Halvbibel - onsdag 14/10
Jer 30
Budskap – hoppUpprättelse av Israel och ett nytt förbund
1Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa: 2Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Skriv åt dig alla ord som jag har talat till dig i en bok. 3För se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då jag ska låta mitt folk Israel och Juda återvända från fångenskapen, säger Herren (Jahveh), och jag ska få dem att återvända till landet som jag gav till deras fäder och de ska besitta det.
4Och dessa är orden som Herren (Jahveh) talade om Israel och om Juda. 5Så säger Herren (Jahveh):
En skakningens röst har vi hört,
med fruktan och inte fred (frid, ro – hebr. shalom).
6Fråga, jag ber dig,
och se om en man (ordagrant en maskulin) föder barn?
Varför ser jag varje man med händerna på sina länder
som en födande kvinna och allas ansikten vända i blekhet?
7Ve! Eftersom detta är en stor dag,
ingen är den lik
och det är dags för Jakobs nöd,
men han [mitt folk] ska bli räddad (frälst) ur den.
8Och det ska ske den dagen [då befrielsen kommer, se vers 7],
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot),
att jag ska bryta av hans [Nebukadnessar, se Jer 27:8-11] ok
från din nacke [andra person singularis – kiasmens centrum]
och slita sönder deras [mitt folks] band (bojor).
Ja, främlingar ska inte längre göra honom [mitt folk] till sina slavar.
[Skiftet från tredje person (han) i slutet på vers 7 till andra person (du) i 8c tillbaka till tredje person "hans" i slutet på vers 8 är en vanlig kiastisk stilfigur. Den betonar och förstärker Guds personliga relation till sitt folk.]
9Och de ska tjäna Herren deras Gud (Jahveh Elohim) och David ska vara deras kung som jag ska resa upp till dem.
10Och frukta inte, du Jakob, min tjänare,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
var inte förskräckt, Israel, eftersom se,
jag ska frälsa (rädda) er från fjärran och din säd från deras fångenskaps land.
Och Jakob ska återvända och ha lugn och ro
och ingen ska göra honom rädd (oroa honom med skräck av någon sort).
11Eftersom jag är med dig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
till att frälsa (rädda) dig,
eftersom jag ska göra helt slut på alla folkslag dit jag har förskingrat dig,
men jag ska inte göra helt slut på dig,
utan jag ska tillrättavisa dig måttfullt och inte helt utrota dig.
12Därför säger Herren (Jahveh) så: Din skada går inte att läka
och ditt sår är allvarligt.
13Ingen ser om ditt sår så att det blir omlagt,
du har ingen läkande medicin.
14Alla dina älskare har glömt bort dig,
de söker inte efter dig,
eftersom jag har skadat dig med fiendens sår,
med den grymmes tuktan,
för din stora synd
då dina överträdelser har förökats.
15Varför ropar du över din skada
att din smärta är obotlig?
Över myckenheten av din synd, då dina överträdelser har förökats,
har jag gjort detta mot dig.
16Därför ska alla som slukar dig bli slukade,
och alla dina motståndare – allesammans, ska gå i fångenskap.
Och de som ödelagt dig ska ödeläggas
och alla som har tagit dig som byte, ska jag ge som ett byte.
17Eftersom jag ska återupprätta hälsan till dig
och jag ska bota dig från dina sår,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
eftersom de har kallat dig en utstött:
Hon är Sion, det finns ingen som tar sig an henne.
18Så säger Herren (Jahveh):
Se, jag ska vända Jakobs tälts fångenskap
och ha nåd (förbarmande - hebr. rachamim) över hans boplatser,
och staden [Jerusalem, och varje stad i landet] ska bli uppbyggd över sin egen ruinhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel)
och palatset ska stå på sin rätta plats [enligt plan].
19Och ut från dem ska komma tacksägelse
och rösten av dem som skrattar (roar sig),
och jag ska föröka dem och de ska inte förminskas,
jag ska låta dem bli fler och de ska inte krympa bort.
20Och deras söner ska bli som i forna tider
och deras församling ska vara väl grundad inför mitt ansikte,
och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21Och deras furstar ska vara deras egna
och deras härskare ska komma från deras mitt,
och jag ska få honom att komma nära
och han ska närma sig mig,
för vem är den som har lovat sitt hjärta att närma sig mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)?
22Och ni ska vara mitt folk
och jag ska vara er Gud (Elohim).
23Se, en storm från Herren (Jahveh)
har gått ut i raseri,
en svepande storm,
den ska virvla över den ondes huvud.
24Herrens (Jahvehs) brinnande vrede ska inte återvända
förrän den har verkställt (uträttat) [allt den ska]
och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften.
I (vid) dagarnas slut
ska ni betrakta det. [Jer 23:20]
2 Thess 1:1-12
ANDRA THESSALONIKERBREVETDetta är det andra brevet som Paulus skriver till den unga församlingen från Korint. På grund av förföljelsen och några falska brev i Paulus namn, trodde man att Herrens dag redan hade inträffat och att de levde i den sista vedermödan. Några hade slutat att arbeta i väntan på jordens undergång. I detta brev uppmuntrar Paulus församlingen att vara trofast trots förföljelse, och förklarar vilka händelser som måste komma före Herrens dag.
Paulus, Silas och Timoteus besökte staden Thessalonike i Makedonien under sin andra missionsresa och grundade församlingen där. Ganska snart var Paulus dock tvungen att lämna dem på grund av förföljelse, se Apg 17:1. Paulus var där i åtminstone tre veckor, se Apg 17:1, men troligen några månader eftersom han hann undervisa många och även arbeta för sitt uppehälle, se 2 Thess 3:8. Staden hade en betydande judisk befolkning. Församlingen verkar dock främst ha bestått av hedningar.
Struktur:
1. Uppmuntran att stå fasta i tron trots förföljelse – kap 1.
2. Herrens dag – kap 2.
3. Uppmaning till fortsatt trofasthet – kap 3.
Skrivet: 51 e.Kr.
Till: Thessalonike.
Från: Korint.
Författare: Paulus, se 2 Thess 1:1.
Budbärare: Kanske Timoteus.
Hälsning
1[Från:]
Paulus och
Silvanus [även kallad Silas] och
Timoteus [Paulus närmsta medarbetare].
[Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna. Här använder Paulus den latinska formen av hans namn. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och var liksom Paulus romersk medborgare, se Apg 15:22, 37.Till:
Silas och Timoteus reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. De hade stannat kvar i Thessalonike efter det att Paulus tvingats fly från staden. Nu har alla tre återförenats i Korint, se 1 Thess 3:6. Brevet skrivs i början av de 1,5 år som Paulus är där, se Apg 18:11.]
Thessalonikes församling (de utkallade – gr. ekklesia),
i Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[Det grekiska ordet för församling är ekklesia. I klassisk grekiska kunde ordet beskriva alla möjliga former av församlade människor som t.ex. den lagliga folkförsamlingen eller en mobb, se Apg 19:32, 39. Den ordagranna betydelsen är "de utkallade". Paulus är noga med att betona att församlingen i Thessalonike inte är vilken grupp av människor som helst, de är en Guds församling. I Bibeln kan ordet beskriva den lokala församlingen på en ort. Så används det här, men det kan också beteckna den universella församlingen av alla troende genom alla tider, se Matt 16:18.]2Nåd (kraft, oförtjänt favör) till er och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) från Gud, Fadern och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Uppmuntran att stå fasta i tron trots förföljelse
Tacksägelse
3[Vers 3-10 är en enda mening i grekiskan. De flesta breven från Paulus börjar med en inledning, följt av tacksägelse och bön. I detta brev är tacksägelsen, vers 3-4, och bönen, vers 11-12, åtskilda. Anledningen är att förföljelsen som nämns i tacksägelsen leder till att ämnet om Guds rättvisa dom tas upp i vers 5-10.]
Vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er, syskon (bröder och systrar i tron), och det med rätta (det passar bra),
för er tro växer så starkt (över alla mått),
och den [osjälviska, utgivande] kärlek ni har för varandra överflödar (ökar) ännu mer.
4Detta är anledningen till att vi med stolthet kan tala om er i Guds församlingar,
om er uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar]
och er tro (trofasthet) mitt under alla de förföljelser och lidanden (plågor) som ni får utstå.
[Paulus uppmuntrar alltid det som är gott. Det fanns problem med falska läror, se 2 Thess 2:1-12, och människor som slutat arbeta och bara väntade på Herren, se 2 Thess 3:6-13. Här väljer Paulus att se det positiva – de hade växt snabbt i sin tro och hade en äkta kärlek för varandra.]
Gud kommer att döma rättvist
5Detta [förföljelser och lidanden] är ett bevis på Guds rättfärdiga dom [som kommer], så att ni blir värdiga Guds rike, det är därför som ni får lida (gå igenom svårigheter). 6Eftersom Gud är rättfärdig
vedergäller (lönar) han med plågor dem som plågar er,
7och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss.
[Nåden finns tillgänglig för alla, även för den som förföljer församlingen, det är Paulus själv ett bevis på. Guds helighet och rättfärdighet kräver en rättvis dom, se Rom 12:19. Detta evighetsperspektiv tar inte bort smärtan för den som förföljs och plågas för sin tro, men ger ett annat perspektiv på lidandet. Detta stycke har likheter med Jes 66:6-9.]
Det sker [domen kommer] när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina änglar som står under hans kraft att 8i flammande eld hämnas på dem som inte vill veta av Gud och på dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. [De som förföljde församlingen kommer en dag att få sitt straff.] 9De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, 10när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror, [ni kommer att vara bland dessa troende] eftersom ni har trott det vittnesbörd vi gav er.
Bön
11Därför ber vi alltid för er, att vår Gud ska räkna er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda all god vilja och gärning i tron. 12Då ska vår Herre Jesu namn förhärligas i er, och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu den Smordes (Messias, Kristi) nåd.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
