Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - onsdag 30/9

Jes 60:1-62:5, Ps 72:1-20, Ords 24:11-12, Fil 1:27-2:18


Jes 60:1-62:5

Sions härlighet
1

Kapitel 60, som är den centrala delen i kapitel 56-66, utgör i sig själv en kiasm, där stycket om att Herren ska återupprätta Jerusalem står i centrum:

A Guds ljus (vers 1-3)
 B Nationer kommer med gåvor (vers 4-7)
  C Främlingar ska föra dina barn till dig (vers 8-9)
   D Herren ska återupprätta Jerusalem (vers 10-13)
  C´ Barnen från dina plågare ska komma till dig (vers 14-16)
 B´ Nationer ska komma med gåvor (vers 17-18)
A´ Herren ska vara ditt ljus (vers 19-22)

Guds ljus och härlighet

Stå upp [från depression och apati som omständigheter har hållit dig i]!
    Var ljus [reflektera Guds ljus]!
För ditt ljus kommer (har kommit) och
    Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] går upp (strålar ut; har rest sig) över dig.
2För se, mörkret ska täcka jorden,
    och töcken (djup dimma; förstämdhet, svårmod, dysterhet) folken,
men över dig ska Herren (Jahveh) gå upp (stråla ut, resa sig),
    och hans härlighet ska bli synlig (uppenbaras; visa sig) över dig.
3Och hednafolk ska komma (har vandrat) till ditt ljus,
    och kungar till strålglansen av din uppgång (soluppgång; ditt klara gryningsljus).

[Här liknas glansen från Sions berg (Jerusalem) vid en soluppgång som världens folk och ledare kommer att kunna följa, se även Jes 2:2-5.]

Nationer kommer med gåvor
4Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
    De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
    dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).
5Då ska du se och stråla,
    ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
    och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
6Mängder av kameler ska övertäcka dig [vandra på dina vägar, Jerusalem],
    unga kameler från Midjan och Efa [nuvarande Saudiarabien].
Alla köpmän från Saba [som en gång kom för att göra affärer]
    ska komma med guld och rökelse och förkunna Herrens lov (ära).
7Alla Kedars fårhjordar [i den arabiska öknen, öster om Syrien] ska samlas till dig,
    Nevajots hjortar [öster om Jordan] ska bli tillgängliga som offer.
De ska bli offer som ger nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
    när jag ska förhärliga mitt majestätiska tempel.

[Både Nevajot och Kedar var söner till Ismael, se 1 Mos 25:13. De var nomader och fåraherdar som bosatte sig öster om Jordanfloden. I assyriska uppteckningar om krigståg omnämns Kedar (som där kallas Qidri/Qadri). I en berättelse om ett fälttåg skryter Ashurbanipal (regerade 669-632 f.Kr.) om de får, åsnor och kameler som han tagit som byte från Kedar, se även Jes 21:16.]

Dina barn kommer från fjärran
8Vilka är dessa som flyger som ett moln,
    som flyger som duvor till sina nästen?
9Sannerligen, öarna ska vänta på mig
    och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
    deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) namn
    och till Israels Helige,
    eftersom han har förhärligat dig.

Jerusalem ska upprättas
10[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
    och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
    men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
    har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
11Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
    dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
    och deras kungar i procession.
12Det land och det kungarike som inte vill tjäna dig ska förgås,
    dessa länder ska bli fullständigt ödelagda.
13Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
    cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
    och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.

Barn ska komma
14[Vers 14-16 hör tematiskt ihop med vers 8-9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
    och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahvehs) stad,
    Sion – Israels Helige.
15Eftersom du har varit övergiven och hatad
    så att ingen har passerat (tagit vägen igenom) dig,
ska jag göra dig till en evig stolthet (excellens),
    en glädje från generation till generation.
16Du ska dia nationernas mjölk,
    och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogen med) att jag, Herren (Jahveh), är din Frälsare och din Återlösare, den Mäktige i Jakob. [Jes 49:26]

Nationernas guld
17[Vers 17-18 hör tematiskt ihop med vers 4-7.]
Istället för brons ska jag ge dig guld
    och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
    och istället för sten – järn.
Jag ska också göra frid (fred, framgång, välgång – hebr. shalom) till din övervakare
    och rättfärdighet till din herre ("slavdrivare").
18Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror, laglöshet – hebr. chamas) i ditt land,
    inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
    dina portar lovsång.

[Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]

Guds ljus
19[Vers 19-22 hör tematiskt ihop med vers 1-3.]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
    månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
    din Guds härlighet ska skina på dig [Upp 21:23; 22:5].
20Din sol ska aldrig gå ner,
    din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
    dina dagar med sorg är förbi.
21Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga,
    och för evigt besitta landet.
Som ett skott som jag har planterat,
    mina händers verk, för att förhärliga mig.
22Av den minste ska det bli tusen [en egen stam],
    den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, ska låta det ske snabbt,
    när tiden är inne.

Goda nyheter – Herrens jubelår

I Qumran vid Döda havets norra kust hittades 1946 den stora Jesajarullen (1QIsa). Bilden visar tre kolumner med Jes 61:1-2 markerat. Det var dessa rader Jesus läste i synagogan i Nasaret.

1[Jesus citerar från vers 1-2a när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se Luk 4:16-22. Jesus avslutar läsningen mitt i vers 2 och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.]

Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) Ande är över mig,

för Herren (Jahveh) har smort (utvalt) mig
    att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) dem som har brustna hjärtan,
    proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
    och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
2proklamera ett nådens (villkorad nåd – hebr. ratson) år från Herren (Jahveh),
    och en Guds dag av hämnd.
    [Domen ska ske när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket, se 2 Thess 1:6-10.]
För att trösta alla som sörjer,
     3stärka dem som sörjer i Sion,
ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]
    i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],
glädjens olja
    i stället för sorg,
högtidskläder för lovprisning
    i stället för missmod (en tung ande).
De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],
    planterade av Herren (Jahveh) för att förhärliga honom.

[I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder "att ära".]

4De ska bygga upp de gamla ödetrakterna,
    de ska bygga upp de tidigare ödemarkerna
och de ska förnya de ödelagda städerna,
    det som varit förött generation efter generation.
5Främlingar ska stå och mata dina hjordar
    och främlingar ska vara dina jordbrukare och dina vingårdsmästare.
6Ni ska kallas Herrens (Jahvehs) präster
    och man ska kalla er Herrens tjänstemän.
Ni ska äta nationernas rikedomar
    och i deras prakt ska ni njuta.

7Istället för din skam – en dubbel del [av ära, arvslott, se Sak 9:12],
    istället för vanära ska de sjunga av glädje.

[Alternativ översättning: För din skam var dubbel och det gladde dem (motståndarna som sa): "Förvirring är deras del".]

Därför ska de i sitt land besitta dubbelt,
    evig glädje ska tillhöra dem.

8För jag, Herren (Jahveh), älskar rättfärdighet.
    Jag hatar röveri i orättfärdighet (med överträdelser) [Ps 58:4].
Jag ska ge dem deras belöning i sanning,
    och jag ska skära ett evigt förbund med dem.
9Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
    och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
    att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahveh) har välsignat.

10Herren (Jahveh) uppfyller mig med stor glädje,
    och mitt inre fröjdar sig i Gud,
för han har iklätt mig frälsningens klädnad,
    och rättfärdighetens mantel.
Jag är lik en brudgum klädd med huvudklädnad,
    som en brud när hon bär sina smycken.
11För på samma sätt som plantor skjuter upp ur marken,
    och trädgården låter det som såtts ge sin skörd,
så ska Herren (Adonai) Herren (Jahveh) låta det skjuta (växa) upp rättfärdighet och lovsång inför alla folk.

1[Herrens tjänare (som Herrens Ande är över) – Messias – fortsätter att vara den som talar, se Jes 61:1; Luk 4:18-21.]

För Sions [tempelberget i Jerusalem] skull ska jag inte tiga
    och för Jerusalems skull ska jag inte ge mig ro,
förrän hennes rättfärdighet lyser i klarhet
    och hennes frälsning som en brinnande fackla.
2Och länderna ska se din rättfärdighet
    och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
    som Herrens (Jahvehs) mun ska tillägna dig.
3Du ska vara en skönhetens krona i Herrens (Jahvehs) hand,
    ett kungligt diadem i din Guds (Elohims) öppna hand. [Jes 28:5; Upp 6:2; 19:12]
4Du ska aldrig mer heta Övergiven [hebr. azav, se även Jes 60:15],
    inte heller ska ditt land någonsin mer heta Ödelagt [hebr. shmama].
Istället ska du heta "Min glädje är i henne" [hebr. Chephziba, samma namn som Hiskias hustru, se 2 Kung 21:1]
    och ditt land "Den äktade" (hebr. beula),
för Herren gläder sig i dig
    och ditt land ska vara äktat [till dig].
5För som en ung man äktar en jungfru,
    så ska dina söner äkta dig,
och som en brudgum fröjdar sig över sin brud,
    så ska din Gud (Elohim) fröjda sig över dig.

Ps 72:1-20

Psalm 72 – Kungen och kungars kung

Psalm 72 är en passande avslutande psalm för Psaltarens andra bok (Psalm 42-72). Oväntat handlar inte psalmen om David, som nämnts i inledningen på många av psalmerna i denna bok, istället är fokus på Messias – kungars kung och Davids son.

Författare: Salomo

Struktur:
1. Bön till Gud för kungen, vers 1-4
2. Bön om långt liv och välgång i landet, vers 5-7
3. Bön om internationellt erkännande, vers 8-11
4. Kungens gärningar, vers 12-14
5. Må han leva, vers 15-17

Avslutande lovprisning, vers 18-20

1Av (för) Salomo.

[Psalmen är en bön för kungen. Titeln "av Salomo" kan även översättas "för Salomo", och då är det också en bön skriven för Salomo och efterkommande kungar. Bönen återspeglar idealbilden av en kung. Den beskriver enligt judisk tradition hur Messias, och enligt den tidiga kyrkans tradition hur Jesus, ska regera i tusenårsriket.]
-
Gud (Elohim), ge konungen dina domar (förmågan att döma rättvist),
    ge konungasonen din rättfärdighet (låt honom bli kvalificerad för sitt uppdrag).
2Han ska döma ditt folk med rättfärdighet (rättvist),
    och dina betryckta (de ödmjuka) med rättvisa. [De ska få rättvisa domar.]
3Bergen ska ge (bära, berätta nyheten om) frid åt folket,
    och höjderna rättfärdighet. [Bergen och höjderna är poetiskt personifierade som budbärare som kommer med frid, det hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden.]
4Han ska försvara de betryckta i folket (skipa rätt),
    han ska befria de fattigas barn (de som är nödställda)
    och krossa förtryckaren.

5Människor ska frukta dig (tillbe dig i vördnad),
    så länge solen och månen finns kvar,
    generation efter generation.
6Han ska vara som regnet som kommer ner på det nyslagna gräset
    [då skörden bärgats och rötterna är som mest känsliga för torka],
    som regnskurar (våg efter våg av stilla strilande regn) som vattnar jorden.
7I hans dagar [då Jesus regerar i tusenårsriket] ska den rättfärdige blomstra
    och det ska vara stor frid (välsignelser på alla områden)
    så länge månen finns i skyn.

8Han ska härska från hav till hav,
    från floden till jordens ändar.
9Öknens (ödemarkens) folk ska böja knä för honom,
    hans fiender ska slicka stoftet.
10Kungarna från Tarshish och avlägsna kuster [i väst]
    ska komma med gåvor.
Kungarna från Saba [hebr. Sheba; nuvarande Jemen eller Aksum i Etiopien] och Seva [i öst]
    ska bära fram gåvor.
11Ja, alla kungar ska falla ner inför honom,
    alla hednafolk ska tjäna honom.

12Han ska befria den nödställde som skriker (ropar efter hjälp),
    och den förtryckte som inte har någon hjälpare (ingen som försvarar honom).
13Han ska känna medlidande med de nödställda (de som lider),
    han ska frälsa deras liv (rädda deras själ, ande).
14Han ska återköpa deras liv från förtryck och våld,
    deras blod ska vara dyrbart i hans ögon.

15Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
    guld från Saba (hebr. Sheva) till honom [vers 10].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
    och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
16Må säden växa rikt i landet,
    ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja som Libanons skogar [cederträd]
    och städernas folk blomstra som markens örter.
17Må hans namn [kungen] leva för evigt,
    må hans namn blomstra så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
    alla hednafolk ska prisa honom salig. [1 Mos 12:3]
-


Avslutande lovprisning
18[Den andra boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 3 och 4, se Ps 41:14; 89:53; 106:48.]

Välsignad är Herren Gud (Jahveh Elohim),
    Israels Gud (Elohim) som ensam gör under!
19Välsignat är hans härliga Namn för evigt.
    Må hans ära [närvaro] fylla hela jorden!

Amen och amen.
-
20Slut på Davids, Jishajs sons, böner.

[Detta är ett tillägg som inte heller hör till Psalm 72, men som avslutar den andra boken. Eftersom Psaltaren är så pass omfattande fick den inte plats på en skriftrulle utan delades ofta upp på två. Den första innehöll Psalm 1-72 och den andra Psalm 73-150. Detta tillägg har troligen att göra med att detta avslutar den första skriftrullen som främst har psalmer med David som författare. Det finns även fynd med andra sammanställningar av psalmer, troligtvis för andra syften, på liknande sätt som vi idag också sammanställer olika sångböcker.]

Ords 24:11-12

25. Rädda dem som håller på att gå under
11Rädda (ryck bort) dem som släpas i väg mot döden,
    undsätt dem som förs bort till slakten.
12Säg inte: "Se, vi visste ingenting."
    Tror du att han som ser in i ditt hjärta kommer att godta den ursäkten?
Han som bevarar ditt liv, vet han inte allt?
    Ska inte han kompensera (belöna, betala) [dig och] var och en efter sina gärningar?

Fil 1:27-2:18

Stå tillsammans och var enade
27[Vers 27-30 är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild- och ordval i vers 27, "lev som medborgare", förstods väl av brevets mottagare.]

Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, lev era liv som [himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde (Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er:
Att ni står fasta i samma ande
    och samma sinne (tanke)
och sida vid sida kämpar (tävlar tillsammans som i en lagsport – gr. synathleo)
    för tron på evangeliet [sprider det glada budskapet],
28utan att ens för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda – som en häst som skenar),
en sådan djärvhet blir för dem ett tydligt tecken på deras egen undergång,
    och [ett säkert tecken] på er befrielse (frälsning) och att detta är av Gud.
29Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull, 30eftersom ni har samma kamp (tävling) att utkämpa som ni såg i mig [som jag hade], och som ni nu hör att jag [fortfarande] har.

Jesus – det största exemplet!
1[Paulus använder nu formuleringen "om det finns" fyra gånger, inte i en ifrågasättande ton, utan i betydelsen att sporra till eftertänksamhet och vad allt han räknar upp är tänkt att generera.]

Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst)
    i den Smorde (Messias, Kristus),
om det finns någon tröst (uppmuntran)
    i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande],
om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål]
    i Anden,
om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan]
    och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar]

2gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnesinställning (attityd, tänkesätt, förståelse) och samma [osjälviska och utgivande] kärlek – att vara ett i själ och sinne [förenade i samförstånd som syskon i Herren].

3[Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:]

Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17]
    och fåfänglig (tom) ära,
    utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
4Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa],
    utan även till andras [enskilda behov].
5Låt samma [ödmjuka] sinnesinställning (hjärtelag; attityd, insikt, perspektiv) finnas hos (i) er
    [detta tänkesätt] som också fanns hos (i) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[Inledningen på vers 3 lyder ordagrant: "ingenting ner-/utifrån självhävdelse och inte heller ner-/utifrån fåfänglig ära". Avsaknaden av verb förstärker uttalandet som inkluderar handlingar, men framför allt betonar de bakomliggande motiven och att inte låta sig drivas av själviska ambitioner, utan tvärtom ha "samma sinnesställning", se vers 2 och 5.]
-
6[Vers 6-11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.]
Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se Joh 12:41; Jes 6:1],
    men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud,

7utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier]
    när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt,
        då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7-8.]
    Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa,
8ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors.

9Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen]
    och gett honom namnet över varje namn,
10för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas,
    i himlarna, på jorden och under jorden,
11för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud)
    att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Herren [Rom 10:9],
    till ära för Gud Fadern.
-


Var ljus i en mörk värld
12Därför, mina älskade, precis som ni alltid [uppmärksamt] har lyssnat [lytt mina råd], inte bara i min närvaro utan [ännu] mycket mer nu i min frånvaro:
arbeta [fullt ut] på er egen frälsning (räddning, befrielse; ert eget bevarande) [låt er fullkomnas]
    med fruktan [gudsfruktan] och bävan [varsamhet för hur ni lever].
[Lev i helgelse (1 Thess 4:1-12), var vaksamma (1 Kor 10:12-14) och var medvetna om att hjärtat är bedrägligt ( Jer 17:9-10).]
13För Gud är den som [ständigt] verkar i er både [när det gäller] att vilja och att verka efter hans välbehag (glädje; goda vilja). [Gud förser sina barn med kraft så att de alltid vill arbeta energiskt och effektivt för hans syften.]
     14Gör allt utan att lågmält muttra i tysthet och sprida missnöje (driva ifrågasättande diskussioner med en underton av tvivel på Gud) [2 Mos 15:24], 15så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen 16när ni håller fast vid livets ord [evangeliet – det glada budskapet]. Då blir ni till ära för mig (jag kan vara stolt) på den Smordes (Kristi) dag [domens dag]. Jag har inte löpt förgäves [som en löpare i ett sprinterlopp som inte vunnit] eller arbetat förgäves. 17Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. 18På samma sätt är ni glada och gläds med mig.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel