Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 27/11

Hes 17, 1 Pet 4:7-5:14

Hes 17

Liknelse – två örnar och vinet
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2Människobarn, lägg fram en gåta (hebr. chod childah) och berätta i en liknelse (likna i en liknelse – hebr. meshól mashal) för Israels hus 3och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): En stor örn [Babylon, se Hes 16:29]med stora vingar och långa vingpennor fulla av fjädrar med olika färger [Hes 16:10] kom till Libanon och intog toppen på en ceder. 4Han beskar toppen av dess unga kvistar och bar dem till Kanaans land, han satte dem i en stad med köpmän.
     5Han tog också av landets säd och planterade det i bördig jord, han placerade det över många vatten och satte det som en pilkvist. 6Och det växte och blev en utbredd vinstock med låg höjd vars klängen kunde vända sig mot honom och dess rötter var under honom. Så blev det en vinstock och fick grenar och skickade ut kvistar.
     7Där var också en annan stor örn [Egypten]med stora vingar och många fjädrar, och se, denna vinranka [Sidkia, se 2 Krön 36:13] vände sina rötter mot honom och sköt ut sina grenar mot honom från platsen där den planterats för att han skulle vattna den. 8Den var planterad i bördig jord med mycket vatten för att den skulle kunna skjuta ut grenar och skulle kunna bära frukt till ett välsmakande vin.
     9Säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ska den blomstra? Ska han inte dra upp dess rötter och hugga av dess frukt så att den vissnar, vissnar i alla sina blomstrande löv? Det ska inte vara stor kraft (ordagrant ingen arm) och mycket folk när den dras upp med sina rötter. 10Och se, ska den frodas när den omplanteras? Ska den inte vissna när östanvindarna rör den? I fåran där den gror ska den vissna.
     11Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig han sa: 12Säg, jag ber dig, till det upproriska huset: Vet ni inte vad dessa ting betyder? Berätta för dem: Se, Babels kung kom till Jerusalem och tog dess kung och dess furstar och förde dem till Babel, 13och han tog den kungliga säden och skar ett förbund med honom och förde honom under ed och landets mäktiga förde han bort, 14så det skulle vara ett lågt (litet, obetydligt) kungarike som inte skulle kunna resa sig upp [göra revolt], utan tvingas hålla (bevara) hans förbund, för att kunna bestå. 15Men han gjorde uppror mot honom när han skickade sina sändebud till Egypten för att de skulle ge honom hästar och mycket folk. Ska han blomstra? Ska han fly som gör sådana ting? Ska han bryta förbundet och lyckas fly?
     16Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), med säkerhet, på platsen där kungen bor som gör honom till kung vars ed han föraktar och vars förbund han bryter med honom mitt i Babel, han ska dö. 17Men farao ska inte med sin mäktiga armé och stora skaror undsätta honom i striden när de kastar upp belägringsvallar och bygger fästningar för att förgöra (hugga av) många människoliv (själar). 18Ja, han [Sidkia] föraktade eden genom att bryta förbundet, se [uppmärksamma vad som kommer att ske] – han gav sin hand [bekräftade förbundet] och gjorde allt detta [förräderi] – han ska inte kunna fly.
     19Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Jag lever, mina eder som han har föraktat och mitt förbund som han har brutit, ska jag föra över hans eget huvud. 20Och jag ska sprida mitt nät över honom och han ska fångas i min snara, och jag ska föra honom till Babel och ska döma honom där för hans förräderi som han har begått mot mig. 21Och alla hans mäktiga män i alla hans trupper ska falla för svärdet och de som blir kvar ska skingras för alla vindar och ni ska veta att jag, Herren (Jahveh), har talat det.
     22Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Och jag, jag ska ta cederns höga toppar och ska plantera dem, jag ska beskära från topparna på de unga grenarna en ödmjuk och ska plantera den på ett högt och upphöjt berg. 23I bergen på Israels höjder ska jag plantera den och den ska få grenar och bära frukt och bli en ståtlig ceder. Och under den ska fåglar av alla sorter (bokstavligt vingar) bo i dess skugga och i dess grenar ska de bo. 24Och alla markens träd ska veta att jag, Herren (Jahveh), har fört ner de höga träden och upphöjt de låga träden, har torkat ut de gröna träden och fått de torra träden att grönska. Jag, Herren (Jahveh), har talat och jag har gjort det.

1 Pet 4:7-5:14

Tjäna Gud
7[Att vara nykter och vaksam är motsatsen till att vara drucken och sovande, se 1 Thess 5:6-8. Uppmaningen till hängiven och förtrolig tillbedjan har en speciell betydelse för Petrus eftersom han somnade då han skulle ha vakat och bett, se Mark 14:37-40.]

Alltings slut är nu nära (men slutet på alla ting har närmat sig). Var därför självdisciplinerade (sunda, klartänkta, måttliga) och nyktra (sansade, alerta, vaksamma) så att ni kan be [ordagrant: när det kommer till bönerna, se 1 Tim 2:1]. 8Och framför allt, älska varandra uthålligt [gör ert yttersta för att sträcka ut den osjälviska och utgivande kärleken till var och en – låt den vara intensiv och nå sitt mål hos er själva, se även 1 Pet 1:22], för
kärleken täcker (överskyler) [genom förlåtelse och överseende]
    en mängd [en fullhet/ett överskott av] synder. [Ords 10:12]
9Var gästvänliga [välkomnande och frikostiga gentemot främlingar och gäster] utan att klaga (muttra och gnälla i tysthet), 10precis som var och en [av er] själv [aktivt och villigt] tagit emot en nådegåva [en fri gåva; en begåvning/förmåga från Gud av nåd], när ni [hela tiden] betjänar varandra som goda förvaltare (gr. oikonomoi) av Guds mångfaldiga nåd [enormt vida spektrum av olika nådegåvor och välsignelser].
11Om någon talar – ska han tala Guds ord [undervisa i enlighet med Guds ord].
Om någon tjänar – ska han tjäna med den styrka Gud ger (leder, dirigerar).
Detta så att Gud förhärligas i allt genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus). Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen (låt det ske så).

Prövningar
12Mina älskade, var inte förvånade (överraskade) över det eldprov (den eld som smälter och renar metaller) bland er som sker [för att testa er kvalitet], som om det vore något främmande (konstigt, annorlunda) som händer [just bara] er. 13Nej (tvärtom), precis som när ni delar (deltar i) den Smordes (Messias, Kristi) lidanden, så gläd er (luta er mot nåden) så att ni även vid hans härlighets uppenbarelse kan ha översvallande glädje (jubla i glädje). 14Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade, vanärade) på grund av den Smordes (Messias, Kristi) namn [för att bära det namnet dvs. kallas för kristna] är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda), för härlighetens Ande – Guds Ande – vilar över er (ger er en paus; håller er tillbaka och förnyar er). [Vissa handskrifter har också följande text: "Ja, vad gäller dem så blir han smädad, men vad gäller er blir han ärad."]

15För låt inte någon av er lida (se till att ingen av er lider) som
    mördare,
    eller tjuv,
    eller kriminell ("ondgörare", illgärningsman)
    eller som en som blandar sig i andras angelägenheter (agerar som en självutnämnd domare; upptagen med att övervaka andra).
16Men om någon får lida som [blir förföljd för att han är en] kristen, ska han inte skämmas, utan [hellre] ära (prisa) Gud i [denna sak – att han anses värdig att lida för] det namnet.

[Det grekiska ordet christianos betyder ordagrant "anhängare till den Smorde" eller transkriberat "Kristusanhängare", se även Apg 11:26; 26:28.]

17För det är [nu rätt] tid att domen påbörjas (har påbörjats) – med (från) Guds hus (hushåll, familj) [Jer 25:29; Hes 9:6; Amos 3:2; Heb 12:6]. Men om den börjar med (från) oss, hur blir då slutet för dem som inte tror (inte lyder; som hela tiden vägrar låta sig övertygas om) Guds glada nyheter (evangelium)? 18Om den rättfärdige knappt (nätt och jämnt) blir frälst (räddad, befriad) – ja, var blir det då av den ogudaktige och syndaren? [Ords 11:31] 19Därför ska också de som lider efter Guds vilja [de som alltid behandlas illa därför att de gör Guds mest önskade vilja] se till att de [ständigt] överlåter sina själar till sin trofaste ("övertygade", se vers 17) Skapare genom att göra gott (det som är rätt).

[De prövningar och lidande som de troende redan fått uppleva (1 Pet 1:7) är bara första steget i Guds dom som kulminerar med domens dag (Dan 12:2; Matt 7:22-29; Upp 20:11-15). Genom historien har förföljelse förädlat och stärkt de troende.]

Ledarskap och ödmjukhet
1[Petrus har just skrivit att Guds dom börjar med Guds hus, se 1 Pet 4:17. Eftersom det kommer tider med förföljelse och prövningar är det viktigt att församlingens ledarskap står fast, se Joh 10:12-14.]

Därför uppmanar jag, som själv är en äldste (ledare) och ett ögonvittne till den Smordes (Messias, Kristi) lidande och som har del i den härlighet som kommer att bli uppenbarad, nu de äldste (ledarna i församlingen) bland er:
2Föd (uppfostra, beskydda, led, var herdar för) Guds hjord som är hos er [som ni ansvarar för].

Vaka över dem (gr. episkopeo, jfr Heb 12:15; 1 Tim 3:1), inte av tvång (pliktskyldigt),
    utan självmant (villigt).
Inte motiverat av girighet [genom ett felaktigt fokus på de förmåner som tillhör tjänsten],
    utan passionerat (hängivet).
3Inte som herrar över (arroganta diktatorer som trycker ner) dem som anförtrotts er (som ni ansvarar över, er lott),
    var i stället föredömen för hjorden [var levande exempel på en kristen livsstil som de kan följa].

4Då ska ni, när den högste Herden uppenbaras, krönas med en segerkrans (lagerkrans) av ära (värdighet) som aldrig vissnar.

[När Petrus blev upprättad av Jesus fick han liknande instruktioner av Jesus själv, se Joh 21:15-17.]
5På samma sätt ska ni som är yngre [unga i ålder eller tron] underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) de äldre. [De äldre syftar troligtvis utifrån sammanhanget här på församlingens ledare – de äldste. Petrus kommer säkert ihåg den sista måltiden, hur Jesus klädde sig i ödmjukhet när han bokstavligt band en tjänares handduk kring sig och tvättade lärjungarnas fötter, se Joh 13:4.]

Vidare gäller detta er alla [oavsett position]: Klä er i ödmjukhet mot varandra, för [som det står i Ords 3:34]:
"Gud själv står emot de arroganta (högmodiga, översittarna),
    men ger nåd (favör, välsignelse) till de ödmjuka".
6Ödmjuka er därför (låt er därför ödmjukas) under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er i rätt (sinom, lämplig) tid, 7när ni kastat all er oro (ängslan; varje bekymmer) på honom – för han har omsorg om (han bryr sig om det som rör) er. [Ps 55:23]

[Ordet för oro, gr. merimna används om världsliga bekymmer som kväver ordet som såningsmannen sår, se Matt 13:22. Verben "ödmjuka" och "kastat" i vers 6 och 7 hör ihop. Vi ödmjukar oss inför Gud genom att kasta våra bekymmer på honom. Att själv försöka bära sin börda är snarare falsk ödmjukhet, vilket inför Gud är högmod. Det grekiska verbet epiripto förekommer förutom här bara i Luk 19:35 där det står att man "kastade" sina mantlar på åsnan som Jesus sedan satt på när han red in i Jerusalem, redo att offras. När vi kastat det som tynger och splittrar oss på Jesus tar han det hela vägen till korsets fullbordade verk. "Kasta" står båda gångerna i tempusformen aorist, något som uttrycker en punktuell, dvs. enstaka och ögonblicklig handling. Har vi en gång kastat all självcentrerad oro på Herren så behöver vi inte ta tillbaka den och kasta den på nytt! Genom att vi ödmjukar oss kommer Gud, när tiden är inne, att leda oss vidare till den position han har tänkt för oss i sitt rike (vers 6), se även Jak 4:10.]

Stå emot djävulen – Jesus har makten

Djävulen liknas vid ett lejon som är hungrigt efter byte. Ett lejon försöker separera sitt byte från flocken och ofta siktar det in sig på ett ensamt eller skadat djur.

8Var nyktra (balanserade, alerta i sinnet, ha självkontroll) och var uppmärksamma (redo, vaksamma), för er motståndare, djävulen, går ständigt omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka (förgöra). 9Stå emot honom, fasta (orubbliga) i tron! Ni vet att era syskon (hela den kristna kroppen) runt om i hela världen utstår (tar sig segrande igenom) samma sorts lidanden. 10Men all nåds Gud – han som har kallat er till sin eviga härlighet i den Smorde (Messias, Kristus) sedan ni en kort tid har lidit – ska själv
upprätta (fullt ut rätta till, återställa; fullkomna, fullända),
stödja (grundligt plantera; stötta, stabilisera),
styrka ("funktionsförstärka")
    [för att få rörlighet och kunna uträtta något på det mest effektiva sättet] och
befästa (stadfästa; lägga en fast grund i) er.

[Fyra verb beskriver hur Gud ger styrka och fasthet i tron. Upprätta (gr. katartizo) används i Matt 4:21 för att beskriva hur trasiga nät lagas. Ordet för att stödja är detsamma som i återgivningen av Jesu personliga uppmaning till Petrus – något som här också uppfylls, se Luk 22:31-32.]
11Honom tillhör makten (auktoriteten) i evigheters evighet, amen (låt det ske så).

Avslutning
12Jag [Petrus] har skrivit detta korta brev till er genom Silvanus, som jag vet är en trogen broder. Jag har skrivit för att uppmuntra (förmana, vädja till er) och bekräfta (vittna om) att detta [innehållet i detta brev som helhet] är Guds sanna nåd. Stå fasta i den [nåden].

[Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna, se Apg 15:22; 16:25, 40; 17:4; 18:5. Här använder Petrus den latinska formen av hans namn, vilket Paulus också gör, se 2 Kor 1:19; 1 Thess 1:1; 2 Thess 1:1. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och romersk medborgare, se Apg 15:22, 37. Han reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. Han var en trogen medarbetare till både Petrus och Paulus.
    Ordvalet "genom Silvanus" brukar betyda att det var den personen som levererade brevet, se Apg 15:23; Rom 16:1-2. Det kan också antyda att Silas hjälpte Petrus att skriva brevet. Detta kan i så fall förklara brevets rika ordförråd och eleganta grekiska stil.
    Petrus sammanfattar sitt brev med uppmaningen att stå fasta i nåden. Det finns en fin balans mellan att ta emot nåden genom Jesus, se Heb 1:3, och uppmaningen att också stå kvar i den nåden.]

13Hon [er systerförsamling här] i Babylon [kan vara ett symboliskt namn för Rom], utvald tillsammans med er skickar hälsningar, och det gör också min son (lärjunge) Markus.

[Denna vers kan läsas rent bokstavligt eller tolkas:
  • Hon kan syfta på församlingen där Petrus befinner sig eller en speciell kvinna, kanske Petrus hustru.
  • Babylon kan vara staden Babylon vid floden Eufrat eller ett kodnamn för Rom.
  • Markus kan vara Petrus verkliga son eller hans andliga son.
Eftersom uttrycket "utvald tillsammans med er" används, är det mest naturligt att "hon" syftar på församlingen där Petrus skriver detta brev. Tidiga manuskript har ibland tillägget "församlingen", vilket pekar på att det var den första tolkningen. Då är det också troligt att Markus inte är Petrus fysiska son utan syftar på Markusevangeliets författare Johannes-Markus som har många detaljer från just Petrus upplevelser med Jesus. Petrus var också välbekant med Markus sedan församlingens första tid i Jerusalem, se Apg 12:12. Markus befinner sig ofta i Rom, se Kol 4:10, vilket också talar för att Babylon är ett kodnamn för Rom.
    Den som förespråkar en mer bokstavlig tolkning pekar på att Petrus var gift, se Matt 8:14; 1 Kor 9:5, och det kan referera till hans fru. Petrus hade troligtvis egna barn och kanske en son som hette Markus. I brevets inledning nämns flera verkliga områden, se 1 Pet 1:1. Dock låg det dåtida Babylon i ruiner vid den här tiden, och inga andra källor tyder på att Petrus var där, vilket talar för en symbolisk tolkning.]

14Hälsa varandra med en kärlekens kyss. [Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, gr. philema. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet.]

Frid (trygghet, framgång) till er alla som lever i den Smorde (Messias, Kristus).





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)