Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 20/10

Jer 36, 1 Tim 4:1-16

Jer 36

Jeremias lidande som en Herrens profet (kap 36-45)

Introduktion
1Och det skedde i det 4:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias (hebr. Joshijahos) son, Juda kung, att detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahveh), han sa: 2"Ta dig en bokrulle och skriv i den alla de ord som jag har talat mot Israel och mot Juda och mot alla folkslag, från den dag jag [först] talade till dig, från Josias dagar och till denna dag. 3Kanhända ska Juda hus höra all den ondska som jag har för avsikt att göra mot dem, så att de vänder om, varje man från sin onda väg och jag kan förlåta deras överträdelser och deras synder."
     4Och Jeremia kallade på Baroch, Nerijas son, och Baroch skrev från Jeremias mun alla Herrens (Jahvehs) ord som han hade talat till honom på en bokrulle. 5 Och Jeremia befallde Baroch och sa: "Jag är fängslad, jag kan inte gå till Herrens (Jahvehs) hus, 6gå därför du och läs i rullen det som du har skrivit från min mun, Herrens (Jahvehs) ord, i öronen på folket i Herrens (Jahvehs) hus på en fastedag, och du ska också läsa det i öronen på hela Juda som kommer ut från sina städer. 7Det kan hända att de ska framföra sina böner inför Herrens (Jahvehs) ansikte och ska vända om varje man från sin onda väg, för stor är vreden och raseriet som Herren (Jahveh) har talat till detta folk."
     8Och Baroch, Nerijas son, gjorde allt som profeten Jeremia befallde honom, läste i skriftrullen Herrens (Jahvehs) ord i Herrens (Jahvehs) hus. 9Och det skedde i 5:e året av Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, Juda kung, i den 9:e månaden [kislev – nov/dec] att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahvehs) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem. 10Och Baroch läste i skriftrullen Jeremias ord i Herrens (Jahvehs) hus i Gemarjas (hebr. Gemarjahos), skrivaren Shafans sons, kammare, på den övre gården i ingången till den nya porten i Herrens (Jahvehs) hus, inför (i öronen på) hela folket.
     11Och när Mika (hebr. Michajho), Gemarjas (hebr. Gemarjahos) son, Shafans son, hörde alla Herrens (Jahvehs) ord från hela bokrullen, 12gick han ner till kungens hus in i skrivarens kammare. Och se, där satt alla furstar, skrivaren Elishama och Delajaho, Shemajahos son, och Elnatan, Achbors son, och Gemarja (hebr. Gemarjaho), Shafans son, och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Chananjas son, och alla furstar. 13Och Mika (hebr. Michajho) berättade för dem alla de ord som han hade hört när Baroch läste skriftrullen i folkets öron. 14Och alla furstarna sände Jehodi, Netanjas son, Shelemjahos son, Kushis son, till Baroch och sa: "Ta bokrullen i din hand, som du har läst nför (i öronen på) folket och kom." 15Och de sa till honom: "Sitt, vi ber dig, och läs det inför oss (i våra öron)."
    Och Baroch läste det för dem (i deras öron). 16Och det skedde när de hörde alla orden, att de blev rädda, varje man till sin granne och de sa till Baroch: "Vi måste absolut berätta för kungen alla dessa ord." 17Och de frågade Baroch och sa: "Berätta, vi ber dig, för oss, hur skrev du ner alla dessa ord från hans mun?" 18Och Baroch sa till dem: "Han uttalade alla dessa ord för mig med sin mun och jag skrev dem med bläck i bokrullen."
     19Och furstarna sa till Baroch: "Gå och göm er, du och Jeremia och låt ingen man veta var ni är."
     20Och de kom in till kungens gård, men de hade deponerat bokrullen i skrivaren Elishamas kammare, och de berättade alla orden i kungens öron. 21Och kungen sände Jehodi att hämta skriftrullen och han tog den från skrivaren Elishamas kammare. Och Jehodi läste ur den inför kungen (i kungens öron) och inför (i öronen på) alla furstarna som stod bredvid kungen. 22Och kungen satt i vinterhuset i den 9:e månaden [kislev – nov/dec; då regnperioden börjat och det är kallt och rått] och kaminen brann framför honom. 23Och det skedde när Jehudi hade läst tre eller fyra kolumner att han (kungen) skar av den (bokrullen) med kniven och kastade den i elden som var i kaminen till dess hela skriftrullen var slukad av elden som var i kaminen. 24Och de var inte rädda och rev inte isär sina kläder, kungen och alla hans tjänare som hörde alla dessa ord. 25Och även Elnatan och Delajaho och Gemarja (hebr. Gemarjaho) hade vädjat till kungen att inte bränna bokrullen, men han lyssnade inte till dem. 26Och kungen befallde Jerachmel, kungens son, och Serajaho, Azriels son, och Shelemjaho, Avdeels son, att ta skrivaren Baroch och profeten Jeremia, men Herren (Jahveh) hade gömt dem.
     27Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia efter att kungen hade bränt skriftrullen och orden som Baroch hade skrivit efter Jeremias diktamen (ordagrant: "från hans mun"), han sa: 28"Ta dig en annan skriftrulle och skriv i den alla de tidigare orden som var i den första skriftrullen, som Jojakim, Juda kung, har bränt. 29Och över Jojakim, Juda kung, ska du säga: Så säger Herren (Jahveh): Du har bränt denna skriftrulle och sagt: Varför har du skrivit i den och sagt: Babels kung ska med säkerhet komma och ödelägga detta land, och ska få människa och djur att upphöra att finnas där? 30Därför säger Herren (Jahveh) så om Jojakim, Juda kung: Han ska inte ha någon som sitter på Davids tron och hans döda kropp ska slängas ut till dagens hetta och till nattens frost. 31Och jag ska hemsöka (utkräva av) honom och hans säd och hans tjänare för deras synder, och jag ska föra över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män, all den ondska som jag har talat till dem, men de lyssnade inte."
     32Och Jeremia tog en annan bokrulle och gav den till skrivaren Baroch, Nerijas son, som skrev i den från Jeremias mun alla bokens ord som Jojakim, Juda kung hade bränt i eld, och bredvid dem lades många liknande ord till.

1 Tim 4:1-16

Sanningen kommer att attackeras
1[Som sanningens pelare och grundval, se 1 Tim 3:14, är det viktigt att förstå att församlingen är utsatt för den ondes attack.]

Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna [inte någon avlägsen tid, utan ganska snart efter det att Paulus skrivit detta, se Apg 20:29] kommer några att överge (avfalla från) tron och följa (ägna sig åt) villoandar och onda andars läror, 2förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta i sina samveten (utan medkänsla kan de förtrycka och skada människor).

3De förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. 4Allt som Gud har skapat [syftar här främst på mat] är gott [1 Mos 1:31], och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse [vid måltider, se Mark 6:41; 8:6]. 5Det helgas genom Guds ord och förbön [samma ovanliga ord används också i 1 Tim 2:1].

[Dessa falska lärare som härjade i Efesos var föregångare till andra århundradets gnostiker. Redan här syns den starka dualismen där anden är god och allt mänskligt är ont. Man lärde att alla kroppens behov var onda, vilket Paulus går emot. Självklart kan människan missbruka sexualiteten och mat, men i sig självt är detta något gott om det används som Gud har tänkt det.]

En tjänares ansvar
6När du lägger fram detta för syskonen (bröderna och systrarna i tron) är du en god tjänare till den Smorde (Messias, Kristus) Jesus som hämtar näring ur trons och den goda lärans ord som du har följt. 7Men gudlösa och gamla kvinnors myter (fabler, sägner) ska du avvisa (undvika, inte ha något med att göra).

[Kan syfta på judiska legender som apokryferna eller gnostiska tankegångar. Just i Efesos fanns en utbredd dyrkan av moder jord. Uttrycket "gamla kvinnor" användes också för "visa kvinnor". De var kvinnliga prästinnor som förde vidare dessa legender i de här religionerna.]

Träna dig i stället i gudsfruktan.
8"Fysisk träning är nyttig (hjälper)
    till viss del (ger en liten kortvarig förtjänst),
medan gudsfruktan (vördnadsfull tillbedjan) är nyttig (hjälper)
    på alla sätt,
för den har löfte om liv,
    både i detta livet och det kommande."

[Fysisk träning är det grekiska ordet gymnasia. Det kan syfta på fysisk träning i allmänhet eller på asketism, se vers 3, där man tvingar kroppen till lydnad för att uppnå en högre andlighet.]

9Detta är ett ord att lita på (trovärdigt) och värt att helt ta till sig.

[Frasen "Detta är ett ord att lita på" syftar troligtvis på vers 8 och då främst den sista delen, men kan också syfta på vers 10. Frasen används totalt fem gånger i pastoralbreven. Tidigare i 1 Tim 1:15; 3:1, och även i 2 Tim 2:11 och Tit 3:8.]
10Det är därför vi ständigt arbetar och kämpar (ger vårt yttersta), för vi har satt vårt hopp till den levande Guden som är Frälsaren för alla människor, först och främst för dem som tror. 11Detta ska du inskärpa och lära ut.

12Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var (fortsätt att bli) ett föredöme för de troende i
    ord och handling (uppförande, sätt att leva sitt liv),
        i kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    tro (trofasthet) och renhet.

[I den här kulturen var man ung upp till 40 års ålder. Om Timoteus var omkring 15 år när Paulus tog med sig honom på sin andra resa, se Apg 16:1, var han nu i 30-årsåldern.
    Av dessa fem egenskaper är de två första yttre egenskaper som är lätta att se. Paulus ville att Timoteus skulle vara känd för att tala visa ord i stället för ogenomtänkta hetsiga ord och också leva som han lärde. De två sista egenskaperna, tro och renhet, är inte direkt synliga, utan har mer med inre karaktär att göra. Ordet tro syftar både på tron på Gud och på trofasthet i ett uppdrag. Centralt, i mitten av dessa fem egenskaper, finns den osjälviska, utgivande kärleken som drivkraft för allt en kristen gör. Det bästa sättet att visa på den rätta vägen är att leva efter den själv.]

13Tills jag kommer, fortsätt att
    läsa högt ur Skriften [främst GT, men även vissa NT-brev fanns i omlopp, se 2 Pet 3:16.],
    uppmuntra (trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana)
    och undervisa (lära, instruera).

[Den kristna gudstjänsten följde samma mönster som den judiska samlingen i synagogan där någon efter textläsningen lade ut ordet. Jesus följde det mönstret i Nasaret och Paulus och Barnabas gjorde på samma sätt i Antiokia i Pisidien, se Luk 4:16-20; Apg 13:15. Uppmuntran och undervisning hör ihop. Båda orden finns tillsammans i Rom 12:7-8.]

14Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord när de äldste lade händerna på dig.

[Handpåläggning var ett sätt att avskilja någon till tjänst, se 1 Tim 1:18; 5:22; 2 Tim 1:6; Apg 6:6. Ett exempel på detta finns i Apg 13:1-3. Gåvan kan vara ledarskap, urskiljning eller kanske evangelisk gåva, se 2 Tim 4:5, 8; Ef 4:11.]

15Tänk på detta, lev i detta så att alla kan se dina framsteg. 16Var noga med dig själv [hur du lever ditt liv] och din undervisning [din teologi] och håll troget ut i detta [din tjänst, se vers 13-14]. [Ordningen är viktig, det personliga livet kommer före vad någon undervisar.] När du gör det, frälser (räddar) du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

[Det bästa motgiftet mot falska läror är att presentera och undervisa sanningen och själv leva i sanning, se vers 6-7.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)