Halvbibel - torsdag 22/10
Jer 38,
1 Tim 6:1-21
Jer 38
Jeremia kastas i en cistern för att dö 1Och Shefatja, Matans son, och Gedaljaho, Pashchors son, och Jochal, Shelemjahos son, och Pashchor, Malkijahs son, hörde orden som Jeremia talade till hela folket och han sa: 2"Så säger Herren (Jahveh): Den som är kvar i denna stad ska dö för svärdet, genom hungersnöd och av pesten, men den som går ut till kaldéerna ska leva, och hans liv ska bli som ett byte för honom och han ska leva. 3Så säger Herren (Jahveh): Denna stad ska med säkerhet bli given i händerna på Babels kungs armé, och han ska ta den."
4Och furstarna sa till kungen: "Låt denne man, vi ber dig, bli dödad, så mycket som han försvagar händerna på stridsmännen som är kvar i denna stad och folkets händer, när han talar sådana ord till dem, för denne man söker inte folkets bästa utan skadar dem."
5Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), kungen, sa: "Se, han är i er hand, för kungen är inte den som kan göra något mot er."
6Och de tog Jeremia och kastade honom i kungens son Malkijahos [här används en längre form av namnet Malikijah, se vers 1] vattencistern som fanns på vaktgården, och de firade ner honom med ett rep. Men i vattencisternen fanns inget vatten utan gyttja, och Jeremia sjönk i gyttjan.
7Eved-Melech, en kushit [från Nubien, nuvarande Sudan och delar av Etiopien], var en av hovmännen som befann sig i kungapalatset och fick höra att de [andra hovmännen] hade kastat Jeremia i [den tomma men gyttjiga] vattencisternen. Samtidigt satt kungen [Sidkia] i Benjaminporten [som fungerade som Jerusalems domstol], 8så Eved-Melech lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen och sa: 9"Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att dö där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem]."
10Kungen gav då kushiten Eved-Melech denna befallning: "Ta med dig 30 män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör."
11Så Eved-Melech tog med sig männen, men gick först in i kungens hus till ett rum [förråd] under skattkammaren. Där tog han några trasor och gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. 12Kushiten Eved-Melech ropade till Jeremia: "Lägg trasorna och kläderna i armhålorna [som vaddering och skydd] under repen!"
Jeremia gjorde som han blivit tillsagd, 13och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia var tvungen att stanna på vaktgården [som fånge].
Samtal med den trolöse Sidkia
14Sedan sände Sidkia (hebr. Tsidqijaho), kungen, [bud] efter profeten Jeremia och hämtade honom till sig i den tredje ingången som var i Herrens (Jahvehs) hus och kungen sa till honom: "Jag ska fråga dig en sak, göm ingenting för mig."
15Och Jeremia sa till Sidkia: "Om jag berättar det för dig, ska du då inte med säkerhet döda mig? Och om jag ger dig råd lyssnar du inte till mig."
16Och Sidkia, kungen, gav sin ed i hemlighet till Jeremia och sa: "Herren (Jahveh) lever, som har gjort till oss dessa själar (låtit oss leva). Jag ska inte döda dig och jag ska inte ge dig i dessa mäns hand som står efter ditt liv."
17Och Jeremia sa till Sidkia: "Så säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim): Om du går ut till Babels kungs furstar, då ska du (din själ) leva och denna stad [Jerusalem] ska inte brännas i eld, och du ska leva, du och ditt hus. 18Men om du inte går ut till Babels kungs furstar, då ska denna stad bli given i kaldéernas hand och de ska bränna den i eld och du ska inte kunna fly från deras hand."
19Och Sidkia, kungen, sa till Jeremia: "Jag är rädd för judarna som har avfallit till kaldéerna, ifall de ger mig i deras hand och de hånar mig."
20Och Jeremia sa: "De ska inte ge dig. Lyssna, jag ber dig, till Herrens (Jahvehs) röst i det som jag talar till dig, så ska det bli väl med dig och din själ ska leva. 21Men om du vägrar att gå ut, detta är Herrens (Jahvehs) ord som han har visat mig: 22Se, alla kvinnor som har lämnat Juda kungs hus ska bli bortförda till Babels kungs furstar och dessa kvinnor ska säga: Dina [så kallade] nära vänner (ordagrant: ´dina bräckliga fridsmänniskor´ eller ´bräckliga människor av din shalom´) [[Jer 20:10]] har förlett dig
och övervunnit dig.
Dina fötter har sjunkit ner i gyttjan
och de har vänt tillbaka [dina vänner har övergett dig].
23Och de ska föra ut alla dina fruar och dina barn till kaldéerna, och du ska inte kunna fly ur deras hand utan bli tagen av Babels kungs hand och du ska förorsaka att denna stad blir bränd i eld."
24Då sa Sidkia (hebr. Tsidqijaho) till Jeremia: "Låt ingen man få veta dessa ord och du ska inte dö." 25Men om furstarna hör att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger till dig: "Berätta för oss vad du har talat till kungen och vad kungen talat till dig, dölj det inte för oss, och vi ska inte döda dig", 26då ska du säga till dem: "Jag lade fram min bön inför kungen att han inte skulle låta mig återvända till Jehonatans hus för att dö där."
27Och alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, och han berättade för dem efter alla dessa ord som kungen befallt honom. Och de slutade tala med honom, för ärendet avhördes inte.
28Och Jeremia bodde på vaktgården till den dag Jerusalem blev intaget. Och det skedde när Jerusalem blev intaget.
1 Tim 6:1-21
Slavar
1[Paulus har gett instruktioner till olika grupper i församlingen, se kapitel 5. Den sista gruppen är slavar. Det romerska samhället var beroende av slavar. Under den första tiden var omkring nittio procent av befolkningen slavar. Även om slaveriet hade minskat var omkring hälften av den romerska befolkningen slavar, när Paulus skriver detta brev. De slavar som arbetade i gruvor och på fälten hade det ofta väldigt svårt, medan de som tjänade i hemmen kunde ha det mer drägligt. Vissa av dessa slavar var väl utbildade och tjänade som skrivare och läkare. Paulus hade tidigare skrivit att i Jesus är ingen längre slav eller fri, se [Kol 3:11]. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och slavägare?]
Alla som bär slaveriets ok ska anse sina härskare (gr. despotes) värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas. 2De som har troende härskare ska inte se ner på dem för att de är bröder [i tron], utan tvärtom tjäna dem så mycket villigare eftersom de som tar emot deras goda tjänst är troende och älskade. Så ska du undervisa och förmana.
Avslutande uppmaningar
Högmod och girighet är ofta drivkraften bakom osunda läror
3Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) sunda (hälsosamma) ord och den lära som hör till gudsfruktan [evangeliet, till skillnad från myter, se [1 Tim 4:7-10]], 4så är han högmodig och okunnig. Han har en sjuklig lust (ohälsosam stark iver) att diskutera (debattera) och strida om ord.
Sådant leder till
avund (missunnsamhet),
bråk (grupperingar, splittring),
förtal (fiendskap),
ondskefulla misstankar (en inställning där man alltid tänker det värsta om människor)
5och ständiga strider (konflikter) mellan människor med fördärvat sinne
som har tappat bort (blivit bedragna) sanningen
när de menar att gudsfruktan ska ge vinst.
[Det är slående hur dessa egenskaper står i skarp kontrast till kvalifikationerna för en ledare i församlingen, se [1 Tim 3:2-12]. Paulus utvecklar nu faran med materialismen. Ämnet tas upp i följande stycken, se vers 6-10, men även i vers 17-19. Brevet har en kiastisk struktur vilket gör att ämnet återkommer och hör ihop.]
Förnöjsamhet
6Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst. 7Vi har inte tagit med oss något in i denna världen,
därför kan vi inte heller ta med oss någonting härifrån.
8Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det.
Kärleken till pengar är farlig
9Men de som vill (strävar, planerar för och har som enda ambition att) bli rika, faller i frestelser och snaror och många ovisa och skadliga begär som drar människorna ner i fördärv och undergång. 10För vänskapen (kärleken) till pengar (ordagrant "vänskap med silvermynt")
är en rot till all (alla sorters) ondska [plural, som nyss nämnts i vers 4-5, 9].
[Ofta citeras detta ordspråk felaktigt med att "pengar är roten till allt ont", vilket inte är sant. Ett exempel är syndafallet, innan det ens fanns pengar, se [1 Mos 3]. Paulus konstaterar i stället att det är vänskapen och kärleken till pengarna, som är roten till den ondska som nämns i föregående verser. Det är girigheten och habegäret som orsakar avund, förtal, splittringar, tvister, frestelser och skadliga begär.]
Somliga har i sina försök (längtan efter något då man inte väjer för något) vandrat bort från tron och genomborrat sig själva med många smärtor (samvetskval).
Fly vissa saker – kämpa för andra
11[En människa som vill följa Gud behöver fly från vissa saker, följa efter andra och kämpa trons goda kamp för att behålla dem. Man skulle kunna översätta de tre första verben med ord som alla börjar på bokstaven f: fly, följ och fajtas. Paulus uppmanar nu sin andlige son Timoteus:]
Men du gudsman (du som tillhör Gud, som är avskild för hans tjänst):
Fly (ständigt)
allt detta [ordstrider och kärleken till pengar, se vers 3-10].
Följ (sträva ständigt efter):
rättfärdighet (att leva rätt, i fullkomlig harmoni med Guds vilja),
gudsfruktan,
tro,
kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar],
mildhet (saktmod; balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet).
12Kämpa [var ständigt delaktig i]
trons goda (ärbara) kamp [som på ett slagfält eller i en tävling på en olympisk arena]!
Håll fast vid (fånga; grip tag i, få tag på) [sök verkligen vinna] det eviga livet som du blev kallad till (ut i) och som du också bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför [ögonen på] många vittnen. [Syftar troligen på Timoteus dop eller ordination till tjänst.]
13Jag [Paulus] befaller dig [Timoteus] inför Gud (i hans närvaro), som ständigt ger liv åt allt levande,
och inför Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
som vittnade med den goda bekännelsen inför Pontius Pilatus.
[Jesu uppdrag var att vittna om sanningen, se [Joh 18:33-37].]
14[Detta är vad jag befaller dig:]
Håll detta bud (ditt uppdrag)
obefläckat (rent)
och oklanderligt (så att det inte finns något att anmärka på).
[Var sann, lev det på ett sådant sätt att ingen kan kritisera det.]
Gör detta tills vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) uppenbaras [då han kommer tillbaka för att regera här på jorden]. 15Hans uppenbarelse kommer att bli synlig vid hans rätta tider.
[Pluralformen av tider antyder att Guds rike uppenbaras successivt i flera steg, se [Apg 1:7].]
Han som är den salige (glada, välsignade), ende Mäktige (gr. dunastes) [den enda regerande dynastin],
kungarnas Kung och herrarnas Herre.
16Han som ensam är odödlig och bor i ett oåtkomligt ljus,
han som ingen människa har sett eller kan se –
honom tillhör ära och evig makt. Amen (låt det ske).
Uppmaning till de rika
17Uppmana dem som är rika i den här tidsåldern (världen) att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda (ärbara) gärningar, att vara generösa och dela med sig. 19Då samlar de åt sig en skatt som är en god grund för framtiden (ordagrant: för det som kommer) [i den kommande tidsåldern], så att de kan vinna (hålla fast vid; få tag på, se vers 12) det verkliga livet.
Förbli trofast
20Käre Timoteus, bevara det som har anförtrotts dig (finansiell term för något som har satts in på ett konto).
Vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna från det som kallas kunskap (gr. gnosis) utan att vara det. 21Några har bekänt sig till detta, och har kommit bort från tron.
Nåden vare med er.
[Paulus avslutar brevet med att rikta sig till "er", plural, vilket indikerar att brevet var riktat till Timoteus, men lästes upp för alla de troende i husförsamlingarna i Efesos.]
Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)