Psalm 72 är en passande avslutande psalm för Psaltarens andra bok (Psalm 42-72). Oväntat handlar inte psalmen om David, som nämnts i inledningen på många av psalmerna i denna bok, istället är fokus på Messias – kungars kung och Davids son.
Författare: Salomo
Struktur:
1. Bön till Gud för kungen, vers 1-4
2. Bön om långt liv och välgång i landet, vers 5-7
3. Bön om internationellt erkännande, vers 8-11
4. Kungens gärningar, vers 12-14
5. Må han leva, vers 15-17
Avslutande lovprisning, vers 18-20
1Av (för) Salomo.
[Psalmen är en bön för kungen. Titeln "av Salomo" kan även översättas "för Salomo", och då är det också en bön skriven för Salomo och efterkommande kungar. Bönen återspeglar idealbilden av en kung. Den beskriver enligt judisk tradition hur Messias, och enligt den tidiga kyrkans tradition hur Jesus, ska regera i tusenårsriket.] Gud (Elohim), ge konungen dina domar (förmågan att döma rättvist),
ge konungasonen din rättfärdighet (låt honom bli kvalificerad för sitt uppdrag).
2Han ska döma ditt folk med rättfärdighet (rättvist),
och dina betryckta (de ödmjuka) med rättvisa. [De ska få rättvisa domar.]
3Bergen ska ge (bära, berätta nyheten om) frid åt folket,
och höjderna rättfärdighet. [Bergen och höjderna är poetiskt personifierade som budbärare som kommer med frid, det hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden.]
4Han ska försvara de betryckta i folket (skipa rätt),
han ska befria de fattigas barn (de som är nödställda)
och krossa förtryckaren.
5Människor ska frukta dig (tillbe dig i vördnad),
så länge solen och månen finns kvar,
generation efter generation.
6Han ska vara som regnet som kommer ner på det nyslagna gräset
[då skörden bärgats och rötterna är som mest känsliga för torka],
som regnskurar (våg efter våg av stilla strilande regn) som vattnar jorden.
7I hans dagar [då Jesus regerar i tusenårsriket] ska den rättfärdige blomstra
och det ska vara stor frid (välsignelser på alla områden)
så länge månen finns i skyn.
8Han ska härska från hav till hav,
från floden till jordens ändar.
9Öknens (ödemarkens) folk ska böja knä för honom,
hans fiender ska slicka stoftet.
10Kungarna från Tarshish och avlägsna kuster [i väst]
ska komma med gåvor.
Kungarna från Saba [hebr. Sheba; nuvarande Jemen eller Aksum i Etiopien] och Seva [i öst]
ska bära fram gåvor.
11Ja, alla kungar ska falla ner inför honom,
alla hednafolk ska tjäna honom.
12Han ska befria den nödställde som skriker (ropar efter hjälp),
och den förtryckte som inte har någon hjälpare (ingen som försvarar honom).
13Han ska känna medlidande med de nödställda (de som lider),
han ska frälsa deras liv (rädda deras själ, ande).
14Han ska återköpa deras liv från förtryck och våld,
deras blod ska vara dyrbart i hans ögon.
15Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
guld från Saba (hebr. Sheva) till honom [vers 10].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
16Må säden växa rikt i landet,
ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja som Libanons skogar [cederträd]
och städernas folk blomstra som markens örter.
17Må hans namn [kungen] leva för evigt,
må hans namn blomstra så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
alla hednafolk ska prisa honom salig. [[1 Mos 12:3]]
Avslutande lovprisning
18[Den andra boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 3 och 4, se [Ps 41:14; 89:53; 106:48].]
Välsignad är Herren Gud (Jahveh Elohim),
Israels Gud (Elohim) som ensam gör under!
19Välsignat är hans härliga Namn för evigt.
Må hans ära [närvaro] fylla hela jorden!
Amen och amen. 20Slut på Davids, Jishajs sons, böner.
[Detta är ett tillägg som inte heller hör till Psalm 72, men som avslutar den andra boken. Eftersom Psaltaren är så pass omfattande fick den inte plats på en skriftrulle utan delades ofta upp på två. Den första innehöll Psalm 1-72 och den andra Psalm 73-150. Detta tillägg har troligen att göra med att detta avslutar den första skriftrullen som främst har psalmer med David som författare. Det finns även fynd med andra sammanställningar av psalmer, troligtvis för andra syften, på liknande sätt som vi idag också sammanställer olika sångböcker.]
Ords 24:11-12
25. Rädda dem som håller på att gå under
11Rädda (ryck bort) dem som släpas i väg mot döden,
undsätt dem som förs bort till slakten.
12Säg inte: "Se, vi visste ingenting."
Tror du att han som ser in i ditt hjärta kommer att godta den ursäkten?
Han som bevarar ditt liv, vet han inte allt?
Ska inte han kompensera (belöna, betala) [dig och] var och en efter sina gärningar?
Fil 1:27-2:18
Stå tillsammans och var enade
27[Vers 27-30 är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild- och ordval i vers 27, "lev som medborgare", förstods väl av brevets mottagare.]
Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, lev era liv som [himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde (Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er: Att ni står fasta i samma ande
och samma sinne (tanke)
och sida vid sida kämpar (tävlar tillsammans som i en lagsport – gr. synathleo)
för tron på evangeliet [sprider det glada budskapet],
28utan att ens för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda – som en häst som skenar),
en sådan djärvhet blir för dem ett tydligt tecken på deras egen undergång,
och [ett säkert tecken] på er befrielse (frälsning) och att detta är av Gud.
29Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull, 30eftersom ni har samma kamp (tävling) att utkämpa som ni såg i mig [som jag hade], och som ni nu hör att jag [fortfarande] har.
Jesus – det största exemplet!
1[Paulus använder nu formuleringen "om det finns" fyra gånger, inte i en ifrågasättande ton, utan i betydelsen att sporra till eftertänksamhet och vad allt han räknar upp är tänkt att generera.]
Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst)
i den Smorde (Messias, Kristus),
om det finns någon tröst (uppmuntran)
i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande],
om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål]
i Anden,
om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan]
och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar] –
2gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnesinställning (attityd, tänkesätt, förståelse) och samma [osjälviska och utgivande] kärlek – att vara ett i själ och sinne [förenade i samförstånd som syskon i Herren].
3[Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:]
Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [[Fil 1:17]]
och fåfänglig (tom) ära,
utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
4Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa],
utan även till andras [enskilda behov].
5Låt samma [ödmjuka] sinnesinställning (hjärtelag; attityd, insikt, perspektiv) finnas hos (i) er
[detta tänkesätt] som också fanns hos (i) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
[Inledningen på vers 3 lyder ordagrant: "ingenting ner-/utifrån självhävdelse och inte heller ner-/utifrån fåfänglig ära". Avsaknaden av verb förstärker uttalandet som inkluderar handlingar, men framför allt betonar de bakomliggande motiven och att inte låta sig drivas av själviska ambitioner, utan tvärtom ha "samma sinnesställning", se vers 2 och 5.] 6[Vers 6-11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i [1 Tim 3:16] och [2 Tim 2:11-13].] Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se [Joh 12:41; Jes 6:1]],
men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud,
7utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier]
när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt,
då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7-8.]
Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa,
8ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors.
9Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen]
och gett honom namnet över varje namn,
10för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas,
i himlarna, på jorden och under jorden,
11för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud)
att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Herren [[Rom 10:9]],
till ära för Gud Fadern.

Var ljus i en mörk värld
12Därför, mina älskade, precis som ni alltid [uppmärksamt] har lyssnat [lytt mina råd], inte bara i min närvaro utan [ännu] mycket mer nu i min frånvaro: arbeta [fullt ut] på er egen frälsning (räddning, befrielse; ert eget bevarande) [låt er fullkomnas]
med fruktan [gudsfruktan] och bävan [varsamhet för hur ni lever].
[Lev i helgelse ([1 Thess 4:1-12]), var vaksamma ([1 Kor 10:12-14]) och var medvetna om att hjärtat är bedrägligt ([ Jer 17:9-10]).]
13För Gud är den som [ständigt] verkar i er både [när det gäller] att vilja och att verka efter hans välbehag (glädje; goda vilja). [Gud förser sina barn med kraft så att de alltid vill arbeta energiskt och effektivt för hans syften.]
14Gör allt utan att lågmält muttra i tysthet och sprida missnöje (driva ifrågasättande diskussioner med en underton av tvivel på Gud) [[2 Mos 15:24]], 15så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen 16när ni håller fast vid livets ord [evangeliet – det glada budskapet]. Då blir ni till ära för mig (jag kan vara stolt) på den Smordes (Kristi) dag [domens dag]. Jag har inte löpt förgäves [som en löpare i ett sprinterlopp som inte vunnit] eller arbetat förgäves. 17Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. 18På samma sätt är ni glada och gläds med mig.