Söndag 1/2

---

Matt 20:1-16

De första och sista vingårdsarbetarnas lön
¹[Jesus berättar en liknelse för att illustrera påståendet i Matt 19:30: "De första ska bli de sista, och de sista ska bli de första." Gud liknas vid en vingårdsägare som hyr in säsongsarbetare för att bärga in druvskörden.]

"Himmelriket (himlarnas kungarike) kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård. ²Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.
     ³Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen – gr. agora). ⁴Han sa till dem: 'Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.' Så de gick dit. ⁵Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen.
     ⁶Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut. När han såg några andra stå där sa han till dem: 'Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?' ⁷De svarade honom: 'Därför att ingen har anställt oss.' Han sa till dem: 'Gå in till vingården ni också.'
     ⁸När det blivit kväll [klockan sex, se vers 12] sa vingårdens ägare till förmannen: 'Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.' ⁹De som hade blivit anställda vid elfte timmen (klockan fem) kom och fick en denar var [en dagslön].
     ¹⁰När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar. ¹¹När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren, ¹²och sa: 'De där som kom sist har bara arbetat en timme, ändå jämställer du dem med oss som har burit tunga bördor hela dagen och slitit i solens hetta.'
     ¹³Då svarade han en av dem och sa [personligen till honom]: 'Min kamrat, jag behandlar dig inte illa (sårar dig inte). Kom vi inte överens om en denar per dag? ¹⁴Ta det som tillhör dig och gå. Det är min vilja (önskan) att ge den siste lika mycket som dig. ¹⁵Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga förmörkat av ondska [är ditt hjärta fyllt med ondska och avundsjuka] för att jag är god (generös)?'

[Jesus använder inte det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är Matt 22:12 och Matt 26:50. Vid båda dessa tillfällen visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]

¹⁶Så ska de som [nu] är de sista [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista." [En del manuskript har även: Många är kallade (inbjudna), men få är utvalda. Frasen återfinns i Matt 22:14.]