Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 12/10

Jer 19:1-21:14, Ps 81:1-17, Ords 25:9-10, 1 Thess 5:4-28

Jer 19:1-21:14

¹Så säger Herren (Jahveh): Gå och ta en krukmakares lerkärl och ta från folkets äldste och från prästernas äldste ²och gå ut till Hinnoms sons dal som är vid ingången till Charsits port, och förkunna där ordet som jag ska tala om för dig ³och säg: Lyssna på Herrens (Jahvehs) ord, Juda kungar och Jerusalems invånare: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra ondska över denna plats, vemhelst som hör, hans öron ska pirra ⁴eftersom de har övergett mig och har gjort denna plats främmande och har offrat på den till andra gudar, som varken deras fäder har känt eller Juda kungar, och har fyllt denna plats med oskyldigt blod ⁵och har byggt Baals höga platser till att bränna sina söner i eld som brännoffer till [avguden] Baal, vilket jag inte har befallt, inte har talat och aldrig haft i mitt sinne. ⁶Därför, se dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då denna plats inte mer ska heta Tofet, och Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. [Jer 7:32]
     ⁷Och jag ska göra om intet Juda rådslag och Jerusalem på denna plats och jag ska få dem att falla för svärd framför sina fiender och från deras hand som söker deras själ (liv). Och deras döda kroppar ska jag ge som mat till himlarnas fåglar och till markens djur. ⁸Och jag ska göra denna stad till en förvåning och en vissling, alla som går förbi ska bli förvånade och vissla över alla dess plågor. ⁹Och jag ska låta dem äta köttet av deras söner och köttet av deras döttrar och varje man ska äta sin grannes kött genom belägring och ångest, varmed deras fiender och de som söker deras själar (liv) ska tränga dem.
     ¹⁰Och du ska krossa lerkärlet inför ögonen på männen som går med dig, ¹¹och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): På detta sätt ska jag krossa detta folk och denna stad, som man krossar en krukmakares kärl så att det inte kan lagas igen, och de ska begrava i Tofet i brist på plats att begrava. ¹²Så ska jag göra med denna plats, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och med dess invånare. Jag ska göra denna stad som (lik) Tofet, ¹³och Jerusalems hus och Juda kungars hus, som är vanhelgade, ska bli som Tofets plats, alla hus på vars tak de har offrat till himlarnas härskaror och har hällt ut drickoffer till andra gudar.
     ¹⁴Och Jeremia kom från Tofet, dit Herren (Jahveh) hade sänt honom att profetera, och han stod på gården till Herrens (Jahvehs) hus och sa till hela folket: ¹⁵Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över denna stad och över alla hennes städer, all den ondska som jag har talat mot den, eftersom de har gjort sina nackar styva, till att inte lyssna på mina ord.

Jeremia och prästen Pashchor
¹Och Pashchor, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman (hebr. paqid) i Herrens (Jahvehs) hus, hörde Jeremia profetera dessa ord [plural]. ²Och Pashchor slog (lät prygla) Jeremia och satte honom i stocken som var i den övre Benjaminsporten som finns i Herrens (Jahvehs) hus. ³Och det skedde på morgonen att Pashchor förde fram Jeremia från stocken. Och Jeremia sa till honom: Herren (Jahveh) har inte gett dig namnet Pashchor, utan ve! Magor Misaviv.

[Namnet Magor Misaviv betyder terror från alla sidor. Detta förolämpande namn står för två saker. Det beskriver ödet som väntar Pashchor och hans familj och hela den korrupta situationen som beskrivs i dessa verser. Men det beskriver även tragiken i templet som är Guds hem. En plats där frid och ro borde råda. Men istället är det just en terrorns plats där människor inte vågar riskera livet genom att göra eller säga något som inte passar ledarskapet.]

⁴För så säger Herren (Jahveh): "Se, jag ska göra (lämna över) dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner [som du håller kära och som älskar dig] och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i kungen av Babels (i den babyloniske kungens) hand och han ska föra bort dem till fångenskap i Babel och slå dem med svärd (svärdet). ⁵Och jag ska ge hela denna stads rikedom och allt som produceras och alla Juda kungars rikedomar ska jag ge i deras fienders hand som ska ödelägga dem och ta dem och bära dem till Babel. ⁶Och du Pashchor och alla som bor i ditt hus ska gå i fångenskap och du ska komma till Babel och där ska du dö, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögn."

Jeremia klagar över hur budskapet tas emot
⁷Herre (Jahveh),
    du övertalade mig [Jeremia],
    och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
    och blev mig övermäktig.
    [Du var starkare än min egen vilja, din helige Ande övervann min rädsla.]
Jag har blivit till ett ständigt åtlöje,
    alla hånar mig,
⁸eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa:
    "Våld och förtryck kommer!" [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.]
Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen.
    [Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.]
⁹Ibland tänker jag:
    "Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn",
men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben).
    Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
¹⁰[Anledningen till att jag ville hålla inne Guds ord var att:]
Jag har hört många som förtalar mig [jag har hört hur man viskar om mig, jfr Ps 31:12] – skräck runt omkring (fruktan omger mig).
"Ange (berätta, informera om honom – hebr. nagad), låt oss ange honom (offentligt fördöma honom – hebr. nagad)!"
Alla människor som gett fridshälsningar (så kallade vänner; ordagrant: ´bräckliga människor av min shalom´) [Jer 38:22]
    vaktar (bevakar) [nu] mig om något ska få mig att stappla (få mig på fall). De säger:
    "Kanske låter han lura sig att göra fel,
    så att vi [får övertaget och] kan få vår hämnd på honom."
¹¹Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
    därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig.
De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer).
    Deras skam ska aldrig glömmas.
¹²Och Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
    som prövar en rättfärdig ser njurar och hjärta,
låt mig se din hämnd på dem,
    för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 11:20]

¹³Sjung till Herren (Jahveh),
    prisa Herren (Jahveh)
eftersom han har befriat den fattiges själ
    från illgärningsmännens hand.

¹⁴Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är dagen jag föddes [även Job förbannar sin födelsedag, se Job 3:1],
    dagen då min mor födde mig, låt den inte vara välsignad.
¹⁵Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är mannen
    som kom med nyheten till min far och sa:
"Ett gossebarn är fött till dig",
    för att göra honom mycket glad.
¹⁶Och låt den mannen bli som städerna
    som Herren (Jahveh) omstörtar och ångra inte [1 Mos 18],
och låt honom höra ropet på morgonen
    och larmet vid middagstid,
¹⁷Eftersom han inte slog mig från livmodern [innan jag var född]
    och lät min mors livmoder bli min grav
    – och hennes livmoder evigt havande. [Klag 4:1-3; Job 3:10]
¹⁸Varför kom jag fram (föddes jag) från livmodern
    för att se arbete och sorg
    så att mina dagar uppslukas av skam?

Samling med daterade budskap (kap 21-29)

Budskap till Juda regenter

Sydrikets siste regent – Sidkia
¹[Nu följer en samling budskap som har med information om tidpunkt och kung. För första gången i boken nämns specifika kungar i Juda. Sektionerna innehåller Jeremias budskap och också kungens reaktion. Att den siste kungen, Sidkia, nämns först visar att det inte är en kronologisk ordning.]

Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh) när kung Sidkia (hebr. Tsidqijaho) [Sydrikets 20:e regent – den siste] sände till honom Pashchor, Malkijahs son, och Sefanja (hebr. Tsefanjaho), Maasejas son, prästen, och sa: ²Fråga (undersök och se efter), jag ber dig, Herren (Jahveh) för vår räkning eftersom Nebukadnessar, Babels kung, strider mot oss, kanhända ska Herren (Jahveh) agera med oss i enlighet med alla hans underbara gärningar så att han [Nebukadnessar] går upp från (lämnar) oss.
     ³Och Jeremia sa till dem: Så ska ni säga till Sidkia (hebr. Tsidqijaho): ⁴Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska vända tillbaka (vrida loss) stridsvapnen som är i era händer, med vilka ni strider mot Babels kung och mot kaldéerna som belägrar er utanför murarna och jag ska samla dem i mitten av denna stad. ⁵Och jag ska själv strida mot er med utsträckt hand och med stark arm och i ilska och i raseri och i stor vrede. ⁶Och jag ska slå invånarna i denna stad, både människa och djur, de ska dö av en stor pest. ⁷Och därefter, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska jag ge Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Juda kung, och hans tjänare och folket, de som är kvar i denna stad från pesten, från svärdet och från hungersnöden, i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och i händerna på era fiender och i händerna på dem som söker era själar (liv), och han ska slå dem med svärdsegg, han ska inte skona dem, inte ha medlidande, inte ha förbarmande.
     ⁸Och till detta folk ska du säga: Så säger Herren (Jahveh): Se jag ska ställa framför er livets väg och dödens väg. [5 Mos 30:15, 19] ⁹Den som förblir i staden ska dö för svärd och av hungersnöd och av pest, men den som går ut och går över (avfaller) till kaldéerna som belägrar er, han ska leva och hans själ (liv) ska för honom vara som ett byte. ¹⁰Eftersom jag har vänt mitt ansikte mot denna stad till ont och inte till gott, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), ska den bli given i Babels kungs hand och han ska bränna den i eld.

Sydrikets regenter
¹¹Och till Juda kungs hus: Hör Herrens (Jahvehs) ord:

¹²Davids hus: Så säger Herren (Jahveh): Verkställ domar på morgonen och befria bytet ur förtryckarens hand, annars går mitt raseri fram som en eld och bränner det så att ingen kan släcka, på grund av era onda gärningar.

¹³Se, jag är emot er, dalens invånare och slättens klippa,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Ni som säger: "Vem ska komma ner mot oss?" Eller: "Vem ska komma in i vår boning?"
¹⁴Och jag ska straffa dig efter dina gärningars frukt,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

och jag ska tända en eld i hennes skog
    och den ska sluka allt runt omkring henne.

Tillbaka upp

Ps 81:1-17

Psalm 81 – Om du bara ville lyssna på mig

Psalm 80 och 81 nämner Josef, se Ps 80:3 och Ps 81:6. I Psalm 80 nämns hans två söner Manasse och Efraim, som ofta används synonymt med de tio norra stammarna i Israel.

Författare: Asaf

Struktur:
1. Uppmaning att prisa Gud, vers 1-6a
2. En profetröst

A "Jag hör en röst jag inte känt"; befrielse, vers 6b-8
B Guds vädjan: "Israel ... lyssna på mig", vers 9
  C Tillbe Herren Gud, vers 10-11a
   D Öppna er mun ... jag ska fylla den, vers 11b
A´ "Mitt folk hör inte på min röst", vers 12-13
B´ Guds vädjan: "Lyssna på mig ... Israel", vers 14
  C´ Konsekvenser av att inte lyda, vers 15-16
   D´ "mättade ... tillfredsställda", vers 17

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till Gittit [antagligen en musikstil], av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Prisa Gud
²Sjung (höj gälla triumferande jubelrop) till Gud (Elohim), vår styrka.
    Ropa (i segerjubel, väsnas med rop och härskri) till Jakobs Gud (Elohim).
³Ta upp en melodi och låt tamburinen ljuda [Ps 68:26; 149:3; 150:4; 2 Mos 15:20],
    den sköna kinnor-harpan (kitharan – hebr. kinnor) [mindre harpa]
    tillsammans med nevel-lyran [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar, se Ps 33:2].
⁴Blås i shofar (vädurshorn) vid nymånaden,
    vid fullmånen på våra högtidsdagar.

[Shofarer användes inte i musiken utan för att utlysa att en högtid började, se 3 Mos 23:24. Både sukkot och osyrade brödets högtid börjar på den 15:e dagen i månaden då det är fullmåne, se 3 Mos 23:6, 34. Se även 4 Mos 10:10; 2 Krön 30:21-23.]

⁵För det är en stadga för Israel,
    en befallning från Jakobs Gud (Elohim).
⁶Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd,
    när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; 2 Mos 12-15].

[Jakob, se vers 2 och 5, representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, före brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim, utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även Ps 80:3.]

En profetröst talar
[En profetröst talar Guds budskap. Vers 6b-11 följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i vers 12-17. Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.]

[A]
Jag hörde ett språk (en läpp) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]:
⁷Jag tog bort hans skuldror från bördan (oket) [slaveriet i Egypten],
    hans händer befriade jag från korgen.
    [Orden börda och korg är parallella, och kan syfta på de korgar som israeliterna fick bära material i för slavarbetet, se 2 Mos 1:14.]
⁸Du ropade (höjde din röst i bön) i din nöd och jag räddade dig.
    Jag svarade dig från gömstället i åskan.
    Jag prövade dig vid Merivas (stridens, tvistens) vatten.
    [Meriva är hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se Ps 95:8; 106:32; 2 Mos 17:1-7; 4 Mos 20:1-13]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁹ [B]
Hör (lyssna, lyd), mitt folk, jag ska tillrättavisa er,
    O, Israel om du ville höra (lyssna på, lyda) mig! [2 Mos 15:26]
¹⁰ [C]
Det ska inte finnas någon främmande gud (hebr. el) hos er [Ps 44:21],
    inte heller ska ni tillbe (böja er inför) någon okänd gud (hebr. el). [De första av de tio orden i tio Guds bud, se 2 Mos 20:3, 5]
¹¹Jag är Herren (Jahveh), din Gud (Elohim),
    som förde dig ut ur Egyptens land. [2 Mos 20:2]
[D]
Öppna din mun på vid gavel [för att ta emot Guds ord, se Ps 119:131; Jer 15:16; Hes 2:8]
    och jag [inte någon avgud] ska fylla den.
    [4 Mos 29:6]

¹²[A´]
Men mitt folk hörde (lydde) inte min röst [se vers 6 där samma ord "hör" används],
och Israel ville inte underordna sig mig. [Ordagrant "inte vilja mig", där hebr. avah handlar om att inte vilja göra någonting. De vill inte lyda. Ordet har en snarlik rot som ordet för far, abba – de ville inte veta av Gud som sin Fader.]
¹³Så jag lät dem gå efter sina egna envisa hjärtan,
så att de vandrar i sina egna rådslut.

¹⁴[B´]
O, att mitt folk ville höra (lyssna på, lyda) mig,
    så att Israel skulle vandra på mina vägar [följa mina instruktioner]!
¹⁵[C´]
Jag skulle med hast underkuva deras fiender,
    och vända min hand mot deras motståndare.
¹⁶De som hatar Herren (Jahveh) skulle krympa ihop inför honom [eller de låtsas böja sig inför honom],
    och deras tid (öde, straff) skulle vara för evigt.
¹⁷[D´]
De skulle också bli mättade med det bästa vetet (ordagrant: det feta vetet)
    och med honung från klippan skulle jag tillfredsställa dem.

Tillbaka upp

Ords 25:9-10

⁹Diskutera i stället (lägg fram din åsikt, problem, oenighet; ordagrant: ´strid din strid´ – hebr. riv riv) med din granne [försök först att lösa det genom privat samtal med honom. Jfr Matt 5:25; 18:15; Luk 12:58],
men röj (uppenbara) inte vad en annan person har sagt i förtroende till dig [använd inte sådan personlig information för att stödja din sak].
¹⁰För om den personen [som talat i förtroende till dig] hör det,
kan ditt förtal inte tas tillbaka [det blir inget slut på ditt dåliga rykte]. [Hebreiskan är korthuggen och visar att anklagelsen om förtal "inte återvänder". Den som pratar bredvid munnen får ett rykte om sig som är svårt att få bort.]

Tillbaka upp

1 Thess 5:4-28

Hur ska en kristen leva i väntan på Jesus?
⁴Men ni, syskon (bröder och systrar i tron), lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. ⁵Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. ⁶Låt oss därför inte sova som de andra, utan hålla oss vakna och nyktra. ⁷De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. ⁸Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda:
    tron och
    kärleken
        som rustning och
    hoppet
        om frälsning som hjälm.

[Tron, kärleken och hoppet återfinns även i inledningen, se 1 Thess 1:3. I mitten av dessa tre ord, som det centrala, är kärleken.]

⁹För Gud har inte bestämt oss till att drabbas av (utsättas för) vredesdomen [som kommer över jorden på Herrens dag, se vers 2-4], utan att vinna (få erfara) frälsning genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus). ¹⁰Han dog för oss för att vi ska leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna (levande) eller insomnade (döda) [när Jesus kommer tillbaka]. ¹¹Därför ska ni uppmuntra (trösta, hjälpa, inbjuda) varandra och bygga upp (stärka) varandra, så som ni redan gör.

Avslutande uppmaningar

Värdesätt era ledare
¹²[Den första gruppen uppmaningar (vers 12-13), av totalt fyra samlade gruppvis i vers 12-22, handlar om församlingens förhållningssätt gentemot sina ledare.]

Vi uppmanar (ber) er, kära syskon (bröder och systrar i tron):

Att ni uppskattar (respekterar, ärar) dem som arbetar så hårt för er,
    de som har fått ansvaret (är satta framför er) att vägleda (förmedla förståelse, milt varna, förmana) er i Herren.
¹³Att ni värdesätter dem högt i kärlek [som är osjälvisk och utgivande] för deras arbete.
    Lev ständigt i harmoni (och arbeta för frid) med varandra.

Hjälp de svaga
¹⁴[Den andra gruppen (vers 14-15) gäller också alla i församlingen, som har ett ansvar att vägleda, uppmuntra och hjälpa varandra. Allt detta måste ske med tålamod.]

Vi uppmanar er, kära syskon (bröder och systrar i tron):

Vägled (förmedla förståelse, milt varna, förmana)
    de odisciplinerade (rebelliska, som vägrar lyda auktoriteter och inte vill underordna sig).
Uppmuntra
    de missmodiga (som tappat hoppet; har brustna hjärtan).
Hjälp (stötta)
    de svaga (bräckliga).

Ha tålamod
    med alla [tappa inte hoppet även om omständigheter går emot eller du blir felaktigt behandlad av andra].
¹⁵Se [hela tiden] till att ingen lönar ont med ont [skulle ha gett igen med samma mynt, se 1 Pet 3:9],
    utan sträva (jaga) alltid efter att göra [det som är] gott, både mot varandra och mot alla [människor].

Var alltid glada
¹⁶[I den tredje gruppen av uppmaningar (vers 16-18) handlar det, precis som i den allra sista gruppen (vers 19-22), om det personliga inre livet. Det finns alltid anledning till optimism och tacksägelse.]

Var alltid glada (gläd er alltid) [över nåden; luta er i alla tider ständigt mot Gud, se Rom 12:12; Fil 4:4].
¹⁷Be oavbrutet (utan uppehåll) [regelbundet utan att tröttna].

[Det vanligaste ordet för att be i NT (gr. proseuchomai) används här. Det beskriver ett förtroligt samtal där man utbyter önskningar, dvs. man lägger fram sina egna önskningar inför Gud, men lyssnar också in vad Gud vill genom att verka sin vilja/önskan i den troende, se Matt 6:9-10; Fil 2:13.]

¹⁸Tacka [hela tiden Gud] i allt [i varje situation och omständighet].

För detta är nämligen Guds vilja [det han mest av allt önskar] för er i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

Ha personligt ansvar i andliga frågor
¹⁹[Den sista gruppen har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. Vers 21 är ordagrant "men pröva allt".]

Sluta att kväva (trycka ner) Anden.
²⁰Sluta att förakta (se ner på) profetior [profetiska uppenbarelser, uppmaningar och varningar].

²¹Pröva (utvärdera) i stället allt.
Håll fast vid det som är gott (rätt, riktigt).
²²Håll er borta från varje form av ondska [oavsett hur fromt och fint det verkar vara på ytan].

[Samtidigt som man inte ska kväva och släcka ut Anden genom att förakta profetior, ska man inte bara godta allt som säger sig vara andligt. Alla andliga manifestationer och profetiska tilltal ska prövas mot Guds ord, se Apg 17:11. Även gåvan att utskilja andar måste vara verksam, se 1 Joh 4:1; 1 Kor 12:10. I sammanhanget refererar "allt" främst till profetiska tilltal, se vers 20, men inkluderar även annat som också sker i församlingen.]

Avslutning
²³Fridens Gud ska själv helga er (avskilja varje del av varenda en av er för helig tjänst), och [vi ber att] er
    ande och
    själ och
    kropp
ska bevaras hela så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) ankomst. ²⁴Trofast är han som kallar er till detta. Han ska också göra det [helga och bevara er, se vers 23].

Tre personliga uppmaningar
²⁵Syskon (bröder och systrar i tron),
    be även för oss.

²⁶Hälsa alla syskonen (bröderna och systrarna i tron)
    med en helig kyss.

[Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, gr. philema. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet.]

²⁷Lova mig inför Herren att brevet blir uppläst,
för alla [heliga] syskon (bröder och systrar i tron).

Välsignelse
²⁸Nåd (favör) [kraft] från vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) till er.

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng