Fredag 24/10

---

Ps 119:66-94

⁶⁶ Gott omdöme (ordagrant: "god smak") och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,
    för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot).
[Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.]

⁶⁷ Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),
    men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah).

[Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68-70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13; Jak 1:2-3.]

⁶⁸ God är du – och du gör gott,
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

[Hebr. tóv används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69-70 ramar in ordet "hjärta" och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.]

⁶⁹De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig,
    men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
     ⁷⁰Okänsliga som fett är deras hjärtan,
men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).

⁷¹Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter),

så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim).

⁷²Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun
    än mängder av (ordagrant "tusentals") guld och silver [mynt].

י – jod

Piktogrammet föreställer en hand eller en arm. Den utvecklades till vår latinska bokstav I.

⁷³[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.]

Dina händer har gjort mig och format mig,
    ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot).
⁷⁴De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,
    eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).
⁷⁵Jag vet, Herre (Jahveh), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga
    och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
⁷⁶Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig,
    efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare.

⁷⁷Din barmhärtighet (medkännande nåd) kommer över mig, så jag kan leva,
    för din undervisning (Torah) är min glädje!
⁷⁸Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam, för de har förvrängt min sak med falskhet,
    men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
⁷⁹Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig,
    och de som känner dina vittnesbörd (hebr. edot).
⁸⁰Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim),
    så att jag inte drabbas av skam.

כ – kaf

Piktogrammet avbildar en handflata.

⁸¹[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelse är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.]

Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning),
    på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag.
⁸²Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah),
    jag säger: "När ska du trösta mig?"

⁸³För jag har blivit som en vinlägel i rök,
    likväl glömmer jag inte dina förordningar (hebr. chuqim).
    [Vinläglar gjordes av skinn som blir torrt och sprucket när det utsätts för större mängder rök.]
⁸⁴Hur många [hur få] är din tjänares dagar?
    När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?
⁸⁵De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig,
    vilket är emot din undervisning (Torah).

⁸⁶[Vers 86-87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.]

Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta,
    de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting,
        hjälp mig du. ⁸⁷
    De har nästan förtärt (utplånat – hebr. kalal) mig på jorden,
men för min del har jag inte försakat något av dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

⁸⁸I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)
    och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot).

[Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med vers 88a är det 530 ord och från vers 89 till sista versen (vers 176) är det också 530 ord. Den sista raden (vers 88b) består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: "och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun"!]

ל – lamed

Piktogrammet avbildar en herdestav eller en oxpiska. Det är den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet.

⁸⁹[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Talvärdet är 30. Den är storleksmässigt den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Som den högsta bokstaven sträcker den sig uppåt mot himlen och kopplar ihop bokstäverna med himmelen.]

För evigt, Herre (Jahveh),
    står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna.
⁹⁰Från generation till generation varar din trofasthet,
    du har grundat jorden och den står fast.
⁹¹Enligt dina påbud (hebr. mishpatim) består de än idag,
    för alla ting är dina tjänare.
⁹²Om inte din undervisning (Torah) hade varit min lust,
    skulle jag ha gått under i mina bedrövelser.

⁹³Jag ska aldrig glömma dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    för med dem har du upplivat mig (bevarat, låtit mig få leva och vara frisk).
⁹⁴Jag är din, fräls (rädda) mig
    för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).