Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 24/11

Hes 14, 1 Pet 1:13-2:10

Hes 14

Tredje samlingen budskap

Budskap mot avgudadyrkan
1[Kapitel 14 innehåller två profetior. Den första (vers 1-11) är avslutningen till budskapet mot falska profeter/profetissor i Hes 13:1-13.]

Och några av Israels äldste kom och satt framför mig. 2Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

3Människobarn, dessa män har satt upp sina avgudar i sitt hjärta och placerat sina synder som en stötesten framför sina ansikten. Ska jag över huvud taget behöva sökas (frågas, tillbes – hebr. darash) av dem? 4Tala därför till dem och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Varje man av Israels hus som sätter upp sina avgudar över sitt hjärta och lägger sina synders stötesten framför sitt ansikte och kommer till profeten, jag, Herren (Jahveh), ska svara honom i proportion till hans mängd avgudar (enligt myckenheten av hans avgudar), 5så att jag tar Israels hus i deras egna hjärtan eftersom de alla har vänt sig bort från mig till sina avgudar.
     6Tala därför till Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Kom tillbaka och omvänd er från era avgudar och vänd bort era ansikten från alla era styggelser. 7För varje man från Israels hus eller främlingen som vistas i Israel som skiljer sig själv från mig och tar sig avgudar i sitt hjärta och placerar syndens stötesten framför sitt ansikte och kommer till profeten för att söka (följa, fråga, tillbe) mig från honom, jag ska själv svara honom, 8och jag ska sätta mitt ansikte mot den mannen och ska göra honom till ett tecken och ett ordspråk och jag ska utrota (hugga av) honom från mitten av mitt folk och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).
     9Och profeten som är förledd och talar ett ord, jag, Herren (Jahveh), har förlett profeten som profeterar och jag ska sträcka ut min hand över honom och ska förgöra honom från mitten av Israels folk. 10Och de ska bära sin synd, profetens synd ska vara som sökarens (följarens, frågarens, tillbedjarens) synd, 11för att Israels hus inte längre ska gå bort från mig och inte längre orena sig med sina överträdelser, utan de kan bli mitt folk och jag kan bli deras Gud (Elohim), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Budskap om kommande dom och Guds rättvisa
12Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

13Människobarn, när ett land syndar mot mig med smärtsamma överträdelser och jag sträcker ut min hand över dem och bryter deras brödförsörjning och sänder hungersnöd över det och utrotar (hugger av) både människor och djur, 14även om dessa tre bräckliga män (hebr. enósh) fanns där [i landet] – Noa, Daniel och Job – så skulle de genom sin rättfärdighet bara kunna rädda sina egna liv (själar – hebr. nefesh), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

[Jeremia har redan sagt "även om Mose och Samuel stod framför mig", se Jer 15:1. Noa och Job levde långt innan Hesekiel blev profet. De två var exempel på män som bara lyckades rädda de närmaste. När floden kom drabbades hela jorden, men Noa och hans familj räddades. Job bad för sina barn, men de drabbades av olycka, dock överlevde Job och hans hustru. Daniel kan vara den samtida bibliska Daniel som blev bortförd i fångenskap till Babylon, eller legenden om en Daniel i den ugaritiska sagan om Aqhat (1300 f.Kr.). I så fall nämns tre icke-judar från historien. En Daniel omnämns även i Hes 28:3.]

15Om jag lät onda djur passera genom landet och de plundrade det och det blev öde, så att ingen kunde passera igenom det på grund av de [onda] djuren, 16även om dessa tre män [Noa, Daniel och Job] var i det (landet), så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva men landet skulle vara öde.
     17Eller om jag lät föra ett svärd över landet och sa: Låt ett svärd gå genom landet så att det utrotar (hugger av) människa och djur [allt levande], 18även om dessa tre [rättfärdiga] män var i det (landet), så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva.
     19Eller om jag sände pest i landet och hällde ut mitt raseri över det i blod för att utrota (hugga bort) människa och djur, 20även om dessa tre bräckliga män – Noa, Daniel och Job [vers 14] – var i det (landet), så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara rädda sina egna själar med sin rättfärdighet. 21Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Hur mycket mer när jag sänder mina fyra domar:
    det onda svärdet [krig]
    och hungersnöden
    och de onda (vilda) djuren
    och pesten mot Jerusalem
för att utrota (hugga bort) människa och djur. 22Och se, en kvarleva ska bli kvar i det (landet), som ska föra fram både söner och döttrar, och se, när de kommer till er och ni ser deras vägar och deras handlingar, då ska ni bli tröstade för det onda som jag har fört upp mot Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över henne (staden). 23Och de ska trösta er när ni ser deras vägar och deras handlingar och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag inte har gjort detta utan anledning, allt som jag har gjort i henne (staden), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

1 Pet 1:13-2:10

En framtid i Gud
13[Huvudverbet, och det enda imperativet, i följande vers är "sätt ert hopp" till nåden, vilket binder ihop detta stycke med föregående på ett fint sätt.]

Därför [utifrån grunden i frälsningen, se vers 1-12], efter att ha tagit bort allt som hindrar ert sinne att tänka rätt [ordagrant: "efter att ha bundit upp kläderna", för att vara redo att röra sig framåt obehindrat, se Luk 12:35], var samlade (nyktra, alerta i sinnet, ha självkontroll). Sätt ert hopp helt och fullt (utan att tvivla) till den nåd (gåva, kraft) som kommer över er när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är uppenbarad. 14Var som lydiga barn. Låt er inte formas av (följa, iklä er) de onda begär som ni förut levde i, då ni var okunniga (andligt blinda). 15Var i stället som honom som kallade er, den Helige. Bli heliga personer (lev heligt) i allt ni gör. 16Det står ju skrivet:
Ni ska bli heliga (avskilda)
    för jag är helig. [3 Mos 19:2]
17Om ni åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden]. 18Ni måste förstå (vara medvetna om) att ni inte blev friköpta med förgängliga ting, såsom silver eller guld, från den fruktlösa (meningslösa) livsstil som ni ärvt från era fäder, 19utan genom den Smordes (Messias, Kristi) dyrbara blod, som från ett lamm [offerlamm] utan fel och fläck [2 Mos 12:5; 3 Mos 17:11; 22:18-25]. 20Han var utsedd före världens nedkastande [gr. pro kosmos katabole – dvs. före syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], men uppenbarades [här på jorden] i dessa sista dagar (slutet på tiden) för er skull. 21Genom honom tror (litar, förtröstar) ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom ära (härlighet), så att er tro och ert hopp är i Gud [är centrerad och vilar på Gud].

Ordet som består

Få platser på jorden kan illustrera Jes 40 bättre än Petrus hemtrakt vid Galileiska sjön. Under några korta vårveckor grönskar landskapet. Bara någon månad senare har gräset vissnat och blommorna förtorkat.

22[Petrus första brev passar bra att läsa vid ett dop. I så fall skulle man ha läst föregående avsnitt, förrättat dopet, och sedan läst följande stycke.]

Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek (genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra [osjälviskt och utgivande] uthålligt (gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta.

[Ordet "uthålligt" är det grekiska ordet ektenos, som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om de troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se Apg 12:5, och om Jesu bön i Getsemane, se Luk 22:43-44. Petrus, som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra. Adjektivet ektenes används i 1 Pet 4:8.]

23Ni har [ju] blivit pånyttfödda [ni är födda på nytt från ovan, se vers 3], inte av (utifrån, utav) förgänglig (ömtålig) säd [på ett mänskligt sätt], utan av en oförgänglig, genom Guds ord [gr. logos – singular] som lever och består (förblir; stannar kvar). 24För [och här citerar Petrus från profeten Jesajas bok]:
Allt kött [allt mänskligt] är som gräs,
    och all dess härlighet som blomman i gräset.
Gräset vissnar
    och blomman faller av,
25men Herrens ord (gr. rhema) består för evigt.
[Jes 40:6-8]
Detta är också det ord (gr. rhema) som har förkunnats för (det goda budskapet – evangeliet – som förts fram till) er.

[Petrus plockar troligen också upp ordet euangelizo från Jes 40:8. Evangeliet är det glada budskapet. I citatet i vers 25 används det grekiska ordet rhema, till skillnad mot i vers 23 där det står logos. Dessa grekiska ord används båda om Guds levande ord. Rhema kan ibland förstås som enskilda ord citerade från Skriften – levandegjorda av den helige Ande – till tröst, förmaning och uppmuntran.]

1[Vers 1-3 är en mening i grekiskan. Även om verbet "lägg bort" kommer först är det inte huvudverbet. I stället är det "längta efter" i vers 2 som är uppmaningen, och som står i imperativ i grekiskan.]

Så [eftersom ni har blivit födda på nytt, se 1 Pet 1:23] lägg bort (avkläd er):

all ondska (illvilja, alla onda planer),
all falskhet (oärlighet, allt svek – gr. dolos),
hyckleri (alla former av falskhet mot människor, skådespeleri),
avundsjuka (alla former av missunnsamhet)
och allt förtal (alla former av ryktesspridning och ondskefullt tal) [som förstör relationer, se Rom 13:13; Ef 4:25-32; Kol 3:8].

[De tre sista orden: hyckleri, avundsjuka och förtal står i grundtexten i plural och syftar på alla olika yttringar av dessa.]

2Som nyfödda barn, längta (törsta) efter den rena (oförfalskade) andliga mjölken [ordet "andlig" är på grekiska logikos och syftar på Guds ord (gr. logos), se även 1 Pet 1:23-25; den andliga mjölken är ren (gr. adolon) i kontrast till falsk (gr. dolon), den andra punkten i listan i vers 1],
    det gör att ni kan växa upp till [fullständig] befrielse (frälsning),
         3ni har [ju redan] "smakat (upplevt) att Herren är god" [Ps 34:9].

[Det första verbet "lägg bort" är i formen medium, en verbform som varken finns i det svenska eller det engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna aktiv (jag gör något) och passiv (något görs åt mig). Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas "middle" på engelska, medium på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag "aktivt" gör är viktigt eftersom jag "passivt" kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur själva drivkraften för att lägga bort ondskan kommer från en hunger och törst efter Gud. De fyra verben är:

1. "lägg bort" – medium, en självpåverkande handling
2. "längta efter" – aktiv imperativ, huvudverbet och själva uppmaningen
3. "växa upp" – subjunktiv passiv, ett möjligt resultat
4. "smakat" – indikativ, något verkligt som har hänt.]

Jesus den levande stenen

Hörnstenen är den första stenen i ett husbygge och den sten som alla de andra stenarna riktas upp mot. Ruiner från staden Tsippori, 6 km norr om Nasaret. Staden hade raserats under oroligheterna år 4 f.Kr. och byggdes upp under Jesu uppväxtår. Jesus kan ha följt med Josef och arbetat där, se Mark 6:3.

4Kom till honom (dra er nära gång på gång), den levande stenen, som är förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud, 5då blir även ni som levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som offrar andliga offer som är välbehagliga för Gud genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus). 6Just därför innefattar (innesluter, inkluderar – gr. periecho) man [Jesaja] det i ett skriftstycke:
Se, jag lägger i Sion [en poetisk term för Jerusalem] en sten,
    en utvald, dyrbar (ärad, prisad, kär; högt aktad/värderad) hörnsten,
och den som tror på den (honom) borde aldrig [behöva] skämmas [behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära].

[Här citerar Petrus Jes 28:16 från den grekiska översättningen Septuaginta.]
7Ni som tror ser hans värde [den levande stenen Jesus är dyrbar för er], men för dem som inte tror står det
"stenen som byggnadsarbetarna förkastade
    har blivit en hörnsten" [Ps 118:22],
8och
"en mindre sten [på vägen som man råkar stöta emot] som gör att man snubblar,
    och en klippa som väcker anstöt." [Jes 8:14]
De stöter emot därför att de inte tror på (inte lyder) Ordet. Så var de [som avvisar honom] förutbestämda att göra. [Deras otro och olydnad är inte förutbestämd, men tar man anstöt av Jesus och inte tror på honom är det ofrånkomligt att man snavar, och fallet är förutbestämt. Se även Klag 3:38-39; Amos 3:6; Jes 45:7; Ords 21:1; Rom 9:14-23.]
     9Men ni är "ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap [ordet användes för det levitiska prästerskapet i templet], ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar", han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. [Versen innehåller flera tankar och citat från 2 Mos 19:5-6; 23:22.] 10Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. [Hos 1:6, 9; 2:23]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)