: att förlåta och agera på samma sätt som Jesus. Här används inte det vanliga ordet för att förlåta, aphiemi (som har betydelsen att "släppa något", se Matt 6:12), utan charizomai, som har innebörden att generöst unna varandra frihet och favör – på samma sätt som Gud har gett oss friheten och nåden i Jesus.]
precis som Gud i den Smorde (Messias, Kristus)
förlät er (visade er nåd; var generös mot er).
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
