Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 30/11

Hes 20, 2 Pet 3:1-18

Hes 20

Fjärde samlingen med budskap (kap 20-24)
1[Hesekiels fjärde samling med budskap dateras från 7:e till 9:e året efter exilen, se vers 1 och Hes 24:1. Som tidigare fokuserar det på Judas skuld och annalkande dom. Vart och ett av de sju budskapen börjar med frasen: "Herrens ord kom till mig" och avslutas med frasen "förkunnar Herren" eller en variant av detta, se Hes 20:2, 45; 21:1; 22:1; 23:1; 24:1, 15.]

Och det skedde i det 7:e året [efter Jojachins fångenskap, se Hes 1:2; 8:1] i den 5:e månaden [av] på den 10:e dagen i månaden [15 aug år 591] att några av Israels äldste kom för att söka (fråga, träda fram inför, tillbe – hebr. darash) Herren (Jahveh) och satt framför mig.

Budskap – Israels uppror
2Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 3Människobarn, tala till Israels äldste och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Har ni kommit för att söka (fråga, tillbe) mig? Så sant jag lever, jag ska inte låta mig sökas av er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
     4Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem [nu], du människobarn? [Den upprepade frågan blir till ett otåligt imperativ.] Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser. 5Och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Den dagen när jag utvalde Israel och lyfte upp min hand till Jakobs hus säd och gjorde mig känd för dem i Egyptens land, när jag lyfte upp min hand till dem och sa: Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim), 6den dag jag lyfte upp min hand till dem för att föra dem ut från Egyptens land, in i landet som jag hade sökt upp för dem (utforskat åt dem), flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet, 7och jag sa till dem: "Var och en av er (var man) ska kasta bort de osmakliga ting [avgudabilder, se Hes 18:6] som era ögon fäst sig vid och orena inte er själva med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim).
     8Men de gjorde uppror mot mig och lyssnade inte till mig, varje man kastade inte bort de osmakliga tingen från sina ögon och de förkastade inte Egyptens avgudar. Då sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede över dem mitt i Egyptens land. 9Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte skulle bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land. 10Så jag lät dem gå fram, ut ur Egyptens land, och förde dem in i öknen. 11Och jag gav dem mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och lärde dem mina påbud (bindande juridiska beslut) som om en människa gör dem, ska hon leva av dem. 12Och jag gav dem även mina sabbater till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahveh) som helgar dem.
     13Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sa jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem. 14Men jag agerade [nitälskade] för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat i folkslagens ögon som sett mig föra ut (i vars ögon jag förde ut) dem. 15Och jag lyfte också upp min hand till dem i öknen för att jag inte skulle föra dem in i landet jag gett dem, flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet, 16eftersom de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och inte vandrade i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar. 17Ändå visade jag dem skonsamhet (mitt öga skonade dem) och förgjorde dem inte, inte heller gjorde jag helt slut på dem i öknen. 18Och jag sa till deras söner i öknen: Vandra inte i era fäders förordningar och håll (vakta, skydda, bevara) inte deras påbud, och orena inte er själva med deras avgudar. 19Jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). Vandra i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håll (vakta, skydda, bevara) mina påbud (bindande juridiska beslut) och gör dem. 20Och helga mina sabbater och de ska vara ett tecken mellan mig och er, så att ni ska veta att jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim).
     21Men sönerna gjorde uppror mot mig [under ökenvandringen]. De vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte mina påbud (bindande juridiska beslut) för att göra dem – den människa som gör dem, ska leva genom (av) dem. De vanhelgade mina sabbater, när jag sa att jag skulle hälla ut mitt raseri över dem och förbruka min vrede på dem i öknen. 22Och jag drog undan min hand och jag gjorde det för mitt namns skull, för att det inte skulle vanhelgas inför folkslagens ögon inför vars ögon jag förde dem fram. 23Jag lyfte även upp min hand (som en varning) till dem i öknen, att jag skulle förskingra dem bland folkslagen och sprida dem bland länderna, 24eftersom de inte gjort mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har förkastat mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och har vanhelgat mina sabbater, och efter deras fäders avgudar är (ser, trånar) deras ögon. 25Och jag gav även till dem förordningar (ordagrant "saker inristat") om det som inte är gott, och påbud (bindande juridiska beslut) om det de inte kan leva efter. [I denna vers är förordningar och påbud de varningar, om olika felaktiga sätt att leva, som finns i Torah.] 26Och jag förorenade dem med deras egna offergåvor som de avskilde för allt som öppnar moderlivet, så att jag skulle kunna ödelägga dem, för att de ska kunna veta att jag är Herren (Jahveh).
     27Därför, tala till Israels hus, människobarn, och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): I detta har era fäder hädat mig när de har handlat förrädiskt mot mig (Ordagrant när de har varit förrädiska förrädare mot mig). 28Och när jag fört in dem i landet, som jag lyft upp min hand för att ge till dem och de såg varje hög kulle och varje tjockt träd, offrade de sina offer där och de bar fram sina offers provokationer, de gjorde en söt arom och där hällde de ut sina drickoffer. 29Och jag sa till dem: Vad betyder den höga platsen som ni går till? Och den gavs (kallades) namnet Bama till denna dag. [Bama betyder upphöjning eller hög plats]

Dom och upprättelse
30Därför, tala till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När ni förorenade er själva på era fäders sätt och gick efter styggelserna, 31och när ni offrade era gåvor och lät era söner gå genom elden, förorenade ni er själva med alla era avgudar till denna dag. Ska jag då ställas till svars av er, ni av Israels hus? Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), jag ska inte ställas till svars av er.
     32Och det som ni tänker (som kommer till ert sinne) ska inte alls ske när ni säger: Vi ska bli som länderna, som (de andra) ländernas familjer som tjänar trä och sten. 33Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), ska jag med säkerhet med mäktig hand och med utsträckt arm och med uthällt raseri vara kung över er. 34Och jag ska föra ut er från folken och samla er från länderna till vilka ni har förskingrats, med mäktig hand och med utsträckt arm och med uthällt raseri, 35och jag ska föra er till folkens öken och där ska jag döma er ansikte mot ansikte. 36På samma sätt som jag dömde era fäder i Egyptens öken ska jag döma er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 37Och jag ska få er att gå under staven och jag ska föra er in i förbundets band. [Att gå under staven hör ihop med herden vars stav leder fåren.] 38Och jag ska rensa ut från er de upproriska och dem som begår överträdelser mot mig. Jag ska föra fram dem, ut ur landet där de vistats, men de ska inte gå in i Israels land och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).
     39Och ni Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Gå varje man till sin avgud för ni lyssnar inte till mig. Men mitt heliga namn ska inte längre vanhelgas med era gåvor och med era avgudar. 40För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), där ska hela Israels hus, de ska allesamman tjäna mig i landet. Där ska jag ge dem nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) och där ska jag ta emot era lyftoffer och det första av era gåvor och allt ert heliga. 41Den söta aromen ska ge er nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) när jag för er ut från folken och samlar er ur länderna där ni varit kringspridda. Och jag ska helga er inför folkslagens ögon. 42Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh) när jag för er in i Israels land, in i landet som jag lyft upp min hand till att ge till era fäder. 43Och där ska ni komma ihåg era vägar och vad ni gjort när ni orenat er själva. Och ni ska avsky er själva i era egna ögon för all ondska som ni har gjort. 44Och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). Jag har gjort detta för mitt namns skull, inte för era onda vägar och inte för ert korrupta agerande, ni Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Budskap – mot syd
45Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

46Människobarn, sätt (vänd) ditt ansikte mot söder (hebr. tejman) och predika för södern (hebr. darom) och profetera mot fältens skogar i söder (hebr. negev). [Hebreiskan har flera ord för söder, här används tre av dem i samma vers.] 47och säg till söderns skog: Hör Herrens (Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se, jag ska tända en eld i dig och den ska sluka varje grönt träd hos dig och inget torrt träd ska släckas, utan flammande flamma, och alla ansikten från söder till norr ska brännas av den. 48Och allt kött ska se att jag, Herren (Jahveh), har antänt den, den ska inte släckas.
     49Och jag sa: Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), dessa säger till mig: Är han inte en fabeldiktare (någon som hittar på sagor)?

2 Pet 3:1-18

Guds ord är sant och trovärdigt

Jesu återkomst
1Detta är nu det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. [Det första brevet kan vara första Petrusbrevet, men det kan också vara ett annat brev som gått förlorat.] I båda [breven] har jag med mina påminnelser velat väcka (aktivera, skaka liv i) ert rena sinne, 2så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar (budbärare). [Indirekt jämställs GT här med NT, se även vers 16 där Paulus nämns.]

3Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er 4och säger:
"Hur går det med löftet om hans återkomst (ankomst – gr. parousia)?
Sedan fäderna [Abraham, Isak, Jakob osv.] dog
    har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."
[Uttrycket "de sista dagarna" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Redan i breven till Thessalonike kunde tron på Jesu snara återkomst vålla frågor och tvivel. När detta brev skrevs var Petrus gammal och på väg att dö. Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. De falska lärarna, som behandlades i förra kapitlet, är troligtvis dessa hånfulla människor som ifrågasätter Bibelns sanningshalt.]

5De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. 6Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 7Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.

8[Nu kommer svaret på frågan i vers 4, om varför Herren dröjer:] Men en sak får ni inte glömma, mina älskade [ignorera inte detta faktum], att för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag [Ps 90:4]. 9Herren dröjer inte (är inte sen) med [att uppfylla] löftet [om sin återkomst/ankomst, se vers 4] som några menar [enligt vissa människors förståelse av vad som menas med långsamhet och att dröja]. I stället är han tålmodig (mild; sen till vrede) mot er, eftersom han inte vill [inte har en inställning] att någon ska gå förlorad, utan [vill] att alla ska [få tid att] omvända sig (förändra sitt tänkesätt; ordagrant: att alla når fram till att bereda plats för eftertanke).
     10Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten. [Jesus använder samma liknelse, se Matt 24:42-44. Även Paulus gör det, se 1 Thess 5:2.] På den dagen ska himlarna falla ner (passera förbi, förgås) med ett stort dån (rytande). Himlakropparna ska smälta (brytas sönder) i hetta, och jorden med allt på den ska exponeras (blottläggas, bli uppenbarat).

11När nu allt håller på att brytas sönder (går mot sin upplösning), hur ska vi då leva?

Vi ska vara heliga och frukta Gud (umgås med honom, vara i hans närhet, och leva ett liv som behagar Gud), 12medan vi väntar och påskyndar Guds dag. [Församlingens uppdrag är att predika evangeliet för alla folk, se Mark 13:10.] Den dagen ska himlar upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta. 13Men, på grund av hans löfte [Jes 65:17; 66:22] väntar vi på (ser vi fram emot) nya (bättre) himlar och en ny (bättre) jord, där rättfärdighet (frihet från synd) alltid ska råda. [Upp 21:1]

Var uthålliga och väx i tron
14Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. 15Räkna med att vår Herres tålamod [väntan på att döma världen, se vers 9] innebär frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, 16och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. [Att leva rent och heligt på livets alla områden, eftersom Jesus snart kommer tillbaka.] I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna.

[Här omnämns både Petrus och Paulus brev tillsammans med Skrifterna, som syftar på Gamla testamentet. Det finns exempel där Paulus undervisning har tolkats fel. I ett tidigt brev till Korint, som inte längre finns bevarat, hade korintierna missförstått honom att de helt skulle undvika kontakt med icke-troende. Paulus var tvungen att korrigera detta, se 1 Kor 5:9-11. Kanske kunde formuleringar som "allt är lagligt", se 1 Kor 6:12, ha använts av falska lärare för att förvränga Paulus undervisning om nåden och friheten från lagen. Den typen av lära med "billig nåd" verkar vara det som de falska lärarna lärde ut och som Petrus går emot i detta brev, se 2 Pet 2:2.]

17Mina älskade, ni vet ju redan detta.

[Ordet "prognos" kommer från gr. proginosko som översätts "ni vet ju redan detta". Guds ord ger en förvarning och "prognos" om vad som kommer att ske.]

Var därför på er vakt [mot falska lärare, se kapitel 2], så att ni inte dras med i de ondas (laglösas) villfarelse och förlorar ert fäste.

18Väx i stället [kontinuerligt, hela tiden] till i nåd [Guds favör/kraft] [1 Pet 1:5-7] och kunskap [personlig kännedom] om vår Herre och Frälsare, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Hans är äran, nu och till evighetens dag.

Amen (låt det ske så).





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)