Parallell - lördag 3/1
1 Mos 8-11
Gud tänker på Noa1Då kom Gud (Elohim) ihåg [tänkte han på; fullföljde han sitt förbund med] Noa (hebr. Noach) och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan. 2Djupets källor och himlens dammluckor stängdes, regnet upphörde. 3Vattnet drog sig efter hand bort från jorden, så att det efter 150 dagar hade minskat. [Efter att ha ökat i 150 dagar, se 1 Mos 7:24.]
Berget Ararat med de två högsta topparna.
[Datumet är väldigt exakt återgivet. Den 7:e månaden är den viktigaste månaden med alla de tre hösthögtiderna. Den 17:e dagen är mitt i lövhyddohögtiden (hebr. sukkah) som firas 15:e-22:a tishri. Platsen är mer vagt beskriven, berg står i plural, men syftar på bergsområdet i gränstrakten av Turkiet och Armenien.]
Vattnet torkar upp
5Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den 10:e månaden [tevet – dec/jan]. På den första dagen i den 10:e månaden blev bergens toppar synliga.
[Den 10:e månaden är tevet som infaller dec/jan. Det har nu gått tre månader (73 dagar om det är 30 dagar i varje månad) från det att arken strandade på Araratbergen och flera berg blir synliga. I den kiastiska strukturen täcktes bergen i 1 Mos 7:19, nu syns de.]
40 dagar
6Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken, 7och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden. 8Sedan släppte han ut en duva (hebr. jonah) för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. 9Men duvan fann ingen viloplats för sin fot, så hon kom tillbaka till honom i arken, för vattnet täckte fortfarande landytan. Då sträckte Noa ut handen och tog henne till sig – in i arken.
7 dagars väntan
10Noa väntade ytterligare sju dagar, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. 11Och duvan kom tillbaka till honom när det led mot kväll [strax före skymningen]. Och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får se med Noas ögon]: Ett friskt olivlöv i hennes näbb! Då förstod (insåg) Noa: Vattnet hade verkligen [äntligen] sjunkit undan från jorden.
7 dagars väntan
12Han väntade ytterligare sju dagar, sedan släppte han ut duvan igen. Denna gång kom den inte tillbaka till honom.
13Och det hände, i det 601:a året [1 + 600 år; av Noas livsdagar], i den första månaden, på den första [dagen], att vattnet hade torkat upp från jorden. Noa tog bort taket från arken, och såg, och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får nu se med Noas ögon]: Marken hade torkat upp!
Familjen går ut ur arken
14I den 2:a månaden på den 27:e dagen var marken helt torr. 15Då talade Gud till Noa genom att säga:
16[Det är dags!] "Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur. 17Släpp ut alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, så att de kan sprida ut sig över hela jorden och vara fruktsamma och föröka sig."
18Då gick Noa ut tillsammans med sin hustru och sina söner och sonhustrur [efter att ha varit i arken i ett år och tio dagar]. 19Alla levande varelser [fyrfotadjur], alla kräldjur och alla fåglar, allt som myllrar på jorden – efter sin familj (släkt, art) – gick de ut ur arken. 20Noa byggde ett altare åt Herren (Jahveh). Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret. 21När Herren kände den välbehagliga doften, sa han till sig själv:
"Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort. 22Så länge jorden finns kvar ska:
sådd och skörd (hebr. qatsir),aldrig upphöra (ordagrant: 'inte ha sabbat' – hebr. lo shavat)."kölddag och natt
och hetta,
sommar (skördetid – hebr. qajits) och
vinter,
[Vers 22 avslutas med fyra par. Talet fyra är jordens tal (fyra väderstreck, osv). Centralt står hetta och sommar som hör ihop, vilket ramas in av köld och vinter.]
Aldrig mer en flod
1Gud (Elohim) välsignade Noa (hebr. Noach) och hans söner och sa till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. 2Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem). 3Allt som lever och rör sig ska vara er föda, på samma sätt som jag gav er de gröna växterna [1 Mos 1:30], ger jag er allting.
[Välsignelsen som Gud ger Noa speglar den välsignelse som Adam fick i 1 Mos 1:28. En skillnad är att nu finns synden i världen, och människan ska inte längre råda över djuren. I stället för ett frivilligt underordnande så finns nu en komponent av rädsla hos djuren. Även om att äta kött tidigare var tillåtet, t.ex. Abels blodsoffer var välbehagligt inför Gud och Noas rena djur under deras år i arken, så blir det nu en tydligt uttalad tillåtelse att använda djur till föda.]
4Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta.
5Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],
av varje djur ska jag utkräva (begära) [vedergällning]
och från människans (hebr. adam) hand,
från varje broder, ska jag utkräva (begära) [vedergällning] för mänskligt liv.
67Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden."Den som utgjuter
blod
av en människa,
genom en människa
ska hans [förövarens] blod
utgjutas,
för Gud (Elohim) gjorde människan till sin avbild.
[Hebreiskan har inga prepositioner och de första sex orden formar en tydlig kiasm: shofech dam haadam baadam damo jishafech. Texten betonar ordet människa, som både offer och den instans som ska vedergälla brottet, genom att placera hebr. adam centralt. Att frasen också har sex ord för också tankarna till människans tal som är sex. Att utgjuta blod används i betydelsen överlagt mord, se 1 Mos 37:22; 1 Kung 2:31; Hes 22:4. Allt liv är heligt, och speciellt mänskligt liv. Anledningen till att Gud ser detta så viktigt är att människan är skapad till hans avbild. Att mörda en annan människa är ett angrepp på den människans skapare som är Gud själv.]
Guds förbund med allt levande
8Och Gud (Elohim) sa till Noa och hans söner: 9"Se, jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande, 10och med alla levande varelser som finns hos er – fåglar, boskap och alla vilda djur – alla de som gick ut ur arken tillsammans med er. 11Jag upprättar mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv (kött) utrotas genom vatten från en världsvid översvämning. Aldrig mer ska en översvämning komma och fördärva jorden."
12Gud sa: "Detta är tecknet på det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser som är med er, för alla kommande släktled:
Regnbåge i Bergslagen i Sverige
17Gud (Elohim) sa till Noa: "Detta är tecknet [regnbågen, som antagligen var synlig för Noa just när Gud talade dessa ord] på det förbund som jag upprättar mellan mig och allt liv på jorden."
[Regnbågen har sju huvudfärger: röd, orange, gul, grön, blå, indigo och violett. Dessa färger uppstår när vitt solljus bryts upp av vattendroppar, som fungerar som små prismor. Ytterst finns alltid rött (som har längst våglängd) och innerst violett (som har kortast våglängd). Talet sju står för fulländning och fullkomlighet, se även 1 Mos 21:29-31; Upp 4:3.]
Noa och hans söner
18Noas söner som gick ut ur arken var Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet. Cham (Ham) var far till Kanaan [som föddes senare]. 19Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. [Se släktträdet i 1 Mos 10.]
Världens äldsta vinpress finns i en grotta i Areni i Armenien, inte långt från berget Ararat. Under utgrävningar 2008-2011 hittades en vinpress, kärl och rester av druvkärnor. Analyser av det biologiska materialet visar att denna vingård/press är 1000 år äldre än den tidigare äldsta från Israel. I samma grotta hittades samma år även världens äldsta lädersko (daterad till 3500 f.Kr.).
©Gregory Areshian
[Vad hade Cham gjort för något? Att se någons nakenhet är en hebreisk omskrivning för en sexuell handling, se 3 Mos 18:6-19. Eftersom vers 24 säger att Cham "gjorde" något med Noa kan det tolkas som att han inte bara såg, utan också förnedrade sin far på något sätt. En del judiska kommentatorer noterar att det inte nämns att Noa får några fler barn, så kanske kastrerade Cham honom. Andra har föreslagit en homosexuell akt, men där används andra ord i 3 Mos 18:22. Straffet blir också väldigt allvarligt, vilket kan tyda på att han inte bara såg. Samtidigt är nakenhet något skamfyllt i den hebreiska kulturen, se 1 Mos 2:25; 3:7. Att medvetet blotta sina föräldrar var allvarligt, se 2 Mos 20:12. Vad som talar för att han "bara" såg är att samma ord "se" används om bröderna Shem och Jafet som inte såg och fysiskt täckte över sin far. Vers 22-23 är strukturerat som en kiasm där den första frasen är "och såg ... sin fars nakenhet" och den avslutas med att bröderna "och sin fars nakenhet inte såg".]
24Noa vaknade från sitt vin och han visste vad hans yngsta son hade gjort mot honom, 25och han sa: "Förbannad är Kanaan, en tjänares tjänare (slav) ska han vara för sina bröder!" 26Och han sa vidare: "Välsignad är Herren (Jahveh), Shems Gud, och låt Kanaan bli hans tjänare. 27Må Gud (Elohim) utvidga Jafet och han ska bo i Shems tält och låta Kanaan bli deras tjänare."
Avslutning – Noa
28[Dessa två avslutande verser har samma struktur som 1 Mos 5:32, och ramar fint in denna sektion om Noa.]
Noa levde 350 år [300 år och 50 år] efter floden.
29Och var – alla Noas dagar – 950 år [900 år och 50 år].
Sedan dog han.
[Det finns åtskilliga flodberättelser över hela världen, vilket vittnar om ett gemensamt avlägset minne av en sådan världsvid katastrof. Bibelns flodberättelse är dock unik vad gäller dess totala avsaknad av mytologi, exakta angivelsen av arkens mått och hur länge floden varade.]
Noas söners fortsatta historia – jordens folkslag (10:1-11:9)
Jordens olika folkslag har sitt ursprung från Noas tre söner. Genom historien har områden bytt namn, men Bibeln använder konsekvent namnen på Noas ättlingar för att definiera olika områden.
Detta är Noas (hebr. Noachs) söners fortsatta historia (deras genealogi/släkttavla – hebr. toledot),
Shem (Sem),
Cham (Ham)
och Jafet.
Söner föddes till dem [Noas tre söner] efter floden.
[Noas tre söner var:
- Jafet – troligtvis äldste sonen, se 1 Mos 10:21. Han föddes när Noa var 500 år gammal, se 1 Mos 5:32.
- Shem (Sem) – troligtvis mellansonen. Han var 100 år gammal två år efter floden, se 1 Mos 11:10. Eftersom floden kom när Noa var 600 år, måste han ha blivit född när Noa var 502 år, och är alltså två år yngre än Jafet. Anledningen till att han nämns först i alla uppräkningar, här i vers 1 och i 1 Mos 5:32; 6:10; 7:13; 1 Krön 1:4, är att hans släktträd leder till Abraham och slutligen till Messias, se Luk 3:34-36!
- Cham (Ham) – den yngste sonen, se 1 Mos 9:24. Hur mycket yngre han är anges inte, men han var född före floden.
Jafets söner – folken i nordväst
2[Totalt 14 ättlingar till Jafet nämns. Jafets söner är huvudsakligen folken i norr och väster, i Mindre Asien och på Medelhavets öar och kuster. Det motsvarar dagens Europa och även delar av norra Mellanöstern.]
Jafets söner var:
Gomer [kimmererna vid Svarta havet; nuvarande Turkiet] och
Magog [kring Svarta havet, nuvarande Georgien] och
Madaj [förfader till mederna; sydväst om Kaspiska havet; området kring nuvarande Teheran i Iran] och
Javan [jonierna, grekerna; Grekland] och
Tubal (hebr. Toval) [folk i östra Mindre Asien; nuvarande centrala Turkiet] och
Meshech [folk i östra Mindre Asien] och
Tiras [nuvarande Italien].
3Gomers söner var:
Ashekkenaz [kanske skyterna; vid Svarta havet] och
Rifat och
Togarma [folk i östra Mindre Asien; nuvarande Turkiet].
4Javans söner var:
Elisha [folkslag på ön Cypern] och
Tarshish [ett fenikiskt folk från västra Medelhavet, Spanien, osv.],
Kittim [folkslag på ön Cypern] och
Dodanim [rodaneerna, folkslag på ön Rhodos, se 1 Krön 1:7].
5Från dessa blev öarnas folk (kustregionernas folkslag – hebr. i ha-goj) uppdelade (har de utbretts) i sina länder (områden – hebr. erets), var och en efter sitt språk och efter sina familjer (släkter – hebr. mishpachah), bland sina folk (hebr. goj).
[Dessa kan syfta på Javans söner (vers 4) men troligtvis är det alla Jafets söner som åsyftas (vers 2-4). Ländernas öar skulle kunna syfta på kontinenterna, men här finns även en bildlig tolkning att varje nation är en egen "ö" som integrerar med andra nationer. Hebr. goj syftar på ett folk som bor på en viss plats, det kan innehålla olika etniska folkgrupper, men ofta är det en folkgrupp. Den grekiska formen av Jafet är Iapetos, och enligt grekisk tradition är det grekernas förfader. Det hebreiska namnet Javan betyder "ung" men också landet Grekland, se Dan 8:21; 10:20. Jafet är alltså troligtvis förfader till "sjöfolken" som spred ut sig runt Medelhavet.]
Chams söner – folken i sydväst
6[Totalt 30 ättlingar till Cham (Ham) nämns. Chams söner rör sig främst sydväst mot Egypten och norra Afrika, men även arabiska halvön. Kanaan (som bodde i Kanaans land som israeliterna intog) hör även till denna grupp.]
Kush [betyder "svart"; motsvarar det afrikanska riket Nubien; nuvarande södra Egypten, Etiopien och Sudan] och
Mitsrajim [Egypten] och
Put (hebr. Pot) [motsvarar nuvarande Libyen, se Jer 46:9; Hes 30:5; 38:4-6] och
Kanaan [nuvarande Israel].
7[Chams första son] Kushs söner var:
Seva (Seba) [övre Egypten (södra Egypten)] och
Havila (hebr. Chavila) [ismaeliterna, se 1 Mos 25:18; östra Arabien och Persiska viken] och
Savetta [folk i Arabien] och
Raama [folk i Arabien] och
Savettecha.
[Kushs fjärde son] Raamas söner var:
Sheva [betyder "sju" eller "ed"; troligtvis Saba i nuvarande Jemen eller Aksum i Etiopien]
och Dedan [folk i Arabien; nuvarande Saudiarabien].
8Kush [Chams första son, se vers 6] födde Nimrod.
Han blev en mäktig på jorden. [Namnet Nimrod härstammar från verbet marad som betyder "att göra uppror" och förknippas med Babels torn, se 1 Mos 11:1-9, se även 1 Krön 1:10; Mika 5:5.] 9Han var en mäktig (våldsam) jägare inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Därför finns talesättet: "Likt Nimrod, en mäktig jägare inför Herren (Jahveh)." 10Och det förnämsta (de första – hebr. reshit) i hans kungarike var [de fyra städerna] Babylon och Erech och Akkad och Chalne i Shinars land. 11Från det landet kom Ashor fram och byggde Nineve och staden Rechovot och Kalach12och Resen mellan Nineve och Kalach (Nimrod), som är en stor stad.13Mitsrajim [Chams andra son, vers 6] fick:
Lodim och
Anamim och
Lehavim och
Nafettuchim 14och
Patrusim och
Kasluchim, som blev (stamfar till) filistéerna, och
Kafettorim.
15Kanaan [Chams fjärde son som Noa förbannade, se 1 Mos 9:25-27] fick:
Sidon [hebr. Tsidon, från verbet tsod att jaga/fiska; även namnet på kuststaden Sidon i nuvarande Libanon], hans förstfödde, och
Chet [förfader till hettiterna], 16och
jevusiterna (jebuséerna – hebr. jevosi) [folket som bodde i Jerusalem innan israeliterna kom dit] och
amoréerna (hebr. emori) och
girgaseerna (hebr. girgashi) 17och
hivéerna och
arkiterna [fenikiskt folk] och
siniterna [fenikiskt folk] 18och
arvaditerna [fenikiskt folk] och
tsemariterna [fenikiskt folk] och
hammatiterna [fenikiskt folk].
[Dessa folk bodde i landet innan israeliterna kom dit.]
Därefter blev kanaanéernas familjer (klaner) utspridda (långt utanför sina tidigare gränser). 19Kanaanéernas gränser sträckte sig från Sidon [kuststaden i Syrien i norr], ner mot Gerar, till Gaza [i söder] vidare bort mot Sodom och Gomorra och Admah [betyder: röd jord] och Tsevojim [betyder: gaseller] ända till Lasha.
20Detta är Chams (Hams) söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina folkslag.
Shems söner – folken i öster
21[Totalt 26 ättlingar till Shem nämns. Till Sems söner ("semiterna") hör hebréerna (Evers ättlingar, se vers 21), araméerna, assyrierna m.fl. Områdena de rör sig till är främst österut och motsvarar Mesopotamien och Arabien. Introduktionen till Shem är annorlunda än för hans bröder Jafet och Chem (vers 2 och 6) där det bara står "Jafets söner" och "Chems söner". Här betonas denna del av släktträdet genom att ha en längre skrivning "till Shem föddes barn". Det är via Shem, Arppacheshad, Shelach, Ever, Peleg som sedan Abraham kommer födas. Redan i inledningen betonas Ever som är den fjärde generationen från Noa, det släktled som kommer leda fram till Abraham och Messias.]
Till Shem föddes också barn. Shem var förfader till alla Evers barn [fyra generationer framåt, se vers 24-25, ordet betyder "gå över" och har gett upphov till ordet "hebré"] och Jafets bror den äldre.
[Ordagrant avslutas den hebreiska meningen med "broder Jafet äldre". Det går att tolka det hebreiska adjektivet ha´gadol så betydelsen blir: "Jafet var den äldre brodern". Så gör den grekiska översättningen Septuaginta, många judiska rabbiner och även Kärnbibeln, se även vers 1 där Jafed står centralt i kiasmen. Andra tolkar frasen som "Jafets äldre broder" och att det är Shem som är Jafets äldre broder. Liknande formulering finns i Dom 1:13 där Kenas är Kalebs yngre bror. Den syriska, latinska och många moderna översättningar väljer denna tolkning.]
22Shems barn var:
Elam [elamiterna; öster om Tigris] och
Ashor [assyrierna] och
Arppacheshad [babylonierna?] och
Lod och
Aram [araméerna; Syrien].
23Arams söner var:
Us (hebr. Ots) och
Chol och
Geter och
Mash.
24Arppacheshad [Chems tredje son, se vers 22] fick:
Shelach.
[I den grekiska översättningen Septuaginta är Kenan tillagd som ett mellanled (vilket också görs i Luk 3:36).]
Shelach fick:
Ever ["hebréerna"].
25Till Ever föddes två söner:
Namnet på den ena var Peleg [snarlikt ordet för "delad"], för under hans dagar delades (hebr. pilag) jorden, och hans bror hette Joktan.30De hade sina boplatser från Mesha som går mot Sefar till bergen i öster.
[Pelegs fortsatta släktled fortsätter i 1 Mos 11:16-26 och leder fram till Abrahams far Tera. Namnet Peleg betyder "delning". De flesta bibelforskare ser detta som en direkt referens till språkförbistringen och människornas skingring vid Babels torn (1 Mos 11:9). Vissa tolkar versen som en hänvisning till kontinentaldriften och Pangeas uppbrytande, men det är en mindre trolig tolkning.]
26[Evers andra son] Joktan fick:Almodad och
Shelef och
Chatsarmavet [folk i Sydarabien] och
Jerach 27och
Hadoram och
Ozal och
Dikla 28och
Oval och
Avimael och
Sheva 29och
Ofir och
Havila (hebr. Chavila) och
Jovav,
alla dessa var Joktans söner.
[Här används hebr. kedem för öster. Det är ett rikt ord som inte bara har betydelsen av ett väderstreck utan också används för att beteckna när en människa gör bokslut i sitt liv och ser både bakåt och framåt. Vi får göra upp med det som har varit och se visioner och planera för framtiden i detta väderstreck. Det finns också mycket annat knutet till öster som soluppgången med alla dess typologier, morgonstjärnan i öster och så vidare.]
31Detta [vers 22-30] är Shems söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina folkslag. [Denna vers avslutar och ramar in stycket om Shems söner.]
Avslutning
32Detta [vers 1-30] är Noas söners familjer, efter släktled (hebr. toledot) [plural] i deras folk. Och från dessa finns de folk som utbrett sig på jorden efter floden.
[Denna vers ramar in hela kapitlet om Noas söner. Frasen och den avslutande refrängen "efter deras språk i sina landområden och i sina länder" återkommer i vers 5, 20 och 31.]
Högmodigt tal blir obegripligt "babbel"
1[Verserna 1–9 är uppbyggda enligt ett kiastiskt mönster som når sin höjdpunkt i berättelsens mitt. Berättelsen inleds med mänsklighetens gemensamma strävan att bygga uppåt (vers 1-4), men tar en dramatisk vändning i mitten när ”Herren steg ner för att se” (vers 5), innan han går tillbaka för att skingra dem (vers 6-9). Denna inverterade struktur har ett satiriskt syfte: den betonar att till och med mänsklighetens högsta torn var så mikroskopiskt att Gud var tvungen att resa ”ned” för att ens se det.
A Hela jorden har ett språk (vers 1)
B Bosättning på en specifik plats (”där”) (vers 2)
C Mänskligt samarbete (”med varandra”) (vers 3)
D Mänskligt initiativ (”Kom, låt oss...” ) (vers 3–4)
E Byggprojektet (”en stad och ett torn”) (vers 4)
F ”Men Herren steg ner för att se...” (vers 5)
E' Det misslyckade projektet (”staden och tornet som de byggde”) (vers 5)
D' Guds initiativ (”Kom, låt oss gå ner och...”) (vers 7)
C' Det misslyckade samarbetet (”inte förstå varandra”) (vers 7)
B' Spridningen från den platsen (”därifrån”) (vers 8)
A' Hela jordens språk är förvirrat (vers 9)]
2När de flyttade österut hittade de en slätt i Shinear och bosatte sig där. [Området är den bördiga dalen mellan floderna Eufrat och Tigris, det som senare kom att bli Babylon, nuvarande Irak.]
3Sedan sa de till varandra: "Kom, låt oss göra tegel (hebr. lavan) och bränna det (härda det ordentligt)." Man använde tegel i stället för sten, och jordbeck i stället för murbruk. [Jmf 2 Mos 20:25.]
4De sa: "Kom, låt oss bygga en stad och ett torn (hebr. migdal) som når ända upp i himlen. Då ska vårt namn bli känt, och vi behöver inte bli kringspridda över hela jorden."
[Detta går helt emot vad Gud sagt om att de skulle uppfylla hela jorden, se 1 Mos 9:1, 7. Ett ziggurat är ett religiöst tempeltorn. Det är byggt på liknande sätt som en pyramid, men med en trappa som leder till toppen. Högst upp var den plats som kallades Babilu – "Porten till Gud". Här fanns ett rum med en bädd och ett bord. Man ville hålla sig väl med sina gudar genom att ge dem en plats där de kunde vila och äta. Både bokstavligt och bildligt försöker människan själv nå Gud på sina villkor genom att bygga ett torn med en trappa upp till Gud.]
5 [Kiasmens centrum:]
Men Herren steg ner för att se
staden och tornet som människorna hade börjat bygga.
[Detta är en satirisk kommentar från författaren för att belysa att till och med mänsklighetens högsta torn var så obetydligt att Gud var tvungen att stiga ner bara för att kunna se det.]
6Herren sa: "Folket är helt enat och de talar alla ett och samma språk. Detta är bara början på vad de kommer att göra [som går emot min vilja]. Ingenting de beslutar sig för att göra kommer att vara omöjligt för dem. [Det finns inga gränser för hur långt de kommer att fortsätta i sin synd.] 7Kom, låt oss gå ner och förvirra (röra ihop – hebr. balal) deras språk så att de inte förstår varandra."
[Resultatet av en enhet som utesluter Gud är förvirring. I vers 3 säger folket: ”Kom, låt oss tillverka tegelstenar” (hebr. nilbena). Här är de centrala rotkonsonanterna omvända och bildar formen nabela. Detta är bara en av de fantastiska detaljerna i detta chiastiska mönster!]
8Så spred Herren (Jahveh) människorna över hela jorden, och de slutade att bygga staden.
9Därför fick den namnet Babel, eftersom det var där Herren (Jahveh) förvirrade jordens [gemensamma] språk till ett obegripligt "babbel", och därifrån spred Herren (Jahveh) ut människorna över hela jorden. [Hebr. bavel betyder att "förvirra" och är snarlikt det babyloniska ordet babilu som betyder "porten till Gud". Vårt svenska ord "babbel" kommer just från detta ord.]
Judiska rabbiner påpekar att vers 3 utmärker sig på grund av sin unika ordföljd: folket tillverkar tegelstenarna redan innan de ens har fått visionen att bygga staden. I Bibeln har ordet ”tegelsten” ofta en negativ innebörd och symboliserar människoskapade system, slaveri och påtvingad konformitet. I Egypten stod tegelstenar för träldom. I Babylon stämplade kung Nebukadnessar miljontals tegelstenar med sitt namn – precis som han försökte ”stämpla” och hjärntvätta unga israeliter som Daniel. Sekulära samhällen försöker fortfarande massproducera människor som identiska tegelstenar. Gud bygger dock med ”ohuggna, levande stenar”. I 2 Mos 20:25 befaller Gud att hans altaren ska byggas av obearbetade stenar, och Petrus beskriver de troende som ”levande stenar” (1 Petr 2:4–5), vilket värdesätter vår unika identitet. Medan tegelstenar formas artificiellt kräver unika stenar en mästerbyggare. Passande nog betyder Jesu grekiska titel tekton (snickare) också ”stenhuggare”. Han är den yttersta hantverkaren, som formar var och en av oss på ett unikt sätt till sitt andliga hus.
Shems fortsatta historia
10[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den sjätte litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken.]
Detta är Shems (Sems) fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot). [Nu följer tio generationer från Shem fram till Abram.]
När Shem var 100 år gammal blev han far till Arppacheshad, två år efter floden [hade startat].
11Och Shem levde 500 år efter att han blivit far till Arppacheshad.
Och han blev far till söner och döttrar. [Shem blev 600 år.]
12Och Arppacheshad levde 35 år innan han blev far till Shelach.
13Och Arppacheshad levde 403 [3 år och 400 år] efter att han blivit far till Shelach.
Och han blev far till söner och döttrar. [Arppacheshad blev 438 år.]
14Och Shelach levde 30 år innan han blev far till Ever.
15Och Shelach levde 403 år [3 år och 400 år] efter att han blivit far till Ever.
Och han blev far till söner och döttrar. [Shelach blev 433 år.]
16Och Ever levde 34 år innan han blev far till Peleg.
17Och Ever levde 430 år [30 år och 400 år] sedan han blivit far till Peleg.
Och han blev far till söner och döttrar. [Ever blev 463 år.]
18Och Peleg levde 30 år innan han blev far till Reo.
19Och Peleg levde 209 år [9 år och 200 år] efter att han blivit far till Reo.
Och han blev far till söner och döttrar. [Peleg blev 239 år.]
20Och Reo levde 32 år innan han blev far till Serog.
21Och Reo levde 207 år [7 år och 200 år] efter att han blivit far till Serog.
Och han blev far till söner och döttrar. [Reo blev 239 år.]
22Och Serog levde 30 år innan han blev far till Nachor.
23Och Serog levde 200 år efter att han blivit far till Nachor.
Och han blev far till söner och döttrar. [Serog blev 230 år.]
24Och Nachor levde 27 år innan han blev far till Terach.
25Och Nachor levde 119 år [19 år och 100 år] efter att han blivit far till Terach.
Och han blev far till söner och döttrar. [Nachor blev 146 år.]
26Och Terach levde 70 år innan han blev far till
Abram,
Nachor och Haran.
Teras fortsatta historia
Tera och hans familj
27[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den sjunde litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken.]
Detta är Terachs (Teras) fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot).
Terach blev far till Abram, Nachor och Haran, och Haran blev far till Lot. 28Haran dog inför sin far Terachs ansikte i landet där han föddes, i Ur i Kaldéen. 29Abram och Nachor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj och Nachors hustru hette Milkah [betyder: "drottning"], Harans dotter – far till Milkah och far till Iskah [betyder: "någon som vakar och är observant"]. 30Men Saraj var ofruktsam, hon hade ingen livsfrukt (avkomma – hebr. valad). [Ovanligt ord för livsfrukt som bara används här i GT. Det betonar en manlig avkomma som kan föra släkten vidare. Det vanliga ordet är hebr. jeled.] 31Terach tog Abram, sin son och Lot, Harans son, och Saraj, sin svärdotter, Abrams hustru, och de vandrade iväg från Ur i Kaldéen och de kom till Haran (hebr. Charan) där de vistades. 32Alla dagar som Terach levde var 205 år, sedan dog Terach i Haran.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
