Helbibel - lördag 3/1
1 Mos 5:1-7:24, Ps 3:1-9, Ords 1:10-19, Matt 3:7-4:11
1 Mos 5:1-7:24
Människans fortsatta historia[Människans (på hebreiska: adams) fortsatta historia omfattar allt från människans skapelse till tiden då floden närmar sig. Efter en inledande introduktion (vers 1-2) där författaren sammanlänkar med människans skapelse i skapelseberättelsen följer en släktlista via Set med tio generationer fram till Noa (vers 3-32). Författaren sammanlänkar inledningen med slutet av tidigare enhet genom att återknyta till Set och Enosh (generation 2–3), se 1 Mos 4:25-26. Dock upprepas inget, vi får ny och kompletterande information. Efter släktlistan följer en avslutning som kan delas in i två delar. I 1 Mos 6:1-4 sammanfattar författaren det som hittills beskrivits samt ger kompletterande information. I 1 Mos 6:5-8 blickar framåt mot det som väntar i nästa enhet: Flodberättelsen.]
Introduktion
1[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den tredje litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2.]
Detta är skriften (den skrivna redogörelsen) om människans (Adams) fortsatta historia (hebr. toledot).
Den dag (hebr. bejom) Gud (Elohim) skapade människan (hebr. adam), till Guds likhet (hebr. demot elohim) gjorde han henne – 2[till]
[När hebr. adam står i obestämd form är det ofta personen Adam som åsyftas, här i vers 1-2 är betydelsen människan och mänsklighetens fortsatta historia, se även 1 Mos 1:27-28; 1 Mos 2:7.]
Släktlista: Adam till Noa – 10 generationer
3[I den här släktlistan presenteras 10 generationer mellan Adam och Noa. Gud hade sagt att om ni äter av kunskapens träd, kommer ni att dö (1 Mos 2:17). Att det verkligen blev så bekräftas med frasen "Och han dog" som avslutar sex generationer, se vers 5, 8, 11, 14, 17, 20. Det kommer också fram att de födde ett okänt antal söner och döttrar som inte nämnts i de tidigare kapitlen. Det hebreiska verbet jalad har betydelsen att föda och används om när en kvinna föder ett barn (1 Mos 35:16; 38:27-28; 2 Mos 1:19; 1 Kung 3:17-18). Släktlistan är detaljrik och man kan räkna 15 unika variationer, men fem generationer följer samma mönster (generation 2-6). Precis som i Kains släktlista låter författaren ett antal monotona generationer föregå den generation han vill lyfta fram. I det här fallet är det generation sju: Henok – som vandrade med Gud.]
Från Adam till Set: Generation 1–2
Och han blev [vid den åldern] far till en som var honom lik (hebr. demot), hans avbild (hebr. tselem).
Och han gav honom namnet Set [hebr. Shet – Ersättaren, se 1 Mos 4:25].
4Och Adams dagar sedan han blivit far till Set var 800 år.
Och han blev far till söner och döttrar.
5Och Adams alla dagar som han levde var 930 år [900 år och 30 år].
Och han dog.
6Och Set (hebr. Shet) levde i 105 år [5 år och 100 år].
Och han blev [vid den åldern] far till Enosh.
7Och Set levde 807 år [7 år och 800 år] efter att han blivit far till Enosh.
Och han blev far till söner och döttrar.
8Sets hela livslängd (alla hans dagar) var 912 år [12 år och 900 år].
Och han dog.
[När åldrar skrivs är det vanligast att först ange tiotalet som sedan adderas till hundratalet, se vers 3, 7 och 8. Notera variationer där "år" läggs till även mellan tal, något som normalt sett inte behövs. I vers 5 är ordningen omvänd där det högre talet anges först. Genom att ha talet 30 "ytterst" blir det ett inclusio som ramar in beskrivningen om Adam.]
Från Enosh till Jared: Generation 3–6
9[Nu följer fyra generationer till. Beskrivningen följer samma format som användes för Set som den andra generationen.]
Och Enosh levde i 90 år.
Och han blev [vid den åldern] far till Kenan.
10Och Enosh levde 815 år [15 år och 800 år] sedan han blivit far till Kenan.
Och han blev far till söner och döttrar.
11Och Enoshs hela livslängd (alla hans dagar) var 905 år [5 år och 900 år].
Och han dog.
12Och Kenan levde i 70 år.
Och han blev [vid den åldern] far till Mahalalel.
13Och Kenan levde 840 år [40 år och 800 år] efter att han blivit far till Mahalalel.
Och han blev far till söner och döttrar.
14Och Kenans hela livslängd (alla hans dagar) var 910 år [10 år och 900 år].
Och han dog.
15Och Mahalalel levde i 65 år [5 år och 60 år].
Och han blev [vid den åldern] far till Jared.
16Och Mahalalel levde 830 år [30 år och 800 år] efter att han blivit far till Jared.
Och han blev far till söner och döttrar.
17Och Mahalalels hela livslängd (alla hans dagar) var 895 år [5 och 90 år och 800 år].
Och han dog.
18Och Jared levde i 162 år [2 och 60 år och 100 år].
Och han blev [vid den åldern] far till Henok (hebr. Chanoch).
19Och Jared levde 800 år efter att han blivit far till Henok (Chanoch).
Och han blev far till söner och döttrar.
20Och Jareds hela livslängd (alla hans dagar) var 962 år [2 och 60 år och 900 år].
Och han dog.
Från Henok till Noa: Generation 7–10
21Och Henok (hebr. Chanoch) [betyder: tillägnad/invigd] levde i 65 år [5 och 60 år].
Och han blev [vid den åldern] far till Metoshelach.
22Och Henok vandrade [levde i gemenskap] med Gud (hebr. ha-Elohim)
i 300 år efter att han blivit far till Metoshelach.
Och han blev far till söner och döttrar.
23Och Henoks hela livslängd (alla hans dagar) var 365 år [5 och 60 och 300 år].
[Nu kommer inte frasen "Och han dog".]
24Och Henok vandrade med Gud (hebr. ha-Elohim) och var inte mer [man fann honom inte], för Gud (Elohim) hade hämtat honom. [Heb 11:5]
[I det sjunde ledet bryts mönstret i hur personernas liv beskrivs. Istället för att säga att Henok "levde" (jfr vers 10, 13, 16 och 19), beskrivs hur han "vandrade med Gud" (vers 22). Det är samma ord som används om hur Gud vandrade i trädgården, se 1 Mos 3:8.]
Metoshelach blev 969 år, den högsta åldern på någon i Bibeln. Han är Noas farfar och det år han dör kommer floden över jorden.
Och han blev [vid den åldern] far till Lemech.
26Och Metoshelach levde 782 år [2 och 80 år och 700 år] efter att han blivit far till Lemech.
Och han blev far till söner och döttrar.
27Och Metoshelachs hela livslängd (alla hans dagar) var 969 år [9 och 60 år och 900 år].
Och han dog.
[Hans ålder är den högsta som finns angiven i Bibeln. Han var med och såg hur arken byggdes och dog samma år som floden kom. Det vet vi eftersom Noa var 600 år då floden kom, se 1 Mos 7:11. Metoshelach fick Lemech då han var 187 år. Ytterligare 182 år senare föddes Noa, se 1 Mos 5:25-29. Summan av 187 + 182 + 600 är 969.]
28Och Lemech [betyder: ´kraftfull´] levde i 182 år [2 och 80 år och 100 år].
Och han blev [vid den åldern] far till en son.
29Och han gav honom namnet Noa (hebr. Noach) genom att säga:
"Denne ska lätta (hebr. nacham) oss från vårt arbete, ja, från våra händers möda (slitsamma smärta – hebr. itsavon) med den mark [när vi brukar jorden] som Herren (Jahveh) har förbannat."30Och Lemech levde 595 år [5 och 90 år och 500 år] sedan han blivit far till Noa.
[Här bryts mönstret, istället för att direkt ange namnet beskrivs namngivningen mer detaljerat. Det hebreiska namnet Noach förknippas med det hebreiska verbet noach (vila), och används när arken stannade på berget Ararat. Här använder Lemech ordet nacham som betyder att lätta på bördan. Dessa hebreiska ord har en gemensam rot som beskriver att andas ut, vila och att ligga ned.]
Och han blev far till söner och döttrar.
31Och Lemechs hela livslängd (alla hans dagar) var 777 år [7 och 70 år och 700 år].
Och han dog.
[Det finns två Lemech i urhistorien. Den förste Lemech är en ättling till brodermördaren Kain. Denne Lemech var den första polygamisten och han skröt över att ha dödat en människa, se 1 Mos 4:19-24. Han var den sjunde generationen från Adam och Eva. Den andre Lemech beskrivs här och var Noas far. Hans ålder blev exakt 777 år vilket kan tolkas som att han var en rättfärdig man. Han är den nionde generationen från Adam och Eva och en ättling till Set. Det är mycket troligt att Lemech såg arken som hans son byggde. Han dog fem år innan floden kom.]
32Och var – Noas ålder – 500 år.
Och Noa blev far till Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet.
[För första gången förekommer hebr. ben framför åldersangivelsen. Frasen blir ordagrant: 'Noach, en son av 500 år', se även 1 Mos 7:6; 11:10; 1 Sam 13:1. Noas namn upprepas också här, vilket är unikt, i tidigare generationer används "han". Här avbryts Noas formel. Slutet återfinns först i slutet av Noas fortsatta historia i 1 Mos 9:28-29.]
Avslutning
Del 1 – Människans historia före floden
1[Nu avslutas berättelsen om människan. Det finns även återkoppling till skapelseberättelsen. Samtidigt finns anknytning till floden.]
När människosläktet började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2såg Guds söner att människornas döttrar var vackra. De tog sig hustrur som det behagade dem.
[Vilka var "Guds söner"? Frasen används bara här i 1 Mos 6:2, 4 och i Job 1:6; 2:1; 38:7. I Jobs bok refererar det till änglaliknande varelser. Kontrasten till människosläktet talar för denna tolkning. I så fall tog dessa fallna änglar mänsklig gestalt eller besatte människor och fick barn som kallades jättar, se vers 4. En annan syn är att "Guds söner" är Sets ättlingar medan "människors döttrar" var Kains ättlingar. Se även Jesu undervisning om änglar i Matt 22:30.]
De senaste uppskattningarna visar att människokroppen består av ungefär 37 biljoner celler (talet 37 följt av tolv nollor).
Människans livslängd är 120 år
På 1800-talet började forskare upptäcka och beskriva celldelning i växter och djur. Länge trodde man att cellerna kunde dela sig i all oändlighet, dock upptäckte den amerikanske mikrobiologen Leonard Hayflick på 1960-talet att mänskliga celler slutade dela sig efter 40-60 delningar. Denna gräns kom att kallas Hayflicks begränsning. Vetenskapliga beräkningar ger alltså en biologisk maximal livslängd för människan på just 120 år plus minus några år! Den äldsta personen som nämns i Bibeln är Metoshelach som blev 969 år (1 Mos 5:27). Efter floden minskar åldern gradvis över tid till att bli maximalt 120 år. Mose blev just 120 år (5 Mos 31:2) och hans efterträdare Josua blev 110 år (Jos 24:29), se även Jes 38:5 där 15 år läggs till Hiskias liv.
4Nefilimerna (jättarna, ordagrant "de fallna", eller "de som orsakar andra att falla på jorden") fanns på jorden på den tiden – och även senare – när Guds söner hade sexuella relationer med människornas döttrar och dessa födde barn åt dem. Dessa var urtidens väldiga män (krigare, hjältar – hebr. gibborim), och deras rykte var stort.
Del 2 – Floden närmar sig
5Men Herren (Jahveh) såg att människornas ondska hade blivit stor på jorden. Deras hjärtans alla tankar och avsikter var alltid och alltigenom onda. 6Då ångrade (sorg-tröstade – hebr. nacham) Herren (Jahveh) verkligen att han gjort människorna på jorden, ja, han var sårad (det smärtade) – [rakt] in i sitt [hans] hjärta.
[Ordet för att "ångra" (hebr. nacham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen "inser att det var fel". Ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning! Jesus valde att verka utifrån Kapernaum (Jes 9:1; Matt 4:13), som på hebreiska är Kfar Nachum – ordagrant "tröstens by"!
I denna vers förekommer tre verb (nacham, asah och itsavon/asav) som på hebreiska återklingar det som Lemech uttalade över Noa i 1 Mos 5:29. De förekommer också i exakt samma ordning. Det enda som skiljer är grammatiken, vilket gör att betydelsen ändras.]
7Herren sa: "Jag ska förgöra (utrota) människorna som jag har skapat från jordens yta – inte bara människan utan boskapsdjur, kräldjur och himlens fåglar – jag känner sorg över (ångrar, sorg-tröstar – hebr. nacham) att jag har gjort dem." 8Men Noa (hebr. Noach) hade funnit nåd (oförtjänt kärlek; favör – chen) inför Herrens (Jahvehs) ögon.
[Här finns det hebreiska ordet chen första gången. Betydelsen är nåd, oförtjänt kärlek och favör. Ordet förekommer även i formerna chanan och chanon. Ordet chanan betyder samma sak med tillägget extraordinär vänlighet, medan chanon i huvudsak betyder nåd och favör. Chanon återfinns bara 13 gånger i GT medan chen och chanan finns 67 respektive 72 gånger. Förutom nåd är den särskilda betoningen på dessa ord att det handlar om den oförtjänta kärleken. Ingen handling kan på något sätt göra oss värdiga att få denna typ av nåd. I denna vers finns också namnet Noa (hebr. Noach), samma två bokstäver som nåd, fast spegelvänt.]
Noas fortsatta historia (6:9-9:29)
Introduktion
Noa
9[Här kommer en ny "toledot-enhet" (den fjärde i Första Moseboken). Det hebreiska ordet toledot används elva gånger i Första Moseboken, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Användningen av siffor och tal är speciellt och binder ihop denna enhet. Ordet "jorden" används 40 gånger. Talet sju och multipler av sju är också vanligt. Herren (Jahveh) nämns sju gånger. Gud (Elohim) nämns 14 ggr (7 x 2). Gud talar sju gånger till Noa, det finns sju "göra" i samband med instruktionerna. Verbet fördärva (som återfinns i början och i slutet) används sju gånger. I avslutningen används ordet "förbund" sju gånger. Talet sju används vid sju tillfällen (två gånger dubbleras det så det står "sju-sju"; totalt används ordet 9 gånger). Vatten nämns 21 gånger (3 x 7) och kött nämns 14 gånger (2 x 7).]
Detta är Noas (hebr. Noachs) fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot). Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Noa vandrade [i ständig gemenskap] med Gud (Elohim).
[Här är första gången ordet rättfärdig (hebr. tsadik) används. Ett närbesläktat ord från samma rot är tsedaqah som ofta översätts med en frivillig gåva till fattiga och behövande. Bibeln nämner särskilt änkor, föräldralösa/faderlösa barn och främlingen inom dina portar. Att ge tsedaqah är något som i princip alla religiösa judar gör i någon form. Rättfärdighet och att vara rättfärdig eller leva ett rättfärdigt liv hör alltså intimt ihop med att se till att de behövande i min närhet, genom mina frivilliga gåvor, har det de behöver.]
10Noa blev far till tre söner:
Shem (Sem),
Cham (Ham) och
Jafet.
Jorden är fördärvad
11Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud (Elohim) och full av laglöshet (våld, terror – hebr. chamas). 12Gud (Elohim) såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. 13Då sa Gud (Elohim) till Noa:
"Jag har beslutat att göra slut på allt levande [ordagrant 'slutet på allt kött är här'], för på grund av dem är jorden fylld av laglöshet (våld, terror – hebr. chamas). Betänk (hebr. hen), nu ska jag förgöra [döma] dem tillsammans med jorden.
Guds instruktioner till Noa
I Dordrecht i Nederländerna har Johan Huibers byggt en fullskalig modell av Noas ark.
[Verbet täck och substantivet täckning har samma hebreiska rot som också betyder försoning och att försona. Det används om offerblodet i 3 Mos 17:11. Arken är en fin skuggbild av Jesus. Den blev tätad så att syndaflodens vatten inte trängde in, på samma sätt som Jesu blod 'tätar' från domen mot synden.]
15Så ska du bygga den:
300 alnar [156 meter] lång,
50 alnar [26 meter] bred och
30 alnar [15,6 meter] hög.
16Gör ett tak (hebr. tsohar) till båten och lämna ett utrymme på
en aln [0,52 meter] mellan taket och sidorna [som en öppning för ljus].
Sätt en dörr till arken på ena sidan.
Inred arken så den får
en undervåning,
en mellanvåning
och en övervåning.
[Ett ovanligt ord för tak används här, det liknar 'mitt på dagen', och kan beskriva ett välvt tak som skyddar från regn och sol. En del översätter med 'fönster', men det är ett annat ord i 1 Mos 8:6. Inte heller används det vanliga ordet för ett 'platt' tak.]
Kort eller lång aln?
Ordet för aln (hebr. ammah) härstammar från ordet för mor (hebr. imma). Man skulle kunna översätta 'modern till alla mått', vilket är ett lämpligt namn för ett av de äldsta måtten. Som det brukar vara med antika mått utgår de från kroppen. En aln motsvarar längden på en mans underarm – avståndet mellan armbågen och långfingret. Enheten användes redan tidigt i historien hos sumererna i Mesopotamien och sedan i Egypten och Israel. Det användes i Romarriket och fanns i Sverige på medeltiden fram till slutet på 1800-talet, då det metriska systemet infördes efter franska revolutionen. I de antika kulturerna finns alnen i två varianter:
• en vanlig kort aln (44-45 cm)
• en kunglig lång aln (50-52 cm)
Det äldsta arkeologiska fyndet av en aln är en måttstock från staden Nippur i Sumer (nuvarande Irak). Den dateras till 2650 f.Kr. och mäter 51,85 cm. Detta mått motsvarar den längre kungliga alnen som också användes för pyramiderna i Egypten. Forskare kommer fram till olika resultat, men troligast är ändå att alnen som Noa använde sig av är det längre, äldre måttet av alnen. Den fullskaliga modellen av Noas ark i Kentucky i USA som blev klar 2016 använder detta längre mått (51,8 cm), medan holländaren Huibers modell från 2012 använder det kortare (44,45 cm). Arkens dimensioner med den kortare alnen är 133 x 22 x 13 meter.
Modell av Noa och en av hans söner som bygger på arken.
22Noa gjorde allt som Gud hade befallt honom att göra, ja, han gjorde allt detta. [Upprepningen betonar Noas lydnad.]
Befallningen att gå in i arken
Liten modell av Noas ark i en monter på Skapelsemuseet i Cincinnati.
Herren (Jahveh) sa till Noa (hebr. Noach): "Gå till arken, du och hela din familj. Jag har sett att du är rättfärdig inför mig i detta släkte (denna generation). 2Av alla rena fyrfotadjur [boskapsdjuren] ska du ta med dig sju par (ordagrant: sju sju), hane och hona [som sedan kan offras, se 1 Mos 8:20], men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hane och hona, 3också av himlens fåglar sju par, hane och hona, för att en avkomma ska leva vidare över hela jorden.
7 dagars väntan
4Om sju dagar ska jag låta det regna på jorden i 40 dagar och 40 nätter, och jag ska utplåna allt som finns till från jordens yta, allt som jag har gjort."
[Gud ger senare sitt folk instruktioner om vilka djur som är rena och orena, se 3 Mos 11; 5 Mos 14. Vissa djur är rituellt rena till offer och också lämpliga till mat, av dessa tar Noa med sig sju par, för att klara sig det dryga år som de befinner sig i arken, jfr 1 Mos 7:11; 8:14.]
5Och Noa gjorde allt som Gud hade befallt honom att göra. 6Och Noa var 600 år när floden skulle översvämma jorden. 7Noa gick in i arken tillsammans med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur, undan flodens vatten. [Totalt var de åtta personer, se 1 Pet 3:20.] 8Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken 9kom ett par av varje art in till Noa i arken, hane och hona, så som Gud hade befallt Noa. 10Det närmade sig sju dagar innan flodens vatten kom över jorden.
Floden startar
11Det år då Noa blev 600 år, i den 2:a månaden under den 17:e dagen,
denna dag brister (delas, rämnar)
alla det stora djupets (hebr. tehom) [1 Mos 1:2] källor
och himlens dammluckor (slussar)
öppnas.
[Vattnet strömmar både underifrån och ovanifrån, se 1 Mos 1:6-7. Tidsangivelsen utgår som vanligt från Noas ålder, men detta är en ny variation, jfr vers 6. Den andra månaden kan antingen vara en vår- eller höstmånad. Det religiösa judiska året inleds på våren med månaden aviv (2 Mos 12:2) och den andra månaden är ijar som infaller maj/april. Åsyftas det civila judiska året (som även omgivande nationer använde sig av) startar det på hösten, och då är den andra månaden cheshvan som infaller i okt/nov.]
12Det regnade på jorden under 40 dagar och 40 nätter. 13På just denna dag (ordagrant: på benet/kraften av dagen) [mitt på dagen, helt öppet inför alla att se] hade Noa (hebr. Noach) och hans [tre] söner Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet, och Noas hustru och hans tre sonhustrur gått in i arken.
[De hade påbörjat ombordstigningen sju dagar tidigare, nu på sjunde dagen när vattnet började komma gick de ombord. Både vad gäller djur och människor omnämns de i par (man/kvinna och hane/hona, se 1 Mos 6:19-20; 7:2-3; 8-9). Polygami förekom i samhället, men beskrivs i negativa ordalag, se Lemech i 1 Mos 4:19-24.]
14De [de 8 människorna] och allt liv (alla levande varelser) enligt sitt slag (sin art),
ja, alla boskapsdjur enligt sitt slag (sin art)
och alla kräldjur som krälar på jorden, enligt sitt slag (sin art)
och alla flygande varelser (djur som flyger – hebr. of) enligt sitt slag (sin art) – alla fåglar (kvittrare – hebr. tsipor), allt som har vingar.
15Ja, de kom till Noa, till arken, två och två (par om par) av allt det kött som hade livsande (ande av liv). 16De kom, hane och hona av alla slags djur, så som Gud (Elohim) hade befallt Noa. Sedan stängde Herren (Jahveh) igen [dörren] om honom.
Floden regerar
Floden [regnet som öste ner, se vers 12] varade i 40 dagar över jorden. Vattnet steg och lyfte arken så den flöt över jorden. 18Vattnet steg högt över jorden, och arken drev (ordagrant "vandrade") på vattnet. [I den ordagranna lydelsen finns en profetisk föraning som pekar på Jesus som också vandrade på vattnet, se Matt 14:25. Jesus är arken som försonar och "tätar" mot synd och går på vattnet, se också Job 9:8.]
19Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen. 20Vattnet steg mer än 15 alnar [7 meter] över bergen.
21Alla varelser som rörde sig på jorden gick under – fåglar och [tama] boskapsdjur och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. 22Allt på landytan som hade livsande i sin näsa dog. 23Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken. 24Vattnet besegrade mäktigt jorden under 150 dagar.
[Verbet "besegrade mäktigt" är på hebreiska gavgaar, samma rot som "mäktig hjälte" i 1 Mos 6:4. Ordvalet knyter samman hur Gud under fem månaders tid segrar över dem som verkade vara jordens mäktiga och hjältar.]
Ps 3:1-9
Psalm 3 – På flyktDenna tacksägelsepsalm är den första av totalt fjorton psalmer med direkt koppling till händelser i Davids liv. De övriga psalmerna är Ps 7; 18; 30; 34; 51; 52; 54; 56; 57; 59; 60; 63; 142. Detta är den första psalmen uttrycket selah används. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel.
Bakgrund: David blir mot slutet av sin regeringstid tvungen att fly från Jerusalem då hans egen son Avshalom gör uppror mot honom, se vers 1. David var herdepojken som i unga år smordes för sitt kommande uppdrag (1 Sam 16:11-13). Han var 30 år när han blev kung och regerade i 40 år (2 Sam 5:4-5). David blev drygt 70 år och var sjuk och sängliggande den sista tiden, se 1 Kung 1:1; 1:15; 2:1. När denna psalm komponeras är David troligtvis i 60-årsåldern och på flykt.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av fyra stycken på vardera två verser. En tematisk kiasm formas som ramas in av klagan, vers 2-3 och bön i vers 8-9. Centralt finns förtröstan på Gud. Psalmen växlar också mellan jag och du:
A Klagan – många "reser sig" mot mig, vers 2-3
B Förtröstan – Du, vers 4-5
B´ Förtröstan – Jag, vers 6-7
A´ Bön – Herre "res dig", vers 8-9
Många reser sig upp mot mig.
3Många säger om mig (mitt liv, min själ):
"Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)."
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]
4Men du, Herre (Jahveh), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;8Stå upp, Herre (Jahveh)!
du är min ära, du lyfter mitt huvud.
5Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahveh),
och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1-2].
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Jag lade mig och somnade;
jag vaknade, för Herren (Jahveh) stödjer (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
7Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals)
omringar mig från alla håll.
[Avshalom hade 12 000 män, se 2 Sam 17:1. David hade 600 trogna med sig, se 2 Sam 15:18.]
Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]9Hos Herren (Jahveh) finns (är) frälsningen (ordagrant: "till Herren frälsningen") [räddningen tillhör honom, bara hos Herren finns hjälp och befrielse]!
Över ditt folk är (finns, kommer) din välsignelse.
[Det inledande ropet i vers 8 "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning (som används sextio gånger i Psaltaren) är jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ords 1:10-19
Säg nej till dåligt sällskap10Min son (mitt barn, min vän), om syndare frestar (lockar, förleder) dig,
följ inte med dem (håll inte med om vad de säger, och längta inte att vara med dem).
11Om de säger:
"Kom med oss,15Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem,
vi ska ligga på lur efter blod [överfalla, råna, döda] oskyldiga utan orsak.
12Låt oss sluka dem levande, som Sheol (underjorden – de dödas plats),
fast de är mitt i livet får de sänkas ner i graven.
13Vi letar upp allt av värde
och vi fyller våra hus med stöldgods.
14Bli en av oss,
vi delar allt (av gemensamma tillgångar, stöldgods)".
avhåll din fot ifrån deras stig.
16För deras fötter skyndar (rusar) till allt vad ont är,
de är kvicka att utgjuta blod.
17För visst är det lönlöst att breda ut nätet [för att fånga]
inför ögonen på en fågel.
18Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra,
men det är sin egen undergång de förbereder.
19Så går det (så är de välkända stigarna) för varje människa som är girig för orätt vinning,
livet kommer att tas ifrån henne.
Matt 3:7-4:11
Bär frukt som är värdig omvändelsen7[Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se Joh 1:19. Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit.]
"Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
8Bär (producera) då [sådan] frukt som tillhör (är värdig; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) [hos ett hjärta som inte längre älskar synd]. 9Börja inte säga till varandra [ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga]: 'Vi har Abraham till far.' Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. 10Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
11Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler [som var en slavs uppgift]. Han ska döpa er i (med) den helige Ande och eld. 12Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas."
De tre största religiösa judiska grupperingarna var:
Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder "separerad".
Saddukéer – accepterade hela Tanach på samma sätt som fariséerna, dock inte den muntliga undervisningen (Mishna och Talmud). Man trodde inte heller på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se Apg 23:8. De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än fariséerna. Ordet sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok.
Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser antas vara Qumran (där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering). De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Han nämner också "Esséernas port" i det sydvästra hörnet av Jerusalem, vilket tillsammans med andra omnämnanden visar att gruppen också fanns i Jerusalem. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda "görare/skapare" av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för "utanför".
Förutom dessa fanns många olika politiska och religiösa grupperingar som seloter (Matt 10:4), sikarier (Apg 21:38), herodianer (Matt 22:16; Mark 3:6; 12:13) och samaritaner (Luk 10:33; 17:16-18; Joh 4:9, 19-20; 8:48).
Jesus döps
Jordanfloden strax söder om Gennesarets sjö.
[Dopet visar att Jesus är helgad, avskild till ett specifikt syfte, åt Gud. Genom dopet identifierar han sig med människans synd, fast han själv är syndfri. Detta offentliga dop bekräftar också Jesu officiella tjänst som startar nu.]
16När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Plötsligt öppnade sig himlarna och Johannes såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över Jesus. 17En röst från himlen sa: "Detta är min Son – min Älskade. I honom har jag min glädje (mitt behag)." [Delvis citat från Ps 2:7; Jes 42:1. Se även Matt 17:5; 2 Pet 1:17. I dessa två verser är alla tre personer i treenigheten klart synliga.]
Ut i öknen för att prövas
Mellan Jerusalem och Jeriko finns denna bergiga och karga vildmark.
©rom1017.se
[Från Mark 1:13 och Luk 4:2 är det tydligt att djävulen frestade honom under hela denna sexveckorsperiod och den kulminerar i följande tre specifika frestelser.]
1) Förvandla stenar till bröd
3Då kom frestaren [djävulen, han som förleder] fram och talade till honom: "Om du är Guds Son, tala då så att de här stenarna blir bröd (mat)."
[Inget direkt citat, men om stenar kan bli Abrahams barn (Matt 3:9) eller ge israeliterna vatten i öknen (2 Mos 17:1-7), då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger. När den förste Adam prövades handlade det också om att äta (1 Mos 3:1-7). Djävulen tvivlade inte på att Jesus var Guds Son (Jak 2:19), ifrågasättandet rörde snarare vilken typ av son skulle han vara.]
4Men han [Jesus] svarade och sa: "Det står skrivet [5 Mos 8:3]:
Människan ska inte leva bara av bröd [som ensam/enda näringskälla],2) Kasta dig ner från templet
utan av varje ord som kommer från (utgår genom) Guds mun."
[Den grekiska prepositionen dia, som här översätts "från", har innebörden: genom, mellan, tvärs över, fram och tillbaka till andra sidan, se Jes 55:11.]
Den högsta punkten på templet är det sydöstra hörnet av tempelområdet, kanske var det hit som djävulen förde Jesus.
Han ska befalla sina änglar [att vaka] över dig7Jesus upplyste (gr. phemi) honom: "Det står också (även) skrivet [5 Mos 6:16]:
och de ska lyfta upp dig på sina händer
så att din fot inte stöter emot någon sten."
[Djävulen utelämnar den sista delen "på alla dina vägar" från citatet i Ps 91:11 där det står "Han ska befalla sina änglar att skydda dig på alla dina vägar." Det ingick inte i Guds plan för Jesus att han skulle kasta sig ner från templet och göra ett spektakulärt under. När vi vandrar på Guds väg finns hans beskydd också för oss.]
Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud."3) Tillbe mig
Frestelsens berg, den plats dit Jesus enligt traditionen fördes av djävulen för att frestas.
©rom1017.se
[Jesus motsäger inte att djävulen skulle kunna ge honom alla riken. Djävulen kallas ju den här världens härskare och gud, se Joh 12:31; 2 Kor 4:4. I den tredje och sista frestelsen försöker djävulen inte dölja sina intentioner med bibelcitat; han vill ha Guds plats av tillbedjan.]
10Då sa Jesus till honom: "Gå bort, Satan, för det står skrivet [5 Mos 6:13]:
Du ska tillbe Herren din Gud, bara (endast – gr. monos) honom ska du tjäna (dyrka)."11Då lämnade djävulen honom och änglar kom och betjänade honom.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
