Helbibel - lördag 3/10
Jer 1:1-2:30, Ps 75:1-11, Ords 24:17-20, Fil 4:1-23
Jer 1:1-2:30
JEREMIAJeremia var den profet som profeterade om Guds dom över Juda. Han förföljs och hans budskap förlöjligas, men hans ord slår in under hans egen livstid. Jeremia får själv vara med i de omtumlande händelserna när Jerusalem belägras och folket förs bort i exil till Babylon. Klagovisorna som han också skriver bearbetar dessa händelser. Jeremia bor och verkar i Jerusalem under 42 år. Boken är sammanställd av Jeremias skrivare Baroch, se Jer 36:4. Detta sker omkring 20 år in i Jeremias tjänst. Boken har flera profetiska texter om den kommande Messias, se Jer 23:5. Hela sektionen Jer 30-33 talar om ett förnyat förbund, ett budskap som ingav hopp till folket i fångenskap. Kapitel 29 är ett brev till dem som deporterats till Babylon. Jeremia är ett vanligt namn, nio personer i GT har det namnet. Det hebreiska namnet Jirmejahó betyder "Jahveh upphöjer".
Struktur: Boken är inte skriven i kronologisk ordning.
1. Jeremias kallelse (Jer 1:1-10)
2. Profetiska ord före exilen (Jer 1:11-25:38)
3. Episoder i Jeremias liv (Jer 26:1-45:5)
4. Profetior mot nationerna (Jer 46:1-51:64)
5. Jerusalems fall (Jer 52)
Skrivet: 627-580 f.Kr.
Författare: Jeremia, via skrivaren Baroch.
Relaterade böcker:
Klagovisorna
Introduktion
1[Den inledande frasen "Ord av Jeremia" återkommer i bokens avslutning (Jer 51:64) före det sista appendixet. Uttrycket är en vanlig introduktion, se 2 Sam 23:1; Amos 1:1; Klag 1:1; Neh 1:1.]
Ord [en redogörelse] av Jeremia (hebr. Jirmejahó), son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordost om Jerusalem, se Jos 21:18; 1 Kung 2:26] i Benjamins land. 2Herrens (Jahvehs) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Josias (hebr. Joshijahos), Amons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.], 3och vidare [även] i den tid då Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Sidkia (hebr. Tsidqijaho), son till Josia, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [den judiska månaden som heter av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:4-8].
De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var:
Josia (hebr. Joshijaho) (640-609 f.Kr.) – den siste gode kungen, se 2 Kung 22:1-23:31; 2 Krön 34-35
Jehoachaz (3 månader 609 f.Kr.) – 2 Kung 23:31-34
Jojakim (hebr. Jehojaqim) (609-598 f.Kr.) – 2 Kung 23:34-37; 2 Krön 36:4-8
Jojakin (hebr. Jehojachin) (3 månader 598-597 f.Kr.) – 2 Kung 24:8; 2 Krön 36:9
Sidkia (hebr. Tsidqijaho) (597-586 f.Kr.) – 2 Kung 24:18-20; 2 Krön 36:11-16
Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Josia och två perioder på 11 år vardera för Jojakim och Sidkia. I den sammanfattande bibeltexten nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoachaz och Jojakin regerar.
Jeremias kallelse
Den svenska fotografen Lennart Nilssons banbrytande fotografier som visar varje steg i barnets utveckling i moderlivet kom ut 1965. Hans bok "Ett barn blir till" har sedan dess översatts till 20 språk.
56Men jag svarade: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung.""Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13],
utvalde jag dig.
Innan du kom fram ur modersskötet,
avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].
Till en profet för folken,
satte jag dig."
[Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn (1 Sam 4:21) och för unga män (1 Mos 14:24). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han är omkring 20 år när han får kallelsen. Mänskligt sett är han ung och oerfaren.]
7Då sa Herren (Jahveh) till mig:
"Säg inte att9Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se Jes 6:7] och sa till mig:
du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
– ska du gå
och allt jag befaller dig säga
– det ska du tala.
8Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck),
för jag är med dig och beskyddar (räddar) dig",
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
"Se, jag ska lägga mina ord i din mun.Första synen
10Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:
rycka upp [nationer och riken]
och bryta ner,
förgöra
och fördärva,
bygga upp
och plantera."
I februari blommar mandelträdet, det första av alla träd som blommar i Israel.
[Ordet för att vaka över (hebr. shoqed) delar rot med ordet för mandelträd (hebr. shaked) i vers 11. Det finns även en koppling till hur mandelns form liknar ett mänskligt öga. Gud vakar med sitt öga över sitt ord. Mandelträdet är också det första trädet som blommar på våren och är därför ett tecken på en ny vår och står som en symbol för det profetiska. Något som är speciellt är också att mandelträdet är det sista som tappar löven på hösten. Den sjuarmade ljusstaken i templet (menoran) som lyser på natten, har också inslag utformade som mandelblommor, se 2 Mos 25:33.]
Andra synen
13Och Herrens (Jahvehs) ord kom en andra gång och sa: "Vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr."
14Då sa Herren (Jahveh) till mig: "Från norr ska ondskan komma över alla invånare i landet, 15för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
"och de ska komma och de ska ställa sina troner17Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig). 18För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden. 19De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
vid ingången till Jerusalems portar
och mot alla dess murar runt omkring
och mot alla Juda städer.
16Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
i det att de har övergett mig
och har offrat till andra gudar
och tillbett sina egna händers arbete.
Fördömande över Judas avfall (kap 2-12)
[Den första sektionen består av sju budskap. Till skillnad från senare budskap är inget av dessa sju daterade eller riktade till en specifik kung. Enda undantaget är i Jer 7:2. Budskapen följer ett kiastiskt mönster som ramas in av introduktionen i Jer 1 och sammanfattningen i Jer 11:18-12:17.
A Juda fördöms (Jer 2:1-3:5)
B Israels avgudadyrkan (Jer 3:6-4:2)
C Fara från norr (Jer 4:3-6:30)
D Templet – vädjan om omvändelse (Jer 7:1-8:3)
C´ Fara från norr (Jer 8:4-9:26)
B´ Israels avgudadyrkan (Jer 10:1-25)
A´ Juda fördöms (Jer 11:1-17)]
Judas otrohet (2:1-3:5)
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2Gå och ropa i öronen på Jerusalem [dual-formen för öra används, dvs. "ropa i båda öronen"; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg:
"Så säger Herren (Jahveh):
Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
i ett land som inte var besått.
3Israel är Herrens (Jahvehs) helgade (avskilda) del,
hans förstlingsfrukt av skörden.
[Båda tillhör Herren, se 2 Mos 23:19; 3 Mos 23:10-14; 4 Mos 18:12-13; 5 Mos 26:1-11. Jerusalem är Guds ögonsten (Sak 2:8), se även 1 Mos 12:3; Rom 1:16.]
Alla som slukar den ska hållas skyldiga,
ondska ska drabba dem",
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
4Hör Herrens (Jahvehs) ord, Jakobs hus
och alla familjer av Israels hus.
5Så säger Herren (Jahveh):
Vilken orättfärdighet har era fäder funnit i mig,
så att de har gått bort från mig
och har vandrat efter det som är fåfängt
och har blivit fåfänga?
6De frågar inte: "Var är Herren (Jahveh)
som förde oss upp ut ur Egyptens land,
som ledde oss genom öknen,
genom ett land – öde och med djupa hål [farliga sprickor och slukhål],
genom ett land – utan vatten och i dödsskugga [Ps 23:3],
genom ett land som ingen färdas genom och där ingen människa bor?"
7Och jag förde er till ett land med fruktsamma fält
för att äta dess frukt och dess goda,
men när ni gick in vanhelgade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8Prästerna frågade inte:
"Var är Herren (Jahveh)?" [Jfr vers 6.]
Och de som ansvarade för (förvaltade) min undervisning kände mig inte (var inte intimt förtrogna med mig),
och härskarna begick överträdelser mot mig.
Profeterna profeterade genom [fruktbarhetsguden] Baal [5 Mos 13:1-5]
och vandrade efter dessa ting [plural – avgudar] som inte kunde hjälpa dem.
9Därför ska jag fortsätta gå till rätta med er,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
ja, även era söners söner ska jag gå till rätta med.
10Gå [väst] över till ketiternas öar [Cypern] och se [fråga om detta har hänt],
och sänd [någon österut] till Kedar [beduinstammarna i Syriens öken, se 1 Mos 25:13; Jer 49:28-29; Höga V 1:5] och [be dem] undersök noggrant,
och se om något sådant har skett där.
11Har ett land [någonsin] bytt ut sina gudar?
[Nu kommer ett förtydligande:] Som [självklart] inte är några gudar.
Men mitt folk har bytt ut sin härlighet
mot det som inte är någon vinning.
12Förundras ni himlar vid detta,
och bli fyllda av förfäran (bli fullständigt förbluffade),
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
13För mitt folk har begått en dubbel synd (två onda saker),
de har övergett mig,
källan med levande vatten [Jer 17:13],
och grävt åt sig brunnar,
trasiga brunnar, som inte kan hålla något vatten.
[Ordet för brunnar (hebr. borot) upprepas två gånger i denna vers. Men det unika här är att ordet, förmodligen medvetet, är felstavat båda gångerna och innehåller ett alef som inte borde vara där. Det finns en judisk tradition kring detta som säger att ordet bor (singular av borot) är en brunn som får sitt vatten från yttre källor. Det betyder att den kan vara tom när det inte regnar eller andra vattenkällor fyller på den. Sedan finns ordet beer, som betyder källsprång. Det är en källa eller brunn som har sitt eget vatten och därför aldrig sinar. Genom att göra denna medvetna "felstavning" anser rabbinerna att Jeremia med detta ord vill visa på att ni tror att ni har ett äkta källsprång, men ni bedrar er. Det är bara Guds undervisning som är livgivande och ni har övergett Torah, därför är era brunnar usla, ger inget friskt vatten.]
14Är Israel en tjänare?
Är han en slav född i huset [2 Mos 21:4]? [Självklart inte, se vers 2-3]
Varför har han då blivit ett byte?
15De unga lejonen har rutit över honom
och låtit sina röster höras
och de har gjort hans land öde,
hans städer ligger i spillror, utan invånare.
16Även Nofs söner [folket i Memfis i Egypten] och Tachpanches
livnär sig på ditt huvuds krona.
[Israel blev förnedrade genom att ingå allianser med Egypten, se Jer 41:5; 48:37; 2 Sam 10:4; Jes 7:20; Hes 44:20.] 17Är det inte detta som har orsakat dig detta,
att du har försakat Herren din Gud (Jahveh Elohim), när han ledde dig på vägen?
18Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
att dricka flodens [Eufrats] vatten?
19Din egen ondska ska tillrättavisa (straffa) dig,
och dina felsteg ska förebrå dig.
Vet därför och se
att det är ett ont och bittert ting
att du har förkastat Herren din Gud (Jahveh Elohim),
inte heller finns vördnaden för mig i dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
20För sedan evig tid har jag brutit ditt ok
och låtit dina bojor brista,
och du sa: "Jag ska inte överträda."
Men på varje hög kulle
och under varje lövat träd
har du lutat dig bakåt och utövat prostitution.
[Tillbett avgudar på kullarna, se 5 Mos 12:2; 1 Kung 14:13; 2 Kung 17:10; Jes 57:5; 65:7; Hes 6:12; 20:28; Hos 4:13.] 21Jag har planterat dig som ett ädelt vin,
alltigenom en äkta art (sann säd).
Hur har du blivit för mig
ett främmande vildvin (en urartad planta)?
22För fastän du tvättar dig med lut
och tar dig mycket tvål [Mal 3:2],
är dina synder inför mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
23Hur kan du säga: "Jag är inte orenad,
jag har inte gått efter baalerna"?
Se din väg i dalen,
vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
24en vildåsna van vid öknen,
som vädrar sina önskningar i vinden,
hennes lust, vem kan stoppa den?
Alla de [hanar] som söker henne ska inte trötta ut sig själva,
i hennes månad finner de henne.
25Håll din fot borta från att bli skadad
och din strupe från törst,
men du säger: "Det är lönlöst att försöka stoppa mig (finns inget hopp),
för jag älskar främlingar [främmande gudar]
och jag vill gå efter (följa) dem."
26Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
deras präster och deras profeter.
27Vem säger till stocken: "Du är min far",
och till stenen: "Du har fört fram oss",
för de har vänt sina ryggar till mig
och inte sina ansikten,
men i svårigheternas tid ska de säga:
"Stå upp och rädda oss."
28Men var är dina gudar som du har gjort åt dig?
Låt dem stå upp om de kan rädda dig
i din tid av svårigheter [5 Mos 32:37-38; Jes 43:8-13; 44:6-23].
För så många som dina städer [lika talrika]
har dina gudar blivit, du Juda.
29Varför ska ni tävla (strida) med mig?
Ni alla har begått överträdelser mot mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
30Fåfängt har jag slagit era söner,
de tog inte emot någon tillrättavisning.
Ditt svärd har slukat dina profeter
som ett förgörande lejon [som sliter sitt byte i stycken, se Ps 7:3; 10:9; Jes 5:29].
Ps 75:1-11
Psalm 75 – På ditt sätt och i din tidPsalm 75 är en passande uppföljare till Psalm 74. Nu ges svaret på hur länge motståndarna ska få häda och när Gud ska gripa in. Genom hela denna psalm talas det om olika horn, de ondas och de rättfärdigas. Horn är en bild på makt. Att få sitt horn upphöjt är att vinna makt eller så tillskansar man sig makt genom att själv höja sitt horn. På motsvarande sätt är ett nedsänkt eller avhugget horn förlorad makt.
Författare: Asaf
Struktur: Vers 3-8 formar en kiasm. Genom psalmen växlar vem som talar. Den inleds med att församlingen tackar Gud och växlar sedan till Guds röst.
1. Församlingen tackar Gud, vers 2
2. Gud talar, vers 3-4
3. Ett ord till de arroganta, vers 5-10
4. Avslutande ord, vers 11
Fördärva (ödelägg) inte. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf, en sång.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]
vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt),
och ditt namn var nära (på ett personligt sätt, som en vänskapsrelation),
våra läppar har återberättat (räknat – hebr. safar) dina underbara gärningar.
3[Gud talar:]
ska jag själv döma med rättvisa.
4Då ska jorden och alla invånare som finns på den upplösas (smälta).8Ja, för Gud (Elohim) är domaren,
Jag själv håller fast dess pelare [upprätthåller jorden].
[Bara Fadern vet tidpunkt för domen, se Matt 24:36. Så länge Gud håller fast jorden består den, när han släpper taget upplöses den.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]5[Det kan vara Gud som fortsätter att tala även i vers 5-7, men frasen "Jag säger" brukar ofta vara psalmistens röst i Psaltaren. Vers 3-8 formar också en kiasm där ordet "döma" och "domaren" ramar in stycket. Jorden i vers 4 speglar väderstrecken i vers 7 och centralt i vers 5-6 finns varningen till de arroganta att inte använda sin egen styrka, som hornet är en bild på.]7Upphöjelse (ära) kommer varken från öster (uppgången – hebr. motsa) eller från väster,
Jag säger till de arroganta: "Inget mer skryt",
och till de ogudaktiga: "Lyft inte upp ditt horn (våga inte visa din egen styrka)."
6Lyft inte upp ditt horn högt [var inte så säker att du vunnit seger],
tala inte arrogant med en högdragen nacke [fräckt och i rebelliskhet mot Gud].
inte ens ifrån öknen (hebr. midbar) [söder].
han för ned (tvingar till ödmjukhet) den ene och lyfter upp (ger ära till) en annan.
9Ja, för i Herrens (Jahvehs) hand är en bägare med skummande vin,
blandat med kryddor,
och den utgjuter han. Förvisso ska de onda på jorden dricka av den,
ja, de ska tömma den till botten på dräggen.
10Men jag, jag ska berätta om det för alltid,
jag ska sjunga lovsånger till Jakobs Gud (Elohim).
11[Avslutande ord, troligtvis Gud:]
men de rättfärdigas horn ska bli upphöjda.
[Det är oklart om sista versen är psalmistens eller Guds ord. Eftersom psalmisten varit tydlig med att det är bara Gud som är rättmätig domare, se vers 8, är det lämpligt och mest troligt att det är Guds ord som avslutar psalmen.]
Ords 24:17-20
28. Gläd dig inte när din fiende faller17Gläd dig inte när din fiende faller,
låt inte ditt hjärta glädja sig (fröjda sig i dans) när han störtar (lider nederlag).
18Herren (Jahveh) ser vad du gör och det är ont i hans ögon (det orsakar sorg och smärta hos honom),
och han vänder sin vrede från honom [och riktar den på dig, som begår ett ännu värre brott genom ditt hån].
29. De onda har ingen framtid
19Irritera (reta, gräm) dig inte på ondskefulla människor,
var inte avundsjuk på de ogudaktiga.
20För de som är onda har ingen framtid,
lampan (livsanden) hos de ogudaktiga ska slockna.
Fil 4:1-23
1Stå därför [eftersom ni har ett himmelskt medborgarskap och ett hopp om en Frälsare] fasta i Herren, älskade vänner! Ni är mina syskon (bröder och systrar i tron) och kära älskade vänner som jag av hela hjärtat längtar efter att få se, ni är min glädje och min krona (segerkrans).Uppmaningar
Var eniga
2Evodia [vars namn betyder "säker resa"] uppmanar (förmanar, uppmuntrar) jag och Syntyche [vars namn betyder "trevlig bekantskap"] uppmanar (förmanar, uppmuntrar) jag att vara eniga (vara av samma sinne; att komma överens) i Herren.
[Dessa två kvinnor, tillsammans med Lydia, var troligtvis med i den grupp kvinnor som var med när Paulus först kom till Filippi, se Apg 16:13. Det grekiska ordet för att uppmana (parakaleo – att vädja till någon, kalla på nära intill) används två gånger i denna vers, en gång efter varje namn, vilket gör Paulus vädjan individuell. Konflikten gällde inte läror eller tron (de var båda skrivna i livets bok, se vers 3). Om de inte själva kunde lösa konflikten uppmanar Paulus nu en tredje part, troligtvis en av ledarna i församlingen, att medla. Se även Matt 18:15-18.]
3Ja, även dig, genuine kompanjon (genuint "sammanokade" – gr. gnesie syzyge) [min äkta, verklige och rättmätige samarbetspartner], ber jag [om en tjänst]:
Hjälp ("ta tag gemensamt med" – gr. syllambano) dessa kvinnor [systrar i Herren][Grekiskans syzygus (som avser någon som delar bördan under ett ok) kan vara ett namn på en man i församlingen, eller möjligen Epafroditus, troligt är dock att Paulus här riktar sig till en viss person som hör brevet läsas upp. Kanske Timoteus, Silas eller någon annan ledare, se Apg 15:40; 16:19. Klemens, som här nämns först av medarbetarna ("de samarbetade" – gr. synergos) var ett vanligt namn. Ibland har den som Paulus här nämner antagits vara den tredje biskopen i Rom som skrev Första Klemensbrevet till församlingen i Korint omkring 95 e.Kr.]
som har kämpat med mig (som tillsammans med mig har brottats) [som atleter] i evangeliets tjänst,
och så även med Klemens (Clemens) [betyder: "mild, nådefull"]
och resten av mina medarbetare
som har sina namn (vars namn är) i livets bok (i en "bok av liv" – gr. biblio zoes) [Upp 20:12].
Glädje i Guds frid
4Gläd er alltid i Herren [fortsätt att alltid fröjda er över nåden; luta er i alla tider ständigt mot honom].
Igen vill jag (kommer jag att) säga: Gläd er!
[Fil 3:1; Rom 12:12; 1 Thess 5:16]
[Det grekiska ordet för att glädja sig och vara glad (chairo), glädje (chara) och glädja sig tillsammans (synchairo) delar rot med ordet för nåd (charis). Roten char har en innebörd av att vara välvilligt inställd och luta sig emot. I detta brev talar Paulus om glädjen i någon form hela 16 gånger (Fil 1:4, 18, 25; 2:2, 17, 18, 28, 29; 3:1; 4:1, 4, 10). Han inleder med den glädje som produceras i och genom förbönens omsorger och avslutar med hur Gud i glädje tar emot slutresultatet (dvs. den gåva som blivit till en frukt av Paulus lydnad och omsorg) som en ljuvlig doft och ett rätt offer. Paulus både inleder och avslutar brevet med att proklamera Herrens nåd för sina trossyskon se Fil 1:2; 4:23.]
5Låt alla människor få veta (personligen få erfara) er osjälviskhet (omtanke, fördragsamhet, förlåtande attityd). Herren är nära. [Uttrycket har en dubbel betydelse. Herren finns nära den troende och hjälper, men är också nära och kommer snart tillbaka.]
6Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd]. 7Då ska Guds frid, som övergår [som alltid är mer värd, som regerar och håller sig över] allt förstånd, skydda (bevara, vakta) era hjärtan och era tankar (sinnen) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
8Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):
allt som är sant (verkligt, äkta, ärligt),
allt som är värdigt (hedervärt, ärbart, ädelt),
allt som är rätt (moraliskt rätt; rättfärdigt),
allt som är rent [som inte är besudlat med synd],
allt som är älskvärt ("för vänskapen" – gr. prophiles) [som verkar och leder till omsorg och tillgiven kärlek],
allt som är lovvärt (värt att tala väl om) [som är konstruktivt och uppbyggande; goda rapporter] –
om det finns någon dygd (godhet som praktiseras) och
om det finns något lovord (något som förtjänar beröm) –
tänk på (fundera över) sådana saker [fokusera på allt detta så att det formar era tankar och era handlingar].
9Och vad ni [allt detta som ni en gång]
lärde er,
och tog emot (tog till er),
och hörde,
och såg i (hos) mig –
praktisera dessa saker [regelbundet], så ska fridens Gud vara med er!
[Paulus beskriver de fyra stegen i omvänd kronologisk ordning och påminner om hur de alltid kan leva i gemenskap och frid med Gud. Församlingen i Filippi hade sett hur Paulus och Silas blivit frigivna från fängelset, se Apg 16:22-31. De hade hört Paulus budskap och tagit emot evangeliet. De hade också lärt sig att leva av tro och därmed fått en levande relation med Jesus.]
Gud förser
Förnöjsamhet
10Men jag gladde mig mycket (storligen – gr. megalos) i Herren över att ni nu äntligen förnyade er omtanke om mig [att ni nu till slut lät omsorgen om mig blomma upp]. Visst tänkte ni på mig förut också, men då hade ni inget [lägligt] tillfälle (då saknade ni möjlighet) [att visa det].
[Epafroditus har nyligen överlämnat en gåva från församlingen i Filippi till Paulus (som satt fängslad, se vers 18). Eftersom Paulus med största sannolikhet vid det här tillfället befann sig i Rom, kan en av anledningarna till att det dröjt vara att det först nu var någon som hade vägarna förbi så långt västerut. Paulus hade innan dess också varit fängslad i Caesarea Maritima i två år, rest över Medelhavet och blivit strandsatt på Malta, se Apg 25-28.]
11Jag säger inte detta för att [antyda att] jag saknar något (lider brist; ordagrant: inte så att jag talar på grund av brist/nöd/fattigdom). För jag har lärt mig [och har för vana] att vara nöjd (tillfreds, harmonisk) oavsett [yttre] omständigheter.
12Jag vet (har sett/förstått) hur man lever enkelt (gr. tapeinoo) [i förödmjukande låg standard].
Jag vet (har sett/förstått) hur det är att leva i överflöd (ordagrant: att överflöda) –
genom allt, och genom alla (i allt och i alla) omständigheter har jag lärt mig (blivit invigd i) hemligheten –att vara mätt
eller hungrig (att hungra),
att ha överflöd (att överflöda)
eller lida brist (gr. hustereo).
[Vers 11–12 ramas in av kontraster som handlar om att vara nöjd oavsett omständigheter. Ordningen på kontrasterna är först enkelt/överflöd (in mot centrum) för att sedan bli omvänd ordning mätt/hungrig och överflöd/brist. Paulus lånar ett verb och ett uttryck från dåtida initieringsriter av hedniska mysterier, nämligen gr. mueo som kommer från ordet för mysterium och hemlig lära/doktrin (gr. mysterion). Genom sina erfarenheter har han tränats, utbildats och blivit invigd i detta "mysterium" att kunna befinna sig i olika omständigheter och samtidigt bottna i en förnöjsamhet, förtröstan och tacksamhet till Herren som förser.]
13Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me).
[Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.]
Givandets välsignelser
14Men ni gjorde rätt (något vackert) när ni var delaktiga (assisterade, delade med er) i mina svårigheter (min pressade situation).
15Ni vet ju själva, filipper, att när evangeliet (det glada budskapet) var nytt och jag hade lämnat Makedonien, då var det ingen annan församling än er som gick in i gemenskap med mig (partnerskap) och öppnade upp ett konto så att man kunde föra bok över utgivet och mottaget.
16För även när jag var i Thessalonike skickade ni [gåvor] till mina behov, inte bara en utan två gånger. 17Inte så att jag söker själva gåvan, utan vad jag söker är att ni ska få en riklig frukt av gåvan ni ger. 18Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog när jag nu genom Epafroditus har fått er gåva – en ljuvlig doft, ett välbehagligt offer som Gud tar emot med glädje. 19Så ska min Gud fylla [helt och fullt uppfylla] alla era [andliga och fysiska] behov efter sin härliga rikedom [på ett överflödande och överväldigande sätt] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. 20Vår Gud och Far tillhör äran i evigheters evighet. Amen.
Hälsningar
21Hälsa alla heliga i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. De troende (bröderna och systrarna) här hos mig hälsar till er. 22Alla de heliga [de troende i Rom, några av dem nämns vid namn i Rom 16:3-16], särskilt de som hör till kejsarens hus [syftar troligtvis på kristna soldater och tjänare som tjänstgjorde hos kejsaren], hälsar till er.
[På grund av Filippis nära koppling till Rom, som koloni och finansiellt centrum, fanns det många band mellan dessa städer, se även Fil 1:13-14.]
23Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er ande.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
