Helbibel - torsdag 1/10
Jes 62:6-65:25, Ps 73:1-28, Ords 24:13-14, Fil 2:19-3:3
Jes 62:6-65:25
6På dina murar, Jerusalem, har jag satt väktare [för att vaka efter goda nyheter, se Jes 52:7-8];hela dagen och hela natten – de ska aldrig tiga
Ni som påminner Herren (Jahveh) [i bön],
ge er ingen vila,
7och ge honom ingen vila förrän han stadfäster
och gör Jerusalem till en lovsång på jorden.
[Jämför med Messias, se Jes 61:1; 62:6-7; 62:1.]
8Herren (Jahveh) har svurit vid sin högra
och vid sin starka arm [vid sin kraft, se Jes 41:10]:
"Sannerligen, jag ska inte längre ge din säd till mat åt dina fiender
och främlingar ska inte dricka ditt vin som du har arbetat för.
9De som har odlat det ska äta det
och prisa Herren (Jahveh)
och de som har samlat in det
ska dricka det i min helgedoms gårdar."
Löften om seger
10[Den sjätte enheten i den sista sektionen (55-66) ger löften för de rättfärdiga. Den börjar med imperativ (vers 10-11) och avslutas med profetens bön, se Jes 63:7-64:12.]
Dra fram (gå in), dra fram (gå in) – genom portarna,
förbered (bana, rensa upp) vägen för mitt folk! [Jes 40:3; 57:14]
Bana väg (bygg, höj upp), bana väg (bygg, höj upp) – en huvudväg (rymlig väg),
rensa den från stenar. [Jes 11:16; 19:23]
Lyft upp ett baner (flagga) över folket [som de kan följa när de marscherar in, se Jes 11:10, 12; 49:22].
11Se, Herren (Jahveh) har proklamerat (förkunnat, basunerat ut)
till jordens ändar:
"Säg till Sions dotter [Jerusalem; Sak 9:9]:
Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön
och hans belöning går framför hans ansikte." [Jes 40:10]
12De ska kalla dem Det heliga folket,
Herrens (Jahvehs) återlösta,
och du ska heta "Sökt efter" (Utvald),
en stad inte längre övergiven.
1[Profeten öppnar med frågan om vem det är som plötsligt står framför honom från staden Botsra i Edom, se Jes 34:6. Jesaja får nu se Herren som en stridsman som återvänder till Sion, se Jes 63:2, 3; Nah 2:3; Upp 19:13.]
med högröda kläder från Botsra [betyder: fårfålla/fästning; en stad i Edom]?
Denne som är magnifik i sin dräkt,
ståtlig i sin storhet och styrka?
"Det är jag, som talar i rättfärdighet,2"Varför är din dräkt röd
mäktig att frälsa."
och varför ser din klädnad ut som att den varit nedtrampad i vinpressen?"
3"Jag ensam har trampat min vinpress [Joel 3:13; Klag 1:15; Upp 14:18-20]
och av folket var det ingen som var med mig.
Jag trampade dem i min vrede,
ja, jag trampade dem i min vrede
och i mitt raseri förtrampade jag dem.
Blodet från deras hjärtan stänkte mot min klädnad
så att jag sölade ner hela min dräkt.
4Hämndens dag som var i mitt hjärta
och året för min återlösning har kommit.
5Jag tittade (sökte, letade) men där fanns ingen till hjälp
och jag förvånades över att det inte fanns någon som stödde mig.
Därför har min egen arm gett mig frälsning
och mitt raseri har understött mig.
6Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna med mitt raseri
och jag utgöt deras hjärtans blod (livsande) över jorden."
7Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet),
Herrens lovprisning [pluralis],
över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss
och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem,
riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) [pluralis] och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [pluralis].
[Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.]
8För han säger: "Sannerligen, de är mitt folk,
barn (söner) som inte ska behandlas falskt";
så blev han deras frälsare.
9I all deras plåga var han plågad
och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.
I sin kärlek och i sitt medlidande återlöste han dem
och han lyfte upp dem och bar dem
alla deras dagar för evigt.
[Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som dolde hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]
10Men de gjorde uppror
och bedrövade hans helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
han själv stred mot dem.
11Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
sin helige Ande i deras mitt?
12Vad fick hans härliga arm
att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
för att ge honom ett evigt namn?
13Som ledde dem genom djupen,
som en häst i vildmarken, utan att snubbla?
14Som boskapen som går ner till dalen,
får Herrens (Jahvehs) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
för att göra ditt namn ärat.
15Se ner från himlarna och skåda
från din heliga och majestätiska boning.
Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar,
ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim)? Den undanhålls för mig.
16För du är vår Fader,
för Abraham kände oss inte
och Israel hyllade oss inte.
Du, Herre (Jahveh), är vår Fader,
vår Återlösare från evighet är ditt namn.
17Herre (Jahveh), varför får du oss att ta fel på dina vägar
och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?
Kom tillbaka för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull. [Kan syfta på folket eller landet.]
18För en kort tid fördrevs ditt heliga folk [alt. översättning: "För en kort tid ägde ditt heliga folk det"],
våra vedersakare trampade ned din helgedom.
19Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat,
som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.
1Åh, att du ville riva isär himlarna, att du ville komma ner,
så att bergen kan skälva och skaka i din närvaro.
2Som när eld antänder snåret
och elden får vattnet att koka,
gör (på samma sätt) ditt namn känt för dina motståndare,
så att nationerna skakar och bävar i din närvaro.
3När du gör fantastiska ting, som vi inte ens sökt (tittat efter),
åh, att du ville komma ner, så att bergen må skälva i din närvaro!
4Från evighet har ingen hört,
har inget öra tagit emot,
inte heller har något öga sett en gud bredvid dig,
som agerar för dem som väntar på honom.
5Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
som ständigt kom ihåg dig.
Se, du blev vred,
och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar),
är det möjligt att vi blir frälsta?
6Vi är alla orena (nedsmutsade) människor,
våra så kallade rättfärdiga handlingar är som en nedsmutsad klädnad (använd dambinda),
och vi vissnar alla som löv,
våra synder för oss bort som vinden.
[Den hebreiska frasen som används här är beged ida, vilket ordagrant översatt är "tyg/klädnad menstruation". Bibeln liknar alltså våra egna rättfärdiga handlingar med en använd dambinda – så illa är det med vår egen rättfärdighet. Denna osmakliga liknelse visar hur detta verkligen inte är någonting vi ska skryta med inför Gud.]
7Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss,
och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
8Och ändå, Herre (Jahveh), [trots vår synd, se vers 6-7] är du [ju] vår Fader.
Vi är leran och du är vår krukmakare,
vi är alla ett verk [ett format resultat] av din hand.
[Jes 29:16; 45:9; Jer 18:2-6]
9Var inte gränslöst arg, Herre (Jahveh),
kom inte ihåg vår synd för evigt.
Se noga på oss, vi ber dig,
vi är alla ditt folk.
10Din heliga stad har blivit en vildmark,
Sion [tempelberget i Jerusalem] har blivit en vildmark, Jerusalem en ödemark.
11Vårt heliga och underbara hus [tempel], där våra fäder prisade dig,
har brunnit med eld
och alla våra glädjefyllda ting har blivit förspillda.
12Ska du avstå dig själv (svika dina egna principer) för dessa ting, Herre (Jahveh)?
Ska du tiga stilla och plåga oss ännu mer?
Finalen – Herrens svar på bön
1Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig;
jag fanns för dem som inte sökte mig.
Jag sa: "Här är jag, här är jag"
till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn.
2Jag har sträckt ut mina händer alla dagar
till ett upproriskt folk,
som vandrar på vägar som inte är goda,
[som vandrar] efter sina egna idéer och tankar,
3ett folk som provocerar mig
rakt upp i ansiktet hela tiden,
som offrar i trädgårdarna
och bränner rökelse på tegelstenar.
[Guds altare är byggt av ohuggen sten (2 Mos 20:25), inte massproducerat tegel som i ett mänskligt bygge (1 Mos 11:3-4). Tegel förknippas också med slaveri, se 2 Mos 1:14.]
4De sitter bland gravarna
och bor i gravkamrarna,
de äter griskött [orena djur, se 3 Mos 11:7; 5 Mos 14:8],
och buljongen av det oätliga är i deras grytor.
5De säger: "Stå för dig själv, kom inte nära mig,
för jag är heligare än du."
Dessa är röken i min näsa,
en eld som brinner hela dagen.
6Se, det står skrivet inför mig:
Jag ska aldrig vara tyst, utan löna dem,
ja, jag ska verkligen löna dem rakt i deras sköte.
7Era egna överträdelser och era fäders överträdelser tillsammans,
säger Herren (Jahveh),
vilka ni har offrat över bergen
och hädat mig med över kullarna.
Därför ska jag först mäta upp deras lön i deras sköte.
8Så säger Herren (Jahveh):
"Som när en frisk druva hittas i en klase
och någon säger: 'förstör den inte
för det finns en välsignelse i den',
så ska jag göra för min tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem allihop.
9Jag ska föra fram en säd från Jakob
och från Juda en arvtagare till mina berg,
och mina utvalda ska ärva det
och min tjänare ska bo där.
10Sharon ska bli fyllt med småboskap
och Achors dal ska bli en plats där boskapshjordar kan ligga ner,
för mitt folk som har sökt mig.
11Men ni som har övergett Herren (Jahveh),
som har glömt bort mitt heliga berg,
som gör i ordning ett bord till Gad [babylonisk avgud för "välgång/lycka"]
och offrar kryddat vin i fullt mått till Meni [babylonisk avgud för "ödet"],
12er ska jag bestämma till svärdet,
ni ska alla bli nedböjda till slakten,
eftersom jag kallade på er men ni svarade inte,
och när jag talade lyssnade ni inte.
Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon
och valde det som jag aldrig hade behag till."
13Därför säger Herren Gud (Adonai Jahveh):
"Se, min tjänare ska äta,
men ni ska vara hungriga.
Se, min tjänare ska dricka,
men ni ska vara törstiga.
Se, min tjänare ska fröjda sig,
men ni ska skämmas.
14Se, min tjänare ska sjunga av hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtesorg och ska klaga i andens förtvivlan.
15Ert namn ska lämnas ut till att användas
som en förbannelse av mina utvalda:
'Så ska Herren Gud (Adonai Jahveh) slakta er',
men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,
16så att den som välsignar sig i landet [Israel]
ska välsigna sig med Guds sanning (hebr. Elohim Amen),
och den som svär en ed i landet
ska svära vid Guds sanning (hebr. Elohim Amen),
eftersom de tidigare bekymren (all ondska, synd och sjukdom) är bortglömda,
eftersom de är dolda för mina ögon.
[Nu ser Gud allting genom det Jesus gjorde på korset och därför är allting dolt bakom korset, Jesu försoning, så att Gud inte längre kan se det. Här används amen som ett adjektiv. Det betyder fast, sann och pålitlig. Här formas det beskrivande namnet "Gud Amen" som betonar att Gud håller sitt löfte och är pålitlig. För andra namn se 2 Mos 17:15; Jer 23:6; Dom 6:24.]
17Se, jag är redo att skapa
nya himlar och en ny jord.
Allt som varit [de förra himlarna, jorden, alla tidigare händelser och minnen]
ska man inte komma ihåg, ingen ska tänka på dem igen.
18Nej, var glada och jubla för evigt
i det som jag skapar,
för se, jag skapar Jerusalem till att bli en källa för glädje,
och hennes folk till lycka.
19Jag ska jubla i Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Ljudet av gråt och klagan (rop av smärta och ångest)
ska aldrig mer höras där.
20Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte fyllt sina dagars mått [ingen ska dö i förtid].
Den som dör vid 100 års ålder kommer anses vara en yngling,
och syndaren som dör vid 100 års ålder ska [anses] vara föraktad. [Versen kan också tolkas så att det kommer dröja innan Gud straffar. Oavsett exakt innebörd av sista frasen, så är poängen att definitionen av när en människa är ung kommer att ändras. Se även Upp 20:7-8.]
21De ska bygga hus och bo i dem
och de ska plantera vingårdar och äta dess frukt.
22De ska inte bygga
för att någon annan ska bo,
de ska inte plantera
och någon annan äta,
för som ett träds dagar
ska mitt folks dagar vara
och mina utvalda
ska fröjdas länge över sina händers arbete.
[Människorna ska leva lika länge som ett träds livslängd, alltså flera hundra år. Fikonträd blir som regel 400 år och olivträd kan bli mer än 1 000 år. Flertalet träd i området blir många hundra år.]
23De ska inte arbeta förgäves,
inte utsättas för krig och terror (plötslig skräck – hebr. behalah),
för de är Herrens (Jahvehs) välsignade säd
och deras barn med dem.
24Det ska ske att innan de ropar
ska jag svara dem
och redan medan de talar
ska jag höra dem.
25Varg och lamm ska äta tillsammans
och lejon ska äta gräs som oxen
och jord ska vara ormens föda.
De ska inte skada och inte fördärva
på hela mitt heliga berg", säger Herren (Jahveh).
Ps 73:1-28
TREDJE BOKEN (Psalm 73-89)Den tredje boken i Psaltaren består av 17 psalmer, Psalm 73-89.
Psalm 73 – Varför har de gudlösa framgång?
1
Psalmen tar upp mysteriet med hur onda människor till synes kan ha bekymmerslösa och framgångsrika liv. Här, liksom i Psalm 1 och Psalm 2, har de gudlösa en framträdande roll. Ordet för god, hebr. tóv, ramar in psalmen, se vers 1 och 28. Detta ger oss den första ledtråden till svaret på denna fråga: Guds perspektiv och hans godhet. Till en början är psalmisten på hal mark (vers 1-3), medan de onda verkar vara säkra (vers 4-12). Men i slutet på psalmen är situationen omvänd: de onda halkar (vers 18-20) och psalmisten står stadigt (vers 21-28). Detta förstärks även i hur de lidande begreppen speglas: "nöd/för svårt" (vers 5a och 16) och "plågas" (vers 5b och 14).
Författare: Asaf
Struktur: Det hebreiska ordet ak, översatt "ja", delar upp psalmen i tre delar vid vers 1, 13 och 18. Vers 1-12 beskriver problematiken i tolv rader; vers 13-17 är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, och gör det på ett mycket strukturerat sätt.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]
Jag snavar – de ogudaktiga tycks stå säkert
Ja (sannerligen), Gud (Elohim) är god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]:
min fot höll nästan på att snava,
mina steg for undan under mig [de var nära att slinta],
3för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga)
när jag såg de ondas (de ogudaktigas) framgång [välgång på alla områden].
4För de lider inga kval när de dör (de slipper hinder och plågor fram till sin död)
och deras kropp är välmående (deras hull ser välnärt, fett och fylligt ut).
5De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga]
och de plågas inte som andra människor [ordagrant: som människa rörs/nås/slås de inte heller].
6Därför omsluter högfärd (arrogans, högmod, stolthet) dem som en halskedja,
våld omger dem (sveper in dem) som en klädnad [mantel].
7Deras ögon sticker fram (buktar ut) ur fetman,
de har gått bortom sitt hjärtas föreställningar (de har mer än deras hjärta kan önska; deras fantasier har ingen gräns). 8De hånar (bespottar, hädar, förlöjligar) och talar [öppet] om (hotar med) ondskefullt förtryck,
överlägset talar de [som om det inte fanns någon Gud].
9De har satt (ställt) upp sin mun [öppnat sitt gap] mot himlarna,
och deras tunga vandrar (far) fram över jorden.
[De talar mot bättre vetande, mot Gud själv och deras skvaller sprider sig gränslöst.]
10Därför återvänder hans folk hit [till dessa ogudaktiga förtryckare]
och suger (tömmer) i sig vatten i mängd (i fulla drag).
[Kan också tolkas som att Guds folk gråter.]
11De säger: Hur kan Gud (El) veta [hur har Gud känt till och varit intimt förtrogen med detta]
och har den Högste (Elion) [någon] kunskap?
12Se, sådana är de onda,
de gör det alltid enkelt för sig och samlar rikedom på hög (i lugn och ro förökar de ständigt sin rikedom).
Vändpunkten
13Ja (sannerligen), förgäves har jag bevarat mitt hjärta rent
och tvättat mina händer i oskuld.
14För jag plågas (jag har blivit slagen) hela dagen och fått
min [dagliga ranson av] tuktan varje morgon.
15Om jag hade sagt: Så [här] vill jag återberätta [resonera/uttala mig om detta],
se, då skulle jag ha förrått en generation av dina barn (svikit dina söners släkte).
16Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,
var det för svårt (hebr. amal, se vers 5) för mig [i mina ögon],
17till dess jag gick in i Guds (Els) helgedom
och förnam (insåg; kunde urskilja) deras slut [de ondas och de ogudaktigas öde].
Deras fasader faller – jag står fast
18Ja (sannerligen), på hala platser ställer du dem (du ställer dem på det hala),
du har störtat dem i fördärvet [de har fallit för sina egna lögner].
19Hur blev de inte ödelagda på ett ögonblick,
de förgicks (rycktes bort) – fick en ände med förskräckelse (det slutade i katastrof) [plötslig död]. [Hes 26:21; Job 18:14]
20Liksom när man vaknar upp ur en dröm, ska du, Herre (Adonai)
– när du står upp –
förakta deras skuggbilder (yttre sken; illusioner) [som om de vore fantasier].
21När mitt hjärta visar sig vara bittert [när jag blir sur och snarstucken]
och det sticker till i mina njurar [när jag känner ett styng i mitt inre],
22då är jag brutal (vettlöst oförnuftig) och okunnig.
[När det gäller mig så är jag då utan personlig vetskap eller kännedom.]
Jag har varit som boskap [plural; som en stum och vilsen boskapsflock] inför dig.
23Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand [och har så gjort hela tiden].
24Du vägleder mig med ditt råd [du leder mig fram enligt din plan],
du tar sedan emot mig med ära (efteråt tar du med mig i härlighet).
25Vem har jag i himlarna [utom dig]?
Och förutom dig finns det ingenting jag [någonsin] önskar (har nöjt mig med; glatt mig åt) [här] på jorden.
[Himlarna/jorden är en s.k. merism – Gud är det viktigaste av allt i hela universum!]
26När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,
är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.
27För se, de som är långt borta från dig ska gå förlorade [de vandrar bort och försvinner].
Du förgör alla dem som [lättsinnigt – likt en sköka] är otrogna mot dig.
28Men när det gäller mig så är det gott (hebr. tóv) att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim).
Jag har gjort Herren Gud (Adonai Jahveh) till min tillflykt [jag sätter mitt hopp och min förtröstan till honom].
Jag ska förkunna (återge, resonera, uttala mig) [se vers 15] om alla dina verk.
[Frasen "vad gäller mig" (hebr. va ani) är identisk med inledningen i vers 2 och återfinns även i vers 22 och 23.]
Ords 24:13-14
26. Vishet är som honung för själen13Min son, ät honung, för det är gott,
självrunnen honung smälter i munnen.
14På samma sätt ska du veta att vishet är ljuvligt för din själ (ditt liv),
om du tar till dig den så finns en framtid för dig,
och det du hoppas på (längtar efter) är inte förgäves (ska inte huggas av).
Fil 2:19-3:3
Två goda exempel på medarbetareTimoteus är som en son för mig
19Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna skicka Timoteus till er, så att även jag blir vid gott mod (uppmuntrad) när jag får veta hur ni har det. [Timoteus var med Paulus i Rom, se Fil 1:1. Under perioder fanns även flera personer där, se Kol 4:10-14; Fil 1:24.] 20Jag har ingen som han (som är så "likasinnad", som är så lik mig), ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om er (genuint intresserad av ert bästa). 21Alla söker de sitt, inte det som gagnar Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Syftar troligen på Demas som övergav Paulus för världsliga intressen och for till Thessalonike, se 2 Tim 4:10.] 22Men ni vet hur äkta Timoteus är. Som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet (det glada budskapet). 23Honom hoppas jag alltså kunna skicka så snart jag fått se hur det går för mig, 24även om jag i Herren är övertygad om att snart kunna komma själv.
Välkomna tillbaka Epafroditus som en hjälte
Det romerska vägnätet var väl utbyggt.
[Epafroditus var Paulus medarbetare i Filippi. Hans namn betyder "vacker", och ordet härstammar från den grekiska kärlekens och skönhetens gudinna Afrodite. Hans föräldrar var antagligen hedniska greker som tyckte det var ett passande namn. Eftersom man inte hittat något Afroditetempel i Filippi, är det troligt att han inte var född i staden utan flyttat dit senare. Paulus kallar Epafroditus medsoldat trots att Paulus själv inte var soldat i den romerska armén. Det kan finnas en dubbelmening i detta uttalande vilket talar för att Epafroditus kan ha varit en pensionerad soldat.]
26Epafroditus har längtat efter (saknat) er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg. 28Därför är jag så mycket mer angelägen att skicka honom [tillbaka till Filippi], så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad.
[Epafroditus hade kommit med en gåva till Paulus i Rom från församlingen i Filippi. Troligen hade han resesällskap, dels för att skydda pengarna, dels för att det skulle finnas vittnen på att allt gått rätt till. Under den långa resan eller väl framme i Rom hade Epafroditus blivit svårt sjuk och kunde inte hjälpa Paulus som det var tänkt. Dessutom hade Paulus hört hur två kvinnor, Evodia och Syntyche, i församlingen i Filippi inte kom överens, se Fil 4:2. Hade Epafroditus dött skulle det bli sorg på sorg för Paulus, men Gud helade Epafroditus. Paulus sände hem Epafroditus och skickade med detta brev. Mellan Rom och Filippi är det 125 mil. Sträckan tog två månader att vandra längs med de romerska huvudvägarna Via Appia och Via Egnatia. Med tanke på att bud hann nå både Filippi och Rom om Paulus fångenskap och Epafroditus hälsa, se vers 26, skrevs detta brev sannolikt i slutet på Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.]
29Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, 30för han var nära döden i sitt arbete för den Smorde (Messias, Kristus). Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
[För att undvika att filipperna skulle se Epafroditus som en svag vekling som misslyckats med delar av sitt uppdrag att stanna kvar hos Paulus och hjälpa honom, säger Paulus att han är en hjälte. Uttrycket "satte sitt liv på spel" anspelar på Epafroditus namn som härstammar från gudinnan Afrodite. Innan en spelare kastade tärningen åkallade han ofta Afrodite. Epafroditus åkallade inte en hednisk Gud utan den levande Guden – Jesus den Smorde!]
Sann och falsk rättfärdighet
Varning för falska lärare
1Till sist (för övrigt; vad gäller fortsättningen), mina syskon (bröder och systrar i tron), gläd er [ständigt] i Herren [fortsätt att fröjda er över nåden – luta er hela tiden mot honom]! [Rom 12:12; Fil 4:4]
[För en kristen beror inte glädjen på att alla yttre omständigheter är problemfria. Den glädje i Herren som Paulus talar om kommer inifrån och är baserad på Jesu fullbordade verk. Att Paulus skriver dessa rader från ett fängelse är i sig ett bevis på detta! Filipperna kände mycket väl till det också – det var ju i denna stad som Paulus och Silas sjungit lovsånger efter att ha blivit pryglade och fängslade, se Apg 16:25.]
För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det [också] tryggt (gr. asphales).
[Ordvalet "igen" antyder att Paulus har skrivit minst ett tidigare brev till församlingen i Filippi. Glädjen i Herren ger en trygghet – de står stadigt och vacklar inte och faller, utan är vaksamma mot falska lärare, se vers 2.]
2Se upp för vildhundarna!
Se upp för de onda arbetarna! [2 Kor 11:13]
Se upp för de sönderskurna! [Ett sarkastiskt uttryck.]
[Paulus varnar nu för en välkänd grupp judaister som ansåg att hedningarnas väg in till tron gick genom judendomen. De omnämns redan i Apg 15:1 och har kanske ännu inte varit i Filippi. Hunden var ett orent djur för judar. Även bland romare och greker användes uttrycket nedsättande för någon som var oren och ohelig, se dock Matt 15:26-28. Paulus använder nu en sarkastisk ton och vänder på uttrycket och kallar dessa judaiserande lärare för vildhundar. För dessa falska lärare hade omskärelsen blivit en ceremoni utan någon förståelse av dess underliggande betydelse om hjärtats omvändelse. De vidhöll att även hedniska män var tvungna att omskära sig för att räknas som troende, en lära som Paulus starkt motsätter sig.]
3Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus och inte förlitar oss på köttet (egna gärningar och meriter).
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
