Helbibel - söndag 4/10
Jer 2:31-4:18, Ps 76:1-13, Ords 24:21-22, Kol 1:1-17
Jer 2:31-4:18
31Generation (detta släkte), se Herrens (Jahvehs) ord.Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av tjockt mörker?
Av vilken orsak säger mitt folk:
"Vi har brutit oss loss (vi vill vara fria att flacka omkring – hebr. rod),
vi kommer inte mera till dig!"
32Kan en jungfru glömma sina smycken [sin utsmyckning, se Hes 16:11-12],
eller en brud sin utstyrsel?
Mitt folk har glömt mig
dagar utan siffror (som inte går att räkna).
33Hur skicklig är du inte att hitta vägen (hur väl ordnar du inte din väg) för att söka kärlek!
Därför, även den onda kvinnan har du lärt dina vägar.
34Även i dina kläder finner man blodet av oskyldiga fattiga själar,
du fann dem inte bryta sig in i era hus [där dödande då hade varit försvarbart, se 2 Mos 22:2].
På grund av allt detta 35och du säger [ändå]:
"Jag är oskyldig,
hans vrede är säkerligen bortvänd från mig."
Se jag ska döma er eftersom ni säger: "Jag har inte syndat."
36Hur gör du dig inte billig [samma bildspråk som i vers 23]
för att ändra dina vägar!
Du ska även skämmas för Egypten
som du skäms för Assyrien.
37Från honom ska du gå fram
med dina händer över ditt huvud,
för Herren (Jahveh) har förkastat dem som du sätter din tillit till,
och du ska inte ha någon framgång med dem.
1Han säger:
Om en man förskjuter sin hustru
och hon går ifrån honom och blir en annan mans,
ska han återvända till henne igen?
Ska inte landet bli mycket förorenat? [5 Mos 24:1-4]
Men du har varit en prostituerad med många älskare
och ändå vill du återvända till mig [Hos 2:7],
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
2Lyft upp dina ögon över de kala höjderna [Juda] och se!
Var har du inte legat [orenat dig med avgudar, se Jer 2:20]?
Vid vägarna har du suttit för dem [väntat på älskarna]
som en arab i vildmarken [kända för att råna förbipasserande karavaner, se Hos 6:9]
och du har förorenat landet
med din prostitution och din ondska.
3Och regnskurarna har hållits tillbaka
och det har inte varit något sent regn [vårregn, före skörden, se 1 Kung 17:1],
ändå har du en prostituerads panna,
du vägrar att skämmas.
4Har du inte vid denna tid ropat till mig:
Min Fader, du är min ungdoms vän?
5Ska han hysa agg för alltid?
Ska han bevara (vakta, skydda) det till slutet?
Se, du har talat
men har gjort det onda som du kunnat (haft möjlighet till).
Trolösa Israel
6Och Herren (Jahveh) sa till mig i kung Josias dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon går upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution. 7Och jag sa: Efter att hon har gjort alla dessa ting ska hon återvända till mig, men hon återvände inte. Och hennes förrädiska syster Juda såg det. 8Och jag såg, eftersom Israel har tagit alla tillfällen att avfalla i äktenskapsbrott har jag förskjutit henne och gett henne skilsmässobrev. Likväl har inte hennes bedrägliga syster Juda fruktat, utan även hon har ägnat sig åt prostitution. 9Och det skedde från hennes prostitution att landet förorenades, och hon begick äktenskapsbrott med stenar och med stockar. [Stenar och stockar är materialen som avgudar tillverkas av.] 10Och trots allt detta har inte hennes bedrägliga syster Juda vänt om till mig med hela sitt hjärta, utan är kvar i lögn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
11Och Herren (Jahveh) sa till mig: Det avfälliga Israel har bevisat sig vara mer rättfärdigt än sin bedrägliga syster Juda. 12Gå och förkunna dessa ord till norr och säg:
Återvänd, du avfälliga Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
jag ska inte dölja mitt ansikte för dig,
eftersom jag är nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
jag ska inte hysa agg för evigt.
13Men (först – hebr. ach) känn (förstå, inse) din synd [Ps 32:5; Ords 28:13]
som du har gjort mot Herren din Gud (Jahveh Elohim)
när du har vandrat hit och dit (förskingrat dina vägar) till främlingar [främmande gudar]
under varje lövrikt träd [där du utövat prostitution, se Jer 2:20], men inte har lyssnat till min röst,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
14Återvänd, avfälliga söner, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom jag är er Herre (Adonai) och jag ska ta er, en från varje stad och två från varje familj och ska föra er till Sion. 15Och jag ska ge er herdar efter mitt hjärta som ska föda er med kunskap och förståelse. 16Och det ska ske när jag förökar dig och låter er bära frukt i landet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då ska man inte längre säga: Herrens (Jahvehs) förbundsark och den ska inte stiga upp över hjärtat (komma i sinnet) och den ska inte kommas ihåg och inte saknas (besökas) och inte tillverkas igen. 17På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens (Jahvehs) tron", och alla folkslag ska samlas till den, till Herrens (Jahvehs) namn, till Jerusalem. Och man ska inte längre gå efter envisheten i sitt onda hjärta. 18I de dagarna ska Juda hus gå med Israels hus och de ska komma tillsammans från landet i norr till landet som jag har gett som ett arv till deras fäder.
19Och jag, jag säger:
Hur ska jag inte placera dig bland sönerna
och ge dig ett underbart land,
det bästa arvet bland folkslagen!
Och jag sa: Du ska kalla mig min Fader
och ska inte vända om från att följa mig.
20Sannerligen, som en bedräglig hustru lämnar sin man,
så har ni agerat bedrägligt mot mig, ni Israels hus,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
21En röst (lyssna)! På de kala höjderna hörs
en bedjande gråt från Israels söner,
eftersom de har förvrängt sina vägar,
de har glömt Herren sin Gud (Jahveh Elohim).
22Återvänd, avfälliga söner,
jag ska bota er avfällighet.
Här är vi, vi kommer till dig
eftersom du är Herren vår Gud (Jahveh Elohim).
23Sannerligen, till lögn (hebr. sheqer)
från kullarna [med avgudatempel] – tumultet (oljudet, mullret) på bergen.
[Kan syfta på många tillbedjare, många avgudar eller präster, se 5 Mos 23:17].
Sannerligen, i Herren vår Gud (Jahveh Elohim)
finns Israels frälsning.
24Men skamfulla ting
har slukat fädernas möda (arbete) från vår ungdom,
deras småboskap och deras hjordar,
deras söner och deras döttrar.
25Låt oss ligga ner i vår skam och låt vår förvirring täcka oss, eftersom vi har syndat mot Herren vår Gud (Jahveh Elohim), vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren vår Guds (Jahveh Elohims) röst.
1Om du vill återvända, Israel,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
återvänd till mig
och om du vill slänga bort dina osmakliga ting från mina ögon
och inte vill vackla,
2och vill avlägga ed: Herren (Jahveh) lever,
i sanning, i rätt och i rättfärdighet,
då ska länderna välsigna sig i honom
och i honom ska de ha sin ära.
Förödelse från norr
3Därför säger Herren (Jahveh) så till Juda män och till Jerusalem:
Bryt åt er mark [som legat] i träda
och så inte bland törnen.
4Omskär er till Herren (Jahveh) [3 Mos 12:3; 5 Mos 10:16; Jer 31:33; Rom 2:25-28]
och ta bort ert hjärtas förhud, ni Juda män och Jerusalems invånare,
för att inte mitt raseri ska dra fram som eld
och brinna så att ingen kan släcka från mitt ansikte,
för era onda gärningar.
5Berätta i Juda och låt det höras i Jerusalem och säg:
Blås shofar i landet,
ropa högt och säg:
Samla (mobilisera) er och låt oss gå till de befästa städerna.
6Res upp ett baner [i riktning] mot Sion. [Sätt upp en signalflagga för att leda dem som söker skydd till Jerusalem],
sök skydd (rädda dig), stå inte kvar,
eftersom jag ska låta ondska komma från norr [babylonierna, se Jer 1:13-14],
en stor förödelse.
7Ett lejon har rest sig (stigit upp) från sitt snår
och en folkslagens fördärvare har gett sig iväg
och gått från sin plats till att göra landet öde,
så att dess städer blir ödelagda utan invånare.
8Omgjorda dig därför med säcktyg,
klaga och gråt,
eftersom Herrens (Jahvehs) vrede
inte vänder bort från oss.
9Och det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
att kungens och furstarnas hjärta ska svikta (de tappar modet)
och prästerna ska bli överraskade
och profeterna ska bli undrande. 10Och jag sa: Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), du har verkligen bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: Ni ska ha frid (shalom), men svärdet har sträckts ut mot halsen (hebr. nefesh) [vårt liv hotas, se även Ps 69:2; 105:18; Ords 23:2; Jona 2:6]. 11Vid den tiden ska det sägas till detta folk [Juda] och till Jerusalem, en brännande (torr) vind från kala höjder i öknen [ska svepa ner över] dottern mitt folks väg,
inte för att kasta eller för att rensa [säd]. 12En vind för stark för detta ska komma till mig, nu ska jag även tala rättvisa med dem.
[Vinden syftar troligtvis på sirocco, en kraftig ökenvind som var för stark för att skilja agnarna från vetet, eftersom den förde bort både vetet och agnarna. Guds dom liknas vid denna vind som drabbar både goda och onda.]
13Se, han kommer upp som moln
och hans vagnar är som virvelvinden,
hans hästar är smidigare än örnar.
Ve över oss!
Eftersom vi förgås.
14Tvätta ditt hjärta från ondska, Jerusalem, så att du ska kunna räddas.
Hur länge ska dina ondskefulla tankar bo i dig?
15En röst (lyssna) berättar från Dan
och olycka hörs från Efraims berg.
16Återberätta (recitera) för folkslagen,
se, låt det höras över Jerusalem,
spejare kommer från ett fjärran land
och ger (låter höra) sina röster över Juda städer.
17Som fältets väktare är de mot henne runtomkring,
eftersom hon har blivit upprorisk mot mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
18Dina vägar och dina gärningar (handlingar)
har skapat dessa ting mot dig,
detta är din ondska,
den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.
Ps 76:1-13
Psalm 76 – Guds triumfEn segersång. Gud beskrivs som en mäktig krigare som förgör Israels fiender. Psalmen har flera kopplingar till Ps 46-48. Inom judendomen reciteras psalmen första dagen under lövhyddohögtiden (sukkot).
Författare: Asaf
Struktur: Hela psalmen följer samma tema där varje rad handlar om Guds seger, de två förekomsterna av det hebreiska ordet selah delar upp psalmen i tre delar:
Del 1, vers 2-4
Del 2, vers 5-10
Del 3, vers 11-13
Till stränginstrument. En psalm, en sång, av (till) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83. Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "en sång för assyriern".]
i Israel är hans namn stort.
3I Salem [Jerusalem] står hans lövhydda
och hans boningsplats är Sion [tempelberget i Jerusalem, se Ps 48].
4Där bröt han bågens flammor (blixtrande pilar),
skölden, svärdet och striden (slaget, kriget).
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Pilar, sköld och svärd är metaforer för att Gud avbryter, avslutar allt som står i vägen för fridsriket (tusenårsriket).]
5Strålande är du [Gud],
majestätisk, mer än berg fulla av byte (föda – hebr. taref).
[Fiendenationer som Assyrien liknas vid berg, se Jes 41:15; Sak 4:7. Kanske är bilden bergen kring Jerusalem där fiendehärar är slagna, se Hes 38:12.]
6De tappra har blivit plundrade, de sover i sin sömn.
De mäktiga kan inte lyfta (bokstavligt "inte hitta") sina händer.
7Vid din tillrättavisning, o Jakobs Gud (Elohim),
kastas både hästar och ryttare in i dödens sömn.
8Du är obeskrivligt underbar, ja, det är du verkligen!
Vem kan stå inför ditt ansikte (vara i din närvaro), när du vredgas?
9Från himlen fick du domen att höras (förkunnar du domen).
Jorden fruktar och blir stilla,
10när Gud (Elohim) står upp för att döma,
för att frälsa alla de ödmjuka på jorden.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
11För människans vrede ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig,
du ska omgjorda dig med kvarlevans vrede.
[Här finns en koppling till hotet från Assyrien, se Jes 37:4; 14:30.]
12Gör löften till Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), och uppfyll dem.
Låt alla runtomkring honom ge hyllning till den Ende som är värd att fruktas (vördas).
13Han hugger av (slår ner, inhägnar) furstarnas ande [övermod, eller släcker deras liv].
Jordens kungar har (står i) respekt, vördnad inför honom.
Ords 24:21-22
30. Frukta Gud i vördnadsfull tillbedjan21Min son (barn), frukta Herren (Jahveh) och kungen,
och associera dig inte med rebeller (upprorsmän; ordagrant: ´de som ändrar sig´) [som en gång fruktade Herren och var lojala, men inte längre är det].
22För plötsligt kan deras undergång komma,
vem vet vilket straff som de två [Herren och kungen, se vers 21] låter komma över dem? [2 Pet 2:1, 7; Rom 13:4]
Kol 1:1-17
KOLOSSERBREVETStaden Kolossai låg bara 15-20 kilometer från de två stora städerna Laodikeia och Hierapolis i Lykosdalen, i nuvarande Turkiet. När Paulus skriver detta brev har Kolossai förlorat sin forna glans och är den minsta av dessa städer. Paulus passerar troligen genom Lykosdalen under sin tredje missionsresa på väg till Efesos, se Apg 19:1. Dock stannar han aldrig till i Kolossai. Brevet innehåller inga personliga hälsningar. Paulus har bara "hört" om dem, se Kol 1:4, 9; 2:1. Församlingen grundades troligen av Epafras under den treårsperiod då Paulus var i Efesos och evangeliet spred sig i hela Asien, se Apg 19:10.
Brevet är ett av de fyra "fängelsebreven" som Paulus skrev från Rom. De andra är breven till Efesos, Filippi och Filemon. Det är troligt att flera av dem skickades samtidigt. Tychikus omnämns som budbärare både i brevet till Efesos och till Kolossai, se Ef 6:21; Kol 4:7-9. När Tychikus lämnat brevet i Efesos fortsätter han och Onesimus de sjutton milen österut till Kolossai. Med sig har de troligen också brevet till Filemon. Onesimus är nämligen den slav som brevet till Filemon handlar om, se Filemon 1:10, 12.
Struktur:
1. Jesus är Herre över allt, kapitel 1-2.
2. Sträva efter det som finns där ovan, kapitel 3-4.
Skrivet: 61 e.Kr.
Till: Kolossai, men skulle även läsas upp i de närbelägna större städerna Laodikeia och troligtvis även Hierapolis, se Kol 4:13, 16.
Från: Rom. Brevet är skrivet under Paulus tvååriga fångenskap i Rom, se Kol 4:3, 10, 18; Apg 28:30.
Författare: Paulus, se Kol 1:1.
Budbärare: Tychikus och Onesimus, se Kol 4:7, 9.
Inledning
Hälsning
Epafras besöker Paulus som sitter fängslad i Rom och berättar om församlingen i Kolossai. Paulus blir uppmuntrad av att höra om deras tro och kärlek och skriver en hälsning till dem.
genom Guds vilja apostel (sändebud, ambassadör) åt den Smorde (Messias, Kristus) Jesus,
och [från] brodern Timoteus.
[Timoteus som finns vid Paulus sida i Rom skickar också med sina hälsningar. Kanske fungerade han som sekreterare och skrev ner det Paulus dikterade, fram till sista frasen där Paulus signerar och validerar brevet, se Kol 4:18. Hos den fängslade Paulus i Rom finns även Aristarchus, Johannes-Markus, Justus, Epafras, Lukas och Demas, se Kol 4:10-14.]
2Till de heliga (avskilda för Gud) i Kolossai, de troende syskonen (bröderna och systrarna) i den Smorde (Messias, Kristus).
[Kolossai var beläget i Lykosdalen i den romerska provinsen Frygien, nuvarande Turkiet. Staden låg 17 mil öster om Efesos längs med huvudvägen till Orienten. Alldeles intill Kolossai låg de mer välkända, större, blomstrande städerna Laodikeia och Hierapolis. Brevet skulle också läsas upp i åtminstone Laodikeia, se Kol 4:13, 16. Det är värt att notera att brevet är adresserat till just Kolossai, den minsta och i jämförelse obetydliga staden i detta område.]
Nåd (kraft, oförtjänt favör) vare med er och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) från Gud vår Far.
JESUS ÄR HERRE ÖVER ALLT (1-2)
Tacksägelse
3[Paulus börjar som han brukar i sina brev med tacksägelse.]
Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Fader [för er tro och kärlek, se vers 4], när vi ber (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) för er. 4Vi har hört [av Epafras, se vers 7] om:
er tro (trofasthet, förtröstan)Detta hopp har ni redan hört om i sanningens ord, evangeliet (det glada budskapet) 6som har nått fram till er liksom det överallt i världen ständigt bär frukt och växer. [Verben "bär frukt" och "växer" är i den grekiska verbformen medium som markerar evangeliets inneboende kraft att sprida sig.] Så även hos er, från den dag ni fick höra (förstå) det och lärde känna Guds nåd (kraft, gudomliga favör) som den verkligen är.
på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus,
och om den (osjälviska, utgivande) kärlek
som ni ständigt har till alla de heliga [troende systrar och bröder],
5på grund av (genom) hoppet
som väntar er (finns i säkert förvar, finns reserverat för er) i himlen.
[Ordet "på grund av", gr. dia, kan syfta tillbaka på Paulus tacksamhet i vers 3, men troligast hör det ihop med den föregående versen och då blir betydelsen att deras himmelska hopp har sporrat dem till "tro och kärlek". Tron blickar upp till Gud, kärleken ut till andra och hoppet ser framåt. Tron vilar på vad Jesus gjort, kärleken verkar nu och hoppet ser fram mot framtiden. Orden tro, kärlek och hopp återfinns ofta i Paulus brev, se 1 Thess 1:3; 1 Kor 13:13; Rom 5:1-5; 12:6-12.]
[Evangeliet handlar om nåd, inte nåd plus gärningar, se Rom 11:6; Ef 2:8-9; Tit 3:5-7. Evangeliet om Guds nåd befriar från synd och för människor in i en rätt relation med Gud.]
7Det fick ni lära er av Epafras, vår käre medarbetare som troget tjänar den Smorde (Messias, Kristus) i vårt ställe. [Han blev troligen utsänd från Efesos under den treårsperiod då Paulus var där och evangeliet spred sig i hela Asien, se Apg 19:10.] 8Han har berättat för oss [Timoteus, Lukas m.fl. som var hos Paulus i Rom] om er kärlek i Anden [Gal 5:22; Rom 15:30].
Paulus bön för församlingen
9[Paulus brister nu ut i bön för församlingen i Kolossai. Vers 9-16 är en enda lång mening.]
Vi ber att ni ska bli fyllda av kunskapen om hans vilja,Jesus är i centrum utav allt
med all andlig vishet och insikt (hur den praktiskt appliceras).
10Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt,
genom att bära frukt i alla slags goda gärningar
och växa i kunskapen om Gud.
11Vi ber att ni ständigt ska bli styrkta
med all kraft som kommer från hans härliga makt.
Det resulterar i uthållighet (ståndaktighet) [att ni kan stå fast under prövningar]
och tålamod [självkontroll – att ni får en förlåtande attityd mot människor],
och att ni med glädje 12alltid tackar Fadern,
som har kvalificerat er (utrustat er med allt som behövs)
till att vara delaktiga i de heligas arv i ljuset. [Delaktighet i Guds rike, ett arv i himlen, se Kol 1:5.]
13Han [Fadern] räddade oss (ryckte/drog in oss till sig; befriade oss) från mörkrets makt (välde, styre, kontroll)
och förde oss in i (förflyttade oss till) sin älskade Sons rike (kungarike).
14I honom [Sonen] har vi [äger vi nu alltid] befrielsen (förlossningen, återlösningen; är vi friköpta) [en juridisk term för att avskriva och befria från något bindande] – syndernas förlåtelse.
På samma sätt som en konstnär målar ett porträtt, är Jesus den osynlige Gudens avbild. I evangelierna målas en konkret bild upp av vem Gud är, genom det sätt som Jesus agerar på och bemöter människor.
Han är den osynlige Gudens avbild (porträtt, ikon),
förstfödd (har den högsta rangen och ägandeskapet) över hela skapelsen.[Fadern, som är Ande och osynlig, se Joh 4:24, gjorde sig synlig för mänskligheten i Jesus. Det grekiska ordet för avbild är eikon. Samma ord används när Jesus frågar "vems bild" det är på myntet, se Matt 22:19-21. Jesus är Guds porträtt, en synlig målning av Gud.16För i honom skapades [hela universum – både den materiella och den andliga världen]
Förstfödd kan betyda både "den som först är skapad och född" och "den som har den högsta rangen". Betydelsen kan inte vara att Jesus är skapad av Gud, eftersom följande verser tydligt säger att "allt är skapat av honom" och att han fanns "före allt". David kallas också den förstfödde i Ps 89:28 trots att han är den yngste av sina bröder. Jesus är Gud, han har skapat, dött och uppstått för mänskligheten, se Fil 2:6-18. Han är den förstfödde från döden, se 1 Kor 15:20.]allt i himlarnaallt är skapat genom honom
och på jorden,
det synliga
och det osynliga,
oavsett om det är tronfurstar
eller herradömen,
eller makter
eller väldigheter,
och till honom.[Versen är skriven som en kiasm. Hela versen ramas in av att Jesus har skapat allt. I nästa nivå hör himlen ihop med det osynliga och jorden med det synliga. Troligtvis beskrivs sedan den osynliga änglavärldens hierarki med tronfurstar, herradömen, makter och väldigheter. Här kan också finnas en anspelning till den grekiska mytologin där det finns en mängd olika gudar av olika rang. Ängladyrkan kunde också lätt smyga sig in även i den kristna tron. Jesus står över allt detta och är den enda vägen till Gud. De tre prepositionerna "i honom", "genom honom" och "till honom" i början och slutet på denna vers är ett sätt att bemöta de falska lärorna. I århundraden hade de grekiska filosoferna undervisat om att allt har en orsak, plan och syfte. Vad gäller skapelsen så är Jesus den som planerat den, gett upphov till den och det slutgiltiga syftet och målet med hela skapelsen.]17Han är till före allting.Allt består (hålls samman) genom honom. [Detta är kiasmens centrum!]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
