Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 1/10

Jer 17, Fil 1:27-2:18

Jer 17

1Juda synd är skriven med en penna av järn
    och med spetsen på en diamant,
den är graverad på hjärtats tavla
    och på altarets horn.
2Som deras söners märken
    är deras altaren
och deras aseror [pålar för avgudadyrkan]
    finns vid de lövrika träden på kullarna.
3Fältens berg din styrka,
    alla dina skatter ska jag plundra,
jag ska ge dina höga platser
    för dina överträdelser i alla dina gränser.
4Och du själv ska behöva avstå
    från ditt arv som jag gav dig
och jag ska få dig att tjäna dina fiender
    i landet som du inte känner,
för ni har tänt min vredes eld (tänt en eld i min näsa)
    som brinner för alltid.

Sammanfattning
5Så säger Herren (Jahveh):

Förbannad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
    som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på människor [hebr. adam – en bräcklig människa],
    som söker sin styrka i det som är kött [det jordiska],
    och vars hjärta vänder sig från Herren (Jahveh).
    [Ordagrant "gör kött till sin arm", dvs. förlitar sig på sin egen viljestyrka, kraft och förmåga].

6Han är som en torr växt (naken, fattig; en buske som aldrig bär frukt) i ödemarken,
    och får aldrig uppleva det goda, även när det kommer.
Han ska bo på förbrända (torra) marker,
    på saltjord där ingen kan leva.

7[Som kontrast till vers 5-6:]
Välsignad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
    som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på Herren (Jahveh),
    och vars förtröstan (hopp, beskydd, säkerhet) är Herren (Jahveh).

8Han är som ett träd planterat vid vatten,
    vars rötter sträcker sig mot floden.
Det har inget att frukta när hettan kommer,
    dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
    och det upphör aldrig att bära frukt. [Ps 1:3]

9Hjärtat är bedrägligt (lömskt, svekfullt), mer än allt annat,
    dessutom obotligt sjukt [som ett sår som aldrig läker] –
    vem kan [själv] förstå (vara intimt förtrogen med) det?

[Det hebreiska ordet för bedrägligt, aqov, kommer från samma rot som namnet Jakob som betyder häl/fotsteg/bakre del, se 1 Mos 25:26; Hos 12:3. Det används bara tre ggr i GT och beskriver ojämn mark (märkt av spår) i Jes 40:4 och blodiga fotsteg i Hos 6:8.]

10Jag, Herren (Jahveh), tränger igenom (utforskar, granskar, genomsöker) hjärtat,
    och prövar (undersöker) njurarna [människans inre tankar, moral och motiv]
just för att ge åt var och en [löna var man] efter hans vägar,
    efter hans gärningars frukt [resultatet av hans handlande].

11Som rapphönan som ruvar över äggen som hon inte har värpt,
    så är den som blir rik men inte genom rätt,
mitt i hans dagar ska han lämna den (rikedomen)
    och han slutar som en dåre.

12Härlighetens tron, upphöjd från begynnelsen,
    hans helgedoms plats.
13Israels hopp (hebr. miqveh), Herren (Jahveh),
    alla som överger dig ska skämmas,
de som lämnar dig ska bli skrivna på marken [och försvinna, i kontrast till för evigt i stenen, se Job 19:24; Joh 8:6],
    eftersom de överger källan med livets vatten, Herren (Jahveh).


Jeremias tredje klagan
14Hela (bota) mig, Herre (Jahveh), och jag ska bli helad (botad).
    Fräls mig och jag ska bli frälst,
    för du är min lovsång.
15Se, de säger till mig:
    "Var är Herrens (Jahvehs) ord?
    Låt det fullbordas nu."
16Och jag har inte dragit mig undan från att vara en herde efter er,
    och sorgens dag är inte min önskan,
du vet (är intimt förtrogen med) det,
    det som kommer över mina läppar är framför ditt ansikte.
17Var inte borta (sluta inte existera) från mig (som) en ruin,
    du är min tillflykt på ondskans dag.
18Låt dem skämmas som förföljer mig,
    men låt inte mig skämmas.
Låt dem vara bestörta,
    men låt inte mig bli bestört.
Låt ondskans dag drabba dem
    och fördärva dem med dubbel förstörelse.


19Så säger Herren (Jahveh) till mig:

Gå och ställ dig i folkets söners port, där Juda kungar kommer in och genom vilken de går ut och i alla Jerusalems portar, 20och säg till dem: Hör (lyssna på) Herrens (Jahvehs) ord ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar. 21Så säger Herren (Jahveh): Var noga med detta – det gäller era liv [ordagrant: ´håll/vakta/skydda för era själars skull´] – bär inga bördor på sabbatsdagen, för inte in något genom Jerusalems portar, 22för inte heller ut bördor från era hus på sabbatsdagen, och gör inget arbete, utan helga sabbatsdagen som jag har befallt era fäder. 23Men ni lyssnar inte och lutar inte ert öra, utan gör era nackar styva så att ni inte kan höra eller ta emot tillrättavisning. 24Men det ska ske om ni lyssnar lyssnande till mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och inte för in bördor genom portarna till staden på sabbatsdagen utan helgar sabbatsdagen och inte gör något arbete på den, 25då ska i stadens portar komma in kungar och furstar och sitta på Davids tron, ridande på vagnar och hästar, de och deras furstar, Juda män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för alltid. 26Och de ska komma från Juda städer och från platser runt om Jerusalem och från Benjamins land och från Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och från bergen och från söder, och ha med sig brännoffer och offer och matoffer och rökelse och ha med sig tacksägelseoffer till Herrens (Jahvehs) hus. 27Men ni vill inte lyssna till mig, till att helga sabbatsdagen och inte bära bördor och gå in i Jerusalems portar på sabbatsdagen. Jag ska tända en eld i dess portar och den ska sluka Jerusalems palats och den ska inte släckas.

Fil 1:27-2:18

Stå tillsammans och var enade
27[Vers 27-30 är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild- och ordval i vers 27, "lev som medborgare", förstods väl av brevets mottagare.]

Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, lev era liv som [himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde (Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er:
Att ni står fasta i samma ande
    och samma sinne (tanke)
och sida vid sida kämpar (tävlar tillsammans som i en lagsport – gr. synathleo)
    för tron på evangeliet [sprider det glada budskapet],
28utan att ens för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda – som en häst som skenar),
en sådan djärvhet blir för dem ett tydligt tecken på deras egen undergång,
    och [ett säkert tecken] på er befrielse (frälsning) och att detta är av Gud.
29Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull, 30eftersom ni har samma kamp (tävling) att utkämpa som ni såg i mig [som jag hade], och som ni nu hör att jag [fortfarande] har.

Jesus – det största exemplet!
1[Paulus använder nu formuleringen "om det finns" fyra gånger, inte i en ifrågasättande ton, utan i betydelsen att sporra till eftertänksamhet och vad allt han räknar upp är tänkt att generera.]

Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst)
    i den Smorde (Messias, Kristus),
om det finns någon tröst (uppmuntran)
    i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande],
om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål]
    i Anden,
om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan]
    och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar] –

2gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnesinställning (attityd, tänkesätt, förståelse) och samma [osjälviska och utgivande] kärlek – att vara ett i själ och sinne [förenade i samförstånd som syskon i Herren].

3[Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:]

Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17]
    och fåfänglig (tom) ära,
    utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
4Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa],
    utan även till andras [enskilda behov].
5Låt samma [ödmjuka] sinnesinställning (hjärtelag; attityd, insikt, perspektiv) finnas hos (i) er
    [detta tänkesätt] som också fanns hos (i) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[Inledningen på vers 3 lyder ordagrant: "ingenting ner-/utifrån självhävdelse och inte heller ner-/utifrån fåfänglig ära". Avsaknaden av verb förstärker uttalandet som inkluderar handlingar, men framför allt betonar de bakomliggande motiven och att inte låta sig drivas av själviska ambitioner, utan tvärtom ha "samma sinnesställning", se vers 2 och 5.]
-
6[Vers 6-11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.]
Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se Joh 12:41; Jes 6:1],
    men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud,

7utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier]
    när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt,
        då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7-8.]
    Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa,
8ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors.

9Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen]
    och gett honom namnet över varje namn,
10för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas,
    i himlarna, på jorden och under jorden,
11för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud)
    att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Herren [Rom 10:9],
    till ära för Gud Fadern.
-


Var ljus i en mörk värld
12Därför, mina älskade, precis som ni alltid [uppmärksamt] har lyssnat [lytt mina råd], inte bara i min närvaro utan [ännu] mycket mer nu i min frånvaro:
arbeta [fullt ut] på er egen frälsning (räddning, befrielse; ert eget bevarande) [låt er fullkomnas]
    med fruktan [gudsfruktan] och bävan [varsamhet för hur ni lever].
[Lev i helgelse (1 Thess 4:1-12), var vaksamma (1 Kor 10:12-14) och var medvetna om att hjärtat är bedrägligt ( Jer 17:9-10).]
13För Gud är den som [ständigt] verkar i er både [när det gäller] att vilja och att verka efter hans välbehag (glädje; goda vilja). [Gud förser sina barn med kraft så att de alltid vill arbeta energiskt och effektivt för hans syften.]
     14Gör allt utan att lågmält muttra i tysthet och sprida missnöje (driva ifrågasättande diskussioner med en underton av tvivel på Gud) [2 Mos 15:24], 15så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen 16när ni håller fast vid livets ord [evangeliet – det glada budskapet]. Då blir ni till ära för mig (jag kan vara stolt) på den Smordes (Kristi) dag [domens dag]. Jag har inte löpt förgäves [som en löpare i ett sprinterlopp som inte vunnit] eller arbetat förgäves. 17Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla. 18På samma sätt är ni glada och gläds med mig.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)