Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 22/10

Jer 39:1-41:18, Ps 89:38-53, Ords 26:1-2, 2 Tim 1:1-18

Jer 39:1-41:18

Jerusalems fall
1I Sidkias (hebr. Tsidqijaho), Juda kungs 9:e år, i den 10:e månaden [tevet – dec/jan] kom Nebukadnessar, Babels kung, och hela hans armé mot Jerusalem och belägrade det. 2I Sidkias (hebr. Tsidqijahos) 11:e år i den fjärde månaden på den 9:e dagen i månaden gjordes en genombrytning i staden 3så att alla Babels kungs furstar kom in och satt i den mellersta porten, Nergal-Sharetser, Samgar-Nevo, Sarsechim, Rav-Saris, Nergal-Sharetser Ravmag med alla Babels kungs övriga furstar. 4När Sidkia, Juda kung, och alla hans stridsmän såg dem försökte de fly. Så de gick ut genom staden på natten, de tog vägen genom kungens trädgård, genom porten mellan de två murarna, och han [Sidkia] gick ut Aravavägen [västerut mot Jordandalen].
     5Men kaldéernas armé jagade efter dem och tog Sidkia på Jerikos slätt [i Jordandalen, han tänkte fly till Moab eller Ammon och söka asyl], och när de hade tagit honom förde de honom till Nebukadnessar, Babels kung, till Rivla i Chamats land [centrala Syrien] och han [Nebukadnessar] talade domar över honom. 6Och Babels kung slog Sidkias söner i Rivla, inför hans ögon. Också alla de förnäma (ledare) i Juda slog Babels kung. 7Och han stack ut Sidkias ögon och band honom i fjättrar och bar honom till Babel.
     8Och kaldéerna brände kungens hus och folkets hus i eld och bröt ner Jerusalems murar. 9Och Nevozaradan, ledaren för vakten bar bort de fångna till Babel, kvarlevan av folket som var kvar i staden, även desertörerna som hade gått över till honom, med resten av folket som var kvar. 10Men Nevozaradan, ledaren för vakten, lämnade de klena av folket som inte hade något i Juda land och gav dem vingårdar och fält den dagen.
     11Och Nebukadnessar, Babels kung, gav befallning om Jeremia till Nevozaradan, ledaren för vakten, och sa: 12"Ta honom och se efter honom väl (ordagrant: placera ditt öga på honom) och skada honom inte, utan gör mot honom som han talar till dig." 13Då sände Nevozaradan, ledaren för vakten, och Nevoshazban överbefälhavaren (hebr. rav-saris), och Nergal-Sharetser Ravmag och alla Babels kungs kaptener [bud], 14de sände [bud] och tog ut Jeremia från vaktgården och överlät honom till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som skulle föra hem honom så att han bodde bland folket.

Jeremias samtal med den vänlige Eved-Melech
15Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia medan han var instängd i vaktgården, han sa: 16Gå och tala till Eved-Melech (betyder kungens tjänare), kushiten och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra mina ord över denna stad för ont och inte för gott, och de ska bli fullbordade inför dig den dagen. 17Men jag ska befria dig den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och du ska inte ges i händerna på de män som du är rädd för. 18Jag ska verkligen befria dig och du ska inte falla för svärdet utan vinner ditt liv som ett byte, eftersom du har litat på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)."

Jeremia blir fri
1Ordet som kom till Jeremia efter att Nevozaradan, ledaren för vakten, hade låtit honom gå från Rama, när han hade tagit honom bunden i kedjor bland alla Jerusalems och Juda fångar som bars bort i fångenskap till Babel. 2Och ledaren för vakten tog Jeremia och sa till honom: "Herren din Gud (Jahveh Elohim) talade denna ondska över denna plats 3och Herren (Jahveh) har fört fram det och gjort som han talade eftersom ni har syndat mot Herren (Jahveh) och inte har lyssnat på hans röst, därför kommer dessa ting över er. 4Och nu, se, jag löser dig idag från kedjorna som är på dina händer. Om det är gott i dina ögon att komma med mig till Babel, kom, jag ska se med välvilja på dig, men om det är ont i dina ögon att följa med mig till Babel, låt bli. Se hela landet är framför dig, dit det är gott och rätt i dina ögon att gå, gå dit." 5Men han ville inte vända tillbaka. "Gå då tillbaka till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som kungen i Babel har gjort till guvernör över städerna i Juda och bo med honom bland folket, eller gå varthelst det är rätt i dina ögon att gå."
    Och ledaren för vakten gav honom ett underhåll och en gåva och lät honom gå. 6Och Jeremia gick till Gedaljaho, Achiqams son, till Mitspah och bodde med honom bland folket som var kvar i landet.

Gedaljaho dödas
7Och när alla kaptener över trupperna som var på fälten, de och deras män, hörde att kungen i Babel hade gjort Gedaljaho, Achiqams son, till guvernör i landet, och hade anförtrott honom män och kvinnor och barn och de klenaste i landet av dem som inte förts bort i fångenskap till Babel, 8då kom de till Gedaljaho i Mitspah, Ismael (hebr. Jishmael), Netanjahos son, och Jochanan och Jonatan, Qareachs söner, och Seraja, Tanchumets son och netofatiten Ofajs söner, och Jezanjaho, Maachatis son, de och deras män. 9Och Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, gav sin ed till dem och till deras män och sa: "Var inte rädda för att tjäna kaldéerna. Bo i landet och tjäna Babels kung och det ska gå väl för er. 10Och jag, se, jag ska bo i Mitspah och stå inför kaldéerna som kommer till oss, men ni, samla er vin och sommarens skörd och olja och lägg det i era kärl och bo i städerna som ni har tagit."
     11Och även alla judar som var i Moab och bland Ammons söner och i Edom och som var i alla länder, hörde att Babels kung hade lämnat en kvarleva i Juda och satt Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, över dem. 12Då återvände alla judar från de platser dit de blivit bortdrivna och kom till Juda land och till Gedaljaho, till Mitspah och samlade druvor och sommarskörd i stor myckenhet.
     13Och Jochanan, Qareas son, och alla kaptener över trupperna som var på fältet kom till Gedaljaho, till Mitspah, 14och sa till honom: "Vet du att Baalis, Ammons söners kung, har sänt Ismael, Netanjahos son, att ta ditt liv?" Men Gedaljaho, Achiqams son, trodde dem inte.
     15Och Jochanan, Qareas son, talade till Gedaljaho i Mitspah i hemlighet och sa: "Låt mig gå, jag ber dig, och jag ska slå Ismael, Netanjahos son, och ingen man ska veta något. Varför skulle han ta ditt liv så att alla judar som har samlats hos dig skulle bli förskingrade och kvarlevan i Juda gå under?"
     16Men Gedaljaho, Achiqams son, sa till Jochanan, Qareas son: "Du ska inte göra denna sak, för du talar lögn om Ismael."

1Och det skedde i den 7:e månaden [tishri – sept/okt], att Ismael, Netanjahos son, Elishamas son, av kunglig säd (börd) och en av kungens huvudledare, och tio män med honom kom till Gedaljaho, Achiqams son, till Mitspah och där åt de bröd tillsammans i Mitspah. 2Och Ismael, Netanjahos son, och de tio männen som var med honom steg upp och slog Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, med svärdet och dödade honom som Babels kung hade gjort till guvernör över landet. 3Ismael dödade alla judar som var med honom, med Gedaljaho i Mitspah, och kaldéerna som blev funna där, stridsmännen.
     4Och det skedde den andra dagen efter att han dödat Gedaljaho att ingen man visste (kände till) det. 5Och det kom män från Shechem [nuvarande Nablus, se 1 Mos 12:6], från Shilo och från Samarien, 80 män som hade sina skägg avrakade och sina kläder sönderrivna och hade skurit sig själva, de hade matoffer och rökelse i sina händer för att föra det till Herrens (Jahvehs) hus. 6Och Ismael, Netanjahos son, gick ut från Mitspah för att möta dem, gråtande hela vägen när han gick, och det skedde när han mötte dem att han sa till dem: "Kom till Gedaljaho, Achiqams son." 7Och det skedde när de kom in i staden att Ismael, Netanjahos son, dödade dem och kastade dem mitt i cisternen, han och männen som var med honom. 8Men det fanns tio män ibland dem som sa till Ismael: "Döda oss inte för vi har lager gömda på fältet, av vete och av korn och av olja och av honung." Så han avhöll sig och dödade dem inte bland deras bröder. 9Och cisternen (brunnen) som Ismael kastade alla döda kroppar i från männen som han dödat vid sidan om Gedaljaho, var den som kung Asa hade gjort av fruktan för Israels kung Baasa, den fyllde Ismael, Netanjahos son, med dem som var dödade.
     10Och Ismael bar bort i fångenskap hela återstoden av folket som var i Mitspah, kungens döttrar och hela folket som var kvar i Mitspa, som Nevozaradan, ledaren för vakten, hade överlåtit till Gedaljaho, Achiqams son. Ismael, Netanjahos son, bar bort dem i fångenskap och lämnade för att gå över till Ammons söner.
     11Men när Jochanan, Qareas son, och alla kaptener över trupperna som var med honom, hörde om allt det onda som Ismael, Netanjahos son, hade gjort, 12då tog de alla män och gick och stred mot Ismael, Netanjahos son, och fann honom vid de stora vattnen som är i Givon. 13Och det skedde när allt folk som var med Ismael såg Jochanan, Qareas son, och alla kaptener över trupperna som var med honom, då blev de glada. 14Och allt folk som Ismael hade fört bort i fångenskap från Mitspah såg sig om och återvände och gick till Jochanan, Qareas son. 15Men Ismael, Netanjahos son, flydde från Jochanan med 8 män och gick till Ammons söner.

Flykt till Egypten
16Och Jochanan, Qareas son, och alla kaptener för trupperna som var med honom, tog hela kvarlevan av folket som han hade återvunnit från Ismael, Netanjahos son, från Mitspah, efter det att han dödat Gedaljaho, Achiqams son, männen, stridsmännen och kvinnorna och barnen och ledarna som han hade fört tillbaka från Givon, 17och de lämnade och bodde i Gerot-Kimham, som är vid Betlehem, för att gå till Egypten, 18på grund av kaldéerna, för de var rädda för dem eftersom Ismael, Netanjahos son, hade dödat Gedaljaho, Achiqams son, som Babels kung gjort till guvernör över landet.

Ps 89:38-53

38Den ska bestå för alltid precis som månen,
    och vara fast grundad som trovärdiga vittnen i skyn.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

39Men du har kastat bort och förskjutit,
    du har blivit vred på dina smorda.
40Du har avskytt förbundet med din tjänare,
    du har vanhelgat hans krona ända till marken.
41Du har brutit ner hans inhägnader,
    du har gjort hans starka fästen till ruiner.
42Alla som går vägen förbi förstör honom,
    han har blivit till hån för sina grannar.
43Du har upphöjt hans motståndares högra hand [gjort hans motståndare starka],
    och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
44Ja, du vänder hans svärdsegg,
    och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
45Du har låtit hans glans falna,
    och kastat ner hans tron på marken.
46Hans ungdoms dagar har kortats (blivit färre),
    du har övertäckt honom med skam.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

47Hur länge, Herre (Jahveh)?
    Ska du gömma dig för alltid?
    Hur länge ska din brinnande vrede brinna som en eld?
48Kom ihåg hur kort min tid är.
    För vilken fåfänga har du skapat alla människans söner (barn)?
49Vilken man (stridsman) [i sin bästa ålder] är han som lever och inte ska se döden,
    som ska befria sin själ från Sheols (gravens, underjordens) makt?

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

50Var är din tidigare nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Adonai),
    som du i din trofasthet svor (gav din ed på) till David?
51Herre (Adonai), kom ihåg hånet mot din tjänare,
    hur jag bar så många människors hån i min famn,
52hur dina fiender har hånat, Herre (Jahveh),
    hur de har hånat din Smordes (Messias) fotsteg (hälar – hebr. akevim).

[Messias (hebr. mashiach) kan syfta på David, som en smord kung (vers 50) eller på Messias. Uttrycket "din Smordes hälar" kan vara en referens till alla dem som följer Messias eller syfta på de "vägar" och tillvägagångssätt Gud har när han kommer låta Messias bli den lidande tjänaren, se Ps 22:7; Jes 52:13-15. Ordet häl ger också en anspelning till 1 Mos 3:15.]

Avslutande lovprisning
53[Den tredje boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 2 och 4, se Ps 41:14; 72:18-19; 106:48.]

Välsignad är Herren (Jahveh) för evigt!

Amen och amen.

Ords 26:1-2

Dåren
1Som snö på sommaren och regn under skörden,
    lika opassande är ära (respekt, hög status) för en dåre.
2Som en fågel flackar [förbi; flyger från plats till plats], som en svala flyger [för att sedan återvända till sitt näste],
    så är det med en grundlös (oförtjänt) förbannelse, den kommer inte in [får inte fäste på den som är oskyldig].

[Ordagrant står det "som en fågel för/till vandra" och en "svala till/för flyga", vilket beskriver hur fåglarna var skapade till att flacka runt och att flyga. En ogrundad förbannelse flaxar förbi som en fågel, och återvänder till sist till sitt bo. På samma sätt återvänder den grundlösa förbannelsen till den som yttrade den. Förbannade män är förbannade män.]

2 Tim 1:1-18

ANDRA TIMOTEUSBREVET

De tre pastoralbreven, första och andra brevet till Timoteus och Titusbrevet, är riktade till församlingsledare. Detta är Paulus sista brev. Han skriver från det kalla underjordiska fängelset i Rom omkring 67 e.Kr. Nero är kejsare och driver en hetsjakt mot de kristna. Enligt traditionell kyrkohistorisk uppfattning blev Paulus halshuggen kort efter att detta brev hade skrivits. Här skriver han sina sista hälsningar till Timoteus som finns i Efesos. Brevet är skrivet som ett andligt testamente.

Struktur:
1. Tjäna Jesus i nuet – kap 1-2.
2. Gör dig redo att möta framtiden – kap 3-4.

Skrivet: Troligen 67 e.Kr.

Till: Timoteus, se 2 Tim 1:2, och församlingen i Efesos.

Från: Rom, 2 Tim 1:17.

Författare: Paulus, se 2 Tim 1:1.



Hälsning
1 [Från:] Paulus, genom Guds vilja apostel (sändebud, ambassadör) åt den Smorde Jesus (Messias/Kristi Jesu apostel) enligt ett löfte om liv – det [som är Guds rika liv] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

2Till Timoteus,
    [mitt] älskade barn [älskad med Guds osjälviska och utgivande kärlek].
[Det grekiska ordet för barn som används här är inte huios – en vuxen son. Istället skriver Paulus teknon, som ordagrant betyder "att vara född av någon" och betonar relationen mellan föräldern och barnet – en älskad familjemedlem. Timoteus kom från Derbe (beläget i nuvarande centrala Turkiet) där Paulus träffade honom under sin första missionsresa. Timoteus mor var judinna och hans far var grek, se Apg 16:1. Han följde med på flera av Paulus resor och blev hans närmaste medarbetare. Paulus var hans andlige far.]

Nåd (oförtjänt favör) [kraft],
    barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling)
    och frid
        från Gud Fadern och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.

[Uttrycket nåd och frid är vanligt hos Paulus, dock finns tillägget med "barmhärtighet" bara här i pastoralbreven. Jesus talade i Bergspredikan om att den som är barmhärtig själv kommer att möta barmhärtighet, se Matt 5:7.]

Tacksägelse för Timoteus
3[Vers 3-5 är symmetriskt strukturerade i en form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första raden hör ihop med temat i den sista, temat i andra raden med näst sista osv. I en kiasm återkommer ofta ord och fraser. Paulus skriver om sina förfäder i vers 3, vilket hör ihop med Timoteus mor och mormor i vers 5, ordet "kommer ihåg" i vers 3 hör ihop med "påmind" i vers 5, osv. Centralt i vers 4 finns höjdpunkten och själva huvudpoängen: längtan att få se Timoteus! För att visualisera kiasmen är texten inskjuten i olika steg.]

Jag [Paulus] känner sådan tacksamhet till Gud,
som jag liksom mina förfäder tjänar (tillber, gör helig tjänst inför) med rent samvete,
när jag kommer ihåg (ständigt tänker på) dig [Timoteus] i mina böner,
    både natt och dag.
4När jag minns dina tårar
    längtar jag efter att se dig igen,
så att jag kan fyllas av glädje.
5Jag har blivit påmind om din uppriktiga (äkta, oförfalskade) tro,
som först fanns i din mormor Lois, din mor Eunike,
och som jag är helt övertygad om finns även i dig.

[Timoteus mor var en judinna som blivit kristen, hans far var däremot grek och uppenbarligen inte troende, se Apg 16:1.]

Evangeliet
6[Vers 6-14 formar en kiasm. Den yttre ramen handlar om Guds gåva, den helige Ande, och ordet kärlek, se vers 6-7 och 13-14. Vers 8a och 12b handlar om att "inte skämmas". Vers 8b och 12 om "lidande". Vers 9 använder ordet "frälst" och i vers 10 återkommer "frälsare". Centralt i vers 9b finns evangeliets kärna: frälsning inte på grund av gärningar utan genom nåd!]

Det är därför jag påminner dig om att åter igen tända (väcka, blåsa liv och hålla brinnande) den nådegåva från Gud [den inre glöd och eld] som finns inom dig, och som du fick genom min handpåläggning. 7För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,
utan kraftens (förmågans, möjlighetens)
    och kärlekens
och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande].

[Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har "sprängkraft". Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskillningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se 2 Tim 4:2.]

8Därför ska du inte skämmas för vittnesbördet om vår Herre (skämmas över Herrens vittnesbörd) [dvs. det han har gjort och bevisat i sin kärlek], inte heller för mig, hans fånge,
utan lid (tag del i lidandet) tillsammans [med mig] för evangeliet i (enligt) Guds kraft (efter den styrka och förmåga Gud ger).
9Han är den som frälst (befriat, räddat, helat, bevarat, upprättat) oss med en helig kallelse [som leder till helighet, ett liv avskilt till tjänst för Honom].
[kiasmens centrum:]
Inte på grund av våra gärningar,
    utan efter hans beslut och nåd,
    som gavs till oss i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus redan före tidens början,
10men som nu har blivit synlig när vår Frälsare den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har trätt fram (uppenbarat sig). Han har brutit dödens makt och fört fram liv och oförgänglighet (immunitet från evig död) i ljuset genom evangeliet.
11Detta är jag satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare.
12Det är därför jag får lida allt detta.
Jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att bevara det som blivit anförtrott åt mig, och som jag har överlåtit [till honom] fram till denna dag.
13Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
14Bevara det goda som anförtrotts dig
    genom den helige Ande som bor i oss.

Onesiforus sökte och fann mig
15[Vers 15-18 är formad som en kiasm som ramas in av uttrycket "du vet", se vers 15 och 18. Andra stycket nämner området "Asien", och andra stycket från slutet nämner staden "Efesos" som var huvudorten i Asien. Vers 16 använder ordet "barmhärtighet" som också återfinns i vers 18. Centralt finns vers 17 där Onesiforus sökte och fann Paulus i Rom!]

Som du vet
har alla i [provinsen] Asien [nuvarande västra Turkiet, där Efesos – där Timoteus befann sig – var huvudorten]
    vänt sig bort ifrån mig,
    bland dem Fygelus och Hermogenes.

[Timoteus kände till Fygelus och Hermogenes, kanske var de kristna ledare i Efesos. Det är troligt att de avvikit både i fråga om band till Paulus och i den sanna läran. Paulus nämner även Hymeneus och Filetus lite senare, se 2 Tim 2:17-18.]

16[I kontrast till dessa för Paulus smärtsamma exempel, väljer han att lyfta fram en man som förebild för alla troende.]
Må Herren visa barmhärtighet
    mot Onesiforus familj.
Han gav mig ofta nytt mod (ordagrant "var som frisk luft")
    och skämdes inte för mina bojor.
17Tvärtom, när han kom till Rom
    sökte han ivrigt efter mig och fann mig också.

[Denna centrala vers i detta stycke, motsvarar centrumet ovan i vers 4, som förstärker Paulus önskan att få se Timoteus en sista gång.]
18Må Herren låta honom finna barmhärtighet
    hos Herren på den dagen [då Jesus kommer att döma alla människor, se 2 Tim 4:1].
Hur mycket han hjälpte mig i Efesos,
det vet du mycket väl.

[Troligen var Onesiforus död. Hans familj nämns igen i de avslutande hälsningarna, se 2 Tim 4:19.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel