Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - tisdag 13/10

Jer 22:1-23:20, Ps 82:1-8, Ords 25:11-14, 2 Thess 1:1-12

Jer 22:1-23:20

Sydrikets 18:e regent – Jojakim
¹Så Herren sa [till mig Jeremia]: Gå ner [från templet, som ligger på högre höjd] till Juda kungs palats [i Jerusalem] och tala där detta ord: ²Säg: Lyssna, du Juda kung [troligtvis Jojakim, Sydrikets 18:e regent], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar, måste lyssna till vad Herrens (Jahvehs) ord säger. ³Så säger Herren (Jahveh):

Döm rättfärdiga domar.
Befria dem som plundras av förtryckare.
Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället].
Spill inte oskyldigt blod på denna plats.

⁴Om ni är noggranna med att följa denna befallning, ska kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar, fortsätta att färdas genom portarna på detta palats, följda av sitt hov och sitt folk. ⁵Men om ni inte lyssnar till dessa ord, avlägger jag en ed vid mig själv, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), att detta hus ska bli en ödeplats.

⁶Så säger Herren (Jahveh) om Juda kungs hus: Du är som Gilead för mig, Libanons huvud, likväl ska jag med säkerhet göra dig till en öken, städer som är obebodda.
⁷Och jag ska förbereda fördärvare mot dig, varje man med sitt vapen, och de ska hugga ner dina utvalda cedrar och kasta dem i elden.

⁸Och många folkslag ska gå förbi denna stad och de ska säga varje man till sin granne: "Varför har Herren (Jahveh) gjort detta mot denna stora stad?" ⁹Och man ska svara: "Eftersom de övergav Herren deras Guds (Jahveh Elohims) förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem."

¹⁰Gråt inte för de döda, sörj honom inte,
utan gråt ljudligt för honom som går iväg,
för han ska inte mer återvända,
inte se landet där han föddes.

[De döda syftar på Sydrikets kung Jehoachaz som dog 609 f.Kr. i ett slag mot Egypten. Den som går iväg är Jochanan som skickades i exil till Egypten av farao Necho.]

Shallum – Nordrikets 15:e kung
¹¹Så säger Herren (Jahveh) till Shallum, Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, som regerade i Joshijahos sin fars ställe och som gick ut från denna plats: Han ska inte mer återvända hit, ¹²utan på den plats dit han blir ledd i fångenskap, där ska han dö och han ska inte mer se detta land.

Sydrikets 18:e regent – Jojakim
¹³Ve över honom som bygger sitt hus i orättfärdighet
    och sina kammare genom orättvisa,
som använder sin grannes tjänster
    utan ersättning och inte ger honom hans lön.
¹⁴Som säger: "Jag ska bygga mig ett stort hus
    och rymliga rum"
och hugger ut åt sig fönster
    och gör dess tak med cederträ och målar med cinnober (en röd färg).

¹⁵Ska du regera [som kung],
    eftersom du strävar efter att utmärka dig med cederträ?
Din far [Josia] åt och drack och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,
    varpå det var väl med honom.
¹⁶Han dömde i de fattigas och behövandes sak
    och det var väl.
Är inte detta att känna (vara intimt förtrogen med) mig?
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
¹⁷Men du har inte ögon och hjärta
    för annat än din girighet
och till utgjutandet av oskyldigt blod,
    och till förtryck och över våld – till att göra det.

¹⁸Därför säger Herren (Jahveh) så angående Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, Juda kung:

De ska inte sörja över honom:
    "Ve, min bror!" Eller: "Ve, min syster!"
De ska inte sörja över honom:
    "Ve, herre!" Eller: "Ve hans ära!"
¹⁹Han ska bli begravd med en åsnas begravning,
    släpad och bortkastad bortom Jerusalems portar.

²⁰Gå upp till Libanon [i norr längs vid kusten] och ropa
    och lyft upp din röst i Bashan [Golanhöjderna i norr]
och ropa från Avarim [i öst – Avarim är bergskedjan nordost om Döda havet med toppen Nebo där Mose fick se löfteslandet, se 5 Mos 32:49],
    eftersom alla dina älskare är fördärvade.
²¹Jag talar till dig i din rikedom,
    men du säger: "Jag vill inte lyssna."
Detta har varit ditt sätt sedan din ungdom,
    att du inte lyssnar till min röst.
²²En vind [metafor för Guds dom] ska valla (hebr. raah) [föra bort] alla dina vallare (herdar – hebr. raah)
    och dina älskare ska gå i fångenskap,
då ska du med säkerhet skämmas
    och bli förvirrad av all din ondska (hebr. raah).
²³Du som bor på ett Libanon,
    som bygger ditt bo i cedrarna,
hur ska du inte jämra dig (stöna av smärta) när smärtorna kommer över dig,
    som hos en föderska!

[Jerusalems kung i sitt palats liknas vid en fågel som har sitt trygga näste i Libanons ståtliga cedrar, se även vers 6-7 och Ob 1:3-4.]

Konjahos (Jojakins) öde
²⁴Jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Trots att Konjaho [kortform för Jojakin (hebr. Jehojachin), Sydrikets 19:e regent, se 1 Krön 3:1], Jojakims (hebr. Jehojaqims) son, var signetringen på min högra hand ska jag rycka bort honom därifrån, ²⁵och jag ska ge dig i deras hand som söker din själ (ditt liv) och i handen på dem som du är rädd för, i Nebukadnessars, Babels kungs, hand och i kaldéernas hand. ²⁶Och jag ska kasta ut dig och din mor som födde dig, till ett annat land där ni inte föddes och där ska ni dö. ²⁷Men till landet som de längtar efter att återvända, dit ska de inte återvända.

²⁸Är den mannen Konjaho en föraktad avgud som man slår i bitar?
    Är han ett kärl (redskap, en figurin) till ingen nytta (utan skönhet)?
Varför är de utkastade, han och hans säd,
    och utkastade till landet som de inte känner?
²⁹Land, land, land
    – hör Herrens (Jahvehs) ord!
³⁰Så säger Herren (Jahveh):
Skriv åt dig denne man barnlös,
    en man som inte har framgång i sina dagar,
ingen av hans säd ska ha framgång,
    sitta på Davids tron eller regera vidare i Juda.

¹Ve över herdarna som fördärvar och förskingrar fåren på min betesmark, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). ²Därför säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så mot herdarna som vallar mitt folk [vars uppdrag var att leda folket till goda betesmarker och friskt vatten]: Ni har förskingrat min flock och drivit bort dem och har inte tagit hand om dem. Se, jag ska besöka er för era onda gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). ³Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag drivit dem. Jag ska föra hem dem till deras egna betesmarker (sitt hem, sin egen fårfålla), och de ska bli fruktsamma och föröka sig. ⁴Jag ska resa upp [nya ansvarstagande] herdar som föder (beskyddar, vallar) dem, och mina får ska inte längre frukta eller vara förskräckta. Inget av dem ska saknas (eller gå förlorad), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

[Serubbabel, Esra och Nehemja var goda herdar som kom, men Messias är den som helt uppfyllde denna profetia.]

⁵Se, de dagar kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren,
    då jag ska låta en rättfärdig gren växa upp (skjuta skott) åt David [en arvinge i hans kungliga släkt].
Han ska regera som kung och handla vist,
    och ska utföra (skapa) rätt och rättfärdighet i landet.
⁶I hans dagar ska Juda bli frälst (räddat)
    och Israel ska bli en trygg plats att bo på igen.
Namnet han kommer att få är:
    "Herren vår rättfärdighet (hebr. Jahveh Tsidqeno)".

[I Gamla testamentet framträder profetiorna om Jesus tydligt. Här i Jeremia kallas han skottet från "Kung David", i Sak 3:8 benämns han som skottet "min tjänare", i Sak 6:12 skottet "en man", och sist i Jes 4:2 "Herrens rotskott". Detta överensstämmer med de fyra sätt som evangelierna beskriver Jesus.
Matteus – kung Jesus,
Markus – tjänaren Jesus,
Lukas – Människosonen Jesus,
Johannes – Jesus Guds Son.]

⁷Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren, då man inte mer ska säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur [slaveriet i] Egyptens land", ⁸utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Sedan ska de få bo [tryggt] i sitt land.

⁹Angående profeterna. Mitt hjärta är krossat i mig, alla mina ben darrar, jag är lik en berusad man och lik en man som behärskas av vinet, på grund av Herren (Jahveh) och på grund av hans heliga ord [plural]. ¹⁰Eftersom landet är fullt av äktenskapsbrytare. På grund av förbannelser sörjer landet. Öknens betesmarker är uttorkade och deras utstakade väg är ond och deras styrka är inte rak (rätt). ¹¹För både präst och profet är ogudaktiga, ja, i mitt hus har jag funnit deras ondska, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). ¹²Därför ska deras väg bli för dem som en hal plats i mörkret, de ska stöta sig och falla där, för jag ska föra ondska över dem i deras besökelseår, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

¹³Och jag har sett något osmakligt [hebr. tiflah – utan salt Job 1:22; 6:6; Kol 4:6]
    hos Samariens profeter,
de profeterar genom Baal
    och får mitt folk Israel att vackla (gå fel, irra bort sig, hamna i en återvändsgränd).
¹⁴Och i Jerusalems profeter
    har jag sett fruktansvärda ting,
    de begår äktenskapsbrott och vandrar i lögn
och de sträcker ut sin hand till våldsverkare
    så att ingen återvänder från sin ondska.
De har alla blivit för mig som Sodom
    och dess invånare som Gomorras.

¹⁵Därför säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) så angående profeterna:

Se, jag ska mätta dem med malört
    och låta dem dricka gallans vatten,
för från Jerusalems profeter
    har ogudaktighet gått ut över hela landet.

¹⁶Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):

Lyssna inte till profeternas ord som profeterar för er, de leder er in i fåfänga,
    de talar syner från sina egna hjärtan och inte från Herrens (Jahvehs) mun.
¹⁷De säger oavbrutet (ordagrant: säger, säger) till dem som föraktar mig:
    Herren (Jahveh) har talat att ni ska ha fred (frid, det ska gå er väl – hebr. shalom),
och till alla som vandrar i sitt eget hjärtas envishet säger de:
    Ingen ondska ska drabba dig.
¹⁸För vem har stått i Herrens (Jahvehs) råd
    så att han skulle förnimma och höra hans ord?
Vem har varit uppmärksam till hans ord
    och lyssnat på det?
¹⁹Se, en Herrens (Jahvehs) storm
    har gått ut i raseri,
en virvelstorm, den ska virvla (blåsa, snurra)
    över de ondas huvuden.
²⁰Herrens (Jahvehs) vrede ska inte återvända
    förrän den har verkställt (uträttat)
    och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften.
I (vid) dagarnas slut
    ska ni betrakta (anse) det som perfekt (förstå, inse visheten). [Jer 30:24]

Tillbaka upp

Ps 82:1-8

Psalm 82 – Guds domstol

Jämfört med andra psalmer är denna psalm annorlunda sett både till form och till innehåll. Gud porträtteras mitt bland andra "gudar" som domare i den högsta domstolen. Psalmen kan ses som ett drama mellan gott och ont. I vers 6 används det hebreiska ordet elohim, som kan syfta på Gud, avgudar men även människor och då ofta domare, se Ps 8:6; 2 Mos 7:1; 21:6; 22:8-9, 28.

Författare: Asaf

Citeras:
Vers 6 citeras av Jesus i Joh 10:34

Struktur:
1. Inledning: Guds domstol, vers 1
2. Åtalspunkterna, vers 2-4
3. Avgudarnas okunskap, vers 5
4. Avgudarnas död, vers 6-7
5. Epilog: Bön om fred, vers 8

¹En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Inledning: Guds domstol
Gud (Elohim) [universums domare] står i gudaförsamlingen [den himmelska domstolen],
    mitt bland gudarna (elohim) håller han dom.

[I det sammansatta ordet "gudaförsamlingen", ordagrant "i Guds församling", används det mest generella ordet för gud, hebr. El. Det kan beskriva Gud, se Ps 19:2, avgudar eller mäktiga människor, och då ofta domare. Betydelsen här verkar vara en himmelsk domstol inför en samlad gudomlig kommitté, se Job 1:6; 2:1; 1 Kung 22:19-23, en scen som även finns beskriven i ugaritiska texter som Legenden om Keret. Paulus beskriver också en andlig hierarki, se Ef 6:12; Kol 1:16. Se även vers 6 och Ps 89:6-8. Allt som tar Guds plats är en avgud, se 2 Mos 20:3. Den hebreiska prepositionen qerev, översatt "mitt bland", kräver att det andra elohim översätts i plural: "mitt bland gudarna".]

Åtalspunkterna
²[Gud, universums domare, inleder med frågor. Mallen för ett rätt styre finns i Psalm 72.]
Hur länge ska ni döma orättfärdigt
    och ta hänsyn till (vara partiska till förmån för) de ogudaktiga?

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

³Försvara den svage och faderlöse,
    ge den bedrövade (drabbade) och utblottade rättvisa.
⁴Befria (rädda) den svage och fattige,
    ryck upp (rädda) dem från den ogudaktiges hand.

Avgudarnas okunskap
⁵De [avgudarna, ser vers 1] vet ingenting, de förstår ingenting,
    de vandrar omkring i mörker.
    Hela jordens fundament är förflyttat (skakat).

[Denna vers indikerar att de kosmiska konsekvenserna av orättvisa är stora – jordens grundvalar vacklar! Det som sker i den högsta himmelska världen får återverkningar på jorden.]

Avgudarnas död
⁶Jag säger: "Ni är gudar [hebr. elohim – gudalika varelser, se Joh 10:34]
    och ni är alla söner till den Högste (Elion),
⁷likväl ska ni dö som människor
    och falla som en av furstarna."

Epilog
⁸Res dig, Gud (Elohim)! Döm jorden!
    För du ska besitta alla länder.

Tillbaka upp

Ords 25:11-14

¹¹Ett ord talat i rätt tid (situation, omständighet) är [lika vackert och tilltalande]
    som guldäpplen i en silverskål.
¹²Som ett örhänge av guld eller ett halsband av rent guld,
    så är den vises korrigering (vägledning, hjälp) i ett hörsamt öra.

¹³Som kylan från snö [från en nordlig vind från bergen] en [varm] dag under skördetiden,
    så är en trogen budbärare för den som sänt honom, han friskar upp sin herres själ (liv, ande).

¹⁴Som moln och vind utan regn,
    så är den man som lögnaktigt skryter med en gåva [som aldrig ges].

Tillbaka upp

2 Thess 1:1-12

ANDRA THESSALONIKERBREVET

Detta är det andra brevet som Paulus skriver till den unga församlingen från Korint. På grund av förföljelsen och några falska brev i Paulus namn, trodde man att Herrens dag redan hade inträffat och att de levde i den sista vedermödan. Några hade slutat att arbeta i väntan på jordens undergång. I detta brev uppmuntrar Paulus församlingen att vara trofast trots förföljelse, och förklarar vilka händelser som måste komma före Herrens dag.
Paulus, Silas och Timoteus besökte staden Thessalonike i Makedonien under sin andra missionsresa och grundade församlingen där. Ganska snart var Paulus dock tvungen att lämna dem på grund av förföljelse, se Apg 17:1. Paulus var där i åtminstone tre veckor, se Apg 17:1, men troligen några månader eftersom han hann undervisa många och även arbeta för sitt uppehälle, se 2 Thess 3:8. Staden hade en betydande judisk befolkning. Församlingen verkar dock främst ha bestått av hedningar.

Struktur:
1. Uppmuntran att stå fasta i tron trots förföljelse – kap 1.
2. Herrens dag – kap 2.
3. Uppmaning till fortsatt trofasthet – kap 3.

Skrivet: 51 e.Kr.

Till: Thessalonike.

Från: Korint.

Författare: Paulus, se 2 Thess 1:1.

Budbärare: Kanske Timoteus.

Hälsning
¹[Från:]
    Paulus och
    Silvanus [även kallad Silas] och
    Timoteus [Paulus närmsta medarbetare].

[Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna. Här använder Paulus den latinska formen av hans namn. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och var liksom Paulus romersk medborgare, se Apg 15:22, 37.
Silas och Timoteus reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. De hade stannat kvar i Thessalonike efter det att Paulus tvingats fly från staden. Nu har alla tre återförenats i Korint, se 1 Thess 3:6. Brevet skrivs i början av de 1,5 år som Paulus är där, se Apg 18:11.]

Till:
Thessalonikes församling (de utkallade – gr. ekklesia),
i Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

[Det grekiska ordet för församling är ekklesia. I klassisk grekiska kunde ordet beskriva alla möjliga former av församlade människor som t.ex. den lagliga folkförsamlingen eller en mobb, se Apg 19:32, 39. Den ordagranna betydelsen är "de utkallade". Paulus är noga med att betona att församlingen i Thessalonike inte är vilken grupp av människor som helst, de är en Guds församling. I Bibeln kan ordet beskriva den lokala församlingen på en ort. Så används det här, men det kan också beteckna den universella församlingen av alla troende genom alla tider, se Matt 16:18.]

²Nåd (kraft, oförtjänt favör) till er och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) från Gud, Fadern och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Uppmuntran att stå fasta i tron trots förföljelse

Tacksägelse
³[Vers 3-10 är en enda mening i grekiskan. De flesta breven från Paulus börjar med en inledning, följt av tacksägelse och bön. I detta brev är tacksägelsen, vers 3-4, och bönen, vers 11-12, åtskilda. Anledningen är att förföljelsen som nämns i tacksägelsen leder till att ämnet om Guds rättvisa dom tas upp i vers 5-10.]

Vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er, syskon (bröder och systrar i tron), och det med rätta (det passar bra),
    för er tro växer så starkt (över alla mått),
    och den [osjälviska, utgivande] kärlek ni har för varandra överflödar (ökar) ännu mer.
⁴Detta är anledningen till att vi med stolthet kan tala om er i Guds församlingar,
    om er uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar]
    och er tro (trofasthet) mitt under alla de förföljelser och lidanden (plågor) som ni får utstå.

[Paulus uppmuntrar alltid det som är gott. Det fanns problem med falska läror, se 2 Thess 2:1-12, och människor som slutat arbeta och bara väntade på Herren, se 2 Thess 3:6-13. Här väljer Paulus att se det positiva – de hade växt snabbt i sin tro och hade en äkta kärlek för varandra.]

Gud kommer att döma rättvist
⁵Detta [förföljelser och lidanden] är ett bevis på Guds rättfärdiga dom [som kommer], så att ni blir värdiga Guds rike, det är därför som ni får lida (gå igenom svårigheter). ⁶Eftersom Gud är rättfärdig
    vedergäller (lönar) han med plågor dem som plågar er,
     ⁷och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss.

[Nåden finns tillgänglig för alla, även för den som förföljer församlingen, det är Paulus själv ett bevis på. Guds helighet och rättfärdighet kräver en rättvis dom, se Rom 12:19. Detta evighetsperspektiv tar inte bort smärtan för den som förföljs och plågas för sin tro, men ger ett annat perspektiv på lidandet. Detta stycke har likheter med Jes 66:6-9.]

Det sker [domen kommer] när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina änglar som står under hans kraft att ⁸i flammande eld hämnas på dem som inte vill veta av Gud och på dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. [De som förföljde församlingen kommer en dag att få sitt straff.] ⁹De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, ¹⁰när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror, [ni kommer att vara bland dessa troende] eftersom ni har trott det vittnesbörd vi gav er.

Bön
¹¹Därför ber vi alltid för er, att vår Gud ska räkna er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda all god vilja och gärning i tron. ¹²Då ska vår Herre Jesu namn förhärligas i er, och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu den Smordes (Messias, Kristi) nåd.

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng